Förslag till kyrkomötesbeslut
1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att utreda och utforma gemensamma regler till hjälp för församlingar att öka stöldskyddet i kyrkorna.
2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att trycka på regeringens ansvariga kring vikten av ökade resurser vid gränsen med hjälp av utbildad tullpersonal.
3. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att upprätta bättre kontakter med tullen.

Motivering
Våra kyrkor i landet har under en tid utsatts för stölder som ökat i omfattning jämfört med våra nordiska grannländer. En del av kyrkostölderna är tillfällesstölder som utförs av ungdomar, snattare och missbrukare men vid stölder av högt ekonomiskt värde är brotten ofta välplanerade. Då mycket pengar är i omlopp på den internationella antikmarknaden anlitas skickliga gärningsmän av hälare med god kännedom om marknaden.

Stölderna från de svenska kyrkorna är inte kända utanför Sveriges gränser på grund av att de svenska stölderna sällan anmäls till de etablerade kanalerna som finns för internationellt samarbete, exempel Interpols databas för stulna konstföremål. Anledningen kan bero på brister i rutiner och ofullständigt säkerhetstänkande. Några initiativ har dock tagits i hopp om att minska stölderna där bland annat Riksantikvarieämbetet gett ut en broschyr med övergripande information om stöldsäkring av kyrkor. Polisen har även påbörjat ett projekt rörande återfinnande av stulna föremål men för att dessa ska kunna återföras är församlingarnas dokumentation en förutsättning där även fotografier av föremålen måste avkrävas. Det kan därför tyckas som att den information som getts ut borde kompletteras med nationellt beslutande riktlinjer till hjälp för församlingar att bli mer säkerhetstänkande.

Det som är extra allvarligt med kyrkostölder i jämförelse med vanliga stöldbrott, är att detta stöldgods historiska innebörd många gånger inte går att ersätta. Stölderna från våra kyrkor bör därför tas på största allvar i det man kan hämta inspiration från andra länder som har större medvetenhet om kulturarvsbrotten och illegal utförsel. Förutom nationella åtgärder kan det även vara värdefullt att Svenska kyrkan tar initiativ till samtal med berörd regeringsansvarig om värdet kring ökade resurser vid landets gränser. Detta exempelvis i form av utbildning av vissa tullare till hjälp för kollegor att bedöma vad som är nationalklenoder och vad som håller på att passera gränsen. För att trygga vårt kulturarv och göra arbetet framgångsrik bör därför nationellt fastställda rutiner i våra församlingar fastställas i kombination med ökade resurser vid gränsen i syfte att stoppa illegal handel.

Gävle den 27 juli 2010