|
Församlingsutskottets betänkande
1998:504
En humanitär politik för avvisningshotade barn och barnfamiljer
|
Ombudsmötet
OF 1998:504
|
I detta betänkande behandlas en motion med förslag att Svenska kyrkan skall verka för en mer humanitär politik för avvisningshotade barn och barnfamiljer:
Motion 1998:514 av BoLennart Anbäcken, i vilken hemställs
1. att ombudsmötet ger stiftelsestyrelsen i uppdrag att verka för sådana lagändringar som ger ett större utrymme för större humanitet och ett agerande i enlighet med Barnkonventionen,
2. att ombudsmötet ger stiftelsestyrelsen i uppdrag att verka för amnesti eller moratorium för gömda barn och/eller barnfamiljer.
Läronämnden har yttrat sig över motionen. Yttrandet Ln 1998:506 bifogas betänkandet som bilaga 1.
Motionen
I motionen framhålls att det kan ifrågasättas om Sverige verkligen tar hänsyn till barnens bästa i fall av avvisning av barn och barnfamiljer. Bakgrunden är inte minst det uppmärksammade fallet med familjen Sincari i Åsele. Motionären påpekar att FNs barnkonvention, som Sverige har undertecknat och varit en av de pådrivande länderna bakom, stadgar att barns rättigheter aldrig skall kränkas och att hänsyn till barnens bästa alltid skall tas i fall av avvisning. Enligt motionen ger den svenska utlännings-lagen utlänningsnämnden alltför små möjligheter att ta humanitära hänsyn. En lösning på detta problem skulle kunna vara att avvisningsärenden i framtiden blir handlagda på ett mer öppet domstolsliknande sätt, där de asylsökande bland annat kan biträdas av offentlig försvarare.
Den aktuella situationen har gjort att många barn i dag hålls gömda för att undgå avvisning. Därför menar motionären att det finns starka skäl för samhället att finna en lösning på frågan om avvisningshotade barn. Tänkbara sådana lösningar skulle kunna vara att regeringen beslutade att ge möjlighet till amnesti för avvisningshotade barn och barnfamiljer eller att de garanterades ett moratorium på exempelvis sex månader, under vilken tid ingen avvisning skulle verkställas.
Motionären pekar också på den viktiga roll Svenska kyrkan spelat för en mer huma-nitär behandling av asylsökande och för en mer humanitär flykting- och invandringspolitik i stort. Han menar att tiden är mogen för kyrkan att nu aktivt verka för en lagändring och en lösning på de avvisningshotade barnens situation.
Bakgrund
Frågor om asyl och avvisningshotade flyktingar engagerar ett stort antal människor inom Svenska kyrkan. Mot bakgrund av ett växande intresse för dessa frågor behandlade ombudsmötet 1993 ett betänkande från församlingsutskottet (OF 1993:509), grundat på fyra olika motioner om behandlingen av asylsökande och flyktingar (OMot 1993:315, OMot 1993:530, OMot 1993:540 och OMot 1993:549). Utskottet fann i sin behandling av frågan att samtliga motioner givit uttryck för en oro över svensk flyktingpolitik och dess följder för asylsökande och flyktingar. Vad särskilt avsåg flyktingbarn och deras föräldrar fann utskottet att ett lämpligt sätt att verka för att Sverige följer FNs barnkonvention vore att ge ett ökat stöd till Rådgivningsbyrån för asyl-sökande och flyktingar. Ombudsmötet biföll utskottets hemställan om att åt styrelsen för Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet uppdra att finna lämpliga former för ekonomiskt och ideellt stöd för rådgivningsbyrån.
Barnkonventionen och utlänningslagen
Frågan om flyktingbarns situation och rättigheter har aktualiserats genom införandet av utlänningslagens portalparagraf om barns bästa (SFS 1996:1379), som trädde i kraft den 1 januari 1997. Denna lyder:
I fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver.
Paragrafen skall ses mot bakgrund av den av Sverige ratificerade FNs barnkonvention av den 20 november 1989, vilken utgår från fyra grundprinciper:
· Principen om barnets bästa,
· rätten till liv och utveckling,
· rätten att framföra sina åsikter och få dem respekterade samt
· rätten att skyddas mot övergrepp och diskriminering.
Själva konstruktionen med en portalparagraf som skall prägla lagens tillämpning lämnar dock dörren öppen för olika tolkningar. I detta sammanhang har det hävdats att samhällets intresse av en reglerad invandring överväger intresset att se till barnets bästa.
Det finns olika uppfattningar om paragrafens inverkan på beslutsfattandet hittills. Enligt regeringens egen uppfattning har den fått stor genomslagskraft, men vid diskussioner som förts i styrelsen för Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, som drivs av Svenska kyrkan, Rädda Barnen, Amnesty International och Caritas, har man gjort bedömningen att införandet av paragrafen visserligen påverkade besluten i mer positiv riktning under första delen av 1997, men att denna trend senare har brutits. I 1998 års verksamhetsplan för Rådgivningsbyrån ingår att utreda hur stadgandet om hänsynstagande till barns bästa har kommit att tillämpas av beslutande myndigheter. Detta utredningsarbete har nyligen påbörjats.
Också Sveriges Kristna Råds arbetsgrupp för invandrings- och integrationsfrågor har för avsikt att diskutera denna problematik i ett något vidare perspektiv under hösten 1998.
Asylprocessen
Själva asylprocessen ses för närvarande över av en parlamentarisk utredning om "Ny instans- och processordning vid tillämpning av utlännings- och medborgarskapslagstiftningen samt viss översyn av utlänningslagen". Utredningen tillsattes i början av 1997 och dess betänkande väntas i oktober 1998. Det ingår i kommitténs uppdrag att "ta ställning till om utlännings- och medborgarskapsärenden skall prövas i tvåpartsprocess och om prövningen skall göras av domstolar, domstolsliknande organ eller renodlade förvaltningsmyndigheter".
De gömda barnen
Regeringen har under våren 1998 givit Socialstyrelsen och Invandrarverket i uppdrag att utreda de gömda barnens situation. En sådan utredning har tidigare genomförts och regeringen vill nu se hur situationen har utvecklats. Utredningen kommer i sitt arbete att ha kontakt med frivilliga organisationer, främst Rädda Barnen.
Barnens situation har debatterats i pressen under vintern 1997/98. Biträdande utrikesminister Pierre Schori har deltagit i denna debatt. I tidningen Broderskap, nr 11 1998, svarar han på ett förslag om allmän amnesti för gömda flyktingbarn att någon sådan amnesti inte kommer att genomföras. Skälet till detta är att fler barn då skulle komma att gömmas i avvaktan på nya amnestier. Han menar också att de som gömmer flyktingar knappast gör dessa barn en tjänst. I sin sammanfattning skriver han:
Att sätta i system att barn genom långt lidande i asylprocessen ska kvalificera sig för uppehållstillstånd i Sverige är inte att verka för barns bästa. Däremot kan de individuella humanitära skälen alltid vägas in i bedömningen av de enskilda fallen.
I ett annat uttalande menar Schori att han är beredd att diskutera olika förslag från frivilliga organisationer och kyrkor angående de gömda flyktingarna.
Vidare har det hävdats att tanken på en särskild amnesti för gömda flyktingar är problematisk, då denna typ av generella amnestier riskerar omkullkasta principen om rättssäkerhet och rättvisa. Den asylsökandes ursprungliga skäl kommer till slut att sakna betydelse och de som låter sig avvisas kan ha starkare asylskäl än de som genom amnestin beviljas asyl.
Utskottet
Utskottet delar motionärens uppfattning att principen om hänsyn till barnens bästa, som denna kommer till uttryck i FNs barnkonvention, bör framhävas tydligare i lagstiftningen och dess tillämpning. Den nu gällande konstruktionen med en portalparagraf kan medföra svårigheter i tolkningen av lagen. En tydligare lagstiftning bör vara det viktigaste målet för att skydda barnens rätt, då tanken på en amnesti för avvisningshotade barn och barnfamiljer innebär flera problem. Om en lagändring genomförs upphör efter hand behovet av ett moratorium för avvisningshotade barn och barnfamiljer. Utskottet menar därför att Svenska kyrkan genom Sveriges Kristna Råd och andra befintliga kanaler skall verka för att en lagändring kommer till stånd.
Hemställan
Utskottet hemställer beträffande en mer humanitär politik för avvisningshotade barn och barnfamiljer
1. att ombudsmötet med bifall till OMot 1998:514 punkt 1 ger stiftelsestyrelsen i uppdrag att verka för sådana lagändringar som ger ett större utrymme för större humanitet och ett agerande i enlighet med Barnkonventionen,
2. att ombudsmötet avslår OMot 1998:514 punkt 2.
Sigtuna den 24 augusti 1998
Eivor Hultén
Närvarande: Eivor Hultén, ordförande, Nelly Wallenborg, Håkan Engström, Kerstin Björk, Jörgen Silén, Lena Petersson, Åke Utterberg, Eva Forssell Aronsson, Christina Holmgren, Berit Bergman, Ingemar Öberg, Henry Svensson, Björn-Eric Carlsson, Annika Mellgren, Ann-Charlott Stegö.
Biskop Lars Eckerdal har deltagit i utskottets överläggningar.
Läronämndens yttrande
1998:506
med anledning av motion om avvisningshotade barn
Till läronämnden har för yttrande överlämnats OMot 1998:514 om avvisningshotade barn.
Frågor om rätten till skydd för asylsökande, tillämpningen av svensk flyktinglagstiftning liksom av Deklarationen om mänskliga rättigheter, Barnkonventionen och andra relevanta internationella konventioner, är av utomordentligt stor etisk betydelse. Svenska kyrkan har, i ekumeniskt samarbete, länge varit djupt engagerad i hithörande frågor. Svenska kyrkan måste också i fortsättningen ta sitt ansvar för en asylpolitik präglad av humanitet och generositet och särskilt hävda barnens rätt.
Uppsala den 11 augusti 1998
På läronämndens vägnar
KG HAMMAR
Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Caroline Krook, Göran Bexell, vice ordförande, Birger Olsson, Björn Skogar, Cristina Grenholm, Curt Forsbring, Anna-Lena Weberup, Astrid Andersson Wretmark.
  
|