Förslag till kyrkomötesbeslut

1.  Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att utreda möjligheterna till förändrat förfarande i nomineringsvalet (nuvarande provvalet) till biskop.

2.  Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att utreda hur ett biskopsval ska gå till avseende när överklagande kan ske, vilka överklagande­tider som kan gälla, vilka regler som ska gälla för förteckningen av de röstande och vilka grupper i valmanskåren som ska behöva ha ersättare.

Motivering

Även om biskopens i Svenska kyrkan funktioner och möjligheter till formell makt har förändrats under de senaste åren är det oerhört viktigt att en biskop har stort stöd bland många grupper i ett stift. Biskopen har också ett stort ansvar utanför det egna stiftet genom engagemang nationellt och internationellt. Biskopens roll i ekumeniska sammanhang kan inte underskattas. Biskopens roll för utvecklingen av församlingslivet bygger på förtroende bland anställda och förtroendevalda. Biskopen är också ett ansikte utåt mot samhälle, kyrkor och andra religioner. Att vara biskop i Svenska kyrkan är stort och viktigt.

Sättet att välja biskop i Svenska kyrkan finns reglerat i kyrkoordningen 8 kap.  Bestämmelserna tillkom i samband med relationsförändringen mellan Svenska kyrkan och staten. I vissa delar griper bestämmelserna tillbaka på det tidigare sättet att välja och utnämna biskop, vilket framgår av förarbetet till kyrkoordningen.

Bestämmelserna om valet har varit föremål för diskussioner vid ett flertal tillfällen sedan kyrkoordningens tillkomst, främst vilka som ska vara röstberättig­ade. Själva tillvägagångssättet vid valet har varit mindre diskuterat. Detta är, inte minst med tanke på teknikutveckling, värt att nu ta upp till behandling.

Provvalet – som efter ett ev. beslut i Kyrkomötet kommer att kallas nomine­ringsval förutsätter att de röstberättigade som så vill kommer samman på en och samma plats. Detta val brukar föregås av upprättande av sökprofil och ett nomineringsförfarande. Detta val borde vara möjligt att genomföra digitalt och stiften bör göras uppmärksamma på möjligheten att göra ett så öppet nomine­ringsförfarande som möjligt. Med den teknik som idag finns till förfogande borde det vara rimligt enkelt att skapa stor delaktighet och därmed ökad demokrati i detta val och i förberedelserna till detsamma.

Kyrkoordningen stadgar i 8 kap. 15 § att en förteckning skall upprättas. Erfarenheter visar att det behöver klargöras när denna förteckning, röstlängd, anses vara upprättad och vilka som får rösta respektive inte rösta vid ett biskops val.

Naturligtvis kan det förekomma att ett biskopsval måste överklagas. Formerna för detta framgår av kyrkoordningen 8 kap. 38–39 §§. Där framgår att dels provvalet, och i samband med detta även valet av elektorer, överklagas vid ett tillfälle och själva biskopsvalet vid annat tillfälle.

Av de senaste biskopsvalen har genom utlåtande från valprövningsnämnden framkommit, att de två valtillfällen vid biskopsval, som hittills nästan uteslutande förekommit, ska betraktas som ett val. Detta innebär att, enligt valprövnings­nämnden, ett överklagande av ett biskopsval först kan ske efter det att en person är vald till biskop oavsett när orsakerna till ett överklagande har skett. Av stiftens utlysta ordningar har framgått att man trott att ett överklagande kan ske redan vid första valtillfället. Annars hade man inte behövt låta tre veckor förflyta mellan valtillfällena. Detta skapar oklarheter och därmed en osäker demokratisk ordning. Dessutom är det såväl för vald biskop som stift oerhört frustrerande att inte veta om valet i detta läge är giltigt eller ej. Det kan komma att bli en näst intill otillständig tidsutdräkt, kanske ända upp till tre månader efter det sista valtillfället – eller fyra månader efter första valtillfället – innan valprövningsnämnden tar ställning. Självklart är detta inte en godtagbar ordning.

Det är viktigt att en översyn och tolkning av bestämmelserna sker så att dels den som blir vald till biskop vet att valet har gått rätt till i hela processen och kan förbereda sig för sina uppgifter med glädje och tillförsikt, dels att stiftet och dess församlingar får glädja sig åt att ett val har skett på ett betryggande sätt och att man fått en biskop med stort och brett förtroende – och som har Guds och kyrkans kallelse i sin uppgift.

Av Kyrkoordningen framgår också att de elektorer som församlingen väljer ska ha ersättare. Ersättare finns inte för röstberättigade präster - och inte heller i framtiden för diakoner om Kyrkomötet beslutar i enlighet med kyrkostyrelsen förslag. Anledningen till att präster inte ska ha ersättare är att de förutsätts kunna planera sitt deltagande i ett biskopsval. Detta framgår av förarbetena till kyrkoordningen. Det är något underligt att valda elektorer inte anses kunna göra samma planering av sin tid utan måste ha ersättare.

Därför bör

1. Kyrkomötet uppdra till Kyrkostyrelsen att utreda möjligheterna till förändrat förfarande i nomineringsvalet (nuvarande provvalet) till biskop.

2.  Kyrkomötet uppdra till Kyrkostyrelsen att utreda hur ett biskopsval ska gå till avseende när överklagande kan ske, vilka överklagandetider som kan gälla, vilka regler som ska gälla för förteckningen av de röstande och vilka grupper i valmanskåren som ska behöva ha ersättare.

Sollentuna den 14 juli