Förslag till kyrkomötesbeslut
1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att utreda behovet av att Svenska kyrkans församlingar, när begravning sker i Svenska kyrkan ordning, rutinmässigt begär utskrift av ”Dödsfallsintyg och släktutredning” från begravningsverksamhetens huvudman.
2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att till församlingarna kommunicera de möjligheter, som redan finns, att begära släktutredning som en del i det etiska kring begravningsgudstjänst.

Motivering
Familjeförhållanden i vår tid blir alltmer komplexa, genom skilsmässor, nya äktenskap, särkullbarn m.m. I de flesta fall kommer detta, sannolikt, inte att leda till några större problem i samband med begravning. Men ibland kommer det att bli så: genom okunskap eller medvetna val av dem som ordnar med begravningen, kommer nära släktingar inte ges möjlighet att vara med vid begravningsgudstjänsten.
Från början tänkte jag skriva en motion om möjlighet för begravningsverksamhetens huvudman att få tillgång till Skatteverkets släktutredningar. Jag blev mycket förvånad när jag såg att möjligheten redan finns:
Dödsfallsintyg och släktutredning
Skatteverket registrerar ett dödsfall så snart ett dödsbevis har kommit in från läkare eller sjukhus eller när Skatteverket har beslutat om dödförklaring.
/…/
Dödsfallsintyget används för att visa när en person avled och vilka efterlevande den avlidne personen har.
/…/
Begravningsbyråer, begravningshuvudmän, banker, försäkrings¬bolag, pensionsbolag och krematorier kan beställa och skriva ut den här typen av intyg på egen skrivare via vår e-tjänst Dödsfallsintyg.
(http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/dodsfallsintygslaktutredning.4.18e1b10334ebe8bc80002760.html, 2010-07-18)
Jag tror att de möjligheter som redan finns är i stort sett okända i Svenska kyrkans församlingar, och behöver under alla omständigheter kommuniceras till församlingarna. Men bäst vore om Skatteverkets ”Dödsfallsintyg och släktutredning” rutinmässigt beställdes till den präst som är officiant vid begravningen. För mig är det mer fråga om etisk kod än pastoralt handlande, att den som officierar vid en begravning (vilken ordning det än må vara) har kunskap om den avlidnes släktförhållanden. Det borde vara lika självklart som att den som förrättar en vigsel har sett hindersprövningen.

Kalmar/Växjö den 18 juli 2010