Svenska kyrkans centralstyrelses skrivelse till
kyrkomötet

1996:3

Redogörelse för Centralstyrelsens verksamhet
under första halvåret 1996

Uppsala den 20 juni 1996

Gunnar Weman

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Innehåll

Bilagor

1 Inledning

Centralstyrelsens verksamhet för hela år 1996 kommer att behandlas vid 1997 års kyrkomöte.

2 Programförklaring 1996--98

Programförklaringen bifogas som bilaga 1.

3 Ny ekumenisk översättning av Herrens bön och Trosbekännelserna

För Svenska kyrkan del innebär detta att Centralstyrelsen kommer att genomföra en remiss under hösten 1996.

Översättningsförslagen bifogas som bilaga 2.

4 Utvärdering av Svenska kyrkans bekännelsearbete 1983--1993

Ärendet har handlagts inom Svenska kyrkans teologiska kommitté, som uppdrog åt docenterna Carl Axel Aurelius och Edgar Almén genomföra utvärderingen.

Resultatet, dokumentet "I varje tid på nytt. Teologisk utvärdering av Svenska kyrkans bekännelsearbete 1983--1993", lades fram vid teologiska kommitténs sammanträde i maj 1996. Dokumentet kommer bland annat att tjäna som utgångspunkt för det teologiska analysarbete, som med början innevarande år ska genomföras inom ramen för Framtidsstudien Svenska kyrkan som folkkyrka.

Utvärderingen har överlämnats till Centralstyrelsen som kommer att ge ut den i serien Svenska kyrkans utredningar (SKU 1996:3). Materialet beräknas komma av trycket i anslutning till 1996 års kyrkomöte.

5 Utredningar

5.1 Kyrkobyggnadsutredningen

Centralstyrelsen har på grund av det arbete som nu pågår beträffande Svenska kyrkans organisation efter den 1 januari 2000 beslutat att inte sända betänkandet på remiss. I avsikt att få till stånd en bred diskussion, inte minst på lokalplanet, om de frågeställningar som kyrkobyggnadsutredningen behandlat skickades emellertid betänkandet till samtliga församlingar och till en rad berörda kyrkliga och statliga organ m.fl. Centralstyrelsen har för egen del inte tagit ställning till utredningens förslag. Inte heller inom ramen för arbetet med Svenska kyrkans framtida organisation har något sådant ställningstagande skett.

Frågan om övertalighet

I betänkandet konstateras att det finns ett reellt övertalighetsproblem i dag mot bakgrund av vad som kan anses vara ett levande gudstjänstliv. Genom att gudstjänstdeltagandet har kommit att minska, inte minst i kyrkor som i dag har en mycket liten befolkning i sin närhet, används inte kyrkorna längre i rimlig omfattning. Det är uppenbart att Svenska kyrkan inte har behov av alla sina kyrkobyggnader.

Men det finns även andra perspektiv på kyrkobyggnaderna att ta hänsyn till, bland annat deras stora symbolvärde. Kyrkobyggnaderna har av olika skäl ett så starkt stöd i det svenska samhället att det enligt kyrkobyggnadsutredningen knappast går att tala om någon övertalighet i den meningen att kyrkor kan läggas ned eller avvecklas. I stället gäller det att hitta andra konstruktiva lösningar för att komma till rätta med överkapaciteten av kyrkolokaler.

Frågan om församlingsstrukturen

Kyrkobyggnadsutredningen har därför försökt finna nya modeller som kan anpassas till olika lokala förutsättningar beroende på om det gäller landsbygden, glesbygden eller storstaden. En modell för att kunna rädda kyrkobyggnaderna är att se över församlingsstrukturen.

Utredningen föreslår att två eller tre församlingar läggs samman till en församling. Lämpligast sker detta genom att församlingarna inom ett pastorat går samman till en ny församling. En av kyrkorna utses att vara församlingskyrka och blir därmed huvudkyrka och centrum för församlingens gudstjänstliv. De övriga f.d. församlingskyrkorna får en ny ställning som sockenkyrkor där funktionen som kyrka behålls men med en mera begränsad verksamhet.

Förverkligandet av en strukturreform enligt den föreslagna modellen bör enligt kyrkobyggnadsutredningen i första hand ske genom församlingarnas egna initiativ.

Kyrkobyggnadsutredningens tankar på en översyn av Svenska kyrkans lokala struktur ansluter till riksdagens beslut att före år 2000 göra en utvärdering av den rullande, frivilliga pastoratsreglering som skett under det senaste decenniet. Någon sådan utvärdering kommer p.g.a. de ändrade relationer mellan stat och kyrka som inträder den 1 januari 2000 inte att ske genom statsmakternas försorg. I stället blir det de kyrkliga organen som får ta eventuella initiativ i denna riktning. Det kan noteras att direktiven för det utredningsarbete som nu pågår om Svenska kyrkans framtida organisation inte syftar till några genomgripande förändringar av den nuvarande kyrkliga indelningen utan avser i första hand formerna för beslut i indelningsfrågor.

Andra alternativ såsom ombyggnad, "malpåse" eller nedläggning

Kyrkobyggnadsutredningen pekar också på några andra alternativa möjligheter att använda kyrkorna för att lösa övertalighetsproblemet. Att bygga om en kyrka för att kunna använda den även för andra ändamål än enbart för gudstjänstlivet kan innebära ett mera rationellt utnyttjande med ekonomiska vinster som följd. En annan möjlighet är enligt utredningen att upplåta kyrkan till ett organ utanför Svenska kyrkan. Att "lägga kyrkan i malpåse" under en begränsad tid kan också vara en lösning.

En yttersta utväg, om förutsättningarna för att förvalta och använda en kyrka helt saknas, är att lägga ned den. Kyrkobyggnadsutredningen tror dock att detta endast kommer att ske i sällsynta fall. I dag saknas en rättslig ordning för att ta en kyrka ur bruk och därför presenteras ett förslag till formell handläggningsordning för nedläggning av kyrka.

Om en kyrkobyggnad, som har lagts ned enligt beslut av de kyrkliga organen, har ett sådant kulturhistoriskt värde att den bör bevaras, förutsätter kyrkobyggnadsutredningen att ansvaret för byggnaden helt övergår på staten.

Kyrkorna och kulturminnesvården

Utredningen har också behandlat frågan om avvägning mellan de kyrkliga behov som är knutna till kyrkan som gudstjänstrum och de intressen som de kulturvårdande myndigheterna ska skydda. Härvid har kyrkobyggnadsutredningens strävan varit att uppnå en samförståndslösning så att företrädare för Svenska kyrkan och kulturmiljövården ska kunna sluta upp kring en gemensam policy för den framtida hanteringen av det kyrkliga kulturarvet.

Den självklara utgångspunkten har varit insikten om att ett fortsatt bevarande av kyrkornas funktion som kyrka och gudstjänstrum är en förutsättning för att hålla kulturarvet levande. Från dessa utgångspunkter har ett antal principer formulerats som bör vara vägledande för den framtida hanteringen av kyrkans kulturvärden.

Flera konkreta åtgärder bör vidtas för att öka förståelsen för de olika parternas intresseområden. Bland annat behövs en tydligare information från Riksantikvarieämbetet om vad som normalt kan tillåtas i en kyrka vad gäller förändringar samt ett ökat informationsutbyte mellan kyrkan och de antikvariska myndigheterna. Det är också nödvändigt att prioriteringar kan göras mellan kyrkorna med hänsyn till deras kulturhistoriska värde mot bakgrund av behovet att kunna förändra dem till ett mera flexibelt utnyttjande. Kyrkobyggnadsutredningen föreslår därför att en kulturhistorisk klassificering av kyrkorna påbörjas. Vidare föreslås att samrådsgrupper på riks- och regionalplan inrättas i syfte att vara organ för fortlöpande diskussion om gemensamma frågor mellan kyrkan och kulturmiljövården.

Utredningen anser det självklart att alla medborgare måste vara med och dela på kostnaden för vården av de kyrkliga kulturminnena. Därför skall Svenska kyrkan få ersättning från staten för att den vårdar och förvaltar de kyrkliga kulturvärdena. Denna ersättning måste vara tillräckligt tilltagen för att kunna garantera kyrkornas fortbestånd.

Möjlighet att sända in kommentarer till utredningens analys och förslag

I samband med utredningen sändes ut inbjöds mottagarna i ett av generalsekreteraren undertecknat följebrev att sända in kommentarer till utredningens analys och förslag till utredningsarbetet om Svenska kyrkans framtida organisation före den 1 november 1996. I brevet framhölls att kyrkobyggnadsutredningen själv understrukit att det är önskvärt med gensvar, framför allt på de huvudpunkter som relaterats här.

5.2 Utredningen om Svenska kyrkans framtida organisation

I verksamhetsberättelsen för år 1995 redovisas de beslut som Centralstyrelsen fattade den 14 december 1995 om direktiv och sammansättning beträffande det kyrkliga utredningsarbetet med anledning av riksdagens principbeslut om ändrade relationer mellan Svenska kyrkan och staten. I början av 1996 etablerades successivt den särskilda projektorganisation som upprättats för utredningsarbetet. Utredningssekretariatet omfattar motsvarande 8,7 heltidstjänster fördelade på 10 personer. Eftersom inga medel för utredningsarbetets bedrivande fanns med i budgeten för 1996 har en särskild anslagsframställan gjorts till Kyrkofondens styrelse, vilken också beviljat ett anslag för år 1996 på 7,65 mkr.

Tilläggsdirektiv m.m.

Under våren 1996 har ett par utredningar vilka behandlar frågor av betydelse för utredningsarbetet om Svenska kyrkans framtida organisation varit ute på remiss. Det gäller i första hand Ärkestiftsutredningen (Svenska kyrkans utredningar 1995:9) och utredningen om Svenska kyrkans utbildningsorganisation (Svenska kyrkans utredningar 1995:10). Centralstyrelsen har mot bakgrund av vad som framkommit vid remissbehandling av dessa båda utredningar beslutat om tilläggsdirektiv för utredningsarbetet om Svenska kyrkans framtida organisation, bilaga 3.

Vidare har Kyrkobyggnadsutredningens slutbetänkande Fädernas kyrkor -- och framtidens (Svenska kyrkans utredningar 1996:1) överlämnats till utredningsarbetet för beaktande. Härtill har Centralstyrelsen också överlämnat utredningen Kollekter i Svenska kyrkan (Svenska kyrkans utredningar 1995:8) för beaktande i arbetet med en framtida kyrkoordning.

Utredningsarbetet under våren 1996

Under våren 1996 har ledningsgruppen, de fyra utredningsgrupperna och den teologiska expertgruppen påbörjat sitt arbete med de många olika frågor som arbetet omfattar. Den 25 mars genomfördes ett för utredningsarbetet i dess helhet gemensamt seminarium. Syftet med detta var att behandla ett par viktiga problemområden av betydelse för flera olika delar av utredningsarbetet. Det gällde dels grundläggande principer avseende demokratin i kyrkan, den dubbla ansvarslinjen och kyrkans episkopala struktur, dels Svenska kyrkans lokala struktur.

Ledningsgruppen har en övergripande och samordnande funktion för utredningsarbetet i dess helhet. Under våren har ledningsgruppen behandlat dels frågor som gäller utredningsarbetets organisation och ekonomi, dels vissa innehållsliga frågor av betydelse för flera utredningsgrupper. Sin samordningsfunktion kan ledningsgruppen fullgöra genom att utredningsgruppernas ordförande ingår i gruppen och vid dess sammanträden rapporterar från det pågående arbetet. Ledningsgruppen har vidare haft överläggningar med den statliga utredningen om konstitutionella och vissa övriga rättsliga frågor.

De fyra utredningsgrupperna har påbörjat arbetet på sina respektive områden. I de arbetsplaner som utredningsgrupperna har tagit fram redovisas arbetets uppläggning. Arbetsplanerna för respektive utredningsgrupp återfinns som bilaga 4,bilaga 5,bilaga 6,bilaga 7.

Den teologiska expertgruppen har inte på samma sätt som de fyra utredningsgrupperna att lägga fram förslag beträffande särskilda delar av Svenska kyrkans framtida organisation. Gruppen skall stå till det övriga utredningsarbetets förfogande och kunna ge en teologisk belysning olika områden. Under våren har tagits upp frågor rörande Svenska kyrkans grundläggande struktur och relationen mellan helheten och delarna.

Ett första sammanträde med den särskilda samrådsgruppen med företrädare för olika kyrkliga organisationer har hållits under våren. Till samrådsgruppen har inbjudits företrädare för Biskopsmötet, Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, Kvinnor i Svenska kyrkan, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Svenska kyrkans lekmannaförbund och Svenska Kyrkans Unga. Vid det första sammanträdet gavs information om det pågående utredningsarbetet och vidare diskuterades de olika organisationernas förväntningar på utredningsarbetet.

I samverkan med Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har de fackliga organisationerna inbjudits till ett första samråd, som ägde rum i mitten av juni 1996.

En inbjudan har sänts till stiftsstyrelser och domkapitel att gemensamt utse två representanter för varje stift till de fyra överläggningar med stiftsreferensgrupper som skall äga rum hösten 1996. I huvudsak kommer dessa överläggningar att ägnas åt vardera en av de fyra utredningsgruppernas ansvarsområden.

5.3 Ärkestiftsutredningen

Utredningen redovisade i sitt betänkande fem lösningsmöjligheter: Den första innebär i huvudsak nuvarande ordning. Den andra -- kyrkoledarlinjen -- innebär att ärkebiskopen frigörs från knytning till ett stift men har utlandskyrkan som ett ansvarsområde. Den tredje -- stiftsdelningslinjen -- innebär inrättande av ett särskilt ärkestift till vilket utlandsförsamlingarna läggs. Den fjärde -- utlandslinjen -- innebär tillskapadet av ett särskilt utlandsstift och medger flera olika lösningar på problematiken i Uppsala stift. Den femte slutligen -- reformlinjen, som är den lösning utredningen förordar -- innebär att i det Uppsala stift finns både en ärkebiskop och en biskop men med skilda pastorala ansvarsområden. De utlandsförsamlingar som får av Uppsala domkapitel godkänd stadga förs till Uppsala stift. Ärkebiskopen har det pastorala ansvaret för dessa. Biskopen i Uppsala stift ansvarar för församlingarna inom landet. Utlandsförsamlingar som inte förs till Uppsala stift står under Nämnden för SKUT där ärkebiskopen föreslås bli ordförande.

Utredningen har varit remitterad under tiden januari-april 1996.

Remissutfallet visar tydligt att utredningens försök att lösa två problem samtidigt -- ärkestiftets och SKUT:s -- har inte vunnit remissinstansernas gillande. Man anser att dessa två problemområden ska utredas och lösas var för sig. Många har inte funnit anledning att engagera sig i båda frågorna och uppehåller sig i svaret antingen vid den ena eller den andra. Så t.ex. diskuterar församlingarna i Uppsala stift i regel endast ärkestiftsfrågan medan SKUT-församlingarna enbart tar upp vad som rör SKUT:s framtida ställning.

Vad gäller utredningens fem lösningsförslag har stiftsdelningslinjen ett klart försteg i remissvaren från domkapitel, stiftsstyrelser, kyrkliga organ på riksplanet och större samfälligheter i Uppsala stift. Ett huvudargument är att det är stiftet som ska delas, inte biskopsämbetet. Man anser dock att en stiftsdelning inte kan genomföras förrän efter år 2000 när Svenska kyrkan själv förfogar över sådana beslut. Mot denna bakgrund förordas att saken förbereds genom fortsatt utredningsarbete inom ramen för utredningen om Svenska kyrkans framtida organisation.

Bilden är något mer splittrad i remissvaren från församlingsplanet i Uppsala stift, där reformlinjen har många förespråkare. Även domkapitlet och stiftsstyrelsen i Uppsala förordar reformlinjen med viss bearbetning. I båda fallen finns reservationer till förmån för stiftsdelning. Uppsala domkyrkoförsamling förordar stiftsdelningslinjen.

För SKUT:s utlandsförsamlingar synes biskopsanknytning (snarare än stiftsanknytning fullt ut) samt verksamhetens karaktär av riksangelägenhet stå i förgrunden. SKUT-församlingarna bör få en biskop och då i första hand ärkebiskopen, eftersom just detta skulle understryka rikskaraktären.

Nämnden för SKUT anser att förändringar beträffande SKUT bör anstå till dess nya relationer mellan Svenska kyrkan och staten trätt i kraft. Behovet av förändringar beträffande Uppsala stift får inte leda till att ej fullt genomtänkta förslag som rör SKUT genomförs. Ytterligare utredning behövs.

Såväl SKUT samt så gott som alla svarande SKUT-församlingar varnar för att utredningens förslag beträffande utlandsförsamlingarna leder till en uppdelning i ett A- och ett B-lag.

I flertalet remissvar från domkapitel och stiftsstyrelser diskuteras utlandsförsamlingarnas stiftsanknytning positivt. Därvid förordar ett icke obetydligt antal remissinstanser en anknytning till Visby stift.

Sammanfattningsvis visar remissutfallet att man inte anser frågorna mogna att föras till avgörande nu. Fortsatt utredning bör ske med ledning av vad som framkommit.

Mot denna bakgrund har Centralstyrelsen överlämnat utredningen och remissmaterialet till utredningen Svenska kyrkans framtida organisation och också, såsom framgår i avsnitt 5.2 ovan, utfärdat tilläggsdirektiv med anledning av ärkestiftsutredningen.

5.4 Kollektutredningen

Utredningen föreslår att det bereds ett ökat utrymme för församlingskollekter i huvudgudstjänsterna. Det högsta antalet rikskollekter varje år minskar från 34 till 30 och högsta antalet stiftskollekter från 12 till 10.

Utredningen redovisar ett antal principer att läggas till grund för framtida beslut vad gäller ändamål för rikskollekter:

• Rikskollekterna bör gälla Svenska kyrkans egen verksamhet eller verksamhet i vilken Svenska kyrkan är engagerad.
• Det bör finnas en viss långsiktighet i ändamålen för rikskollekter.
• Rikskollekter bör i minskad omfattning avse reguljär verksamhet i Sverige.
• Rikskollekter bör i större utsträckning avse särskilda projekt.
• Antalet delade kollekter bör vara så få som möjligt och endast avse likartade ändamål.
• Frågan om kyrkligt erkännande bör vara sekundärt då det gäller beslut om rikskollekter.
• Kollektändamålen bör vara så konkreta och tydliga som möjligt.

Ordningen med fyra rikskollekter till ändamål som beslutas senare bör bibehållas enligt utredningen. De ska avse förhållanden som inte kunde förutses vid det övergripande beslutet om rikskollekter.

Remissomgången och rikskollekter 1997

Kollektutredningen har remitterats till 110 organisationer. Av dessa har 68 yttrat sig. Därtill har det kommit in tre spontana remissyttranden.

Utredningens förslag har fått starkt stöd i remissomgången. Därför har förslagen också påverkat beslutet om rikskollekter för 1997. Kollekterna blir 30 i stället för tidigare 34. De blir också mer projektinriktade och ett antal rikskollekter i form av organisationsstöd till Svenska kyrkans utbildningscentrum, Sigtunastiftelsen och SKS har fallit bort. Svenska kyrkans unga får tre i stället för fyra rikskollekter men också del i några mer projektinriktade kollekter. Även förslaget att rikskollekt inte skall tas upp på första söndagen i Advent stöds av flertalet remissinstanser. Därför hålls den dagen fri från rikskollekt även 1997.

Kollektutredningen överlämnas nu till det pågående kyrkoordningsarbetet för beaktande i det arbetet.

6 Rikskollekter 1997

Beslutet framgår av bilaga 8.

7 Stifts- och strukturbidrag 1997

Mot denna bakgrund har Centralstyrelsen och Kyrkofondens styrelse kommit överens om att remittera följande förslag till stiftsbidrag för 1997 till stiften för yttrande:

Stiftsbidragen ska grundas på strukturella och av stiftens ambitioner opåverkbara förhållanden. Samma principer föreslås av kyrkoutjämningsutredningen för de andra delarna i utjämningssystemet. Därvid skall det heller inte ha någon betydelse vilken storlek domkapitlens kanslier hade 1989 eller antalet stifts- och kontraktsadjunkter som fanns då -- förhållanden som fortfarande i viss mån påverkar bidragen.

En del av stiftsbidraget ska bestå av en inkomstutjämning, som grundas på skattekraft och medelutdebiteringen i stiften eller annan fastställd utdebiteringsnivå, och som i vart fall inte direkt påverkas av stiftets egen utdebitering. Eventuellt kan medianutdebiteringen eller

medelutdebiteringen rensad från högsta och lägsta utdebiteringsnivå användas. Modellen hämtas från kyrkoutjämningsutredningens förslag om inkomstutjämning för pastoraten. Det kan diskuteras om inte utjämningen bör vara 100-procentig med tanke på stiftens samordnande roll inom Svenska kyrkan. I Kyrkofondens kanslis beräkning nedan används dock en 50-procentig utjämning.

Ett stiftskansli kräver en viss basuppsättning av personal och lokaler. Därför föreslås ett basbidrag på till exempel 5 miljoner kronor betalas till samtliga stift.

Folkrika stift har stordriftsfördelar i fråga om stiftets administration och förvaltning. Därför föreslås en nedåtgående bidragstrappa grundad på antalet kyrkotillhöriga i stiftet för bidragen utöver grundbidraget.

Hänsyn ska tas till personliga prästtjänster som beslutats tidigare.

Det är uppenbart att i vart fall Luleå och Härnösands stift har extra kostnader på grund av stiftens stora ytor och långa färdvägar. T.ex. kan ett ytbidrag betalas i förhållande till i vilken utsträckning stiftet yta överstiger 20000 kvadratkilometer.

Uppsala och i viss utsträckning Stockholms stift har kostnader för gudstjänster av rikskaraktär i sina domkyrkor. Ett mindre bidrag kan betalas för dessa ändamål. Turistaktiviteter kring i första hand de övriga medeltida domkyrkorna bör hänföras till strukturbidragsdelen.

I fråga om strukturbidragen har det varit svårare att bygga en förenklad modell. De kriterier som brukar användas för fördelning av strukturbidrag är så många och så jämnt fördelade över landet, att det inte blir meningsfullt att pröva varje ändamål. Eftersom det inte är stiftssamfälligheterna själva utan pastoraten, som ska få bidragen går det inte att föra samma resonemang om stordriftsfördelar i stift med stor folkmängd som i fråga om stiftsbidragen. Strukturförhållandena hör också snarare ihop med antalet invånare än antalet kyrkotillhöriga med tanke på förhållanden som antalet sjukhusplatser, kriminalvårdsplatser, militärförläggningar och t.ex. inte minst antalet invandrare.

Dagens strukturbidrag är emellertid uppenbart inte fördelade efter dessa principer utan är snarast omvänt proportionella mot skattekraften i stiften.

I den remiss som sänds till stiften kommer några alternativa men förenklade sätt att beräkna strukturbidragen att visas.

8 EFS-prästernas tjänstgöring på prästtjänster

Centralstyrelsen antog för sin del i januari 1996 ett förslag till reviderade rekommendationer, se bilaga 9.

9 Integrationsprocessen mellan Konferensen för europeiska kyrkor (KEK) Den europeiska ekumeniska kommissionen för kyrka och samhälle (EECCS) och Kyrkornas kommission för migrationsfrågor i Europa (CCME)

Styrelsen fattade i december 1995 beslut med innebörden dels att man bekräftade sitt engagemang för en integration av de nämnda organisationerna, dels att man i avvaktan härpå inte skulle ansöka om medlemskap i EECCS.

I januari 1996 tillsatte KEK och EECCS en gemensam arbetsgrupp för att närmare utreda en integrering. Arbetsgruppen kommer att lämna sin rapport till KEK:s centralkommittésammanträde i juni 1996 samt till EECCS årsmöte i höst. Eftersom KEK enligt sina stadgar samlas till generalförsamling endast vart sjätte år och nästa generalförsamling äger rum redan i juni--juli 1997 kommer tidsplanen att bli mycket snäv.

Expertgruppen för europafrågor uttalade i maj 1996 att man genom att kombinera en gemensam övergripande paraplystruktur för KEK och EECCS med att man slår vakt om de olika specialiseringarna de två organisationerna idag har, torde uppnå den bästa lösningen för att säkra de olika verksamhetsområdenas framtid. Förslagsvis har den nya strukturen en gemensam styrelse och med den nya informationstekniken torde det vara möjligt att inrätta avdelningskontor på strategiska platser i Europa, förslagsvis Bryssel, Strasbourg och Genève.

Vid en nordisk konsultation i Oslo i slutet av maj 1996 framgick att samordning, integrering och koncentration i det europeiska ekumeniska arbetet förespråkas i de nordiska kyrkorna och samfunden. Samtliga närvarande framförde att KEK med sin breda ekumeniska bas och stora representativitet i framtiden bör stå som moderorganisationen i vilken EECCS och CCME integreras. Ingen av de deltagande kyrkorna var beredd att ge en färdig modell på hur den framtida integrerade organisationen bör se ut. Däremot gavs exempel på arbetsområden som nödvändigtvis måste ingå i den nya strukturen. Övervägas bör också om den nya organisationen ska ha sitt huvudkontor i Genève. Mötet rekommenderade även att en utomstående organisationskonsult knyts till arbetet vid lämplig tidpunkt. De fyra nordiska representanterna i KEK:s centralkommitté ombads att se den gemensamma arbetsgruppens rapport i ljuset av det som framkommit under mötet i Oslo.

10 Vissa frågor rörande clearing-system för kyrkliga handlingar

Med anledning av två motioner (KMot 1995:14 och 41) behandlade andra kyrklagsutskottet hur de kostnader, som uppkommer när en församling utför tjänster åt icke-församlingsbo, ska bestridas utan att de läggs på den enskilde som begärt den kyrkliga handlingen. Utskottet ansåg ett clearingsystem mellan pastoraten vara den bästa lösningen, varför Centralstyrelsen på olika sätt bör stödja det arbete som pågår inom Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund med att åstadkomma ett brett och välfungerande rikstäckande clearingsystem för kyrkliga handlingar. Kyrkomötet gav Centralstyrelsen detta till känna (2KL 1995:3, kskr 1995:12).

Ombudsmötet beslöt med bifall till en motion i ämnet att begära att SFRV:s styrelse verkar för att avgift inte bör uttagas av den enskilde för dop (OMot 1995:523, OEo 502, oskr 511).

Ett förslag till rekommendationer har diskuterats med företrädare för samtliga domkapitel vid en konferens i mars 1996. Arbetet fortsätter under hösten. Vidare har Centralstyrelsen överlagt med Pastoratsförbundet i frågan och också, i enlighet med kyrkomötets begäran, givit sitt stöd åt det arbete med bygga ut ett clearingsystem för de kyrkliga handlingarna som pågår. Läget är för närvarande (maj 1996) att 2 155 av landets 2 544 församlingar är anslutna till begravningsclearing. I fråga om vigsel och dop är 637 församlingar anslutna, dvs cirka 25 %. Pastoratsförbundets bedömning är att siffran kommer att öka. Skillnaden är dock stor mellan stiften. I Lunds stift deltar 89 % av församlingarna i clearing för dop och vigsel medan i exempelvis Strängnäs och Stockholms stift endast ett mycket litet procenttal gör det.

11 Kyrklig beredskap

I syfte att klargöra samverkansförhållandena och tydliggöra Svenska kyrkans roll inom ramen för totalförsvarets civila del, har Centralstyrelsen genom Trossamfundens beredskapsråd och i samarbete med civilbefälhavarna anordnat tre stora regionala konferenser med temat "Samverkan" den 13--15 mars. I konferenserna som ägde rum i ettvar civilområde och som förlagts till Strängnäs, Luleå respektive Höör deltog förutom samtliga stiftsstyrelser företrädare för Centralstyrelsen, civil- och militärbefälhavarna, samtliga länsstyrelser, andra statliga totalförsvarsmyndigheter, ett 30-tal kommuner samt ett antal landsting.

Inom övningsverksamheten har Svenska kyrkan genom Centralstyrelsen för första gången ingått i den centrala övningsledningen inom ramen för en större ledningsövning som berörde Mellersta civilområdet.

Beslut har tagits inom Trossamfundens beredskapsråd i samverkan med CB-kanslierna, Pastoratsförbundet och länsstyrelserna om ett omfattande utbildningsprogram under hösten/våren 1996/97 för anställda och förtroendevalda på lokal och regional nivå. Så t.ex. kommer alla beredskapshandläggare och en resursperson per stift att genomgå en särskild handledarutbildning i kyrklig beredskap under hösten 1996 för att därefter kunna biträda i den lokala beredskapsplanering som skall vara avslutad den 1 juli 1997. Vidare kommer länsstyrelserna att genomföra särskilt anpassad endagsutbildning i totalförsvarskunskap för förtroendevalda och anställda under senhösten/våren 1996/97. Handboken i kyrklig beredskap har numera också färdigställts och sänts ut till stift, församlingar, samfälligheter och samverkande totalförsvarsaktörer i juni 1996.

När det gäller de kyrkliga beredskapsfrågornas hantering sedan den förändrade relationerna mellan stat och kyrka trätt i kraft, är de föremål för särskild utredning inom ramen för utredningsarbetet om Svenska kyrkans framtida organisation och där i den s.k. nivåutredningen.

12 1995 års kyrkostatistik

Huvudgudstjänster: Både antal gudstjänster och antal besök fortsätter att minska. 1995 utlystes 4.600 huvudgudstjänster färre, och besökens antal var 200 000 färre än året innan. Därmed fortsätter en längre trend.

Temamässor & -gudstjänster, veckomässor & -gudstjänster, övriga offentliga gudstjänster: Gudstjänsternas antal ökade med 3 000 och besökens antal med 5 200.

Ej offentliga gudstjänster: Medan antalet ej offentliga gudstjänster har ökat med nästan 4 000 har antalet besök vid sådana gudstjänster minskat med 56 000.

Musikgudstjänster: Gudstjänsternas antal minskade med 400, och antalet besökare minskade med 33 000. Detta innebär ett trendbrott. Musikgudstjänstbesökarnas antal har under en följd av år ökat.

Kyrkliga handlingar: Besöken ökade med 42 000.

Besök vid alla typer av gudstjänster: Besöken minskade med 250 000. Om besökstalen delas upp på årets 52 veckor och relateras till antalet kyrkotillhöriga får man som resultat att 57,4 personer av 1 000 kyrkotillhöriga deltar i gudstjänst varje vecka. Detta är en minskning med 0,5 promilleenheter. Om man i stället relaterar gudstjänstbesöken till folkmängden blir resultat att genomsnittligt varje vecka deltar ett antal människor som motsvarar 49,4 personer per 1 000 invånare. Det innebär en minskning med 0,4 promilleenheter. Minskningen är av samma relativa storlek som 1994 års ökning.

Kommunioner: Antalet utdelade kommunioner ökade med 103 000. Om man relaterar kommunionssiffrorna till de kyrkotillhörigas antal kan man konstatera att antalet kommunioner utgör 329 per 1 000 kyrkotillhöriga, vilket är en ökning med 14 promilleenheter. Om man på liknande sätt relaterar kommunionerna till antalet invånare är motsvarande relation 283 av 1 000 invånare. Det är en ökning på 11 promilleenheter. Den mångåriga trenden med en ökning inom nattvardslivet står sig alltså.

Döpta, konfirmerade, vigda, begravda: Dopfrekvensen (döpta av födda) ökade med 1,5 procentenheter till 79,1 %. Cirka 3 000 konfirmander döptes under konfirmandtiden. Därtill kommer drygt 500 vuxendöpta. Konfirmationsfrekvensen (konfirmerade av 15-åringar) fortsatte att minska, nämligen med 2,5 procentenheter till 50,7 %. Det är alltså numera endast varannan femtonåring som konfirmeras. Vigselfrekvensen (kyrkligt vigda av alla ingångna äktenskap) ökade med 1 procentenhet till 63,3 %. Begravningsfrekvensen (kyrkligt begravda av alla avlidna) kröp under 90 %-gränsen och hamnade på 89,3 %. Det är en minskning på 2,1 procentenheter.

Kollekter: Totalt ökade kollekterna med 2 mkr till 156 mkr. Hela ökningen och mer därtill (+ 6 mkr) föll på församlingskollekterna, som hamnade på 60 mkr, medan rikskollekterna tappade 4 mkr och slutade på 81 mkr. Stiftskollekterna låg kvar oförändrat på 15 mkr. Omräknat per invånanare är kollekterna kr 17:61, omräknat per kyrkotillhörig 20:47, och omräknat per gudstjänstbesök (kyrkliga handlingar undantagna) 9:30. Alla dessa medelvärden har ökat med i runt tal 30 öre.

13 Avgivna yttranden under första halvåret 1996

13.1 Yttrande till Kulturdepartementet över kulturutredningens slutbetänkande (SOU 1995:84) Kulturpolitiken inriktning

Yttrandet avgivet den 25 januari 1996, bilaga 11.

13.2 Yttrande till Svenska Bibelsällskapet över förslag till reviderade stadgar

Yttrandet avgivet den 25 januari 1996, bilaga 12.

13.3 Yttrande till Kammarkollegiet över överklagande av stiftsstyrelsens i Linköpings stift beslut om ändrad pastoratsindelning för Röks och Ödeshögs pastorat

Yttrandet avgivet den 7 mars 1996, bilaga 13.

13.4 Yttrande till Civildepartementet (Kulturdepartementet) över kyrkoutjämningsutredningens betänkande (SOU 1995:144) Utjämning av intäkter och kostnader inom Svenska kyrkan

Yttrandet avgivet den 28 mars 1996, bilaga 14. Ärendet har direkt anknytning till en skrivelse från regeringen till 1996 års kyrkomöte.Utdrag ur Centralstyrelsens protokoll

Utdrag ur protokoll fört vid sammanträde med Svenska kyrkans centralstyrelse den 20 juni 1996 i Uppsala.

Föredragande: planeringschef Anders Lindberg.

--------------------

Centralstyrelsen beslutar att till kyrkomötet avge skrivelsen (CsSkr 1996:3) Redogörelse för Centralstyrelsens verksamhet under första halvåret 1996.