Förslag till kyrkomötesbeslut
1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att fortsätta den teologiska bearbetningen av Svenska kyrkans äktenskapssyn, särskilt avseende dess förhållande till samhällets äktenskapssyn.
2. Kyrkomötet beslutar att den i punkt 1 nämnda bearbetningen sker såväl inom Svenska kyrkan som i samtal med Borgågemenskapens kyrkor, och att innebörden i begreppet luthersk tradition särskilt beaktas.
3. Kyrkomötet beslutar att avslå Kyrkostyrelsens skrivelse 2009:6 punkt 1, vad avser förändringar i inledningen till kyrkoordningens 23 kapitel.
4. Kyrkomötet beslutar att avslå Kyrkostyrelsens skrivelse 2009:6 punkt 2.
5. Kyrkomötet beslutar att i 23 kap. i kyrkoordningen infoga en paragraf med följande lydelse: ”Kyrkostyrelsen får utfärda bestämmelser om utformning och användning av vigselordning för par av samma kön.”
6. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att med utgångspunkt i ordningen för välsignelse över registrerat partnerskap utarbeta vigselordning för par av samma kön utan att begreppet ”äktenskap” används i denna ordning.
7. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att återkomma med förslag till ändringar i 23 kap. i kyrkoordningen.
8. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att inom ramen för det pågående handboksarbetet uppmärksamma, bearbeta och dra konsekvenser utifrån hänvisningar till luthersk uppfattning och tradition i KsSkr 2009:6.
Motivering
I skrivelsen Vigsel och äktenskap återkommer Kyrkostyrelsens flera gånger till luthersk syn och luthersk tradition i synen på äktenskapet. Exempel:
¨ Enligt luthersk tradition hör äktenskapet till det världsliga regementet (s. 23)
¨ Äktenskapet är enligt evangelisk-luthersk uppfattning en samhällsinstitution som regleras av civila myndigheter. (s. 24)
¨ Gud verkar genom två regementen, det andliga (kyrkan) och det världsliga. Enligt Luther är det viktigt att dessa inte blandas samman. (s. 52)
Kyrkostyrelsen drar konsekvensen:
Kyrkan förfogar inte över äktenskapslagstiftningen. Detta är heller inte önskvärt enligt luthersk teologi och samhällssyn. Svenska kyrkan har att förhålla sig till att Riksdagen har beslutat att utvidga äktenskapet till att omfatta par av samma kön. (KsSkr 2009:6 s. 23)
I motionens motivering berörs huvudsakligen konsekvenser och komplikationer med anledning av kyrkostyrelsens principiella vägval genom dessa formuleringar.
Luthersk eller Luthers
I samband med arbetet inför 1986 års kyrkohandbok publicerades Äktenskap och vigsel idag – Liturgiska utvecklingslinje (SOU 1981:67). Där visas att de lutherska kyrkorna haft ett betydligt mer komplext förhållande till äktenskapets ingående än Luther själv hade. Den lutherska traditionen kom att i allt högre grad kräva kyrkans medverkan vid äktenskapets ingående. Det är tveksamt om kyrkostyrelsens skrivelse redovisar luthersk tradition och syn i äktenskapsfrågorna. Däremot anknyts till Luthers syn.
Till Kyrkostyrelsens argumentation ska dock fogas att Luther därmed ansåg att vigsel skulle förrättas av civila myndigheter. Eftersom dåvarande civila myndigheter saknade erfarenhet av att handlägga äktenskapsärenden vände man sig till kyrkan. ”I princip var detta enligt Luther en felaktig ordning, men i praktiken var det möjligt, nämligen om man betraktade detta som ett tillfälligt uppdrag” (SOU 1981:67, s 65).
Vidare ingår Luthers syn på äktenskapet i tvåregementsläran: inom ramen för Tio Guds bud var kyrkans ansvarsområde i de tre första buden och statens i de återstående sju buden. (Se SOU 1981:67, s 64)
Tvåregementslärans komplikationer
Det är tveksamt om tvåregementsläran i fråga om äktenskap någonsin fått fullt genomslag i de lutherska kyrkorna, frånsett ett fåtal försök på 1500-talet. I föreliggande skrivelse drivs tvåregementsläran i äktenskapsfrågan mer principfast än någonsin i Svenska kyrkan. Det är möjligt att driva Luthers syn på äktenskapet, men det får konsekvenser:
¨ Kyrkoordningen borde inte uttala sig om äktenskapets natur.
¨ Vigselordningen borde vara betydligt mer beroende av den borgerliga vigselns ordning vad avser löften och vigselförrättarens roll i att förklara paret vara äkta makar.
¨ På det innehållsmässiga planet borde Svenska kyrkans vigselordning anknyta till den borgerliga vigselns beskrivning av äktenskapets natur, som den kommer till uttryck i SFS 2009:263. Detta är en konsekvens av att staten, rimligtvis, förfogar inte bara över äktenskapets form utan även över dess innehåll.
¨ Det finns en påtaglig förskjutning i samhällets äktenskapssyn, som den kommer till uttryck i olika civila vigselordningar, SFS 2006:214 och SFS 2009:263. Hur relaterar Svenska kyrkan till denna förändring med synen att ”äktenskapet (hör) till det världsliga regementet”?
¨ Det är inte försvarbart att på ett teoretiskt plan hävda att äktenskapet är en civil ordning, utan att undersöka om det finns en faktisk överensstämmelse mellan den civila äktenskapssynen och den som Svenska kyrkan ger uttryck för i gudstjänstordningar och kyrkoordning, samt dra konsekvenser ur den analysen: stämmer kartan med verkligheten?
¨ I det fall Svenska kyrkan, i strid med Luthers principiella syn, åtar sig vigselbehörighet, måste det i vigselordningen göras en klar skillnad mellan kyrkans uppdrag från samhället att viga och kyrkans bön och välsignelse över äktenskapet.
Sammantaget menar jag att Kyrkostyrelsen lösgör Luthers syn på äktenskapet som en samhällsordning från de konsekvenser denna syn medför.
Om Svenska kyrkan överhuvudtaget väljer Luthers tvåregementslära i fråga om äktenskapet, får det betydligt vidare konsekvenser än att enbart beröra äktenskapet. En konsekvent driven tvåregementslära får t.ex.
¨ följder för Kyrkomötets kompetens att besluta eller uttala sig i frågor som berör ”det världsliga regementet”;
¨ det behövs en djupgående analys av tvåregementslärans giltighet i ett samhälle som inte, som på Luthers tid, är ett kristet enhetssamhälle;
¨ noggranna överväganden bör göras kring om det överhuvudtaget är klokt att välja den, med tanke de problem och den handlingsförlamning denna lära skapade för de tyska kyrkorna i mötet med nazismen.
Tvåregementsläran och de ekumeniska kontakterna
Om Svenska kyrkan väljer att i väsentliga delar bygga sin äktenskapssyn på tvåregementsläran behövs djupgående samtal med andra kyrkor vi har ekumeniska kontakter med. Framförallt har den anglikanska kyrkogemenskapen en grundläggande syn som är påtagligt annorlunda än en konsekvent driven tvåregementslära.
Om Svenska kyrkan ska kunna få någon som helst förståelse för sina val i äktenskapsfrågan, behövs ekumeniska samtal kring skillnader i synsätt på kyrkans respektive samhällets ansvarsområden. Först utifrån dessa kan det bli begripligt om kyrkorna gör olika val i äktensskapssynen.
Eftersom Svenska kyrkan betraktar sig som del av något större, inte bara som en nationalkyrka, är de ekumeniska samtalen av yttersta vikt inför större förändringar. I samtalen måste de grundläggande synsätten i olika kyrkor (i detta fall relationen kyrkligt-civilt) lyftas. Utan sådana samtal riskerar Svenska kyrkan att betraktas som oseriös i teologiska frågor, enbart styrd av nationella perspektiv. – Svenska kyrkan blir en isolerad nationalkyrka.
Tvåregementsläran förankring i kyrkoordning, gudstjänstordningar och församlingar
Tvåregementsläran hör till Svenska kyrkans teologiska bakgrund. Jag menar dock att dess konsekvenser vare sig får genomslag i Kyrkoordnings beskrivning av äktenskapet eller nuvarande i vigselordnings utformning. Det är även ytterst tveksamt om denna lära utgör allmängods församlingars reflektion kring vad som är församlingens uppgift och vad församlingen bör avstå från.
Att välja denna lära, och enbart låta den prägla ett område i Svenska kyrkans syn på sig själv, är oförsvarligt. Antingen får läran – och dess konsekvenser – väljas i sin helhet eller får Svenska kyrkan söka en annan teologisk bas, för att förstå sig själv i förhållande till samhällets ordningar.
Tvåregementsläran och välsignelsen över registrerat partnerskap
Jag menar att nuvarande ordning för välsignelse över registrerat partnerskap och dess reglering i kyrkoordningen står betydligt närmare kyrkostyrelsens principiella utgångspunkt, än dess förslag till könsneutral vigselordning. Dessutom är det välsignelseordning, med dess motiv, som fått en djupare teologisk behandling och förankring i Svenska kyrkan. Det är välsignelse över registrerat partnerskap som blivit föremål för de konsultationer som ska ske inom Borgågemenskapen (se KsSkr 2005:9). Så har inte skett i frågan om könsneutralt äktenskap. Där har enbart information givits.
Att bearbeta nuvarande vigselordning och kyrkoordningstext i könsneutral riktning går långt utöver den teologiska reflektion och de ekumeniska konsultationer som gjordes inför KsSkr 2005:9.
Söker man en bredare förankring i remissarbete, kyrkomötesuttalanden och kongeniala kyrkostyrelsebeslut, kan tre saker hävdas i fråga om samkönade pars livsgemenskap:
¨ Svenska kyrkan har en gudstjänstordning för välsignelse av registrerat partnerskap.
¨ Svenska kyrkan vill behålla vigselrätten.
¨ Svenska kyrkan har, genom kyrkostyrelsen, förklarat sig villig att förrätta registrering av partnerskap.
Sammanfattning
Jag menar att Kyrkostyrelsen bygger sina överväganden på en teologisk bas som:
1. lösgör synsättet ur en helhet, vilken bl.a. förutsätter obligatorisk civil vigsel, samt får konsekvenser för synen på kyrka och samhälle i stort;
2. har svag förankring såväl i Svenska kyrkan som i de ekumeniska samtalen;
3. måste övervägas utifrån att vi inte längre lever i ett kristet enhetssamhälle;
4. måste övervägas utifrån de konsekvenser den fick för de tyska kyrkorna före och under andra världskriget.
Innan dessa frågor har bearbetats menar jag att Svenska kyrkan inte kan införa en könsneutral äktenskapssyn utifrån skrivelsens teologiska grundhållning.
Slutsats
Ska Svenska kyrkan hålla sig i närheten av tidigare fattade beslut, samt vara trogen Kyrkostyrelsens remissvar till regeringen om en eventuell ändring av äktenskapsbegreppet, bör inte beslut fattas som ger uttryck för en förändrad äktenskapssyn. Den frågan är ännu inte bearbetad på ett tillfredställande sätt.
I nuläget vore en kompromiss att, med utgångspunkt i ordningen för välsignelse över registrerat partnerskap, uppdra till Kyrkostyrelsen att utfärda en vigselordning för par av samma kön.
Som visats ovan har Kyrkostyrelsen en syn på förhållandet mellan civila och kyrkliga ansvarsområden med vittgående konsekvenser både i synen på vigsel av par med olika kön som samkönad vigsel. Innan dessa frågor bearbetats bör Kyrkomötetinte anta några vigselordningar.
Kalmar den 22 juli 2009