Förslag till kyrkomötesbeslut
1. Kyrkomötet beslutar att Svenska kyrkan inte ska ansöka hos Kammarkollegiet om vigselrätt.
2. Kyrkomötet beslutar i fråga om kyrkoordningen (SvKB 1999:1) att anta ändringar av vilka framgår att stadfästelse av äktenskapslöften ges av civil myndighet och att det finns en särskild form för gudstjänst för makar som ingått äktenskap och beslutar om ändring av Den svenska kyrkohandboken i enlighet härmed.
Motivering
Äktenskapet har genomgått stora förändringar under historien. Ekonomiska och politiska skäl för äktenskap har i vårt land ersatts av äktenskap grundat på ömsesidig kärlek. Genom alla förändringar under århundraden har det varit fråga om en relation mellan kvinna och man.
Den lärotradition som utvecklats har därför inte bara anknutit till det etiska området utan framför allt till skapelsen. Föreningen mellan kvinna och man är människan som Guds avbild i komplett mening. Föreningen mellan man och kvinna är en förutsättning för människosläktets fortbestånd. Äktenskapslöftena innebär att makarna lovar varandra trohet, solidaritet och beredskap att gemensamt mottaga barn.
Äktenskap är ett begrepp som av hävd används för att beskriva den fasta relationen mellan en man och kvinna. En förskjutning av begreppet kan vara svårt att acceptera för många kristna och även personer med annan tro. Svenska kyrkan bör i den nu uppkomna situationen avsäga sig vigselrätten.
Skälen till detta är flera. Äktenskapslagstiftningen har i huvudsak överförts från 1915 års lag, som stiftades med Kyrkomötets medverkan. Så är inte fallet denna gång. Riksdagen fattar ensamt beslut. Svenska kyrkans yttrande under remissomgången hösten 2007 att begreppet äktenskap skulle gälla endast relationen mellan man och kvinna blev inte tillgodosett. Det kan ifrågasättas om det är lämpligt att Svenska kyrkan då ska vara en aktiv part i sammanhanget.
Relationsändringen år 2000 mellan kyrkan och staten var ett avgörande steg för att avveckla Svenska kyrkans myndighetsfunktioner. Desto märkligare om en juridiskt sett väsentlig sådan nu förnyas och att myndighetsfunktionen ska ske inom ramen för en gudstjänst. En högtidlig ceremoni tillsammans med släkt och vänner vill de flesta brudpar ha. Det kan vara möjligt även utan kyrklig myndighetsutövning.
I motion 2007:2 av Staffan Holmgren och Erna Arhag föreslogs att konsekvenser och frågeställningar skulle utredas om Svenska kyrkan avstod från vigselrätten. Tyvärr har inga analyser gjorts, varken läromässiga eller ekumeniska, inför den förändring av vigsel och äktenskap som kyrkostyrelsen föreslår i sin skrivelse 2009:5. Det är en mycket stor brist i beslutsunderlaget och inte minst frågor som många kristna kyrkor i världen också efterlyser svar på.
Min slutsats är att Svenska kyrkan skall avstå från vigselrätten och inte blint följa riksdagsbeslut som staten nu tvingar Svenska kyrkan att acceptera i efterhand. Låt staten ta konsekvenserna av riksdagens beslut fullt ut i äktenskapsfrågan. Svenska kyrkan kan för sin del som folkkyrka välsigna de brudpar efter ingången vigsel om de så önskar. Således samma regler som gäller i länder världen över som inte har en statskyrka.
Åhus den 17 juli 2009