Kyrkomötet 1998 KG 1998:1

Gudstjänstutskottets betänkande

1998:1

Svenska kyrkans gudstjänstböcker

Kyrkomötet

KG 1998:1

Sammanfattning

I betänkandet behandlas Centralstyrelsens skrivelse om vissa frågor rörande Svenska kyrkans gudstjänstböcker, motionerna 13 om kyrkohandbokens ställning, 19 om förverkligandet av inklusivt språk samt 37 och 50, som båda behandlar Herrens bön. Utskottet föreslår att Centralstyrelsens förslag bifalles, att motionerna avslås samt att kyrkomötet beslutar att ge Centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört om kyrkohandbokens ställning.

Till utskottet har hänvisats

dels CsSkr 1998:4 om vissa frågor rörande Svenska kyrkans gudstjänstböcker i vilken Centralstyrelsen föreslår kyrkomötet

1. att anta förslaget till kyrklig kungörelse om alternativ lydelse av Herrens bön,

2. att anta förslaget till kyrklig kungörelse om ändring i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1993:4) om användning av Svenska kyrkans gudstjänstböcker på andra språk än svenska.

dels med anledning av nämnda skrivelse väckta motioner:

1998:13 av Inger Krantz och Catharina Agrell vari hemställs

1. att kyrkomötet beslutar uttala sig för att handboken, som antogs vid kyrkomötet 1986, skall medge ett ökat förtroende för den ansvariga prästen att utforma huvudgudstjänsten,

2. att kyrkomötet beslutar uttala sig för en planmässig utgivning av komplement till handboken.

1998:19 av Kerstin Bergman och Helga Kero vari hemställs

att kyrkomötet med instämmande i det som anförs i motionen begär att Centralstyrelsen överlämnar synpunkterna till kyrkohandboksgruppen för beaktande.

1998:37 av Fredrik Sidenvall vari hemställs

1. att kyrkomötet beslutar avslå den första att-satsen i CsSkr 1998:4,

2. att kyrkomötet begär att Svenska kyrkans centralstyrelse till nästa kyrkomöte inkommer med ett förslag till alternativ lydelse av Fader vår som närmare knyter an till den traditionella lydelsen gärna utifrån Svenska folkbibelns översättning,

1998:50 av Birger Palo vari hemställs

att kyrkomötet beslutar att i bönen Fader vår behålla ordet "frestelse".

Läronämnden har yttrat sig över CsSkr 1998:4 och motionerna 1998:37 och 50 (Ln 1998:7) samt över motionerna 1998:13 (Ln 1998:9) och 19 (Ln 1998:10). Dessa yttranden bifogas utskottets betänkande, bilaga 1-3.

Skrivelsen

I skrivelsen behandlas några olika frågor avseende Svenska kyrkans gudstjänstböcker. Ett förslag läggs fram om att den s.k. ekumeniska översättningen av Herrens bön skall kunna användas i Svenska kyrkans gudstjänster. Det är den översättning som finns i 1981 års översättning av Nya testamentet med en ändrad lydelse av brödbönen. Förslaget har sin grund bland annat i en uttalad ekumenisk förväntan om att Svenska kyrkan skall besluta att den översättningen kan användas i Svenska kyrkans gudstjänster och därmed öppna vägen för en version av Herrens bön som vore gemensam för Sveriges kristna samfund.

Centralstyrelsen föreslår vidare att kyrkomötet skall besluta att en provöversättning av Den svenska psalmboken till finska kan användas vid finskspråkiga allmänna gudstjänster och kyrkliga handlingar i Svenska kyrkan.

I skrivelsen redovisas att den översättning till teckenspråk av delar av Den svenska kyrkohandboken som efterlystes av 1993 års kyrkomöte nu föreligger. Någon kyrklig kungörelse om denna översättning föreslås inte.

Slutligen redovisas i skrivelsen uppläggningen och inriktningen av det pågående arbetet med en översyn av Den svenska kyrkohandboken och Den svenska evangelieboken.

Motionerna

Sidenvall vill i KMot 1998:37 om alternativ lydelse av Herrens bön avvisa den ekumeniska översättningen dels på grund av vad han menar är felöversättningar utifrån den grekiska grundtexten, dels av religionspsykologiska och sociologiska skäl. Utifrån tanken att kyrkan har en kallelse att i en föränderlig tid lyfta fram och bevara ett arv som alla generationer kan känna sig hemma i förespråkas en ordalydelse som så nära som möjligt anknyter till 1917 års översättning.

Palo vänder sig i KMot 1998:50 om Herrens bön mot att ordet "frestelse" i den nya översättningen bytts ut mot "prövning". Dessa ord är inte synonyma, menar han, då frestelse är något ont att be om att bli bevarad från medan prövningar ingår som en del av Faderns sätt att fostra oss människor för sitt rike.

Krantz och Agrell konstaterar i KMot 1998:13 om kyrkohandbokens ställning att större eller mindre avvikelser från den antagna handboksordningen ofta sker utan att kyrkoherden i förväg anmäler till domkapitlet att en s.k. temagudstjänst skall hållas. De menar att det även idag efter den experimentella period som föregick antagandet av nuvarande kyrkohandbok måste finnas ett utrymme för gudstjänstutveckling och lokalt ansvarstagande för gudstjänstens utformande och vill ge tjänstgörande präst ökat utrymme att forma gudstjänsten utifrån församlingens behov. Handbokens ordningar bör i detta sammanhang ses som vägledande snarare än som bindande.

Bergman och Kero menar i KMot 1998:19 om förverkligandet av inklusivt språk att språket är inkarnerat i människan och under ständig utveckling. Bra, levande bilder och metaforer föds i och tar gestalt ur genuin mänsklig erfarenhet. Därför bör metaforer och bildspråk hämtade ur bibeln kompletteras med bildspråk sprunget ur andra tiders erfarenheter, även vår egen tids bilder. De förespråkar också att begreppet inklusivt språk i första hand tolkas som inkluderande båda könen. Likaså bör kyrkohandboksgruppen komplettera det juridiska språkets syndabekännelser med mer biologiskt orienterat språk, fokuserande på helande och läkedom, samt reflektera kring frågan om olika stilnivåer i gudstjänstspråket.

Herrens bön

I Skrivelsen ges en utförlig beskrivning av frågan om den ekumeniska översättningen av Herrens bön och hur den behandlats av tidigare kyrkomöten. Av genomgången framgår att SKR vid 1997 års kyrkomöte ännu inte hade utvärderat mottagandet av den ekumeniska översättningen i de olika samfunden. Den bedömning som då gjordes var pessimistisk angående översättningens möjligheter att vinna brett stöd. Sedan dess är utvärdering genomförd som visar på ett bredare stöd än man tidigare trott. Vid ekumeniska överläggningar våren 1998 framgick att det finns en förväntan på Svenska kyrkan att anta den ekumeniska översättningen för att de kristna samfunden på detta sätt skall kunna få en gemensam version av Herrens bön. Centralstyrelsen föreslår utifrån de ändrade förutsättningar som överläggningen givit att den ekumeniska översättningen skall kunna brukas i Svenska kyrkans gudstjänster.

Läronämnden (Ln 1998:7) avstår i sitt yttrande från att göra någon läromässig värdering av de olika översättningar som idag finns i bruk, men menar att det finns starka, även läromässiga, skäl för att fortsätta strävan efter en gemensam översättning för gudstjänstbruk inom svensk kristenhet.

Utskottet

Utskottet har länge sett fram emot en gemensam version av Herrens bön för hela Sveriges kristenhet och menar att det nu är av största vikt att kyrkomötet lyssnar till de starka ekumeniska önskemålen om att Svenska kyrkan i praktisk handling skall öppna vägen för en sådan. Arbetet med den ekumeniska översättningen har särskilt förespråkats av Svenska kyrkan och vi har därför ett särskilt ansvar för att föra arbetet i hamn. Utskottet vill därför bifalla Centralstyrelsens förslag.

Det är för utskottet en omöjlig tanke att Svenska kyrkan i denna situation skulle införa ytterligare versioner av Herrens bön utöver den nu föreslagna. Ett beslut om att anta den ekumeniska översättningen utesluter enligt vår mening bifall till de motioner som förespråkar sådana, av Svenska kyrkan ensidigt antagna, versioner. Målet måste vara att kommande generationer skall slippa ha flera versioner av Herrens bön i bruk. Därför bör också bruket av 1981 års översättning, som finns som alternativ i Den svenska kyrkohandboken, upphöra. Utskottet instämmer samtidigt i Centralstyrelsens bedömning att någon kyrklig kungörelse om ändring i nu gällande kyrkohandbok i detta avseende inte behöver göras.

Omsorgen om människors behov av igenkännande, såväl som deras möjligheter att förstå och göra Herrens bön till sin egen, kräver stor varsamhet. Utskottet vill därför, i anslutning till Centralstyrelsens skrivning, understryka vikten av pastoral vishet i övergången mellan den gamla översättningen och den nya.

Gudstjänstböcker på andra språk

I skrivelsen redovisas det arbete med översättning till finska av Den svenska psalmboken som pågår. Nu föreligger i häftet Ruotsin kirkon virsikirjan Virsiä soumeksi en provöversättning av 134 psalmer ur Den svenska psalmboken. För att dessa skall kunna användas vid huvudgudstjänster och kyrkliga handlingar som firas på finska i Svenska kyrkan krävs en ändring i den kungörelse som reglerar användningen av Svenska kyrkans gudstjänstböcker på andra språk än svenska. Centralstyrelsen föreslår i sin skrivelse att en sådan ändring genomförs.

Centralstyrelsen redovisar i skrivelsen att man avstår från att föreslå motsvarande ändring i den kyrkliga kungörelsen vad gäller översättningen av delar av kyrkohandboken på teckenspråk. Man menar att inget behov av en sådan reglering föreligger eftersom huvudgudstjänst aldrig firas på teckenspråk.

Utskottet

Det är av stor vikt att Svenska kyrkan i sitt finskspråkiga arbete har tillgång till sina egna gudstjänstböcker på finska. Utan denna typ av material försvåras integreringen av det finskspråkiga arbetet och de finskspråkiga församlingarna kan lätt komma att felaktigt uppfattas som den finska lutherska kyrkans församlingar i Sverige. Utskottet hälsar med glädje att Den svenska psalmboken genom ett översättningsarbete av högsta klass börjar ta form på finska och yrkar bifall till Centralstyrelsens skrivelse om användning av provöversättningen i Svenska kyrkans gudstjänster.

Utskottet delar däremot inte Centralstyrelsens bedömning vad gäller reglering av teckenspråkiga gudstjänster. Teckenspråket bör även i detta avseende jämställas med övriga minoritetsspråk så att huvudgudstjänst vid behov kan firas på teckenspråk.

Kyrkohandbokens ställning

Frågan om kyrkohandbokens ställning och möjligheter till lokalt utformande av gudstjänster har tidigare varit uppe för behandling i kyrkomötet. Under de år som gått sedan nuvarande kyrkohandbok antogs har en utveckling skett när det gäller synen på reglering av gudstjänsterna. I samband med skiftet mellan den nya kyrkohandboken och de tidigare ordningarna från 1942 och 1976 fanns en strävan att skiftet verkligen skulle ske utan eftersläpningar. Det var också viktigt att en polarisering mellan olika inomkyrkliga rörelser och fromhetstraditioner inte skulle få hindra införandet av nya, gemensamma gudstjänstordningar. Evangelisationsutskottets skrivningar när det gäller regleringsfrågorna är därför relativt restriktiva från början. I utskottets betänkande KE 1988:6 formuleras ett antal riktlinjer för hur Den svenska kyrkohandboken skall brukas. I riktlinjerna fokuseras bland annat obligatoriska och fakultativa moment samt användandet av olika alternativ i gudstjänstordningens formuleringar och struktur.

I Gudstjänstutskottets betänkande 1997:1 finns en utförlig redogörelse för nuvarande och tidigare (före 1986) reglering av gudstjänstlivet. Där visas hur den nya kyrkohandbokens ökade antal huvudgudstjänster samt de variationer som är möjliga inom ramen för dessa sammantaget ger en situation av betydligt större frihet till lokalt formande av församlingens gudstjänstliv än det som rådde före 1986, då endast två former av huvudgudstjänst, högmässa med och utan nattvard, fick användas med möjlighet att vid ett fåtal tillfällen byta ut dem mot s.k. barngudstjänst. Utöver huvudgudstjänsterna finns idag möjlighet att fira temamässa eller temagudstjänst men för att kunna göra detta krävs en ansökan om tillstånd i förväg till domkapitlet. Läronämnden menade i sitt yttrande 1986:2y att beslut om gudstjänstlivets utformning borde fattas av församlingen själv inom kyrkohandbokens ramar och att domkapitlets uppgifter skulle vara av mer övergripande natur. Man menade också att temagudstjänst och temamässa borde kunna firas utan domkapitlets tillstånd för varje tillfälle.

I betänkandets bakgrundsskrivning framgår att skillnaderna mellan stiften är betydande när det gäller formerna för tillstånd att fira temagudstjänst. Några stift har givit generellt tillstånd för de församlingar som ansluter sig till ett nätverk för gudstjänstutveckling att fira sådan gudstjänst som huvudgudstjänst, andra stift begär att församlingarna i förväg lämnar in ansökan om tillstånd inför varje enskilt gudstjänsttillfälle. På många håll är det formella regelverket betydligt strängare än den praxis som tillämpas. Utskottet skriver:

Ett alltför orörligt och stelt regelsystem hämmar kreativiteten och kan förmedla intrycket av att det inte är den lokala församlingen som har ansvar för gudstjänsten och firar gudstjänst. En total avsaknad av reglering kan, å den andra sidan, leda till att församlingen upplever sig utlämnad och utan vägledning. I sådana situationer kan en enskild präst eller en förtroendevald komma att ensam styra gudstjänstlivets utveckling. Därför är samspelet mellan stift och församling viktigt. Stiftet skall främja gudstjänstutvecklingen i församlingarna så att präster och lekfolk gemensamt tar ansvar för gudstjänstlivet och får det att fungera. ... Regleringen av gudstjänstlivet har, enligt utskottet, som sina båda sidor, dels att vara normerande och hålla samman Svenska kyrkan i ett gemensamt gudstjänstliv, dels att ge frihet åt ett lokalt ansvarstagande i församlingen så att gudstjänsten blir församlingens gudstjänst.

Gudstjänstutskottet uttalade i betänkandet sitt stöd för de krav som två av motionerna ställt, nämligen att regleringen av gudstjänstlivet skall förenklas och att tillämpningen av regleringen skall göras tydligare genom en samverkan mellan stiften. Man begärde att Centralstyrelsen skulle föra önskemålen om ett förenklat tillståndsförfarande vidare till det pågående kyrkoordningsarbetet, till nivåutredningen och till den arbetsgrupp som arbetar med översyn av kyrkohandboken. Kyrkomötet biföll utskottets hemställan.

Vad gäller förslaget om ett planmässigt utgivande av komplement till kyrkohandboken är situationen idag den att Församlingsnämnden, efter remissbehandlingen av de förslag till handbokstillägg som utgivits i serien Mitt i församlingen, beslutat om just ett sådant regelbundet utgivande av nytt gudstjänstmaterial som motionären efterfrågar. De tre senaste är "Samlingsböner", "Andligt och sinnligt", med gudstjänstordningar hämtade från studentprästarbetet, samt "Hela världen ber", med böner från hela den världsvida kyrkan för gudstjänstbruk.

Utskottet

Utskottet vill ånyo peka på vikten av en fortsatt utveckling av gudstjänstlivet i Svenska kyrkans församlingar. Den situation som motionärerna beskriver, där större eller mindre avvikelser från den antagna ordningen sker utan att kyrkoherden i förväg begär tillstånd av domkapitlet, är välkänd och visar på svårigheter med nuvarande former för reglering av gudstjänstlivet. Att långt i förväg - så långt att domkapitlet både hinner ta emot en ansökan och dessutom har tid att behandla den - fastställa detaljer i firandet av enskilda gudstjänster framstår som svårgenomförbart i praktiken. Med den mångfald av gudstjänstmaterial som utgivits under senare år, där böner och mässpartier direkt kan ersätta motsvarande moment i kyrkohandboken, ter det sig dessutom allt svårare att uppehålla en strikt gräns mellan kyrkohandbokens huvudgudstjänster och temamässor/gudstjänster. Begreppet temamässa/gudstjänst avser egentligen en gudstjänst där ett övergripande tema formar valet av texter, psalmer, böner och utformningar av mässpartier. Om begreppet skall behålla denna betydelse är det problematiskt att använda det om en huvudgudstjänst där något enstaka moment bytts ut mot ett alternativ hämtat utanför kyrkohandbokens pärmar.

Utskottet ställer sig positiv till motionens intention, som vi uppfattar som en vilja att öka församlingarnas möjligheter att hitta relevanta former för sitt gudstjänstliv. Motionärerna pekar på behovet av ett kontinuerligt arbete med att se över, komplettera och förnya kyrkohandboken, något som utskottet instämmer i, liksom synen på kyrkohandboken som vägledande snarare än bindande på varje punkt. Däremot kan utskottet inte ställa sig bakom de formuleringar i motionen som talar om prästens ansvar för utformandet av gudstjänsten. Här vill vi peka på läronämndens yttrande över motionen och dess betonande av gudstjänstdeltagarnas möjligheter att medverka, påverka och bidraga så att gudstjänsten tydligare uppfattas som hela församlingens. Det är utskottets mening att tjänstgörande präst med frimodighet och kunskap skall leda arbetet med gudstjänstens utformning, men inte ensam bära ansvaret. Ett gott samarbete mellan tjänstgörande präst och musiker, kyrkoherde, kyrkoråd och aktiva gudstjänstfirare i dessa frågor är det bästa stödet för en genomtänkt gudstjänstutveckling. Kyrkoherden har ett tillsynsansvar vad gäller kyrkans lära i sitt pastorat. Då gudstjänsterna är ett av vår kyrkas starkaste uttryck för läran, gäller detta tillsynsansvar inte minst deras utformning.

Utskottet vill återigen förespråka enklare lösningar för regleringen av församlingens gudstjänstliv. Den utveckling vi önskar se är en där församlingarna får större möjligheter att själva besluta om ändringar i de gudstjänstordningar som används och där ett aktivt arbete med gudstjänstutveckling får stöd i en nära dialog mellan församlingar och stift. I detta samarbete bör domkapitlets roll som tillsynsorgan ges en mera övergripande utformning. Framför allt bör kravet på ansökan hos domkapitlet upphöra. Enligt utskottets mening bör en sådan utveckling bäst kunna komma till stånd genom att de förslag som 1997 års kyrkomöte bejakade får genomslag i kommande kyrkoordning, nämligen att regleringen av gudstjänstlivet skall förenklas och att tillämpningen av regleringen skall göras tydligare genom en samverkan mellan stiften.

Inklusivt språk

Redan när nuvarande gudstjänsthandbok antogs uppmärksammade Läronämnden det maskulint dominerade språket och efterlyste möjligheter att få pröva ett mer inklusivt språk, Ln 1986:2y. I de instruktioner som centralstyrelsen utfärdat inför översynen av kyrkohandbok och evangeliebok finns önskemål om ett mer inklusivt språk med. I skrivelsens redovisning av det pågående översynsarbetet uttrycker kyrkohandboksgruppen sin avsikt att söka vidga användningen av bibliska metaforer så att Bibelns rikedom av olika bilder för Gud kan göras tillgänglig i svenska kyrkans gudstjänstliv. Bergman och Kero vill genom sin motion komplettera metaforer och bildspråk hämtade ur bibeln med bildspråk sprunget ur andra tiders erfarenheter, även vår egen tids. Läronämndens yttrande stödjer denna önskan Ln 1998:10:

Den teologiska grundfrågan i motionen handlar om i vad mån endast bibliska bilder (metaforer) skall anses giltiga. Motionärerna hävdar gentemot kyrkohandboksgruppen att den levande traditionen föder nya metaforer som uttryck för trons erfarenheter.

Här bör beaktas att språket hela tiden nyskapas, något som det finns gott om exempel på i kyrkans egen historia. Samtidigt ger nya erfarenheter nya betydelser åt gamla formuleringar. Det är värdefullt att man upptäcker och använder olika bibliska metaforer i handboksarbetet, men också viktigt att i nuet fullfölja kyrkans egen tradition att finna nya bilder och nytt språk.

Utskottet

Av den muntliga redovisning av kyrkohandboksgruppens arbete som utskottet fått ta del av framgick att flera av de frågor som motionärerna behandlar redan är under beaktande i arbetet med handboksrevisionen. Gruppen arbetar med frågan om bibliska och utombibliska metaforer. En seminariedag kring inklusivt genomfördes i mars 1998, ett teologiskt material som fokuserar på frågan om bibliska och utombibliska metaforer är under översättning och ytterligare ett seminarium kommer att genomföras. De formuleringar om bibliska metaforer som återfinns i bilagan till CsSkr 1998:4 är enligt redovisningen inte menade att i nuläget sätta gränser för vilka bilder som kan komma att användas utan är snarare att se som en redovisning av vilka områden som gruppen hittills börjat bearbeta. Så kommer till exempel frågor kring beredelsen och språket i syndabekännelser och överlåtelseböner att behandlas vid ett seminarium i oktober.

Utskottet tog med tillfredsställelse emot denna redovisning och konstaterar att frågorna om inklusivt språk bearbetas på ett medvetet och kvalificerat sätt i översynsarbetet. Vi ser ingen anledning att genom ett bifall till motionen föregripa det arbete som pågår. Samtidigt skall ett avslag inte uppfattas som ett avståndstagande från motionärernas intentioner. Utskottet instämmer i bedömningen att dessa frågor är viktiga att beakta i handboksöversynen men menar att inget ytterligare uppdrag från kyrkomöte eller centralstyrelse behöver ges för att motionärernas önskningar skall tillgodoses. Det sker redan i det arbete som pågår.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställer utskottet

1. beträffande Herrens bön

att kyrkomötet med avslag på KMot 1998:37 och 50 bifaller yrkandet i CsSkr 1998:4 mom. 1.

2. beträffande Svenska kyrkans gudstjänstböcker på andra språk

att kyrkomötet bifaller yrkandet i CsSkr 1998:4 mom. 2.

3. beträffande kyrkohandbokens ställning

att kyrkomötet med avslag på KMot 1998:13 beslutar att ge Centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört.

4. beträffande förverkligande av inklusivt språk

att kyrkomötet avslår KMot 1998:19.

Sigtuna den 21 augusti 1998

På gudstjänstutskottets vägnar

Glenn Håkansson

Maria Klasson Sundin

Närvarande: Glenn Håkansson, ordf., Ulla-Britt Emanuelsson, Timmy Leijen, Britt Andersson, Lars Ekblad, Kerstin Hesslefors Persson, Åke Blomqvist, Anders Åkerlund, Elsa Spännar, AnnMarie Nylander, Martin Cruce, Per-Göran Rosén, Lena Herbst, Per-Olof Fristorp, Tony Guldbrandzén.

Biskoparna Jonas Jonson och Claes-Bertil Ytterberg har deltagit i utskottets överläggningar.

Läronämndens yttrande

1998:7

med anledning av vissa frågor rörande
Svenska kyrkans gudstjänstböcker

Till läronämnden har för yttrande överlämnats CsSkr 1998:4 och KMot 1998:37 och 50.

I skrivelsen föreslår centralstyrelsen att Herrens bön skall få användas i den inom Sveriges kristna råd utarbetade versionen. Bönen skiljer sig från den i kyrkohandboken intagna versionen från 1981 års översättning av Nya Testamentet (Vår Fader...) endast när det gäller utformningen av brödbönen. Läronämnden har inget att erinra mot att denna version prövas, men gör bedömningen att det nu inte är lämpligt att därutöver föra in ytterligare textalternativ.

Olika teologiska aspekter kan läggas på de tre översättningar som finns i bruk (1917, 1981 och den "ekumeniska"). Läronämnden gör ingen läromässig värdering av de olika varianterna. Läronämnden menar dock att det finns starka, även läromässiga, skäl för att fortsätta strävan efter en gemensam översättning för gudstjänstbruk inom svensk kristenhet. Antagandet av en sådan innebär att många får göra avkall på sina förstahandsönskemål - för enhetens skull. Detta betyder inte att människors invanda böneformuleringar ifrågasätts.

Läronämnden anser vidare att det inte finns läromässiga hinder för att använda häftet Ruotsin kirkon virsikirjan Virsiä suomeksi (Psalmer på finska ur Den Svenska psalmboken) vid gudstjänster och kyrkliga handlingar.

Vad gäller skrivelsens redovisning av uppläggningen och inriktningen av det pågående arbetet med en översyn av Den svenska kyrkohandboken och Den svenska evangelieboken tar inte läronämnden ställning till de olika synpunkter som där presenteras (jämför dock Ln 1998:10 över motion om förverkligande av inklusivt språk). Läronämnden avser att yttra sig när ett färdigt förslag föreligger för behandling i kyrkomötet.

Uppsala den 11 augusti 1998

På läronämndens vägnar

KG HAMMAR

Ingemar Söderström

Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd,
biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Caroline Krook, Göran Bexell, vice ordförande, Birger Olsson, Björn Skogar, Cristina Grenholm, Curt Forsbring, Anna-Lena Weberup, Astrid Andersson Wretmark.

Läronämndens yttrande

1998:9

med anledning av motion om kyrkohandbokens ställning

Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1998:13 om kyrkohandbokens ställning.

I det pågående arbetet med att utforma församlingens gudstjänstliv bör både enhet och mångfald vara vägledande perspektiv. Kyrkohandboken med dess regleringar av gudstjänstens utformning är uttryck för kyrkans tro, bekännelse och lära, och binder därmed samman församlingarna. På så sätt markeras gränser för mångfalden, och enhet och samhörighet församlingarna emellan understryks. Regleringar i kyrkohandboken utgör dessutom ett skydd mot godtycke och oöverlagda ändringar, framför allt i huvudgudstjänsten. Samtidigt ger kyrkohandboken stort utrymme för nya ordningar, texter och symbolhandlingar. Denna frihet bör uppmuntras som ett angeläget led i kyrkans förnyelse och som uttryck för mångfalden i församlingarna.

Även om prästen har ett särskilt ansvar för gudstjänstens utformning är det angeläget att gudstjänstdeltagarna i övrigt ges möjlighet att medverka, påverka och bidraga så att gudstjänsten tydligare uppfattas som hela församlingens.

Uppsala den 11 augusti 1998

På läronämndens vägnar

KG HAMMAR

Ingemar Söderström

Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Caroline Krook, Göran Bexell, vice ordförande, Birger Olsson, Björn Skogar, Cristina Grenholm, Curt Forsbring, Anna-Lena Weberup, Astrid Andersson Wretmark.

Läronämndens yttrande

1998:10

med anledning av motion om förverkligandet av
inklusivt språk

Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1998:19 om förverkligandet av inklusivt språk.

Att människor inte bara har ett språk utan verkligen är språkliga varelser belyses genom KMot 1998:19. Det är en teoretisk insikt som har betydelse för all förståelse vare sig det gäller översättning eller utläggning av klassiska texter. Vi är språkliga varelser. Det innebär att det är smärtsamt att känna sig språkligt utesluten på grund av kön, ålder, sexuell läggning, utbildning, klasstillhörighet eller kultur. Det kan gälla olika situationer i livet men är särskilt olyckligt när det sker i gudstjänstens sammanhang.

Termen inklusivt språk har tillkommit för att belysa denna problematik och kritik mot vad man uppfattar som exklusivt språk har initierats av feministiska debattörer. Det betyder att debatten ofta handlat om det maskulint färgade perspektiv som präglat bibel- och gudstjänstspråket. Men frågan har betydligt vidare dimensioner. Det framgår av motionen liksom av läronämndens yttrande 1993:9. Inför beslutet om ny kyrkohandbok 1986 aktualiserade läronämnden problemet med det manliga språkets dominans i NT 81, och framhöll att det bör finnas nya möjligheter "när det gäller det liturgiska språket och dess texter som genom tiderna med rätta anpassas till ett församlingens levande språk i tillbedjan och bön". I sammanhanget uttrycktes en tillförsikt inför framtiden: "Det religiösa och liturgiska språkets förnyelse till en större inklusiv känslighet är en process som kommer att växa fram ur en ny medvetenhet." Läronämndens synsätt framställs i denna del på ett förenklande sätt i bil 1 till CsSkr 1998:4 (s 15).

Uppsala den 11 augusti 1998

På läronämndens vägnar

KG HAMMAR

Ingemar Söderström

Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Caroline Krook, Göran Bexell, vice ordförande, Birger Olsson, Björn Skogar, Cristina Grenholm, Curt Forsbring, Anna-Lena Weberup, Astrid Andersson Wretmark.