Styrelsens för Svenska kyrkans stiftelse för
rikskyrklig verksamhet skrivelse till
ombudsmötet

1996:503

Redogörelse för styrelsens verksamhet under första halvåret 1996

Uppsala den 20 juni 1996

Gunnar Weman

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Innehåll

1 Inledning

Styrelsens verksamhetsberättelse för hela 1996 kommer att behandlas vid 1997 års ombudsmöte.

2 Svenska kyrkans kulturråd

I december 1995 utsåg styrelsen ett nytt kulturråd. Ordförande är fil dr Britt Östlund, Linköping, vice ordförande högskolelektor Björn Skogar, Karlstad. Övriga ledamöter är konstnär Eva Asp, Stockholm, studiesekreterare Kerstin Kyhlberg Engvall, Vingåker, professor Bengt Gustafsson, Uppsala, musikdirektör Johannes Johansson, Malmö, kaplan Sven Milltoft, Sigtuna, producent Britta Netterfors, Uppsala samt biskop Claes-Bertil Ytterberg, Västerås. Karin Nyberg Fleisher anställdes i september 1995 som kultursekreterare i SFRV och rådets sekreterare.

Arbete med kulturfrågor inom den rikskyrkliga organisationen är inte något nytt, även om det tidigare skett i delvis andra former. I den rapport som redovisade den ovan nämnda översynen, Svenska kyrkans kulturarbete (SKU 1994:5), sammanfattas tidigare erfarenheter, analyseras behov och föreslås vissa konkreta insatser. När kulturrådet nu börjat sin verksamhet så sker det med utgångspunkt i denna rapport och de beslut som följde av den.

Kulturrådet har hunnit träffas tre gånger under våren. Vid dessa tillfällen har livliga diskussioner förts kring rådets uppdrag och möjligheter, kring kultursyn, konstnärliga uttryck i samtiden och teologiska utgångspunkter för kyrkans kulturarbete.

I instruktionen till kulturrådet sammanfattas nu uppgifterna så: Kulturrådet ska verka för ett rikt, mångfaldigt och frimodigt kulturliv i Svenska kyrkan; det skall främja dialogen kring religion och livsfrågor i det allmänna kulturlivet och hålla kontakt med kulturarbetare, institutioner och organ, som är intresserade av och intressanta för en utveckling av kulturarbetet i Svenska kyrkan. Instruktionen bifogas som bilaga 1.

Parallellt med dessa diskussioner pågår också konkret arbete. Som exempel kan nämnas:

• Frågan om kulturtidskriften Vår Lösens framtid lyfts tydligt fram i kulturrapporten. Det handlar både om förutsättningar för ett redaktionellt utvecklingsarbete och om den framtida finansieringen av tidskriften. Under 1996 går kulturrådet in med redaktionellt stöd genom att stå för en gästredaktör och genom visst utvecklingsarbete när det gäller lay-out.

• Förutsättningarna för idén om ett kyrkligt kulturcentrum ser idag annorlunda ut än när kulturrapporten skrevs. Därför behövs också en annan strategi. Kontakter och samarbete håller på att byggas upp med de stiftsgårdar, folkhögskolor och institutioner som är intresserade av att utveckla kulturarbetet i Svenska kyrkan. Öppenheten för kontakt och samarbete är stor, seminariemedverkan och -samverkan efterfrågas. Frågan är dock på vilka sätt dessa institutioner på sikt kan stödjas och kompletteras på bästa sätt. Behovet av "rum" för samtal, dialog, olika språk och uttrycksformer är stort. I detta perspektiv utreds också Skeppsholmskyrkans framtid.

• Nutida konst i kyrkan är ett område där mycket händer just nu. Runt om i landet pågår olika projekt med utställningar, seminarier m.m. Inspiration, tips och kontakter, samt hjälp till analys efterfrågas. Tillsammans med Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS) anordnades i maj ett seminarium i Örebro kring kyrkan och konsten, där några projekt presenterades och analyserades. En fortsättning planeras till hösten 1996.

• Seminarier för journalister kring etiska frågor, kring livsfrågor och religionsmöten har genomförts under våren och planering pågår av en större fortbildningssatsning under hösten 1996 och våren 1997. Intresset är påtagligt för olika former av samverkan med kulturrådet. Ansvarig för kulturrådets räkning är journalisten Lisbeth Gustafsson.

• Planering pågår när det gäller medverkan vid vissa större kulturevenemang, som Bokmässan i Göteborg, Stockholm som Europas kulturhuvudstad 1998 och seminarier i anslutning till teaterföreställningar sommaren 1996.

• Samarbete har initierats också inom den rikskyrkliga organisationen, när det gäller t.ex. Bibel 2000, mediefrågor och projektet Tidernas kyrka. Tillsammans med bl.a. Svenska Kyrkans Unga pågår ett arbete för att kulturrådet från 1997 ska kunna erbjuda kulturstipendier, som stöd och stimulans för kulturarbetare och konstnärer av olika slag.

3 Svenska kyrkans samiska råd

Rådet är underställt SFRV:s styrelse och svarar självständigt för verksamhetens omfattning och inriktning. SFRV:s styrelse utser ordförande och vice ordförande i rådet. Rådet har nio ledamöter med lika antal ersättare. Ledamöterna utses av SFRV:s styrelse efter särskild nominering, varvid Sametinget genom elektorer nominerar fem, Biskopsmötet en samt stiftsstyrelserna i Härnösand och Luleå var sin ledamot. Den nionde ledamoten utses av SFRV:s styrelse.

Styrelsen bedömer att det samiska rådet kommer att bli av stor betydelse i enlighet med de intentioner som finns bakom dess tillskapande. Vid Sametingets sammanträde i Vilhelmina i januari 1996 lämnade biskop Rune Backlund och förre direktorn Lester Wikström, som var ordförande respektive sekreterare i styrelsens utredning om Svenska kyrkans samiska råd, information om rådet. Från Sametinget har uttryckts stor glädje över beslutet om Svenska kyrkans samiska råd. Sametinget utser sommaren 1996 sina tolv elektorer vilka i augusti kan nominera fem ledamöter till rådet.

Styrelsen avvaktar nu att dessa nomineringar ska inkomma så att rådet i sin helhet kan utses. Övriga nomineringar föreligger. Interimistiskt har verksamheten inletts genom de av styrelsen utsedda ledamöterna biskop Rune Backlund och Stina Eliasson och den för 1996 förordnade sekreteraren i rådet Lester Wikström.

Viktiga arbetsuppgifter framöver är bland annat översättning av de kyrkliga böckerna -- psalmbok, evangeliebok och kyrkohandbok -- till samiska. (Se även StSkr 1996:501 med verksamhetsplan och rambudgetar för Svenska kyrkans gemensamma riksorganisation 1997-99.)

4 Utbildningsorganisationsutredningen

Utredningen har varit föremål för en bred remissbehandling under tiden januari -- april 1996. Förutom kyrkliga organ på riks- och stiftsplan och alla berörda skolor och utbildningsinstitutioner har fem församlingar i varje stift beretts tillfälle att avge yttrande.

Remissutfallet visar att man finner det bra att ett försök har gjorts att bringa reda i begreppen och de olika aktörernas roll i kyrkans utbildning. En frekvent invändning är dock att utredningen stannat vid de formella strukturerna. Behovsanalys, mål och syfte med utbildning efterlyses liksom framtidsvisioner. En annan återkommande invändning är att utredningen kommer fel i processen. Först borde Svenska kyrkans framtida organisation utretts, 1990 års utbildningsreform utvärderats och frågan om diakonatet lösts -- först därefter är det möjligt att bygga en ändamålsenlig utbildningsorganisation.

De föreslagna preciseringarna av de involverade utbildningsorganens ställning accepteras allmänt. En rad remissinstanser finner det dock egendomligt att SKS lämnats utanför.

I frågan om utredningens förslag att avskaffa Utbildningsnämnden och ersätta den med ett sekretariat under SFRV:s styrelse är remissopinionen mycket delad. De som avvisar förslaget hänvisar dels till faran att utbildningsfrågorna kommer i skymundan, dels till att förtroendemannainflytandet över dessa frågor minskar. Flera föreslår i stället att utbildningsfrågorna ska föras till en nybildad integrerad Församlings- och Utbildningsnämnd. Utbildningsenhetens roll som samordnare bejakas, liksom utredarnas uppfattning att enheten främst bör fungera konsultativt samt behöver förstärkt pedagogisk kompetens.

Utredarnas tanke att avskaffa nuvarande dispenskommitté och besvärsutskott inom Utbildningsnämnden avvisas av en rad tunga instanser. Det handlar här, menar man, om att säkerställa överblick, likabehandling och rättssäkerhet och om att skapa enhetlighet och tydlighet om vad som faktiskt gäller i behörighetsfrågor.

Att Församlingsnämnden såsom, med utredarnas terminologi, "ingående i" utbildningsorganisationen får inskrivet utbildningsuppgifter i sin instruktion bejakas men med viss reservation. Flera förslag framförs om att snarare gå åt andra hållet och föra exempelvis konfirmand- och vuxenpedagogiska frågor till Utbildningsnämnden (och därmed i realiteten återskapa en nämnd för undervisning och utbildning).

Utredarnas förslag rörande Svenska kyrkans utbildningscentrum i Sigtuna får inte odelat stöd. Medan utredarnas syn, att något utbildningscentrum på riksnivå inte behövs, delas av många stift och även församlingar, anser en rad andra instanser att det finns riksuppgifter som Utbildningscentrum är mycket lämpat som anordnare av. Meningarna är delade om på vilken nivå (riks eller stift) kyrkoherdeutbildning och chefs- och ledarskapsutveckling ska ligga.

Allmänt bejakas förslaget att en ordentlig genomgång av de stiftsanknutna delarna av 1990 års utbildningsreform bör genomföras. Meningarna är delade huruvida likartade lösningar i stiften bör eftersträvas eller ej. Det finns i remissmaterialet överhuvudtaget en stor mängd påpekanden rörande utbildningsreformen.

I fråga om kyrkans fortbildningsorganisation accepteras huvudprincipen att grundläggande yrkesutbildning är en riksuppgift och fortbildning för de större personalgrupperna en stiftsuppgift, och vidare att stiften bör svara för fortbildningsplaneringen medan skolor och utbildningsinstitutioner är resurser vars kompetens bör utnyttjas. En rad remissinstanser framhåller Pastoratsförbundets rättmätiga och nödvändiga roll i fortbildningssammanhangen. Många betonar det positiva i att det finns en mångfald i fortbildningsutbudet. Andra varnar för dubbelarbete om exempelvis Utbildningscentrum eller Stiftelsen Fjellstedtska skolan går ut till församlingarna med samma utbud som stiften.

Vad som anförs om folkhögskolornas självständighet m.m. får generellt sett medhåll. De kyrkliga folkhögskolorna själva är dock inte främmande för en samordnande verksamhet från centralt håll i Svenska kyrkan. Tanken på kantorsutbildningen som uppdragsutbildning avvisas bestämt.

I ett avsnitt behandlar utredningen den kyrkliga yrkesutbildningens högskolerelationer. Här visar remissutfallet bland annat att tanken på en Svenska kyrkans egen teologiska högskola inte har något gehör. En samlokalisering av forskningssekretariatet, Fjellstedtska skolan och Pastoralinstitutet i Uppsala (PIUS) tillstyrks av PIUS och bör utredas enligt Fjellstedtska men avvisas bestämt av Svenska kyrkans forskningsråd. Förslaget om koncentration av prästutbildningen till ett enda pastoralinstitut avvisas samstämmigt. Problemkomplexet rörande högskoleanknytning och dess konsekvenser för den kyrkliga profilutbildningen behandlas närmare i några få remissvar och då med en närmast avvisande hållning.

När det gäller utredningens förslag i ekonomiska frågor så finns det ett visst stöd för avskaffande av nuvarande grundkursstipendier och av grundkursen som obligatorium. Remissopinionen är försiktigare när det gäller avskaffande av profilstipendierna. Studiestödsutredningens arbete bör avvaktas. Förslaget om att de studerande vid karitativ profilutbildning skulle ta på sig en större andel egenfinansiering möts av kompakt motstånd. Beträffande dimensioneringen av den karitativa profilutbildningen visar utfallet att om en nedskärning av utbildningen är nödvändig så bör det ta sig uttryck i att utbildningen framgent ges på färre orter än nu. Förslaget att därvid alternera mellan olika orter olika läsår avvisas.

Styrelsen har under våren överlagt med Svenska kyrkans utbildningsnämnd om remissutfallet. Styrelsen har beslutat att överlämna de frågor som rör uppgiftsfördelningen mellan riks- och stiftsnivå samt nämndorganisationen till utredningen Svenska kyrkans framtida organisation, som med anledning härav fått tilläggsdirektiv (se vidare CsSkr 1996:3 mom 5.2 jämte bilaga). De frågor som rör Svenska kyrkans utbildningscentrum avser styrelsen att arbeta vidare med inför de förhandlingar om ett nytt samarbetsavtal med Utbildningscentrum som ska slutas per 1997-01-01. Vissa frågor som rör de kyrkliga utbildningarnas ekonomi och dimensionering har styrelsen låtit få genomslag i skrivelsen (StSkr 1996:501) med förslag till verksamhetsplan och rambudgetar för åren 1997-99. Övriga av utredningen aktualiserade frågor blir det Utbildningsnämndens sak att föra vidare.

5 Svenska kyrkans miljövärn

Arbetet fortsätter nu med "Skogspostillan" för dialog om kyrkan och skogsbruket och med den s.k. "Kompostillan". Ett flerårigt projekt för ett miljöcertifieringsprogram för Svenska kyrkan har inletts.

Miljövärnet, liksom Lutherhjälpen, är representerat i samrådsgruppen för fullföljandet av det s.k. Östersjöprojektet, som dock sker fristående från miljövärnet. De medel som intill 1997-07-01 samlas in under satsningen "Vörda livet -- vårda Östersjön" ska gå dels till bygge av reningsanläggning i Estland i samverkan med Världsnaturfonden, dels i övrigt ställas till Estlands lutherska kyrkas förfogande för miljöarbete i Estland. Lutherhjälpen har åtagit sig att vidarebefordra de för ändamålet insamlade pengarna till Estlands lutherska kyrka. Styrelsen konstaterar att denna satsning har visat sig anknyta till andra för närvarande aktuella miljöåtgärder beträffande Östersjön.

Vid styrelsens sammanträde i juni diskuterades, i anslutning till en lägesrapport från ordföranden i referensgruppen för Svenska kyrkans miljövärn, möjligheterna att stimulera och stödja stiftens miljövärn och lokala initiativ i anslutning till Riksutställningars miljötåg 1996-97.

6 Åtgärder rörande arbetslösheten

• Ett av syftena med den nya kansliorganisation som nu förbereds, och som skall träda i kraft fr.o.m. den 1 januari 1997, är att skapa resurser för ett ökat arbete med socialetiska frågor och med Svenska kyrkans arbete på riksnivå med samhällsfrågor. I detta sammahang skall också arbetslivsfrågorna sättas in.

• Överläggningar har inletts med Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) om en samverkan i syfte att inventera de insatser som nu görs av stift och församlingar, att sammanställa dessa och att förmedla goda exempel till Svenska kyrkans församlingar. Så konkreta åtaganden från AMS sida som angavs i den motion till 1995 års ombudsmöte som initierade dessa samtal är knappast realistiska, men det finns ett uttalat positivt intresse för ett fruktbart samarbete med Svenska kyrkan.

• Överläggningar har också inletts med Stiftelsen Bräcke diakonigård om en samverkan inom området kyrka och arbetsliv. I dessa överläggningar prövas förutsättningarna för att Bräcke diakonigård på uppdrag av SFRV och i nära samverkan med stiften ska svara för dels den praktiska samordning av Svenska kyrkans arbete med arbetslivsfrågor som Församlingsnämnden tidigare utförde, dels genomföra de samlade utbildningsinsatser som det finns behov av. Denna utbildning ska vara väl samordnad med stiftens egna insatser. Bräcke diakonigård har för sin del uttryckt ett positivt intresse för ett åtagande av detta slag. Tidigt under hösten 1996 kommer samråd att ske i denna fråga med företrädare för stiften.

7 Åtgärder mot våldet

Styrelsen har ingående överlagt med Församlingsnämndens arbetsutskott om detta ärende och om vad som är möjligt att bidra med från kyrkans riksnivå. Vid överläggningen konstaterades gemensamt att det är viktigt att inventera det arbete som redan görs lokalt och regionalt och söka finna former för att sprida idéer och arbetssätt till församlingarna i enlighet med vad ombudsmötet sagt.

Inom ramen för det arbetet har nämnden knutit kontakter med ett konferensarbete i Uppsala stift om åtgärder mot våldet med temat "Hatet fastnar inte -- förlåtelsen som den goda motkraften". En konferens genomfördes i november 1995 och ytterligare en planeras i stiftet hösten 1996. Det har visat sig att resultatet av dessa båda konferenser -- föredrag, semiarierapporter m.m. -- utgör just sådant idé- och inspirationsmaterial för lokalplanet som efterfrågats. Materialet kommer därför att publiceras i Församlingsnämndens skriftserie "Mitt i församlingen".

I utskottets betänkande underströks även vikten av att frågor om våldet -- särskilt våldet mot kvinnor nämndes -- tas upp i de kyrkliga yrkesutbildningarna. Utbildningsnämnden har mot denna bakgrund fäst samtliga kyrkliga utbildningsinstitutioners uppmärksamhet på vad ombudsmötet sagt i detta avseende.

8 Skrivelse till regeringen om Svenska kyrkans syn på biståndspolitiken, internationell och nationell rättvisa, m.m.

Under ärendenas beredning vintern 1995-96 fram till en första behandling i styrelsen i mars i år framkom att de båda ärendena borde föras samman, då detta skulle ge en möjlighet att lyfta fram kopplingen mellan nationell och internationell solidaritet samtidigt som hela komplexet kan relateras till aktuell svensk bistånds- och socialpolitik.

Efter fortsatt beredning inom sekretariatet för teologi och ekumenik i samverkan med Svenska kyrkans mission, Lutherhjälpen och enheten för Global ekonomi inom SFRV har ärendet behandlats på nytt i styrelsen i juni. Styrelsen har därvid beslutat att ge skrivelsen formen av ett öppet brev från Svenska kyrkans centralstyrelse till regeringen om biståndspolitiken och nationell och internationell rättvisa. Skrivelsen, som också ska tryckas och spridas i Svenska kyrkans församlingar, bifogas som bilaga 3.

Kontakter har förevarit med regeringen -- och fått positivt gensvar -- om ett seminarium hösten 1996 kring de frågor som tas upp i skrivelsen.

9 Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar

Arbetet har därefter erhållit stöd genom rikskollekt. Så är fallet även innevarande år och för 1997 har en halv rikskollekt beviljats.

Svenska kyrkan har enligt styrelsens mening stort intresse och behov av att erbjuda asylsökande juridisk hjälp och att samarbeta mer med humanitära organisationer i flyktingfrågor. Vad beträffar Rådgivningsbyrån har ett arbete pågått en tid med att genom en föreningsbildning ge verksamheten fastare form och tydligare ansvarsfördelning. Mot denna bakgrund och mot bakgrund av ombudsmötets positiva hållning fann styrelsen hösten 1995 tiden mogen för Svenska kyrkan att genom SFRV inträda som medlem i Föreningen Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, vilket nu skett.

Övriga stiftare är Caritas, Rädda Barnen, Svenska flyktingrådet och svenska sektionen av Amnesty International.

Styrelseledamot i Rådgivningsbyrån för SFRV:s del är överförmyndare Birger Hassel med Församlingsnämndens konsulent för flyktingfrågor Leena Björstedt som ersättare.

10 Jämställdhetsarbetet

Styrelsen har i maj 1996 med utgångspunkt i ombudsmötets beslut tagit upp frågorna om jämställdhetsarbetet med Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. I fråga om de rekommendationer ombudsmötet för sin del ställde sig bakom när det gäller könsfördelningen i förtroendevalda organ konstaterades att dessa rekommendationer måste riktas direkt till valkorporationerna på olika nivåer i kyrkan, eftersom det endast är dessa själva som kan agera.

Beträffande utbildning av förtroendevalda konstaterades att en rad satsningar för närvarande planeras. Inom Pastoratsförbundet arbetar man med ett utbildningspolitiskt dokument rörande de förtroendevaldas utbildning. Inom SFRV planerar Utbildningsnämnden, på ombudsmötets uppdrag, en kompetensutvecklingsplan för förtroendevalda tillsammans med Pastoratsförbundet, Sveriges Kyrkliga Studieförbund, Församlingsnämnden och stiften. Utbildningsnämnden planerar därutöver utbildningsseminarier vintern 1996-97 för förtroendevalda på kyrkans riksplan i bland annat frågor om kvinnligt och manligt språk.

Med anledning av vad ombudsmötet sagt om vikten av möjligheter till yrkesmässig utveckling i kyrkliga tjänster betonades i överläggningarna att varje avtal på det kyrkliga området numera har sitt eget avsnitt om personalutveckling. Kyrkomusikeravtalet nämndes som ett tydligt exempel på detta. Slutligen framkom ett förslag om att arrangera ett seminarium om lönesättning ur teologisk och ideologisk synpunkt.

11 Kommunikation och media

I fråga om området kommunikation och media kan noteras att Verbum Förlag förvärvat aktiemajoriteten i TV-Huset AB i Jönköping. Därmed har Svenska kyrkan tillgång till resurser för TV-produktion i enlighet med önskemål från ombudsmötet (OK 1992:505, oskr 1992:22). I bolagets styrelse, som konstituerades i början av år 1996, finns representation för SFRV.

Bland de främsta utmaningarna för SFRV:s informationsverksamhet vid ingången av år 1996 har varit att till de kyrkotillhöriga sprida kunskaper om dels de ändrade reglerna för dop och kyrkotillhörighet, dels om arbetet med förändringarna av relationerna kyrka-stat. Information har spridits via många kanaler från riksorganisation, stift och församlingar. En viktig kanal har varit massmedierna. En undersökning, som Svenska Kyrkans Information lät göra i januari, visade att de informationsinsatser, som skett via massmedierna, fått ett mycket gott genomslag. Sju av tio av de tillfrågade (1000 personer över 15 år) hade uppfattat informationen via massmedierna ifråga om dop och kyrkotillhörighet redan tre veckor efter att regeländringen trätt i kraft. Samma undersökning visade att två tredjedelar av de tillfrågade hade uppfattat informationen via massmedierna om kyrka-stat-förändringen. Tyckte då allmänheten att den fått en positiv eller negativ bild av Svenska kyrkan i samband med massmediepubliciteten? I fråga om dop och kyrkotillhörighet var de som fått en positiv bild mer än fyra gånger fler än de som fått en negativ bild. I fråga om kyrka-statfrågan var de som fått en positiv bild mer än dubbelt så många som de som fått en negativ. Åtskilliga värderade bilden som varken positiv eller negativ.

Inom ramen för samma undersökning kunde också konstateras att de kyrkotillhöriga i allmänhet känner en stark samhörighet med Svenska kyrkan i det förändringsskede som nu påbörjats. Bara cirka två procent var bestämt benägna att lämna sin tillhörighet. Ytterligare fyra procent lutade åt att lämna tillhörigheten, 10 procent var tveksamma eller visste ej, medan 84 procent trodde eller var helt säkra på att de skulle behålla sin kyrkotillhörighet.

Massmediernas intresse för Svenska kyrkan och religiösa frågor är betydande, även om mediebevakningen inte alltid speglar de kyrkliga aktivas bedömning av vad som är viktigt och mindre viktigt i kyrkans liv. Båda de två stora morgontidningarna i Stockholm ägnar numera stort utrymme åt religion och livsåskådning. Från Svenska Kyrkans Informations sida fortsätter aktiviteten för att bidra till ökat mediekunnande bland kyrkans aktiva (i enlighet med ombudsmötesbeslut OK 1995:504, oskr 1995:509). Bl.a. har under juni 1996 Svenska Kyrkans Information och Svenska Kyrkans Utbildningscentrum i Sigtuna genomfört ytterligare en kurs i TV-framträdande för rikskyrkliga förtroendevalda och anställda samt ett antal andra kortare och längre kommunikations- och mediekurser. I Svenska kyrkans Mediespegel återfinns så gott som varje vecka notiser om utveckling och händelser inom mediesektorn. För att stödja massmediernas medarbetare planerar Svenska Kyrkans Information att även i år ordna ett journalistseminarium i samband med Kyrkomötet. För Svenska kyrkan är det också positivt att notera att fortbildningsinstitutet för journalister, FOJO, i år liksom föregående år anordnar särskild kurs kring frågor om livsåskådning och religion, denna gång i samverkan med Svenska kyrkans kulturråd och Stockholms teologiska institut.

Svenska Kyrkans Information och stiftens informationsenheter håller på uppdrag av Biskopsmötet och Centralstyrelsen på att formulera en gemensam mediestrategi.

Den snabba utvecklingen på informationsteknikens (IT) område speglas också i den kyrkliga verksamheten på riksnivå, vilket också var ett önskemål från 1995 års Ombudsmöte (OK 1995:505, oskr 1995:510). Försöket våren 1995 med en ekumenisk databas (Ekumenet) följs under perioden september 1995 till augusti 1996 upp genom ett projekt med en gemensam elektronisk anslagstavla (BBS) för SFRV och Pastoratsförbundet. Detta kommunikationssystem sattes i drift den 18 september 1995 och hade i maj 1996 cirka 600 användare.

Avsikten med projektet är att samla fördjupade erfarenheter av att använda elektronisk kommunikation för kyrkligt arbete. Särskilt provas här elektroniska konferenser och anslagstavlor. Inbjudningar att använda konferensverktyget har riktats till redan aktiva kyrkliga arbetsgrupper. Möjligheten att sprida information genom BBS:en har framför allt nyttjats av nationella kyrkliga organ och vissa stiftskanslier. Genom att huvudmännen själva fullt ut förfogar över BBS:en har en stor frihet uppnåtts att skräddarsy lösningar allteftersom nya användare anmäler sig. Inom ramen för projektet har kommunikationskanaler upprättats med andra liknande system för att dela utvalda konferenser och för överföring av elektronisk post.

Utvärderingen hittills visar att det tar viss tid innan ovana arbetsgrupper kan nyttja elektronisk kommunikation i sitt arbete. Vi ser att de största praktiska hindren är bristande tillgång till tekniken och svårigheten att hantera de kommunikationskostnader som följer av att kommunikationen sker genom telefonsamtal till Uppsala, ofta från deltagarens hemtelefon. De grupper som utnyttjar BBS:en uttrycker att man har stor nytta av detta verktyg.

12 Projektet Rättvisemärkning

I vårt land har miljömedvetenheten ökat starkt på senare år. Miljömärkning av varor har slagit igenom och blivit ett säljargument. På ett liknande sätt sker nu i en rad europeiska länder försök med rättvisemärkning av produkter i handeln. Avsikten är att ge konsumenten en möjlighet att välja en vara som bidrar till en rättvisare värld. Med rättvisemärkningen ger man även producenten bättre och säkrare betalt, så att denne kan ta ansvar för sin egen utveckling. Tanken bakom rättvisemärkningen är med andra ord att föra in en socialetisk dimension i handeln och därmed medverka till en rättvis och hållbar utveckling.

Rättvisemärkningsorganisationer finns nu i tolv länder, bland andra Danmark, Holland, Tyskland och Schweiz. Arbetet på att skapa en organisation för rättvisemärkning även i Sverige inleddes under 1995. I ett samarbete mellan SFRV, Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission har en projektanställning under första halvåret 1996 möjliggjorts för genomförandet av en förstudie. Medel till verksamheten har kommit från Sveriges Kristna Råd, Utan Gränser, Forum Syd och U-landsföreningarnas samarbetsorganisation (U-sam).

Kontakter har tagits med en lång rad frivilligorganisationer och myndigheter samt detaljhandeln för att utröna intresset. Det sammantagna starka intrycket är att intresset är mycket stort. Flera frivilligorganisationer anser att rättvisemärkningen är ett viktigt sätt att i framtiden arbeta med och påverka globala handelsrelationer i en rättvisare riktning. För genomslagskraften är det viktigt att just frivilligorganisationerna tar och behåller initiativet. En organisation med bred uppslutning från biståndsorganisationer och andra folkrörelser är för den vanliga konsumenten en garanti för att rättvisemärkningen är pålitlig.

Detaljhandeln inser att även sociala och etiska kriterier kommer att ingå i konsumentens val. Att en vara är rättvisemärkt kommer i framtiden att vara ett försäljningsargument. Det finns exempelvis rosterier som i dag väntar på att få importera och sälja rättvisemärkt kaffe.

En av de varor som kan komma att rättvisemärkas är just kaffe. Svenskarna dricker mest kaffe i världen, cirka 136 liter/person och år. Ekologiskt och rättvist odlat kaffe (Organico) säljs i dag i vissa butiker via SACKEUS, som gjort ett stort pionjärarbete kring frågan om rättvis handel. Det är önskvärt att den svenska konsumenten i större utsträckning än hittills kan förmås att köpa ett kaffe, där en större del av priset går till producenten. Nästa steg handlar därför om att i vanliga livsmedelsbutiker lansera ett bredare sortiment av kaffe, där en del kommer att kunna vara både ekologiskt och rättvist, en del "bara" rättvist.

300 kaffeproducenter på alla kaffeproducerande kontinenter finns registrerade i International Coffee Register. Tillsammans med importörerna ordnar man vartannat år generalförsamlingar, där man kommer överens om vilka kriterier som ska gälla. Nuvarande regler är i korthet:

1. Varorna köps direkt från producenterna, som själva har det avgörande inflytandet över sin egen organisation, detta för att säkra att de själva gynnas av handeln.
2. Priset för varan ligger över världsmarknadspriset och skall förutom att täcka produktionskostnader också ge ett överskott för nya investeringar och förbättringar.
3. För ekologiskt odlade produkter betalas en extra summa.
4. Långsiktiga avtal träffas mellan importörer och producenter och en del av köpesumman betalas i förväg för att undvika att småbönderna skuldsätter sig.
5. Ännu ett kriterium är att bonden odlar annat än kaffe, dels för att hon eller han inte ska bli beroende av klimatets inverkan på årets avkastning och dels för att skydda jorden mot den nedbrytning som sker i en monokultur.

För kaffebonden är konsekvensen högre och säkrare inkomst. Det betyder rent konkret att man kan planera för framtiden, ha råd att skicka sina barn i skolan, köpa mat och mediciner. Men kanske är den viktigaste effekten att rättvisemärkningen kan bidra till en ökad självkänsla: man kan genom sin egen produktion försörja sig själv och minska biståndsberoendet.

Mot denna bakgrund har svenska frivilligorganisationer och folkrörelser under våren 1996 getts möjlighet att ta del av den förstudie som gjorts och anmäla sitt intresse att vara grundare av en svensk organisation för rättvisemärkning. Att vara grundare innebär vissa ekonomiska åtaganden. Med en garanterad budget har rättvisemärkningsorganisationen möjlighet att få EU-bidrag. Det innebär också ett engagemang i den egna organisationen för lanseringen av projektet, alltså ett aktivt informations- och opinionsbildande arbete.

Efter ett möte i maj i år, då bland annat stadgar för en ideell förening för rättvisemärkning diskuterades, har en rad organisationer preliminärt förklarat sig beredda att vara grundare. Ett grundande möte är planerat till slutet av augusti, där både fackliga organisationer, konsumentrörelser, kyrkor och biståndsorganisationer förväntas vara med.

Det har även ägt rum ett möte med kafferosterierna. Gensvaret från flera av de största rosterierna i Sverige är stort. Slutligen har detaljhandeln förklarat sig villig att införa "Fair Trade" i sina butiker.

13 Konsultation med företrädare för Världsbanken
("Världsbanksresan")

Konsultationen var ett led i det mångåriga lobby- och dialogarbete som Svenska kyrkan bedrivit i relation till Världsbanken och syftet med överläggningarna var att sätta de ekonomiska reformprogrammen i relation till mer grundläggande perspektiv på utveckling.

De två medverkande kyrkorna utarbetade först tillsammans ett dokument "Issues for dialogue", i vilket man klargör sina ståndpunkter i frågor om fattigdom, utveckling, skuldsättning, korruption, produktion, demokrati och folkligt deltagande. Därefter besöktes skolor, sjukhus, jordbruk, hantverkskooperativ och en rosfarm för export. Överläggningen resulterade i en för de två kyrkorna och Världsbanken gemensam kommuniké, i vilken man uttryckte samsyn i vissa frågor och bekräftade sin avsikt att fortsätta dialogen.

Avslutningsvis ordnades en öppen konferens, där bl.a. ett flertal afrikanska folkrörelser deltog.

Med denna konsultation har Svenska kyrkan bidragit till att stärka den tanzaniska kyrkans röst i globalekonomiska frågor och funnit nya vägar till ett gemensamt arbete med de globala rättvisefrågorna.

14 Svenska kyrkans syn på samboförhållanden
med särskild inriktning på kyrkligt anställda

Ärendet överlämnades till teologiska kommittén, som bland annat har låtit närmare belysa samboendets rättsliga och inomkyrkliga ställning på såväl teologiska som juridiska grunder. En promemoria i ärendet slutbehandlades i teologiska kommittén i maj i år.

I promemorians sammanfattande tillämpning på samboende bland kyrkligt anställda sägs bland annat: "Eftersom kyrkan framhåller äktenskapet som samlevnadsform ska också den som efter avgivande av ett livslångt löfte går in under kyrkans ämbete leva i äktenskap och inte i samboende. På dem som är anställda i kyrklig tjänst utan att vara vigda till kyrkans ämbete kan formellt sett inte samma krav uppställas; de avger inga livslånga löften. Samtidigt bör varje kristen utifrån ovan redovisade skäl välja den samlevnadsform som på bästa sätt värnar de värden som tjänar medmänniskan och svarar mot Bibeln och kyrkans tradition. Vi menar att äktenskapet är denna samlevnadsform".

Promemorian har redovisats för styrelsen, som funnit det värdefullt att hållningen är ett ställningstagande för äktenskapet, inte mot samboförhållanden. Styrelsen menar mot denna bakgrund att ärendet hör hemma inom ramen för den större frågan om Svenska kyrkans äktenskapssyn i vidare mening.

I detta avseende pågår ett projekt inom Svenska kyrkans forskningsråd, "Äktenskap och familj inför 2000-talet", vilket bland annat bearbetar frågeställningarna kring samboende. Styrelsen har ställt sig bakom teologiska kommitténs förslag att promemorian ska överlämnas till forskningsrådet som ett bidrag till detta projekt.

Styrelsen har samtidigt beslutat att redovisa teologiska kommitténs promemoria för ombudsmötet som svar på vad ombudsmötet begärt. Promemorian bifogas i sin helhet, bilaga 4.

15 En ny kansliorganisation

15.1 Bakgrund

Den nya organisationen ska, under förutsättning av ombudsmötets godkännande av styrelsens förslag i den nyss nämnda skrivelsen, träda i kraft den 1 januari 1997. Då förs all personal inom Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet (SFRV) samt stiftelserna för Svenska kyrkans mission (SKM), Lutherhjälpen och Svenska kyrkan i utlandet (SKUT), utom den personal som ska ingå i Kyrkans Hus AB, samman i SFRV.

Som styrelsen konstaterar i budgetskrivelsen bör det ankomma på de fyra stiftelsernas styrelser att fastställa den närmare organisationen. Här lämnas emellertid, som en komplettering till vad som redovisades i budgetskrivelsen, en rapport om det ytterligare arbete som nu genomförts.

15.2 Den nya kansliorganisationen

Det finns en vilja att i högre grad arbeta med program, projekt och andra former som är mindre bundna och traditionella än de nuvarande. Det finns en vilja att söka mer kreativa former där de samlade erfarenheterna i organisationen tas till vara. Det finns en vilja att samverka över avdelningsgränserna. Det finns en önskan om en organisation med större flexibilitet än den vi har i dag. Det finns en beredskap att minska organisationens storlek och att göra den effektivare.

Av den avsiktsförklaring ingåtts, bilaga 5, och de övriga beslut som fattats av de fyra stiftelserna framgår att den nya kansliorganisationen avses innehålla följande organisatoriska huvudenheter:

• En gemensam ledning, inklusive ett planeringssekretariat, i anslutning till generalsekreteraren.
• En avdelning för internationell mission, ekumenik och diakoni. Avdelningen ansvarar för den största delen av det arbete som i dag bedrivs av Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen. Såväl mission som långsiktigt biståndsarbete och katastrofbistånd ryms här, liksom ett aktivt arbete för global rättvisa och ett hållbart utnyttjande av jordens resurser. En fördjupad samverkan med EFS kan bli aktuell i missionsarbetet.

Nämnden för Lutherhjälpen har betonat behovet av kontinuitet vid övergången från den nuvarande organisationen till den nya. Mot denna bakgrund kommer särskilda åtgärder att vidtas för att trygga denna kontinuitet i såväl verksamhetens ledning som i det utåtriktade arbetet.

• En avdelning för utveckling och utbildning (gudstjänst och evangelisation, utbildning och rekrytering, kultur- och samhällsfrågor, samerna i Svenska kyrkan). Här finns bl.a. gudstjänstliv och evangelisation, undervisning, diakoni, arbete med vissa samhällsfrågor, utbildning och undervisning samt åtgärder som främjar rekryteringen till tjänster i Svenska kyrkan. Avdelningen ansvarar också för det finskspråkiga arbetet.

• En avdelning för Svenska kyrkan i utlandet, i avvaktan på att SKUT:s framtida organisatoriska placering i Svenska kyrkan utreds inom ramen för arbetet med Svenska kyrkans framtida organisation. Eventuella förändringar för SKUT:s del torde komma att träda i kraft den 1 januari 2000.
• En avdelning för Svenska kyrkans organisation. Denna består i dag i hög grad av det utredningsarbete som rör stat-kyrka och Svenska kyrkans framtida organisation, men dessutom av det löpande arbetet med juridik och förvaltning, inklusive kyrkobokföring, datafrågor och trossamfundens beredskap i kris och krig.

• En avdelning för forskning som också får en samordnande uppgift genom möjligheten att utnyttja organisationens samlade forskarkapacitet (vissa tjänster kan fysiskt tidvis vara placerade på andra avdelningar) och ett ansvar för kyrkokansliets arkiv och bibliotek. Forskningsavdelningen svarar under forskningschefens ledning för att organisationens samlade forskningsverksamhet bedrivs samordnat och på hög kvalitativ nivå.

• En avdelning för information och insamling (inklusive församlings- och ombudsservice, medieteknik, lager och distribution, besökstjänst, reception och telefonväxel), vissa tjänster som tillhör avdelningen kan fysiskt vara placerade på andra avdelningar.
• En stab för ekonomi med såväl en central redovisningsenhet som stödfunktioner för de övriga avdelningarna i organisationen.
• En stab för personal med såväl en central enhet som stödfunktioner för de övriga avdelningarna i organisationen.
• Ett aktiebolag, Kyrkans Hus AB, med ansvarar för den kommersiella verksamhet som bedrivs i den kyrkliga riksorganisationen.

Ett mål är att det i den nya organisationen skall finnas 180 inrättade heltidstjänster. Den nuvarande organisationen motsvarar cirka 220 heltidstjänster (som då inte inkluderar personalen vid pastoralinstituten). I inrättade tjänster räknat är alltså skillnaden 40 tjänster.

Alla inrättade tjänster är emellertid i dag inte besatta med fasta innehavare. Sammanlagt finns i organisationen cirka 195 fast anställda (omräknat till heltidstjänster), varav 15 är tjänstlediga. Dessutom finns cirka 40 vikarier och 15 projektanställda.

För dem som innehar tidsbegränsade tjänster har det redan från början varit känt att anställningen inte varar längre än tjänstledigheten, den angivna anställningstiden respektive projektet. Vad som kan hända för dessa medarbetare är emellertid att anställningstiden kommer att gå ut något tidigare än de räknat med.

Med stor sannolikhet behövs externa rekryteringar för att skaffa organisationen den kompetens som behövs. Med extern rekrytering menas antingen rekrytering helt utifrån eller rekrytering av personer som i dag upprätthåller vikariat, visstidsanställning eller projektanställning.

Först i höst, då antalet tjänster fastställs och dessa tjänster besätts, vet vi hur många av dem som nu är anställda i organisationen som kommer att beröras. Då kommer också förhandlingar att genomföras. Ett omfattande program planeras för att underlätta situationen för dem som kan drabbas av övertalighet.

Under 1999 skall en översyn göras av den kansliorganisation som nu inrättas. Då görs nödvändiga justeringar med hänsyn till de erfarenheter som vunnits, men också de ändringar som motiveras av den nya samlade organisation för Svenska kyrkan som träder i kraft den 1 januari.

15.3 Den förtroendevalda organisationen

* Samordning och gränsdragning klargörs mellan SKM och Lutherhjälpen.
* Samordning och gränsdragning klargörs mellan Församlingsnämnden och Utbildningsnämnden.
* Centralstyrelsen/SFRV-styrelsen är fortsättningsvis beslutande organ i fråga om överenskommelser om kyrkosamverkan eller annan övergripande samverkan med andra kyrkor, Svenska kyrkans delegationer till generalförsamlingar och årsmöten i vissa ekumeniska organisationer till vilka Svenska kyrkan hör (Kyrkornas Världsråd, Lutherska Världsförbundet, Europeiska kyrkokonferensen, Nordiska Ekumeniska Rådet och Sveriges Kristna Råd), ekonomiskt stöd till fasta organisatoriska strukturer i dessa organisationer samt sådana ärenden som ska behandlas av kyrko- och ombudsmötena. I vissa av dessa ärenden är Nämnden för Svenska kyrkans mission beredande organ. Övriga ekumeniska ärenden delegeras till Nämnden för Svenska kyrkans mission.
* Ett nytt organ, Svenska kyrkans socialetiska råd, har föreslagits. Detta påverkar dock inte kansliorganisationens utformning. Rådet bör om det inrättas givetvis ha en sekreterare, men bör i övrigt kunna utnyttja de samlade resurser som finns i kyrkokansliet.

De berörda nämnderna och styrelsen träffar under hösten 1996 överenskommelser om hur arbetsfördelningen skall utformas.

16 Sigtunastiftelsen

I en skrivelse till Sigtunastiftelsens ordförande den 8 mars i år förklarade tre av styrelsens ledamöter -- den av SFRV utsedde ledamoten Anders Svärd, vidare Anne-Marie Thunberg, utsedd av Lunds domkapitel och kyrkoherde Per Larsson, självskriven såsom pastor loci -- att de såg sig nödsakade att med omedelbar verkan lämna, respektive suspendera sina uppdrag som ledamöter i stiftelsens styrelse.

I skrivelsen framhöll de inledningsvis att de är ense om att Sigtunastiftelsen sedan sin tillkomst spelat en betydelsefull roll för mötet mellan svensk kristenhet och svenskt kulturliv. Vidare framhöll de att det är ense om att det är en nödvändighet för Sigtunastiftelsen att behålla sin självständiga rättsliga ställning, och att det är lika nödvändigt att stiftelsen framgent har en egen ledning samt präglas av en egen idémässig profil.

Därpå redovisades motiven för att lämna uppdragen i Sigtunastiftelsen. Först hänvisades till Sigtunastiftelsens sätt att hantera sin personal. Detta överensstämmer inte med de krav som bör och ska ställas såväl utifrån svensk arbetsrättslagstiftning som utifrån kristna grundvärderingar. Särskilt pekade man här på en rapport från Yrkesinspektionen och på styrelsemajoritetens hantering av denna.

Vidare framhölls att styrelsearbetet alltmer kommit att präglas av en akut motsättning mellan två grupper ledamöter. Detta gör att möjligheter saknas att i styrelsen få till stånd överläggningar om verksamhetens målsättning.

Slutligen betonades att Sigtunastiftelsens verksamhet måste bygga på en bred och förtroendefull samverkan inom och utom Svenska kyrkan i relation till dagens kultursituation i vidaste mening. Mot denna bakgrund beklagade de tre ledamöterna att direktor och delar av styrelsen sedan en längre tid odlar en konfliktbild av förhållandet till Svenska kyrkan, vilken inte överensstämmer med verkligheten.

Med hänvisning till skrivelsen förklarade ärkebiskop Gunnar Weman i ett brev till stiftelsens ordförande att han tills vidare suspenderade sin funktion som inspektor för stiftelsen.

Mot bakgrund av den här relaterade händelseutvecklingen har styrelsen vid sitt sammanträde i maj i år ingående överlagt om den uppkomna situationen och också fört samtal med de tre avgångna ledamöterna. Styrelsen har beslutat att tills vidare inte utse någon ny ledamot i Sigtunastiftelsens styrelse.

17 Förvaltningsfrågor

Promemorian om gemensam budgetprocess syftar till säkerställa det arbetssätt med rambudget och detaljbudget som introducerats genom budgetskrivelserna till fjolårets och årets ombudsmöte med förslag till verksamhetsplan och rambudgetar för Svenska kyrkans gemensamma riksorganisation.

Förändringen i Förvaltningsdelegationens instruktion avser ett tydliggörande av delegationens ansvar för organisations- och förvaltningsfrågor.

De båda dokumenten bifogas, bilaga 6-7.

Utdrag ur styrelsens protokoll

Närvarande: ärkebiskop Gunnar Weman, ordförande, ledamöterna Levi Bergström, Stina Eliasson, Christina Odenberg, Sven-E. Kragh, Dag Sandahl, Urban Gibson, Birgitta Ericsson Löfgren, Ulla Carlson, Gunvor Hagelberg, Catarina Agrell, Bengt Berg och Anita Franzén samt tjänstgörande ersättarna Marianne Upmark och Birger Hassel.

Föredragande: planeringschef Anders Lindberg.

--------------------

Styrelsen beslutar att till ombudsmötet avge skrivelsen (StSkr 1996:503) Redogörelse för styrelsens verksamhet under första halvåret 1996.