Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att med skyndsamhet utreda frågan om huruvida det är möjligt att inom sig rymma två äktenskapssyner, varav den ena överensstämmer med den av Sveriges riksdag beslutade men står i kontrast till den breda synen i kristenheten, medan den andra står i kontrast till riksdagens uppfattning men överensstämmer med den överväldigande kristna majoriteten.
Motivering
Frågan om äktenskapet splittrar nu hela Svenska kyrkan. Sprickan går rakt genom biskopskollegium, kyrkomöte och kyrkostyrelse, stiftsstyrelser och domkapitel, präst- och diakonkollegier, medarbetarlag, kyrkoråd, gudstjänstfirare och det breda lagret av kyrkotillhöriga.
Kyrkostyrelsen tycks aningslöst anta att de djupgående motsättningarna i frågan om äktenskapets innebörd och ställning för Svenska kyrkans del kan begränsas till frågan om att viga eller inte viga homosexuella par. Styrelsen tycks mena att frågan kan hanteras genom väjningsrätt för den enskilda prästen. Så är inte fallet. Att frågan har mycket mer långtgående konsekvenser visas i en officiell kommentar från Vatikanen efter det att norska staten den 1 januari 2009 införde en ”könsneutral” äktenskapslagstiftning. I sitt svar framhåller Vatikanen bland annat:
Ordinarius kan tillate at heteroseksuellt ekteskap inngås selv om den statlig påkrevde separationstid etter en homosexuell forbindelse (”ekteskap”) ikke er oppfylt. I så fall skjer ektevigsel uten statlig registrering. (Kirke og samfunn, St Olav 3/2009, s. 17 ff)
Exemplet visar hur en icke identisk äktenskapssyn mellan kyrka och stat kan få vittgående pastorala och juridiska konsekvenser. Konflikten underlättas inte i det fall när en kyrka i sig själv är splittrad i sin syn. Inom samma kyrka kommer några att hävda att två personer av samma kön ingått äktenskap, andra att de inte gjort det. Båda uppfattningarna är enligt kyrkostyrelsen förenliga med kyrkans tro och lära.
Den tidigare enheten inom Svenska kyrkan i synen på äktenskapet har gått förlorad. Eftersom den politiska majoriteten ändrat ståndpunkt har tidigare ansträngningar på en ekumenisk samsyn också gått förlorade. I rapporten från den officiella luthersk-katolska samtalsgruppen i Sverige (Äktenskap och familj i kristen belysning, Verbum 1975) redovisas en i vissa stycken långtgående samsyn och en djup vilja till fördjupad samsyn och samverkan. Rapporten rekommenderar (s. 59) att ”kyrkorna ännu mer än hittills beaktar vikten av skolning, rådgivning och själavård på äktenskapets och familjelivets område och själva praktiserar dem”.
Denna splittrade och oförenliga syn på äktenskapet kommer att visa sig i en lika splittrad förkunnelse och undervisning som ges t.ex. i predikan, själavård, studiegrupper, familjeverksamhet och konfirmandarbetet.
Hur två motstridiga uppfattningar om kyrkans tro och lära ska kunna rymmas i kyrkan är det kyrkostyrelsens skyldighet att tydliggöra.
Uppsala och Örby den 10 juli 2009