Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att avslå Kyrkostyrelsens förslag i skrivelse 2009:6.
Motivering
Inledning
Kyrkoordningens portalparagraf (KO 1:a avd. 1 § om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära) har följande lydelse: ”Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, som gestaltas i gudstjänst och liv, är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter …”.
Alla beslut som fattas i Kyrkomötet måste bedömas mot denna portalparagraf. Precis som kyrkoordningen uttrycker, så är vår kyrka förpliktigad att följa Guds ord. I den lutherska traditionen betonas Skriftens normativa karaktär på ett alldeles speciellt sätt. Vi kan inte se att det finns något stöd i vare sig i Skriften eller i kyrkans samlade tradition för att göra den utvidgning av äktenskapsbegreppet som kyrkostyrelsen föreslår.
Frågan om äktenskapsbegreppet utifrån Bibeln
Redan i Bibelns inledning ser vi hur Gud skapade mannen och kvinnan till sin avbild. Vi kan läsa om hur mannen och kvinnan skapades för att komplettera varandra, 1 Mos 1:27 och i 1 Mos 2:18. I 1 Mos 2:24 ser vi att man och kvinna skall förenas köttsligt för att bli ett. Detta är alltså ett grundläggande mönster som redan i skapelsen anläggs för mänskligt samliv. Detta tankesätt bekräftar Jesus sedan i Matt 19:3–9 och i Mark 10:2–9. Jesus visar alltså själv på hur vi skall hantera dessa frågor. ”Han svarade: Har ni inte läst att Skaparen från början …” Han hänvisar till bibelordet och till skapelsen. Bibeln ger inga andra legitima ramar för att bli ett kött, än inom äktenskapet mellan man och kvinna. Sexuell utlevnad utanför det heterosexuella äktenskapet bryter mot den grundplan som finns i skapelsen.
Det finns också mycket starka symboliska bilder av äktenskapet mellan man och kvinna i Nya testamentet. Förhållandet mellan Kristus och församlingen framställs i Ef. 5:21–33 som en bild av äktenskapet. Denna text anspelar på 1 Mos 2:24 där man och kvinna blir ett. I Uppenbarelseboken 21:2 framställs också bilden av ett äktenskap som den fullkomliga gemenskapen mellan Gud och människor i evighet.
Gud har inte ändrat sin grundläggande plan för människans sexualitet. Vi kan därför inte acceptera Kyrkostyrelsens förslag till utvidgning av äktenskapsbegreppet till att omfatta även samkönade relationer.
Det faktum att den bibeltext som hittills varit obligatorisk i vigselritualet och som varit den främsta tydningstexten för det som i sker i vigselgudstjänsten, Matt 19:4-6, måste utgå vid vigsel av samkönade par visar på ett övertydligt sätt att den föreslagna utvidgningen av äktenskapsbegreppet innebär ett övergivande av Svenska kyrkans hittillsvarande, på Bibeln grundade, äktenskapssyn.
Vigselrätten
En följdfråga i kyrkostyrelsens skrivelse 2009:6 är frågan om vigselrätten. Kyrkostyrelsens förslag är att svenska kyrkan ska (i realiteten) behålla (men i verkligheten ansöka om) vigselrätt för (i princip) alla sina präster. Hittills har Svenska kyrkan haft en särställning i förhållande till andra samfund så att alla präster automatiskt haft vigselrätt, nu kommer en ordning där man måste ansöka för varje individ personligen. Vår mening är att Svenska kyrkan inte bör ansöka om vigselrätt för sina präster. Skälet för det är flera:
1) en ordning med obligatorisk civil (borgerlig) vigsel som sedan kan kompletteras med en kyrklig välsignelse är en ordning som redan länge fungerat i många europeiska länder
2) det faktum att statlig myndighet ska ha makten att bevilja samfund och dess präster/pastorer vigselrätt innebär med nödvändighet en statlig ”kontroll” av samfunden. I framtiden kommer det med all sannolikhet att uppstå konflikter och svåra avväganden om vilka samfund och enskilda församlingar som ska ha vigselrätt. Det vore ur alla aspekter enklast och rimligast om staten helt befriades från denna plikt att ”godkänna” samfund och enskilda vigselförrättare.
3) den av riksdagen antagna lagen som möjliggör vigsel av samkönade par innebär att samhället i ytterligare ett avseende fjärmar sig från den ideologiska grund som kyrkan och staten tidigare haft gemensam. För att tydliggöra statens och samfundens skilda roller och för att de ska kunna utföra sina roller med bevarad integritet finns skäl att samfunden inte längre är statens tjänare i ett avseende som samfunden inte helt och enigt kan stå bakom.
Frågan om utvidgat äktenskapsbegrepp och frågan om vigselrätten är två skilda frågor som inte nödvändigtvis hör samman. Det framgår av resonemangen i kyrkostyrelsens skrivelse att det finns röster inom kyrkan som i princip skulle kunna förorda att kyrkan släpper vigselrätten men som inte vill att det sker just nu för att inte de homosexuella ska ges skulden för förändringen. Vi finner inte detta argument för bibehållen vigselrätt övertygande. Om kyrkan nu väljer att behålla vigselrätten kan vi anta att förslag om förändring återkommer. Det finns, som vi redovisat ovan, också skäl att släppa vigselrätten som inte har direkt med frågan om vigsel av samkönade par att göra. En förändring av vigselrätten borde, enligt vår mening, ha kunnat ske vid den stora relationsförändringen mellan kyrka och stat. När så inte skedde finns nu en ny möjlighet när en förändring ändå ska till som innebär att Svenska kyrkans prästers automatiska vigselrätt försvinner.
Luleå och Örby den 15 juli 2009