Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att uttala sig för att avdragsrätt för privatpersoners gåvor till ideella organisationer ska införas så skyndsamt som möjligt i Sverige.
Motivering
Sverige är i dag det enda EU-land vid sidan av Slovakien som inte ger privatpersoner rätt till avdrag för gåvor till ideella organisationer i någon form. I fråga om företags sponsring råder en olycklig osäkerhet omkring Skatteverkets bedömning av hur sponsringen kommer att betraktas; om företaget ska betala skatt på den eller om den blir avdragsgill.
Inom Europeiska Unionens medlemsstater, USA och Kanada har avdragsrätten en enorm betydelse för ideella och kulturella institutioners finansiering, vare sig det gäller universitet, kultur, sport, humanitära ändamål eller trossamfund.
I betänkandet ”Skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet” (SOU 2009:59), som överlämnades till regeringen den 17 juni 2009, föreslår utredaren Hases Per Sjöholm en modell för hur gåvor till ideella organisationer och forskning ska göras avdragsgilla även i Sverige. Modellen innebär att en privatperson kan dra av för gåvor på upp till maximalt 10 000 kronor, men eftersom det blir en reduktionsmodell blir summan 7 000 kronor. Företag ska ha rätt att reducera sponsring på upp till 35 000 kronor.
Reformen beräknas leda till att gåvogivandet till den tredje sektorn ökar med cirka 800 miljoner kronor per år. Samtidigt kostar reformen staten 650 miljoner kronor. Av det är 615 miljoner förlorade skatteintäkter och resten hanteringskostnader för Skatteverket och domstolar.
Det kan dock vara av vikt att påpeka att dessa pengar därmed inte försvinner från samhället, eftersom samhället är så mycket större än staten. Den tredje sektorn – i form av det civila samhället, ideella organisationer, trossamfunden m.m. – är grundläggande för ett gott samhälle, och den tillit och sammanhållning vi så väl behöver.
I Sverige är stödet för bistånd och socialt arbete mycket starkt. När nu BNI går ner till följd av den globala finanskrisen, kommer vi till exempel att få se det svenska biståndet minska med omkring 3 miljarder på ett år. Om vi då kan öka det privata gåvogivandet med 800 miljoner dämpar det effekten för de mest utsatta – i Sverige och i världen.
Enligt utredningens förslag är det stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund som kan bli godkända gåvomottagare om de främjar forskning eller driver en verksamhet med sikte på hemlösa, sjuka, handikappade, missbrukare och allmänt hjälpbehövande. Gåvorna ska ges till s.k. 90-konton. Gåvomottagaren ska även ha s.k. inskränkt skattskyldighet enligt inkomstskattelagen (1999:1229). När det gäller forskning kan universitet och högskolor bli godkända gåvomottagare.
Det viktiga är att utredningen innehåller en modell hur avdragsrätt för ideella gåvor kan införas, och att den tillför den nya kunskap som behövs för att genomföra denna lagstiftning. Den nivå på avdraget som statens utredare föreslår skulle kunna vara ett första steg. Det var exempelvis så infördes i Norge, där avdragsrätten först uppgick till gåvor på upp till 6 000 norska kronor och därefter 12 000 nok.
Det vore därför mycket värdefullt ifall Svenska kyrkan, såsom landets största medlemsorganisaton och därmed en viktig aktör inom den ideella sektorn, uttalar sig för att avdragsrätt för privatpersoners gåvor till ideella organisationer ska införas så skyndsamt som möjligt i Sverige. Detta positiva stöd och uttalande kan gärna ske tillsammans med andra organisationer som arbetar för avdragsrätt för ideella gåvor, såsom exempelvis Cancerfonden och Stockholms Stadsmission.
Mora den 10 juli 2009