CsSkr 1996:3

Bilaga 3

Tilläggsdirektiv för det kyrkliga utredningsarbetet med
anledning av principbeslutet om ändrade relationer mellan
Svenska kyrkan och staten

Fastställda av Svenska kyrkans centralstyrelse den 22 maj 1996
Bakgrund

Svenska kyrkans centralstyrelse fastställde den 14 december 1995 direktiv för det kyrkliga utredningsarbetet med anledning av principbeslutet om ändrade relationer mellan Svenska kyrkan och staten. I direktiven redovisas visst nyligen avslutat och pågående utredningsarbete av betydelse för arbetet med Svenska kyrkans framtida organisation. Ett par av de aktuella utredningarna har varit ute på remiss i början av 1996. Det gäller Ärkestiftsutredningen och utredningen om Svenska kyrkans utbildningsorganisation. När yttrandena nu föreligger visar det sig, att vissa av de frågor som de båda utredningarna behandlat behöver föras vidare inom ramen för utredningsarbetet om Svenska kyrkans framtida organisation.

Ärkestiftsutredningen

Den av Centralstyrelsen tillsatta Ärkestiftsutredningen har haft att utvärdera ordningen med en biträdande biskop och pröva om det istället finns anledning att göra en ändring i stiftsindelningen. I det sammanhanget har utredningen också haft i uppdrag att pröva om den utlandsverksamhet som bedrivs av Svenska kyrkan i utlandet (SKUT) kan läggas till ett eventuellt nytt stift. Utredningen har hösten 1995 lagt fram betänkandet Ärkestiftsutredningen (Svenska kyrkans utredningar 1995:9).

Ärkestiftsutredningen föreslår att det i Uppsala stift skall finnas en tjänst som ärkebiskop och en som biskop. För de båda tjänsterna skall finnas skilda pastorala områden, vilket innebär att nuvarande delegationsordning skulle upphöra. De utlandsförsamlingar som har en av Uppsala domkapitel godkänd stadga förs enligt utredningens förslag till Uppsala stift och står under tillsyn av ärkebiskop och domkapitel. Uppdelningen mellan ärkebiskopen och biskopen skulle således innebära att ärkebiskopen svarar för utlandsförsamlingarna och biskopen för församlingarna inom landet. Präster och utlandsförsamlingar med godkänd stadga skulle delta i valet av ärkebiskop. Ärkebiskopen skulle bli ordförande i nämnden för SKUT.

En genomgång av de inkomna yttrandena visar att det saknas förutsättningar att till 1996 års kyrkomöte lägga fram några förslag grundade på Ärkestiftsutredningens betänkande.

Försöket att i ett sammanhang lösa frågorna kring biskopsämbetet i Uppsala stift och utlandsförsamlingarna har ifrågasatts från många håll. Remissvaren ger inte någon entydig vägledning då det gäller den framtida utformningen av biskopsämbetet i Uppsala stift. Främst inom ärkestiftet finns det visst stöd för utredningens förslag. Många remissinstanser menar dock att det finns skäl att ytterligare pröva frågan om en stiftsdelning och inrättande av ett mindre ärkestift. Utredningen har ett starkt stöd i sitt förespråkande av en närmare stiftsanknytning av utlandsförsamlingarna. Reaktionen på den valda lösningen är dock mer splittrad. Från flera håll framförs tanken att stiftskopplingen istället för till ärkestiftet kan göras till Visby stift. Flera remissinstanser framför också att de frågor som behandlats av Ärkestiftsutredningen behöver föras vidare inom ramen för utredningsarbetet om Svenska kyrkans framtida organisation.

Utredningen om Svenska kyrkans utbildningsorganisation

Den av styrelsen för Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet (SFRV) tillsatta utredningen om Svenska kyrkans utbildningsorganisation har haft i uppdrag att göra en översyn av utbildningsorganisationen och att på ett flertal punkter lämna förslag om ansvarsfördelning, samverkan och organisation. Utredningen har hösten 1995 lagt fram betänkandet Svenska kyrkans utbildningsorganisation (Svenska kyrkans utredningar 1995:10).

Här görs inget försök att redovisa en helhetsbedömning av den mångfald av förslag som läggs fram i betänkandet. Detta rymmer en mängd frågor som måste behandlas i andra former än som en del av utredningsarbetet om Svenska kyrkans framtida organisation. Det är endast frågor som kan relateras direkt till arbetet med Svenska framtida organisation som här lyfts fram.

Utredningen behandlar främst den utbildning som avser anställda inom Svenska kyrkan. Utredningsgruppen har sett som en huvuduppgift att precisera Svenska kyrkans utbildningsorganisation och de involverade organens ställning i organisationen. I betänkandet finns en stor mängd förslag av mycket varierande dignitet rörande utbildningsorganisationen och de olika delar som -- med utredningens terminologi -- ingår, tillhör eller relaterar till denna. Bl.a. föreslås att Utbildningsnämnden avskaffas och att arbetet med utbildningsfrågor inom den rikskyrkliga organisationen handläggs av ett utbildningssekretariat under SFRV:s styrelse. Samtidigt framhålls utbildningens betydelse för bl.a. det arbete som ligger hos Församlingsnämnden. Mot bakgrund av sin redovisning av de olika utbildningsaktörernas formella ställning konstaterar utredningen att det inte kan finnas några definierade fortbildningsmandat. Utredningen menar att den långsiktiga och strategiska fortbildningsplaneringen bör ha sin tyngdpunkt i stiftskanslierna. I betänkandet redovisas också möjligheter till vissa ekonomiska besparingar.

Remissinstanserna har i regel framhållit att utredningens försök att förtydliga utbildningsorganisationen är värdefull även om det finns kritiska invändningar på enstaka punkter. Från flera håll framförs att organisationsfrågorna är sekundära i förhållande till behovsanalys, mål och syfte med utbildningen. Genom att de sistnämnda frågorna inte behandlas saknas grunden för ett ställningstagande beträffande organisationen. Tanken att Utbildningsnämnden jämte dess dispenskommitté och besvärsutskott avskaffas får ett blandat mottagande. Det sätts frågetecken för SFRV:s styrelses möjligheter att verkligen hinna engagera sig i utbildningsfrågorna och för att den demokratiska strukturen därmed riskerar att försvagas. Sambandet mellan arbetet med kyrkolivets utveckling och utbildningsfrågorna betonas också i många remissvar, liksom Pastoratsförbundets betydelse inte minst vad gäller fortbildningsorganisationen. I några yttranden noteras också sambandet mellan utredningsarbetet om Svenska kyrkans framtida organisation och utbildningsorganisationen.

Uppdrag

Betänkandena Ärkestiftsutredningen och Svenska kyrkans utbildningsorganisation jämte inkomna remissvar skall i enlighet med vad som sägs i dessa tilläggsdirektiv beaktas i det fortsatta utredningsarbetet om Svenska kyrkans framtida organisation.

Ärkestiftsutredningen och SKUT

I enlighet med vad som sägs av flera remissinstanser får det fortsatta arbetet med de frågor som Ärkestiftsutredningen haft att bearbeta nu föras in i arbetet om Svenska kyrkans framtida organisation. Det finns inte anledning att nu utgå ifrån att de båda frågeställningarna om utformningen av biskopsämbetet i Uppsala stift respektive om utlandsförsamlingarnas ställning skall lösas samlat. Tvärtom finns det skäl att pröva frågorna var för sig.

De frågor som aktualiserats av Ärkestiftsutredningen och i de inkomna remissvaren hör naturligt hemma hos olika utredningsgrupper och ryms också till stor del inom de redan fastställda direktiven. Så har utredningen om arbetet på olika kyrkliga nivåer att behandla frågor om tillsättningen av biskopar och arbetet på den nationella nivån, vilket bl.a. omfattar SKUT. Denna utredning har även att bearbeta frågor rörande arbetet på stiftsnivån och problematiken kring biskopsämbetets utformning i Uppsala stift kan sägas röra såväl den nationella nivån (ärkebiskopens ställning) som stiftet (ordningen med en biträdande biskop).

Frågorna om regleringen av stiftsindelningen ligger hos utredningen om kyrkliga val- och indelningsfrågor. Denna utredning får i samverkan med utredningen om arbetet på olika kyrkliga nivåer pröva frågan om en stiftsdelning och bildandet av ett mindre ärekestift. Till uppgifterna för utredningen om kyrklig ekonomi och egendom hör finansiering av bl.a. SKUT:s verksamhet. Utredningen om kyrkans personal, tillsyn över ämbetsbärare och överprövning i kyrkan kan behandla frågor avseende arbetsgivarfunktionerna rörande präster i utlandstjänst och har att pröva vad som skall gälla beträffande tillsynen över ämbetsbärare.

Även om således mycket av det som har behandlats av Ärkestiftsutredningen mer eller mindre uttalat ryms inom de givna direktiven behöver ett särskilt uppdrag ges primärt till utredningen om arbetet på olika kyrkliga nivåer att lägga fram förslag rörande utlandsförsamlingarnas ställning i Svenska kyrkans framtida organisation. Härvid skall en utgångspunkt vara att dessa församlingar skall ges en tydligare stiftsanknytning än vad som hittills varit fallet. Hur denna skall utformas blir en fråga för utredningen att pröva närmare. Lösningen kan bli beroende av om huruvida förslag läggs fram till en delning av Uppsala stift, men även andra möjligheter behöver övervägas såsom en koppling till Visby stift och dess biskop eller tillskapandet av ett särskilt utlandsstift. Till de frågor som behöver belysas hör vad en stiftsanknytning innebär för den nuvarande nämndens för SKUT ställning och uppgifter. Såväl utlandsförsamlingarna som deras personal bör kunna ges en ställning som mer än vad som hittills varit fallet jämställer dem med församlingarna och de kyrkligt anställda inom landet. Detta kan, som föreslagits av Ärkestiftsutredningen, få betydelse vid biskopsval men även vid val av kyrkliga organ med uppgifter avseende utlandsförsamlingarna.

Beroende på vilka lösningar som väljs kommer det att på ett flertal olika punkter att behöva ske ett samråd mellan de olika utredningsgrupperna. I likhet med vad som gäller för utredningsarbetet i övrigt måste det därför ske ett samordnande arbete via ledningsgruppen.

Utbildningsorganisationen

Många av de frågor som behandlas i betänkandet Svenska kyrkans utbildningsorganisation är av den karaktären att de inte skall tas upp i arbetet med Svenska kyrkans framtida organisation, vilket främst syftar till att utarbeta ett förslag till det regelverk som efter beslut av kyrkomötet skall gälla för Svenska kyrkan efter år 2000. Parallellt med det övergripande arbetet om Svenska kyrkan framtida organisation kommer arbetet med utbildningsfrågorna dock att föras vidare i andra former. Så föreslår t.ex. SFRV:s styrelse i skrivelsen (StSkr 1996:501) till ombudsmötet 1996 Verksamhetsplan och rambudgetar för Svenska kyrkans gemensamma riksorganisation 1997, att medel skall anslås till en utvärdering av den av 1990 års ombudsmöte beslutade utbildningsreformen. Denna utvärdering, som skall vara genomförd under år 1997, och annat arbete i anslutning till utbildningsorganisationsutredningens betänkande kan komma att påverka de förslag som skall läggas fram för 1999 års kyrkomöte.

I de för arbetet med Svenska kyrkans framtida organisation tidigare givna direktiven sägs, att alla de tre kyrkliga nivåerna -- församling, stift och nationell nivå -- i stor utsträckning arbetar med frågor inom samma områden, men att ansvaret och de konkreta arbetsuppgifterna skiljer sig mellan nivåerna. I anslutning härtill framhålls vikten av att det för olika arbetsområden finns tydliga bestämmelser och överenskommelser om vilken ansvarsfördelning som råder. Dessa allmänna konstateranden och påpekanden i direktiven har en påtaglig relevans också för utbildningsfrågorna. Dessa frågor ligger primärt hos utredningen om arbetet på olika kyrkliga nivåer. Den utredningsgruppen har också att utarbeta förslag till den framtida organisationen på riksplanet och därvid får prövas hur förtroendemannainflytandet över utbildningsfrågorna bör vara utformat. I detta sammanhang behöver också uppmärksammas hur den särskilda utbildningsfunktionen skall vara relaterad till övriga delar av organisationen på riksplanet, vilka i stor utsträckning också sysslar med utbildning.

I 2 kap. i betänkandet Svenska kyrkans utbildningsorganisation finns en genomgång av den rättsliga ställningen för de organ som ingår i Svenska kyrkans utbildningsorganisation. I utredningsarbetet får prövas i vilken mån det som där sägs påverkas av de nya rättsliga förutsättningar som gäller för Svenska kyrkan efter år 2000. Härvid bör övervägas om dessa nya förutsättningar medför, att man bör dra andra slutsatser än utredningen om Svenska kyrkans utbildningsorganisation har gjort beträffande bl.a. frågorna om ansvarsfördelningen och definierade mandat inom fortbildningsorganisationen.

Frågor om utbildningen för anställda inom Svenska kyrkan har också ett samband med utredningsarbetet om Svenska kyrkans personal. Inte minst då det gäller vissa frågor rörande ansvarsfördelningen i frågor om utbildning för dem som redan är anställda behöver därför samverkan ske med utredningen om kyrkans personal, tillsyn över ämbetsbärare och överprövning i kyrkan. Denna utredning kan därtill särskilt behöva uppmärksamma det som sägs i utbildningsorganisationsutredningen om dispenskommitté och besvärsutskott.