Förslag till kyrkomötesbeslut
1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att inleda en förstudie kring kvalitativa mätmetoder av faktorer som är väsentliga för församlingstillväxt.
2. Kyrkomötet beslutar att förstudien, när den avslutats, redovisas för Kyrkomötet samt, om behov föreligger, kompletteras med förslag till vidare arbete.

Motivering
2009–2010 ingick ett antal församlingar i Växjö stift ett projekt mellan stiftet och Svenska kyrkan på nationell nivå. Syftet var att utröna vilken statistik en församling behöver ha tillgång till för att öka relevansen i församlingsinstruktionens omvärldsanalys.
När arbetet gick mot sitt slut konstaterade medarbetarna i en av församlingarna att tillgång till statistik om församlingens omvärld är viktig, liksom kvantitativ statistik rörande församlingsarbetet. Men minst lika viktigt är metoder att kunna analysera kvaliteten i det arbete som utförs, menade medarbetarna.
En metod för att kunna mäta kvalitet är Naturlig församlingsutveckling (NFU). Det ska påpekas att NFU inte är en metod för församlingsutveckling, utan enbart en mätmetod för att mäta kvaliteten i väsentliga områden i församlingsivet. NFU:s mätresultat ger en uppfattning om styrkor och svagheter i församlingslivet, och i förlängningen vilka områden som behöver stärkas. Företrädare för NFU menar att mätmetoden är vetenskaplig.
(http://www.naturligforsamlingsutveckling.se/vadarnfu/forskningsprojekt.4.7671d7bb110e3dcb1fd800024639.html /länkad 2010-07-18)
En svårighet att utan vidare använda NFU som mätmetod i Svenska kyrkan handlar om språk. Motionärernas uppfattning är att den ”evangelikala språkdräkt” som delvis präglar NFU i Sverige gör metodens påståenden och analyser svårbegripliga bland människor med ”svenskkyrklig språkdräkt” (även om det är lättare att förstå vad som beskrivs i brödtext än i rubrikartade formuleringar).
I Svenska kyrkans sammanhang har Fredrik Modéus närmat sig frågan om det finns kvalitativa kriterier för ett väl fungerande församlingsliv. I Längta efter liv, sid 21, tycks han mena att församlingstillväxt kan analyseras ur ett ”strikt vetenskapligt” perspektiv – men i föreliggande arbete väljer han att inte göra det, då han vill ha frihet att argumentera för sina egna ståndpunkter.
Till slut är dock företrädare för NFU och Fredrik Modéus rörande överens om att församlingstillväxt kan ske i de mest skiftande sammanhang, och är inte beroende av gudstjänstform, uttrycksformer eller hemmahörighet i en specifik andlig tradition.
En av de viktiga uppgifterna nationell nivå har är att tillhandahålla redskap för församlingarna. Ett sådant redskap borde, enligt vår mening, vara att tillhandahålla metoder att kvalitativt mäta församlingslivet.
Vi vill inte binda oss för om NFU är den rätta metoden eller om andra metoder är bättre i Svenska kyrkan. Under alla omständigheter har nationell nivå fortfarande ekonomiska resurser att rusta församlingarna med redskap att möta framtiden.

Dalby den 21 juli och Sollentuna den 22 juli 2010