Gudstjänstutskottets betänkande
1996:1

Kyrkohandboken

I motionerna KMot 1996:12, KMot 1996:37 och KMot 1996:39 till kyrkomötet framläggs förslag som berör Den svenska kyrkohandboken.

I motion KMot 1996:12 av Birger Palo hemställs

  att kyrkomötet medger att präster efter dopsamtal tillåts använda 1942 års ordning för dop eller göra smärre förändringar i nu gällande ritual då föräldrarna så önskar.

I motion KMot 1996:37 av Lars Ekblad hemställs

  att kyrkomötet beslutar begära att Centralstyrelsen låter utvärdera 1986 års Kyrkohandbok och framlägga förslag till reviderad Kyrkohandbok.

I motion KMot 1996:39 av Vivianne Wetterling hemställs

  att kyrkomötet hos Centralstyrelsen begär förslag till en kyrklig kungörelse om ett tillägg i Kyrkohandboken som säger att ett moment som benämnes TYSTNAD skall ingå i begravningsritualet.

Läronämnden har yttrat sig över motionerna 1996:12 och 39. Läronämndens yttranden bifogas som bilaga 1(LN 1996:8) och bilaga 2(LN 1996:13).

BAKGRUND

Motionerna tar upp skilda frågor, vilka har det gemensamt att de berör Den svenska kyrkohandboken. För att tydliggöra framställningen kommer de att kommenteras var för sig.

Motion KMot 1996:12

I motionen återkommer motionären med sin begäran från ombudsmötet 1991 i motion 562, att Svenska kyrkan skall tillåta användning av alternativ till moment i nuvarande kyrkohandbok. Nu, liksom i den tidigare motionen, är det framför allt dopgudstjänstens befrielsebön som motionären önskar kunna avstå från att använda. I motion 12 till årets kyrkomöte föredras användningen av ordet "bevara" i stället för "befria" i dopgudstjänstens befrielsebön. Enligt motionären stöter sig många människor i dag på tanken att barnen skulle vara i ondskans våld. Därför skulle det, enligt motionären, vara att föredra om formuleringarna kunde ändras i bönen, eller om alternativ kunde finnas till denna bön. Motionären hemställer därför att kyrkomötet medger att 1942 års dopordning får användas, eller smärre förändringar göras i nuvarande dopordning efter det att dopsamtal hållits.

I motion 562 till 1991 års ombudsmöte tog motionären sin utgångspunkt i den laestadianska rörelsens situation. Då begärdes att Svenska kyrkan skulle inta en generös hållning till denna rörelse när det gällde kyrkohandbokens gudstjänstordningar.

Gudstjänstutskottet redogjorde i sitt betänkande OG 1991:505 för hur flera motionärer tidigare väckt frågan om större frihet i användningen av kyrkohandboken. 1988 års kyrkomöte betonade gentemot dessa önskemål den stora frihet som redan finns inom den nuvarande kyrkohandbokens ram. I samma kyrkomöte tog läronämnden upp denna fråga med anledning av ett missale som utgivits av arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse. Läronämnden skrev då att "kyrkans gudstjänstordningar är som helhet ett uttryck för kyrkans tro. Det är därför viktigt att, ... ändringar i liturgin inte sker utan hänsyn till helhetssammanhanget och kyrkans ordinarie beslutsprocess", Ln 1988:10.

Det som motionären vid årets och 1991 års kyrkomöte särskilt fäst sig vid är den befrielsebön som ingår i dopgudstjänsten.

I betänkandet 1991:505 gjorde gudstjänstutskottet en historisk redogörelse för befrielsebönens bakgrund. Den svenska dopordningen har från Olaus Petris dopordning 1529 fram till 1811 års kyrkohandbok innehållit exorcismer, som till sin språkliga utformning varit avsevärt mer kraftfulla än den nuvarande kyrkohandbokens befrielsebön. Innebörden har dock varit densamma: i dopet ingriper Gud i människans liv för att ge henne frihet från ondskans sammanhang. Både Martin Luther och Olaus Petri var av uppfattningen att exorcismen i sig själv inte var nödvändig för dopet, men att den tydligast av bönerna i den gamla dopordningen uttrycker det som Gud gör med människan i dopet. Därför behölls exorcismen i de lutherska dopordningarna. Reformert teologi, med en annan syn på människans förhållande till ondska och synd, avlägsnade däremot exorcismen så att den inte finns kvar i de reformerta kyrkornas dopordningar.

I både Danmark och Sverige kom under 1500-talets slutskede och 1600-talets inledning de kungliga familjerna att ta intryck av reformert teologi, vilket påverkade inställningen till exorcismens användning vid dop av barn. I Danmark avlägsnades exorcismen. I Sverige utbröt vid Uppsala möte 1593 en allvarlig schism om exorcismens användning. Hertig Karl, sedermera Karl IX, ville inte skriva under mötesbeslutet om användningen av exorcism bibehölls, medan kyrkans företrädare ville att exorcismen skulle finnas kvar i dopordningen. För att nå fram till en lösning gjordes en kompromiss: hovförsamlingen undantogs från kravet att använda exorcism. Uppsala möte kunde därför tänka sig att mildra formuleringen "Fahr här uth, etc" till att i stället säga "Wijk här ifrå, etc" "Dogh så, at man här medh icke thes heller fördömer the Församblinger j främmendeland, eller höge Personer här inrijkes, som thenne icke så bruke, uthan sigh hafwe then förbehållen, och elliest medh oss äre ehns j Trone." (Ur Confessio Fidei, Verbum 1993, sid. 13 f.)

Som gudstjänstutskottet redogjort för vid 1991 års ombudsmöte behölls exorcismen i dopordningen fram till 1811. I den nya kyrkohandbokens dopordning hade år 1811 exorcismen borttagits. Detta väckte stor oro och häftiga reaktioner i landets norra delar. Det begärdes att den gamla dopordningen från 1693 års kyrkohandbok skulle få användas i stället, under det att en ny dopordning arbetades fram. Endast med knapp majoritet avslogs detta förslag från biskopen i Härnösand. Kritiken från landets nordligaste stift bestod bland annat i att den nya dopordningen fördunklade tanken på synd och nåd, tanken på att Gud griper in med sin nåd för att frälsa människan.

För att dämpa den kritik som framkom vid avlägsnandet av dopexorcismen utarbetades i de följande kyrkohandboksförslagen en bön som uttrycker samma tankegång på ett mindre kraftfullt sätt: "uttage dig från mörkrets väldighet". Denna rest av tidigare kyrkohandböckers dopexorcism fanns i 1917 års kyrkohandbok, samt med formuleringen "frälse dig från mörkrets välde" i den fakultativa bön som finns med i 1942 års kyrkohandbok. Det är dessa formuleringar som ligger bakom den nuvarande befrielsebönens ord: "befria NN från mörkrets makt".

Gudstjänstutskottet vid 1991 års ombudsmöte menade att den nuvarande kyrkohandbokens dopordning inte präglas av samma synsätt som funnits i äldre kyrkohandböcker, att något ont hotar barnet om det inte hinner döpas. Utskottet underströk dock betydelsen av att stiften inte handlar alltför olika när det gäller att slå fast vad som måste följas i kyrkohandboken och vad som kan förändras lokalt.

Den enskilde prästen kan komma i en svår mellanställning mellan grupper med specifika krav och förväntningar å den ena sidan och kyrkohandbokens ordningar å den andra sidan om det inte finns en tydlig handlingslinje.

Utskottet tog vidare del av en redogörelse för överläggningar mellan representanter för Luleå stift och den laestadianska rörelsen. Överläggningar som motionären till årets kyrkomöte önskar se en fortsättning på.

Till 1994 års kyrkomöte hade inkommit två motioner som avsåg användningen av äldre kyrkliga böcker, KMot 1994:8 och 39. I sitt betänkande KG 1994:6 gjorde gudstjänstutskottet en överblick över hur det ser ut i andra kyrkor som Svenska kyrkan har nära samarbete med. Utskottet kunde se positiva sidor i att öppna mycket större valfrihet än i dag när det gäller bruket av gudstjänstböcker. "Att på så sätt låta efterfrågan styra valet av dessa böcker skulle ge församlingarna stora möjligheter att profilera sitt gudstjänstliv och att samla människor med ett gemensamt synsätt till en viss typ av gudstjänst." Utskottet menade dock "att de negativa följderna av att låta 'marknadskrafterna' styra gudstjänstlivets utveckling" var klart övervägande. Utskottet betonade vidare att man väl kände till "att det inom Svenska kyrkan finns grupper och fromhetsriktningar som har svårigheter att acceptera och bruka de nu gällande gudstjänstböckerna. Den kritik som dessa grupper har riktat mot innehållet i de nu gällande böckerna har tillfört samtalet om gudstjänstlivet i Svenska kyrkan frågeställningar som är nödvändiga för en dialog kring gudstjänstens identitet. Gudstjänstutvecklingen i Svenska kyrkan kan inte förstås utan denna kritiska diaolg." Samtidigt menade utskottet "att dessa grupper måste ta till sig den utmaning som de gällande gudstjänstböckerna innebär." Gudstjänstutskottet delade vidare Läronämndens bedömning att det normalt är de nu gällande gudstjänstböckerna som skall användas och att de är viktiga uttryck för kyrkans bekännelse och enhet. En viss frihet, menade läronämnden och utskottet, att det finns goda skäl för, men en frihet inom de gällande böckernas ram. Vid enstaka tillfälle kan äldre böcker användas.

Läronämnden gjorde i sitt yttrande 1994:15 ytterligare en markering. Nämnden menade "att Svenska kyrkan inte kan acceptera att äldre liturgiska böcker används för att de nya böckerna inte anses teologiskt och bekännelsemässigt tillfredsställande."

Läronämnden hänvisar i sitt yttrande över motion 12 vid årets kyrkomöte, Ln 1996:8, till det ovan nämnda yttrandet från 1994. Vidare anför läronämnden att överväganden om vissa moment i kyrkohandbokens ordningar skall utformas med fler alternativ eller göras fakultativa, får bedömas i en kommande översyn av kyrkohandboken.

Motion KMot 1996:37

Motionären hemställer, med anledning av att nu tio år förflutit sedan den nuvarande kyrkohandboken togs i bruk, att Centralstyrelsen skall låta utvärdera och revidera kyrkohandboken.

Sedan den nuvarande kyrkohandboken beslutades av 1986 och 1987 års kyrkomöten har till varje års kyrkomöte inkommit några motioner med begäran om mindre eller mer genomgripande förändringar i kyrkohandbokens ordningar. I utskottsbehandlingen av dessa ändringsförslag har hänvisats till att det skulle vara olyckligt om kyrkans gudstjänstböcker reviderades och fick tryckas om alltför ofta. Redan 1987 års kyrkomöte formulerade dessa tankar och menade att det säkerligen vore "olyckligt för vår kyrkas gudstjänstliv, om kyrkomötet ... utfärdade nya föreskrifter kanske varje år." Utskottet fann därför "starka skäl tala för att man bör avvakta med ändringar i kyrkohandboken." KE 1987:9

För att samla de förslag om ändringar i kyrkohandboken som förekommit vid olika kyrkomöten menade utskottet vid 1988 års kyrkomöte att sådana ändringsförslag skulle samlas i en "bank" för att tas fram vid en kommande översyn av kyrkohandboken. Genom ett sådant handlingssätt kunde man "lättare göra en översyn utifrån en helhetssyn på böckerna i fråga och undvika lösryckta detaljändringar." KE 1988:3

Vid 1991 års kyrkomöte instämde både gudstjänstutskottet och läronämnden i dessa tidigare gjorda bedömningar, att samla förslagen till ändringar i väntan på en kommande översyn av kyrkohandboken. KG 1991:4 och Ln 1991:7

Framför allt är det nyöversättningen av Gamla testamentet som har setts som ett tillfälle att se över de kyrkliga böckerna. När den nya bibelöversättningen i sin helthet är avslutad får denna text följder för texterna bland annat i Evangelieboken och i En liten bönbok. I samband med att dessa böcker skall utkomma i ny upplaga med den nya texten kan också kyrkohandbok och psalmbok utkomma i översedda versioner. Den nya bibelöversättningen är planerad att föreligga till första söndagen i advent 1999.

Med anledning av detta har Församlingsnämnden i sitt arbete planerat att påbörja en översyn av de kyrkliga böcker som berörs av den nya bibelöversättningen och att i samband med detta sätta i verkställighet tidigare beslut i kyrkomöte och ombudsmöte som berör kyrkohandboken, psalmboken, evangelieboken och En liten bönbok. I Stiftelsestyrelsens skrivelse till årets ombudsmöte heter det på sid. 39 StSkr 1996:501 om särskilda mål för 1997-99: "Den svenska kyrkohandboken jämte musik, Den svenska psalmboken och Den svenska evangelieboken ska ses över. Översynen sker med anledning av dels den kommande nyöversättningen av Gamla testamentet, dels nya ekumeniska översättningar av Herrens bön och trosbekännelserna, dels uppdrag från kyrkomötet och dels kommande ny reglering av Svenska kyrkans gudstjänstliv från och med år 2000. En liten bönbok ska bli föremål för revision."

Motion KMot 1996:39

I motionen om begravningsgudstjänsten redogörs för hur avskedstagandet kan bli alltför hastigt. Därför, menar motionären, behövs ett särskilt moment med tystnad tillföras ordningen för begravningsgudstjänst. Motionären hemställer i enlighet med detta att Centralstyrelsen utformar ett förslag till kyrklig kungörelse om en komplettering av kyrkohandbokens ordning för begravningsgudstjänst med ett sådant moment, "tystnad".

Frågan om tystnad som ett särskilt moment i begravningsgudstjänsten har inte tidigare varit föremål för kyrkomötets behandling. Inte heller har denna fråga tagits upp i de utredningar och förslag som ligger bakom den nuvarande kyrkohandboken: SOU 1981:65, SOU 1986:46 eller vid 1986 års kyrkomöte.

Den nuvarande kyrkohandboken nämner i sina två ordningar för begravningsgudstjänst inte något om tystnad, varken i de allmänna anvisningarna före ordningarna eller i de särskilda anvisningstexter som ingår i ordningarna.

Vid 1993 och 1994 års ombudsmöten har frågor om begravningsgudstjänsten aktualiserats av motioner som behandlats. I motion OMot 1993:564 berördes frågan om lämplig tid för begravningsgudstjänst. I OMot 1994:527 begärdes åtgärder för att få fram praktiska och pastorala anvisningar. Gudstjänstutskottet berörde i sina betänkanden OG 1993:503 och 1994:504 inte frågan om tystnadens plats i begravningsgudstjänsten.

Läronämnden understryker i sitt yttrande över motion 1996:39 att tystnad och meditation är naturliga inslag i gudstjänstlivet. Kyrkohandbokens ordning för begravningsgudstjänst ställer inga hinder i vägen för att låta tystnad ingå i avskedstagandet.

UTSKOTTET

Eftersom motionerna tar upp skilda frågor, som dock alla rör kyrkohandboken, kommer de även fortsättningsvis av utskottet att behandlas var för sig.

Motion KMot 1996:12

Utskottet kommer, med anledning av den utförliga behandling som gudstjänstutskottet vid 1991 års ombudsmöte gjort av frågan om användningen av kyrkohandbokens dopordning, att fatta sig kort. Utskottet hänvisar till den bedömning som gjordes av 1991 års ombudsmöte, som avslog en motion med liknande innehåll. Utifrån läronämndens yttrande över motionen ser utskottet behovet av en ytterligare reflektion kring den frihet som finns i en luthersk kyrka att "tillåta viss variation och frihet när det gäller bruket av liturgiska böcker" och att man vid "lämpliga tillfällen" kan använda äldre gudstjänstordningar.

Ett bifall till motionen skulle, enligt utskottet, inte i sak förändra den rådande situationen. En viss frihet finns redan i dag när det gäller bruket av liturgiska böcker, men frågor av detta slag måste lösas på det pastorala planet genom att frågan tas upp med biskop och domkapitel. På denna pastorala nivå finns då möjligheten att komma fram till lösningar som gäller den uppkomna situationen. Ett bifall till motionen skulle således inte förändra att frågan måste lösas pastoralt.

Särskilt vill utskottet understryka betydelsen av att det i frågor av detta slag är nödvändigt med samråd inom stiftet. Det pastorala ansvaret ligger här på stift och församling och kan inte utövas genom beslut i kyrkomötet.

I övrigt menar utskottet, att det får lämnas till en kommande översyn av kyrkohandboken att bedöma befrielsebönens utformning i dopordningen och om denna skall vara fakultativ eller inte.

Utskottet hemställer med anledning av det här anförda om avslag på motionen.

Motion KMot 1996:37

Utskottet menar att motionen till viss del är besvarad genom att ett arbete med en översyn av kyrkohandboken redan ingår i Församlingsnämndens verksamhetsplan för de kommande åren. Denna översyn syftar till att leda fram till att ett förslag överlämnas till Centralstyrelsen för att som en skrivelse komma till kyrkomötet, troligen år 2001.

Till frågan om en översyn av kyrkohandboken vill utskottet instämma i motionärens önskemål om att också en utvärdering av kyrkohandboken görs i samband med översynen. Denna utvärdering menar utskottet är av avgörande betydelse för utformningen av det slutliga förslaget till översedd kyrkohandbok.

Vad utskottet anfört om att en utvärdering av kyrkohandboken görs i samband med översynsarbetet bör kyrkomötet som sin mening ge Centralstyrelsen till känna.

Motion KMot 1996:39

Utskottet är, på liknande sätt som i behandlingen av motion 1996:12, av den uppfattningen att även tystnadens plats i begravningsgudstjänsten hör till ett pastoralt sammanhang som skall ta hänsyn till de lokala förutsättningarna.

Avskedstagandet är som moment i begravningsgudstjänsten nytt i 1986 års kyrkohandbok och fanns inte tidigare med inom gudstjänstens ram. Utskottet anser att denna förändring har tillfört begravningsgudstjänsten en ny och väsentlig sida. Avskedstagandet ses som en del av det pastorala sammanhanget i gudstjänsten och är inte enbart en privat angelägenhet.

Utskottet instämmer således i motionärens syn att tystnaden har stor betydelse i en begravningsgudstjänst. Utskottet vill, i likhet med motionären, understryka att gudstjänsten inklusive avskedstagandet inte får upplevas som forcerad och oavslutad. Lokala överläggningar mellan präster och begravningsentreprenörer, ja, alla berörda parter, kan skapa förutsättningar för att begravningsgudstjänsten inte upplevs på det sättet.

Det är utskottets mening att tystnad och meditation ofta utgör en viktig och naturlig del av begravningsgudstjänsten, men att man inte skall föreskriva tystnad som ett särskilt moment i varje förekommande begravningsgudstjänst. Ingen sådan gudstjänst är helt lik en annan. Det kan finnas platser i ordningen där tystnad ibland är lämpligare. Ibland kan det vara lämpligt med att låta de anhöriga samlas en stund under tystnad i kyrkan före gudstjänsten. Någon gång kan det till och med vara olämpligt med en längre tystnad i samband med avskedstagandet. Detta bör således, enligt utskottet, avgöras vid varje särskilt tillfälle utifrån de förhållanden som är för handen.

Utskottet instämmer helt i läronämndens bedömning. Utskottet menar i likhet med läronämnden att kyrkohandboken inte ställer några hinder i vägen om man önskar en stunds tystnad i samband med avskedstagandet. Detta är inte en fråga där kyrkomötet skall utfärda direktiv.

Utskottet hemställer med anledning av detta om avslag på motionen.

HEMSTÄLLAN

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande dopgudstjänstens utformning

  att kyrkomötet avslår motion KMot 1996:12,

2. beträffande en utvärdering och översyn av kyrkohandboken

  att kyrkomötet med anledning av motion KMot 1996:37 som sin mening ger Centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande begravningsgudstjänstens utformning

  att kyrkomötet avslår motion KMot 1996:39.

Sigtuna 23 augusti 1996

På gudstjänstutskottets vägnar

Glenn Håkanson

Nils-Henrik Nilsson

--
Närvarande: Glenn Håkansson ordf., Rune Entelius, Asta Karlsson, Bengt Ivar Peterson, Ulla Fransson, Ulla-Britt Emanuelsson, Anders Åkerlund, Sven G Månsson, Ann-Marie Nylander, Elsa Spännar, Per-Göran Rosén, Birgitta Ågebrant, Bengt Linvall, Pekka Heikkinen och Einar Malmström.

Biskoparna Biörn Fjärstedt och Martin Lind har deltagit i utskottets överläggningar.