Seriöst och välkomnande

Det är Karins andra mandatperiod i kyrkomötet. Hon har varit 1:e vice ordförande sedan förra året, och är även gruppordförande i sin nomineringsgrupp. Där tog hon över efter Thomas Söderberg när han blev biskop.

 

Till vardags är hon frilansande skribent inom kulturområdet och rör sig gärna i gränssnittet mellan samtidskonst och industrihistoria, och vill gärna uppmuntra till att konst från vår egen tid visas i samspel med historien. Karin har bland annat varit med och initierat Sjätte sinnet – ett projekt med samtidskonst i kyrkorummet.
 
- När jag är ledig ägnar jag mig en hel del åt bygdegårdsrörelsen, och då Dalarnas bygdegårdsdistrikt. Skog och mark är andra områden som drar, säger Karin.

 

Som ung lämnade hon landsbygden i Dalarna för att läsa samhällsvetenskapliga ämnen i Uppsala. Efter åren i Uppsala kom hon till Söder i Stockholm där hon engagerade sig kyrkopolitiskt i Sofia församling. Det var ett sätt att skapa hembygd i storstad. När Karin sedan flyttade hem till Dalarna och släktgården i Folkärna församling blev hon nominerad till kyrkomötet. Kyrkan betyder mycket för identiteten i en bygd. Den är närvarande i samhället i glädje och i katastrofer.

 

Kyrkomötets andra sessionen, i oktober, är en bekräftande och beslutande session. Allt är förberett i utskott och nomineringsgrupper.

 

- Jag önskar att dialogen och debatten blir förtroendefull och respektfylld. Det går fortfarande att påverka resultatet, allt är inte avgjort. Samtalet kan lyfta tanken på färd, poängterar Karin.

 

För åtta år sedan när Karin var nyvald fick hon ett råd av en erfaren kollega: ”Var inte för ordentlig”. Naturligtvis måste organisationen vara formellt korrekt för att det ska fungera. Men rådet handlade nog om att man ska ta tillvara alla goda möten, och glädjas åt och bejaka dessa.

 

- Kvällen innan en av kyrkomötets sessioner ska börja är jag glad och förväntansfull. Jag är positiv som människa, och känner i en sådan situation glädje och utmaning. Jag vill vara med och leda kyrkomötet och jag vill bidra till ett seriöst och välkomnande klimat. Jag gruvar mig sällan men förbereder mig noga, säger Karin.

 

Frustrerad, det blir hon när hon tänker på att det finns människor som lämnar kyrkan på grund av arbetsvillkoren för prästvigda kvinnor. Dels finns en ilska för att kyrkan kommer till korta ur arbetsmiljöhänseende, och dels blir hon arg för att vi inte når fram till dem som går ur kyrkan med adekvat information om de landvinningar som faktiskt gjorts och görs.

 

Karin blir stolt över att tillhöra Svenska kyrkan när den finns på plats – dels i stunder av glädje, som till exempel när ett nyfött barn döps, men också vid katastrofer. Mordet på Anna Lindh, stormen Gudrun och tsunamin är bara några exempel på situationer där kyrkan agerat förutsättningslöst och omedelbart. Det behövs inte så många ord, det kan räcka med närvaro och trygghet.

 

- Vid sängkanten, åh, där ligger Skattsökaren av Le Clézio, avslutar Karin.