Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att avslå Kyrkostyrelsens förslag i punkterna 1 och 2 i skrivelsen 2009:6 då dessa uppenbart står i strid med Svenska kyrkans bekännelse och därmed 1 kap. 1 § i kyrkoordningen.

Motivering

Enligt sin egen självförståelse, uttryckt i bekännelseskrifter och i kyrkoordning är Svenska kyrkan till sin lära evangelisk-luthersk vilket även fastslås av ramlagen för Svenska kyrkan. Detta innebär att Bibelns kanoniska skrifter är normen för Svenska kyrkans lära och liv. I Upsala mötes beslut uttrycks denna skriftprincip och hur den skall förstås i följande avsnitt:

at vår tros bekännelse är på intet annat grundat än på propheternes och apostlernes skrifter och hafver vittnesbyrd af the rätte och gamble kyrkiornes lärare, när the sigh vidh then helge skrift hålledt hafve, och  all falsk läre hafve vi platt ogilledt och förkastedt, ehvad nampn the helst hafve kunne. Begäre förthenskuld af alle fromme och christtrogne menniskior, at the vele thenne bekännelsen icke annorledes förstå eller uthtyde än som orden och meningen lyde.

Vi står alltså inför det förhållande att den väsentligaste delen av Svenska kyrkans identitet inte kan avgöras av tillfälliga politiska strömningar eller majoritetsförhållanden utan är avgjord en gång för alla av Guds ord. Därmed finns det en objektiv grund för att pröva Svenska kyrkans beslut i enskilda frågor och kyrkans utveckling i stort. En sådan prövning kan ske inom kyrkan själv, av den världsvida lutherska kyrkogemenskapen eller neutrala idéhistoriska forskare, eller världslig domstol, detta inte minst med tanke på lagen om svenska kyrkan. Det är fullt möjligt att tänka sig att människor som med tillfredsställelse skulle välkomna en läroförändring i Svenska kyrkan samtidigt med bibehållen intellektuell hederlighet kunde komma fram till att den nya läran står i strid med den lutherska lärans grundsatser. Vi menar att en konflikt med Svenska kyrkans lutherska lära skulle föreligga om kyrkostyrelsens förslag om vigsel och äktenskap skulle antas av Kyrkomötet. Uppenbart har Kyrkostyrelsen inte nog uppmärk­sammat de tydliga normer för äktenskapet som vår bekännelse lyfter fram ur Skriften. Som exempel kan det räcka med att citera Stora katekesen och dess utläggning av sjätte budet: ”Gud har instiftat äktenskapet före alla andra ordningar och har av det skälet – vilket är uppenbart – skapat man och kvinna olika. Inte för att vi skall vara lösaktiga, utan för att man och kvinna skall hålla samman, vara fruktsamma, föda barn och försörja och uppfostra dem till Guds ära. Gud har därför välsignat det äkta ståndet på ett rikare sätt än andra samhällsordningar. Han har inrättat allt i världen med hänsyn till äktenskapet, så det kan fortleva. Det äktenskapliga livet är ingen bisak eller mänsklig uppfinning, utan något mycket viktigt som uttrycker Guds allvarliga vilja… Därför har jag alltid betonat att man inte skall förringa äktenskapet eller anse det vara oviktigt, som den blinda världen och de skenbart andliga gör. Man skall betrakta det i ljuset av Guds ord, som bekräftar och helgar det” Här framgår med all önskvärd tydlighet att äktenskapet är instiftat av Gud, att äktenskapet är en gemenskap mellan en man och en kvinna med bland annat barnalstring och fostran som mål. Att äktenskapet enligt Luther är den centralaste av samhällsordningar ställer det ingalunda utanför Guds normgivningssfär – ”jorden är Herrens och allt vad därpå är”, ja Luther ser ett sakramentalt drag i äktenskapet eftersom han ser att det är förenat med en särskild Guds bekräftelse och välsignelse i ljuset av Guds ord.

Den nyckel till att rätt förstå den Heliga Skrift som den lutherska kyrkan har funnit i begreppen lag och evangelium missbrukas om de används så att de spelas ut mot varandra. Lagens första bruk som bl a handlar om goda samhällsordningar är ju en Guds goda gåva som skyddar livet. Evangeliet om syndernas förlåtelse handlar aldrig om normupplösning utan om en villkorslös upprättelse för oss människor som gång på gång bryter mot Guds normer. I det teologiska underlaget till Kyrkostyrelsens skrivelse finns den teologiska kommitténs yttrande. Där kan man bl a läsa: ”Luther motsatte sig bestämt att bibliska bud skall ligga till grund för samhällsordningar. Detta brukar kallas ”lagens tredje bruk” och ses i luthersk tradition som en sammanblandning av lag och evangelium”. Denna sats rymmer en mängd missuppfattningar. Enligt Luther skall samhället styras med förnuft och i det förnuftiga ingår bl a den naturliga lagen sammanfattad i de tio budorden. När förnuftet fördunklas i samhället har den kristna församlingen en profetisk uppgift att påminna om vad Gud vill med samhället i sina bud. Lagens tredje bruk har inte med det världsliga regementet att göra utan handlar om huruvida Guds lag skall styra över en kristen människas helgelse eller om en omvänd människas liv i tacksamhet för frälsningens gåva skall flöda mer spontant. Den teologiska kommittén har alltså visat en pinsam okunnighet om den lutherska lärans grundläggande begrepp. Den bristande kvaliteten i det teologiska underlaget är i sig tillräckligt skäl att avslå skrivelsen.

I enlighet med sin kallelse att möta alla människor med sanning och nåd så kvarstår det för kyrkan uppgiften att möta människor som av olika skäl inte kan gå in i äktenskapet med pastoral vishet och medmänsklig kärlek utan att fördenskull undergräva samhällsordningen och normerna för äktenskapet.

Lerum och Onsala den 18 juli 2009