Förslag till kyrkomötesbeslut

1.  Kyrkomötet beslutar att Svenska kyrkan står fast vid den allkristna synen på äktenskapet såsom förbehållet relationen mellan en man och en kvinna

2.  Kyrkomötet beslutar att före 2012 fattar Svenska kyrkan inte något beslut som skulle gå emot åtagandena i fråga om äktenskap och homosexualitet som finns inom Lutherska världsförbundet och Borgågemenskapen.

Motivering

Lutherska världsförbundet

När Lutherska världsförbundet sammanträdde i Lund under slutet av mars 2007, enades det råd som arbetat med bland annat frågan om homosexualitet i ett ekumeniskt perspektiv om en rekommendation.  Syftet var att främja dialogen mellan de olika lutherska kyrkorna inom förbundet – att medlemskyrkorna fortsatte att rådfråga varandra kring detta ämne fram till mars 2012 och att detta inte skulle bygga på ren avrapportering utan verkliga samtal och konsultationer:

Det bör ske konsultationer över regionala och nationella gränser och, om möjligt, något slags interimsrapportering till Lutherska världs­förbundets råd under denna period.

En kyrka bör, enligt Lutherska världsförbundet, alltså inte fatta beslut rörande äktenskap och homosexualitet utan att först ha konsulterat de lutherska kyrkorna i de sju geografiska regionerna inom förbudet.

Dokumentets själva syfte var just att upprätthålla den respektfulla dialogen mellan olika nationella kyrkor inom rådet. Det samtalsdokument som tagits fram, Proposed Guidelines and Processes for Respectful Dialogue on Marriage, Family and Human Sexuality, ska enligt rekommendationen också distribueras och användas i de olika kyrkorna som underlag för en dialog inom dem fram till år 2012. Eftersom det bara är en vägledning i hur samtalet bör gå till, kan dokumentet behöva kompletteras med andra teologiska dokument m.m.

Borgådeklarationen

I den av Svenska kyrkan med andra lutherska och anglikanska kyrkor ingångna Borgådeklarationen framgår också vikten av dialog när den påbjuder ”kollegialt och konciliärt samråd i fråga om tro, liv och vittnesbörd”:

Det finns en mängd olika av varandra avhängiga aspekter på detta slag av gemenskap. Denna omfattar enighet i tro och gemensamt sakramentsfirande, som understöds av ett förenat ämbete och former för kollegialt och konciliärt samråd i fråga om tro, liv och vittnesbörd. Dessa uttryck för gemenskap kan behöva konkretiseras i kyrkliga lagar och förordningar. För att gemenskapen ska nå sitt fulla förverkligande fordras att alla dessa synliga sidor av kyrkans liv genomsyras av en djup andlig gemenskap, ett sammanväxande i en och samma anda, ömsesidig omtanke och en omsorg om enhet. (Fil 2:2)

Faktum är att detta är påbjudet i själva deklarationstexten:

Vi förpliktar oss… (VIII). att åstadkomma lämpliga former för kollegialt och konciliärt rådslag vad gäller avgörande frågor om tro och kyrkoordning, liv och tjänst; (IX) att uppmuntra till rådslag mellan representanter för våra kyrkor och underlätta undervisning och idé- och informationsutbyte i teologiska och pastorala angelägenheter. (Borgådeklarationen)

Naturligtvis är det angeläget att den kontaktgrupp, vilken har ansvar för att förverkligandet av överenskommelsen, även i denna fråga fullföljer sitt uppdrag, likaså att Kyrkomötet för Svenska kyrkan självklart inte överträder Borgå­deklara­tionen genom att fatta beslut om en ny äktenskapssyn innan samråd och ömsesidiga konsultationer, i omsorg om enheten, har ägt rum.

Naturligtvis är det också viktigt att se bortom Borgågemenskapen, vilket också uttrycks i deklarationen, så att Svenska kyrkan också strävar och stödjer en närmare gemenskap med anglikanska och lutherska kyrkor i andra regioner, framför allt i relation till Nordamerika och de snabbt växande systerkyrkorna i Afrika. (Källa: www.porvoochurches.org)

Luthersk äktenskapssyn

”Gud sammanfogar de båda till ett.” Detta är en central tanke – och en hemlighet – i det kristna äktenskapet, som den finns uttryckt i Svenska kyrkans kyrkoordning (23 kap. Vigsel och välsignelsehandlingar).

Äktenskapet är i den kristna tron mycket centralt, då vår övertygelse är att det är instiftat av Gud själv. Äktenskapet tillhör skapelsen och skapelseordningen, något som inte minst förtydligats genom undervisningen och äktenskapssynen i den evangelisk lutherska kyrkan.

Därmed hör äktenskapet också till den formulering som i de tre huvudsymbola (kyrkans trosbekännelse) bland annat uttrycks med orden att vi tror ”på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat”.

Äktenskapet är en del av detta som vår enda Herre har ”skapat”.

Att Gud instiftat äktenskapet som idé, verklighet och bindande ordning framgår alltifrån Bibelns första bok – 1 Mos 2:24 – även om inte det ordet används där. När Gud vandrar på jorden som Människosonen bekräftade Han själv att äktenskapet inte upphävs utan snarare förstärks i det Nya förbundet: Matt 19.

Gud hade även en vidare en tanke med äktenskapet när Han instiftade det. En tanke som handlar om enhetens och kroppens betydelse och innebörd och som den första kyrkan förstod. Kyrkan vilar på den grund som Petrus, Paulus och de andra apostlarna lade genom sina skrifter (Ef. 4).

Om detta inte är grunden, kan ifrågasättas om det är Kristi kyrka vi idag bygger. 1 Kor: ”På ingen annan grund …”

Den evangelisk-lutherska grenen av kyrkan menar inte att nåden från Jesu Kristi försoningsverk förmedlas just genom äktenskapet. De ortodoxa och romersk katolska kyrkofamiljerna ser däremot äktenskapet såsom ett sakrament, en helig handling. Hela den kristna kyrkan har, oavsett nämnda skillnader, alltid betraktat äktenskapet som instiftat av Gud Skaparen. Det sätt varpå Gud instiftade äktenskapet var grundläggande genom att Han skapade oss människor till man och kvinna, och lät fortplantningen – som en enda funktion – vara delad i två kroppar. Därför sammanfogar Gud åter dessa båda till ett i just äktenskapet.

För ”urkyrkan” var det viktigt att hålla sig till Jesu Kristi undervisning, även om den tidens kristna hade varje möjlighet att anpassa sig till sin tid. Inte heller när kyrkan expanderade i de icke judiska områdena, frångick kyrkan Jesu tydliga undervisning om äktenskapet.

Komplementaritet och trohet/faderskapspresumtion

I definitionen av äktenskapet har i den bibliska idé- och språkvärlden alltid hänsyn tagits till könspolariteten – komplementariteten mellan könen – och den därpå följande potentiella fruktsamheten. Detta har en mycket central konsekvens: Eftersom äktenskapet förutsätter trohet i sin definition, har även faderskapspresumtionen i svensk familjerätt fram till den 1 maj 2009 varit både möjlig och en grundläggande förutsättning i äktenskapets definition.

I och med den nya äktenskapsdefinitionen har Riksdagen övergett två viktiga kom­ponenter i definitionen av äktenskapet. Vare sig komplementariteten eller trohet­en inom äktenskapet är möjlig i fråga om barns tillblivande i de fall paret är enkönat.

Det har således skett en mycket genomgripande  förändring i fråga om den svenska lagstiftarens definition av äktenskapet i Sverige. Detta måste självklart leda till en omprövning inom Svenska kyrkan över hur trossamfundet skall förhålla sig till den nya definitionen som den svenska staten antagit.

Bevara fridens band

Nu är Svenska kyrkan en egen juridisk person, med eget beslutsfattande såsom trossamfund utifrån Bibeln och bekännelseskrifterna, en fri kyrka, självständig från den svenska staten.

Hur den evangelisk-lutherska Svenska kyrkan ska handskas med äktenskapet blir den första riktigt stora fråga då det visar sig om inte bara staten skilt sig från kyrkan och religionen, utan också kyrkan blivit självständig i relation till staten och de politiska partiernas inflytande. Såsom Svenska kyrkans högsta beslutande organ har Kyrkomötet uppdraget är att ha kyrkans bästa för ögonen och undvika att djupgående sarga den kyrkliga kroppen.

Det vore mycket smärtsamt om Svenska kyrkan nu drev igenom ett beslut som tillfredsställer ledande politiker, opinionsbildare och makthavare (såsom media och kulturelit), snarare än ser till den svenskkyrkliga trosgemenskapens samman­hållning. Det vore vidare oansvarigt att genomdriva ett politiskt beslut utan att Svenska kyrkan i sin helhet får arbeta igenom frågan teologiskt, där inte ens biskopsmötet lämnat ett samlat teologiskt yttrande.

Det kan vara viktigt att framhålla att i förarbetena till den nu antagna lagstiftningen om en könsneutral äktenskapslagstiftning betonas dels att religionsfriheten är central, dels att detta innebär att trossamfund, såsom Svenska kyrkan, inte behöver anpassa sig efter lagens nya definition. Svenska kyrkan står helt fri i relation till staten att inte förändra något i sin äktenskapssyn.

Så sent som 2007 antog Kyrkomötet en ordning för välsignelse av livsförbund mellan två män eller två kvinnor, och denna ordning kan fortsätta att gälla även nu. Svenska kyrkan uttryckte genom Kyrkostyrelsens remissyttrande till den offentliga utredningen också att: ”Enligt Kyrkostyrelsen bör ordet ’äktenskap’ endast användas för att benämna relationen mellan en kvinna och en man.” Utifrån denna förutsättning – att äktenskapsbegreppet bevarades – sa Kyrko­styrelsen vidare: ”Kyrkostyrelsen utgår ifrån att Svenska kyrkan är beredd att registrera partnerskap om detta kan ske inom ramen för en gudstjänstordning som kyrkan själv bestämmer över.”

Kyrkostyrelsens remissyttrande 2007 om äktenskapet

I underremisserna till Kyrkostyrelsen förordade en majoritet av remissinstanserna att begreppet ”äktenskap” ska förbehållas relationen mellan man och kvinna. I sitt remissyttrande den 12 december 2007 på betänkandet ”Äktenskap för par med samma kön – Vigselfrågor” (SOU 2007:17) följde kyrkostyrelsen upp detta och framhåller bland annat följande:

Enligt Kyrkostyrelsen bör ordet ”äktenskap” endast användas för att benämna relationen mellan en kvinna och en man.

- - -

I enlighet med en lång tradition tolkas äktenskapet inom de kristna kyrkorna som en relation mellan en man och en kvinna. Samma uppfattning finns även i andra världsreligioner. Äktenskapet i form av en rättsligt reglerad samlevnadsform mellan man och kvinna med skydd för det uppväxande släktet finns i de flesta nutida samhällen, oberoende av kultur och religion. I det mångkulturella samhälle som vårt land numera utgör finns många människor som har svårt att föreställa sig att äktenskapet kan vara något annat än en relation mellan en man och en kvinna.

Det är en fördel om samhällets lagstiftning är förankrad i traditio­nen. Man bör därför vara återhållsam med att ändra hävdvunna juridiska begrepp. Det är också en fördel med en  gemensam begreppsbildning inom familjerätten i olika länder, inte minst i en tid med stor rörlighet över nationsgränserna. I de allra flesta länder definieras ”äktenskap” som en relation mellan en man och en kvinna. Dessutom har begreppet ”partnerskap” kommit att införas i allt fler länders lagstiftning.

- - -

Bland kristna kyrkor och samfund finns en mycket bred uppslutning kring uppfattningen att begreppet ”äktenskap” avser relationen mellan en man och en kvinna. Detta gäller både inom Sveriges Kristna Råd och internationellt, t.ex. inom Borgå­gemenskapen och Lutherska Världsförbundet.

Det finns också krav på enskilda kyrkor att uppträda samlat i frågor som denna och att inte ändra uppfattning utan att samtal har förts med andra kyrkor. Samarbetet med andra kyrkor skulle utsättas för stora påfrestningar om Svenska kyrkan skulle bejaka äktenskap för par med samma kön.

Hur genomgripande skulle en förändring vara?

Menar Svenska kyrkan att Gud, när två män eller två kvinnor står inför prästen och församlingen för att avlägga sina löften, ”sammanfogar de båda till ett”? Detta är nämligen kärnan i den kristna äktenskapssynen. Frågan, som därefter måste ställas, är hur detta stämmer överens med den bibliska uppenbarelsen av Guds syn på homosexuell utlevnad i det Gamla testamentet, och som sedan också fortsätter i apostlarnas undervisning i Nya testamentet och i dr Martin Luthers katekesutläggningar

Om svaret är att det i Gamla och Nya testamentet är en ”annan” Gud eller gudsbild som gör sig gällande, innebär detta att Svenska kyrkan har slagit in på den väg som gnostikerna tidigare gick och som orsakat stora strider i kyrkohistorien. En gnostisk kyrka är nämligen, per definition, inte en kristen kyrka. Vi är då nämligen i färd med att förneka den första trossatsen i våra huvudsymbola (trosbekännelse), som bland annat utformades av kyrkofäderna och deras efterföljare för att tillbakavisa att Gamla testamentets Gud var en annan Gud – skaparguden, ”Demiurgen” – och att den sanne, kärleksfulle och nåderike Guden uppenbarades först i Nya testamentet. Tvärtom tror vi ”på en enda Gud”, ”himmelen och jorden skapare, Gud Fader Allsmäktig”.

I ”D:r Martin Luthers lilla katekes med kort utveckling, sådan den av Kongl. Maj;t den 11 oktober 1878 blivit antagen”, ställer Martin Luther i utläggningen av de Tio Budorden följande fråga nummer 56: ”Av vem är äktenskapet instiftat?” Hans svar är: ”Äktenskapet är instiftat av Gud, som vid människans skapelse förordnade, att en man och en kvinna skulle såsom äkta makar leva tillsammans till inbördes bistånd samt sitt släktes förökelse och uppfostran”.

Det kyrkomöte som tar sig an att förändra vår evangelisk-lutherska kyrkas definition av äktenskapet, så att det även omfattar enkönade relationer i form av två män eller två kvinnor, tar alltså på sig ett mycket stort teologiskt ansvar med synnerligen långtgående andliga och ekumeniska konsekvenser. Självklart förutsätter en eventuell förändring i kyrkans äktenskapssyn att ett teologiskt samtal, väl grundat i den kristna kyrkans rötter, förs djupt och brett inom inte enbart Svenska kyrkan, utan utifrån hennes förpliktelser även med systerkyrkorna inom Lutherska Världsförbundet och Borgågemenskapen samt ekumeniska omsorg för Sveriges Kristna Råd.

I förarbetena till den nya äktenskapslagstiftningen framgår mycket tydligt att de olika trossamfunden i Sverige inte på något sätt har en förväntan på sig att ändra sin äktenskapssyn. Därför säger utredaren:

Lagstiftaren kan inte diktera trossamfundens uppfattningar om äktenskapet … Lagstiftarens definition av äktenskapet behöver alltså inte vara bindande för trossamfunden och medborgarna på det sättet att andra uppfattningar om äktenskapet och dess närmare innebörd är uteslutna. (sid. 228)

Sammanfattning

Svenska kyrkan har redan den 12 december 2007 i samband med den statliga utredningen i frågan uttryckt sin uppfattning om äktenskapet – att just det begreppet är förbehållet förening mellan man och kvinna. Det framstår mot den bakgrunden som märkligt om Kyrkomötet ändrade Svenska kyrkans uppfattning i alla tider att det kristna äktenskapet är mellan en man och en kvinna - och anpassade den efter det senaste politiska beslutet. Om så skulle ske kan det, på grund av Svenska kyrkans förpliktelser inom ramen för de kyrkogemenskaper vi är en del av, dock inte ske före 2012. Kyrkans uppfattning kan inte ändras i denna fråga innan grundliga samtal förts inom församlingarna i Svenska kyrkan, utifrån de texter som refererats.

Mora och Träslövsläge den 10 juli 2009