Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar uppdra till Kyrkostyrelsen att utreda hur frågorna om mission i Sverige ska hanteras i sak och organisatoriskt.
Motivering
Kyrkan är förpliktad till mission utifrån en särskild befallning från Herren Jesus och mission är också en av de fyra huvuduppgifterna i Svenska kyrkan, så som de anges i kyrkoordningen. Medan gudstjänst, undervisning och diakoni har särskilda avdelningar både i Kyrkans hus och på stiftskanslierna, tycks det som om missionsfrågorna ställts på undantag. De religionssociologiska analyser som tas fram, omsätts inte till missionsstrategier för mötet med svenska folket.
Församlingarna kan läsa nyckeltal som beskriver vikande tendenser men vet inte vad de ska göra åt situationen. Gamla arbetsmodeller uppdateras och gamla slagord uttalas som vore de både nya och begåvade men något egentligt nytt och inspirerande ser vi inte. Somliga stiftskanslier tycks mest sysselsatta med att förbereda och genomföra reträtter, främst organisatoriskt, utifrån prognoser om minskat antal kyrkotillhöriga och därmed försämrad ekonomi. Missionsutmaningen är ställd på undantag.
Till de gamla, aldrig förverkligade, visionerna hörde att ha ett centralråd för evangelisation och församlingsarbete. Det var så församlingsrörelsen, som tog över Diakonistyrelsen, tänkte sig arbeta. I en ”vapensmedja” skulle verktygen för Svenska kyrkans liv i församlingarna tas fram. Det ter sig i efterhand underligt att dessa ansatser fått så ringa genomslag i den organisation vi nu har. Men det är också underligt att de missiologiska frågorna inte fått ett större utrymme vare sig på nationell nivå, i stiften eller på församlingsnivå, där repliken fälldes ”Mission, som vi enligt kyrkoordningen ska ägna oss åt, är vår svagaste gren”.
Det tycks mig vara nödvändigt att utreda hur Svenska kyrkan ska kunna ta sitt missionsuppdrag i Sverige på allvar och vilka organisatoriska former på nationell nivå detta arbete ska ha.
Löttorp den 30 juni 2009