|
Sammanfattning I detta betänkande behandlas Svenska kyrkans centralstyrelses skrivelse (CsSkr 1998:5) Villkor för prästvigning samt fem motioner som har väckts med anledning av skrivelsen. Utskottet föreslår att kyrkomötet ska utfärda två kyrkliga kungörelser i enlighet med Centralstyrelsens förslag. Centralstyrelsen lägger genom skrivelsen CsSkr 1998:5 fram förslag till två kyrkliga kungörelser, dels om ändring i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1989:8) om behörighet att utöva det kyrkliga ämbetet som präst, dels om ändring i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1991:15) om prästvigning. Ändringarna innebär att endast den som har förklarat sig beredd att fullt ut tjänstgöra med andra präster i Svenska kyrkans gudstjänster får förklaras behörig att utöva det kyrkliga ämbetet som präst eller får genomgå prästexamen. Centralstyrelsens förslag har sin bakgrund i en begäran från 1997 års kyrkomöte (2KL 1997:3, kskr 1997:10). Skrivelsen författningsförslag fogas till betänkandet som bilaga 1. I motion 1998:28 av Per-Anders Grunnan och Fredrik Sidenvall hemställs 1. att kyrkomötet avslår Centralstyrelsens förslag till kyrkliga kungörelser (CsSkr 1998:5), 2. att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen utreder om det förekommit mobbning mot prästkandidater med kyrkans klassiska ämbetsuppfattning på Svenska kyrkans grundkurs, veniatkurser och pastoralinstitut under åren 1993-1998. Utredningen bör redovisas för kyrkomötet 1999. I motion 1998:32 av Reidar Gustafsson hemställs att kyrkomötet som sin mening ger Centralstyrelsen tillkänna vad som i motionen anförs. I motion 1998:48 av Lars Ekblad hemställs 1. att kyrkomötet inte antager det av centralstyrelsen framlagda förslaget till kyrkliga kungörelser och 2. att kyrkomötet antager följande förslag till kyrklig kungörelse om ändring i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1991:15) om prästexamen: Härigenom föreskrivs med stöd av 29 kap 12 § 2 kyrkolagen (1992:300) att 2 § kyrkliga kungörelsen (SKFS 1991:15) om prästexamen skall ha följande lydelse: 2 § Behörig att avlägga prästexamen är den som 1. Har avlagt teologie kandidatexamen eller motsvarande examen i något land som tillhör det europeiska ekonomiska samarbetsrådet (EES), 2. har genomgått godkänd praktisk-teologisk utbildning och 3. har godkänts i domkapitlets lämplighetsprövning. I motion 1998:52 av Hans-Olof Andrén hemställs att kyrkomötet avslår i CsSkr 1998:5 intagna förslag till kyrkliga kungörelser. I motion 1998:53 av Joakim Svensson hemställs att kyrkomötet beslutar att med avslag på centralstyrelsen förslag ej anta förslagen till kyrkliga kungörelser. I ärendet föreligger ett yttrande från läronämnden (Ln 1998:6), vilket är fogat till betänkandet som bilaga 2. Tidigare behandling i kyrkomötet Frågor om de villkor för prästvigning som avses i Centralstyrelsens skrivelse har behandlats bl.a. vid de fyra senaste årens ordinarie kyrkomöten (2KL 1994:3, kskr 1994:11; 2KL 1995:6, kskr 1995:18; 2KL 1996:4; 2KL 1997:3, kskr 1997:10). Genom ett tillkännagivande till Centralstyrelsen angav 1994 års kyrkomöte som sin mening, att endast de personer som bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltning bör få prästvigas i Svenska kyrkan. 1995 års kyrkomöte avslog en motion om att det skulle utfärdas en kyrklig kungörelse om villkoren för prästvigning. Fortsatta åtgärder från Centralstyrelsens sida i syfte att föregående års ställningstagande skulle få genomslag borde enligt andra kyrkolagsutskottets mening kunna få samma effekter som föreskrifter i en kungörelse. Även 1996 års kyrkomöte avslog ett förslag om utfärdande av kungörelser. Beträffande behörighet för anställning som präst begärde 1997 års kyrkomöte hos regeringen en sådan ändring i förordningen (1992:997) om biskops- och prästtjänster att endast den som är beredd att samverka i alla med tjänsten förenade uppgifter är behörig till en tjänst som kyrkoherde. Regeringen utfärdade hösten 1997 förordningen (1997:841) om ändring i förordningen (1992:997) om biskops- och prästtjänster. Fr.o.m. den 1 januari 1998 gäller att en tjänst som domprost eller kyrkoherde får tillsättas bara med den som har förklarat sig beredd att fullt ut tjänstgöra med andra präster i Svenska kyrkans gudstjänster. 1997 års kyrkomöte begärde också att Centralstyrelsen skulle utarbeta ett förslag till en kyrklig kungörelse om villkor för inträde i det kyrkliga ämbetet som präst. Andra kyrkolagsutskottet ansåg att det av kyrkomötets tidigare uttalanden samt läronämndens och biskoparnas ställningstaganden visserligen framgår vad som gäller. Så länge det inte finns en direkt föreskrift kan trots detta rättsläget uppfattas som oklart. En kyrklig kungörelse skulle kunna skapa ytterligare klarhet. Utskottet föreslog därför att kyrkomötet - oaktat tidigare års ställningstaganden - skulle begära att Centralstyrelsen utarbetar ett förslag till en kyrklig kungörelse att föreläggas nästa ordinarie kyrkomöte. Av denna skulle framgå att endast den som bejakar giltigheten i kvinnors och mäns prästvigning och sakramentsförvaltning får antas till prästexamen. Skrivelsen (CsSkr 1998:5) Villkor för prästvigning har utarbetats som en följd av 1997 års kyrkomötes beslut. Kyrkoordningen 1997 års kyrkomöte gav vidare Centralstyrelsen till känna vad andra kyrkolagsutskottet anfört om en kommande kyrkoordning. Utskottet förutsatte att det som kyrkomötet tidigare anfört skulle beaktas vid utformningen av de villkor som skall gälla för prästvigning. Villkoren för behörighet för anställning som kyrkoherde måste utgå från att det kan ställas särskilda krav på att den som är arbetsledare själv fullt ut kan tjänst-göra med såväl kvinnliga som manliga kollegor. I mars 1998 överlämnades till Centralstyrelsen resultatet av utredningsarbetet om Svenska kyrkans framtida organisation. Ett samlat förslag till en kommande kyrkoordning redovisas i betänkandet Förslag till kyrkoordning (Svenska kyrkans utredningar 1998:1). Där föreslås i 30 kap. 2 § att endast den får förklaras behörig att utöva uppdraget som präst som förklarat sig beredd att fullt ut tjänstgöra med andra präster i Svenska kyrkans gudstjänster. Samma villkor gäller enligt 30 kap. 6 § för att domkapitlet skall få pröva någon i prästexamen och enligt 33 kap. 8 § för att vara behörig att anställas som domprost eller kyrkoherde. I 30 kap. 7 § sägs att i domkapitlet i prästexamen skall pröva prästkandidatens kunskaper och lämplighet. Remisstiden för kyrkoordningsförslaget sträcker sig fram till den 1 oktober 1998. I slutet av våren 1999 skall kyrkomötet fatta beslut om kyrkoordningen. Motionerna I motionerna 1998:28, 48, 52 och 53 föreslås att kyrkomötet inte skall utfärda några kyrkliga kungörelser i enlighet med Centralstyrelsens förslag. Motiven för att avslå Centralstyrelsens förslag är endast till en del gemensamma i de fyra motionerna. I motion 1998:28 sägs att ett kyrkomöte aldrig tidigare velat ta ett så drastiskt steg att man gör en kyrklig kungörelse med avsikten att beskära domkapitlens möjlighet att behörighetsförklara en viss kategori prästkandidater. Motionärerna menar att det av skrivelsen framgår att Centralstyrelsen ser "den nya läran om kvinnas rätt till prästämbetet" som något av det mest centrala och grundläggande för Svenska kyrkans tro. De uttalanden som biskopsmötet och kyrkomötet tidigare gjort har inte varit juridiskt och dogmatiskt bindande på samma sätt som en kungörelse. Skrivelsens förslag innebär krav på "osviklig trohet i ord och handling mot en ny läropunkt, som kyrkan inte har lärt överallt, av alla och i alla tider." Att kräva en sådan underkastelse som föreslås av Centralstyrelsen kommer bara att leda till att såren i den svenska kyrkokroppen rivs upp ytterligare. Motionärerna menar vidare att det finns goda bibliska skäl för att avvisa en ordning med kvinnliga präster. Den som i sitt studium av Nya testamentet bejakar prästvigning av kvinnor borde ändå ta hänsyn till vad som sägs i Rom. 14 om att inte tvinga medkristnas samvete. Med hänvisning till remissbehandlingen av kyrkoordningsförslaget anges vidare, att det finns starka formella skäl mot att i år utfärda en kyrklig kungörelse. Remissvaren bör avvaktas innan ett beslut fattas. I motion 1998:48 sägs att förslaget i Centralstyrelsens skrivelse inte löser en svår principiell kontroversfråga. Den drabbar många tänkbara goda medarbetare i Svenska kyrkan som med god vilja vill bidraga till kyrkans förnyelse. De personer som erfarit en inre kallelse till präst och har sin förankring inom den viktiga rörelse som bär den kyrkliga förnyelsens signum utesluts från möjligheten att prövas i prästexamen. I praktiken finns många exempel på att företrädare för minoriteten i ämbetsfrågan på ett konstruktivt sätt kan samverka i prästtjänsten med kvinnliga präster och till och med fungera som goda arbetsledare för dessa. Med Centralstyrelsens förslag införs en ny typ av behörighetskrav för prästexamen, vilket inte endast avser den formella kompetensen. Då kan ifrågasättas om inte ytterligare specificerade villkor avseende bekännelsen borde införas. Framförallt innebär förslaget i skrivelsen en misstroendeförklaring mot domkapitlets kompetens att pröva kallelser och i förlängningen mot församlingarna som skall anställa präster. I motionen föreslås med avslag på Centralstyrelsens förslag att det införs ett krav på att ha godkänts i domkapitlets lämplighetsprövning för att genomgå prästexamen. I motion 1998:52 är motivet för att kungörelserna inte bör utfärdas att de är olämpligt formulerade och inte medför det resultat som 1997 års kyrkomöte eftersträvade. Motionären konstaterar att formuleringen "har förklarat sig beredd att fullt ut tjänstgöra med andra präster i Svenska kyrkans gudstjänster" är gemensam för kungörelseförslagen och den ändring som gjorts i förordningen om biskops- och prästtjänster. I motionen sägs att det är uppenbart att detta inte är detsamma som "att bejaka giltigheten i kvinnors och mäns prästvigning och sakramentsförvaltning". Vidare anges att flera präster, vars negativa inställning till tjänstgöring med kvinnliga präster är väl känd, utan betänkligheter skriver under "nonsensformuleringen". Domkapitlen tvingas behörighetsförklara dessa präster. I motion 1998:53 ifrågasätts att det aktuella villkoret för prästvigning skall regleras i en kyrklig kungörelse. Motionären ställer frågan om inte prästlöftena avser att säkerställa att prästen delar Svenska kyrkans bekännelse. En särskild kungörelse medför en nedgradering av prästlöftena. Vidare ifrågasätts om det är rätt fråga att reglera. Det finns andra mer centrala frågor som borde beröras om en kyrklig kungörelse skulle bli aktuell. Slutligen ifrågasätts Centralstyrelsens tolkning av kungörelseförslagen, nämligen att de innebär en skyldighet att acceptera giltigheten i såväl kvinnors som mäns prästvigning och sakramentsförvaltning. I motion 1998:32 sägs att någon gång måste motståndet mot kvinnliga präster få ett slut. Förslaget till ändring i kungörelsen från Centralstyrelsen sägs vara mycket bra men går att förbättra. I motionen föreslås att det nya villkoret för behörighetsförklaring och prövning i prästexamen får följande lydelse: "har förklarat sig beredd att fullt ut tjänstgöra med andra präster, såväl kvinnliga som manliga, i Svenska kyrkans gudstjänster". Förslagen till kungörelser i Centralstyrelsens skrivelse är en följd av 1997 års kyrkomötes beslut. Frågan om det bör utfärdas någon kungörelse om villkoren för prästvigning avgjordes alltså förra året. Någon anledning till en omprövning av föregående års beslut föreligger inte. Samma skäl finns för en ändring i kungörelsen om behörighet att utöva det kyrkliga ämbetet som präst. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att kyrkomötet avslår motionerna 1998:28, yrkande 1, 48 yrkande 1 samt 52 och 53. Den fråga som återstår att ta ställning till gäller den närmare utformningen av kungörelserna. 1997 års kyrkomöte begärde att det av bestämmelserna skall framgå att endast den som bejakar giltigheten i kvinnors och mäns prästvigning och sakramentsförvaltning får antas till prästexamen. Centralstyrelsen har valt att ansluta sig till den formulering som finns i regeringens förordning om biskops- och prästtjänster. I motion 1998:52 hävdas att den formuleringen inte medför att man uppnår det som 1997 års kyrkomöte begärde. Formuleringen ifrågasätts även i motion 1998:53. I motion 1998:32 föreslås som en förbättring ett tillägg där det direkt utsägs, att beredskapen att tjänstgöra fullt ut med andra präster skall avse såväl kvinnliga som manliga. Även om det står klart vad regeringen avsett med bestämmelsen om behörighet för att bli domprost eller kyrkoherde har ändå olika tolkningar gjorts av den faktiska innebörden. Det finns präster som inte är beredda att fullt ut samverka med såväl kvinnliga som manliga präster trots att de förklarar sig vara beredda att fullt ut samverka med andra präster i Svenska kyrkans gudstjänster. Det råder dock ingen tvekan om avsikten med regeringens ändring av behörighetsvillkoren för domprost- och kyrkoherdetjänster. Den som skall bli domprost eller kyrko-herde måste vara beredd att samverka fullt ut i Svenska kyrkans gudstjänster med andra präster oavsett deras kön. Det får förutsättas att när regeringen har utformat bestämmelsen i förordningen har man noga prövat den valda formuleringen. Det är av värde att samma förhållande regleras på samma sätt i olika författningar. Det kan annars ifrågasättas om inte olika ordalydelser innebär att bestämmelserna också har olika innebörd. Detta är ett starkt skäl för att kungörelserna skall få den lydelse som Centralstyrelsen har föreslagit. Utskottet vill i enlighet med vad som sker i Centralstyrelsens skrivelse slå fast att kungörelserna skall tolkas med utgångspunkt från det beslut som fattades av 1997 års kyrkomöte. När det talas om andra präster är den självklara utgångspunkten att såväl kvinnor som män är präster i Svenska kyrkan. Detta faktiska förhållande kan inte vara föremål för en personlig tolkning från enskilda prästers sida. Samverkan i gudstjänsten gäller naturligtvis alla gudstjänster som firas i Svenska kyrkan. Innebörden i den föreslagna bestämmelsen är således att alla präster i handling måste bejaka giltigheten i såväl kvinnors som mäns prästvigning och sakramentsförvaltning. Genom detta konstaterande har utskottet gjort ett sådant förtydligande om kungörelsens innebörd som läronämnden önskat. Med detta står det också klart att det grundläggande önskemålet i motion 1998:32 är tillgodosett utan den föreslagna förändringen av kungörelserna. Utskottet föreslår därför att motion 1998:32 avslås. Prövningen inför prästexamen ingår som ett led i lämplighetspröv-ningen som sträcker sig över en längre tid. Det råder en något annan situation när bestämmelserna om samverkan med andra präster skall prövas inför prästexamen än när det är fråga om behörighetsförklaring i samband med en tjänstetillsättning. I motion 1998:28, yrkande 2, föreslås en utredning om det förekommit mobbning "mot prästkandidater med kyrkans klassiska ämbetsuppfattning". I motionen anges inga särskilda motiv för detta yrkande. Självfallet är det alltid otillbörligt med mobbning oavsett i vilket sammanhang det förekommer. Förekommer mobbning vid kyrkliga utbildningar är det en uppgift för såväl övriga deltagare som ledningen för utbildningen att ingripa. Utskottet vill också notera att begreppet "kyrkans klassiska ämbetsuppfattning" kan ges olika innehåll. Utskottet menar att det just utifrån kyrkans klassiska ämbetsuppfattning är nödvändigt att i vår tid såväl kvinnor som män är präster i Svenska kyrkan. Utskottet ser inga skäl att begära en utredning och föreslår därför att motion 1998:28, yrkande 2, avslås. Med sitt tidigare ställningstagande har utskottet beträffande motion 1998:48 avvisat yrkandet att kyrkomötet inte skall anta Centralstyrelsens förslag till kyrkliga kungörelser. Genom motionens yrkande 2 läggs fram ett förslag till ändring i kyrkliga kungörelsen om prästexamen. Förslaget innebär att godkännande i domkapitlets lämplighetsprövning skall vara ett villkor för att få prövas i prästexamen. Enligt utskottet finns det inte skäl att nu utfärda särskilda föreskrifter beträffande lämplighetsprövningen. I kyrkoordningsförslaget föreslås att prästkandidatens kunskaper och lämplighet skall prövas i prästexamen. Frågan om en formalisering av lämplighetsprövningen får således bedömas vid behandlingen av kyrkoordningsförslaget på 1999 års kyrkomöte. Motion 1998:48, yrkande 2, bör mot bakgrund av vad som här anförts avslås. Utskottet hemställer 1. beträffande utfärdande av kyrkliga kungörelser att kyrkomötet med avslag på motionerna 1998:28, yrkande 1, samt motionerna 32, 48, 52 och 53 antar Centralstyrelsens förslag till kyrkliga kungörelser samt 2. beträffande utredning om mobbning att kyrkomötet avslår motion 1998:28, yrkande 2. Sigtuna den 25 augusti 1998 På andra kyrkolagsutskottets vägnar Torgny Larsson Gunnar Edqvist Närvarande: Torgny Larsson, ordförande, Birgith Wiklund Molberg, Tor Frylmark, Lars Johnsson, Hans-Olof Hansson, Hans-Olof Andrén, Britt Louise Agrell, Elisabeth Engberg, Thomas Söderberg, Herbert Sjödin, Anna-Lena Forsdahl, Per Åke Axelsson, Robert Schött, Ingrid Johansson Fjelkman och Erna Arhag. Biskoparna Christina Odenberg och Bengt Wadensjö har deltagit i utskottets överläggningar. Särskilt yttrande av Hans-Olof Hansson, Hans-Olof Andrén och Elisabeth Engberg Centralstyrelsens författningsförslag överensstämmer i sak med vad 1997 års kyrkomöte begärde. Vi reserverade oss då bl a under hänvisning till Läronämndens yttrande och kyrkomötets ställningstagande år 1995 enligt Andra kyrkolagsutskottets betänkande (2KL 1995:6), liksom till den under 1998 pågående remissbehandlingen av förslag till kyrkoordning. När Centralstyrelsen nu på kyrkomötets egen begäran framlägger förslag till kungörelse har man att utgå från denna situation. Vi vidhåller dock vår uppfattning att en kungörelse egentligen är obehövlig då biskop och domkapitel i sin lämplighetsprövning har att tillämpa gällande ordning. Framför allt vill vi rent principiellt ifrågasätta metoden att genom författningar och rättsregler söka lösa konflikter och läroskiljaktigheter i kyrkan. Historiskt sett har den sällan gett gott resultat, tvärtom bidragit till ökad oförsonlighet. I dagens läge kan sådant bromsa den utvecklingsprocess som dock pågår i vår kyrka och förhindra den enhet i försonad mångfald av olika traditioner och fromhetsriktningar vi borde söka bevara. Samtidigt vill vi framhålla att det inte helt står "den enskilde ämbetsbäraren fritt att själv välja konsekvenserna av sin uppfattning". Samhörigheten i Kristus och i samma kyrka måste överordnas våra delade meningar i teologiska frågor. Utdrag ur CsSkr 1998:5
Förslag till kyrklig kungörelse Härigenom föreskrivs med stöd av 29 kap. 12 § 2 kyrkolagen (1992:300) att 4 a § kyrkliga kungörelsen (SKFS 1989:8) om behörighet att utöva det kyrkliga ämbetet som präst skall ha följande lydelse1.
Föreskrifter om att en biskop i Svenska kyrkan får till präst viga bara den som är döpt i Svenska kyrkans eller någon annan kristen kyrkas ordning finns i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1992:12) om det kyrkliga ämbetet som präst och biskop. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1999.
Förslag till kyrklig kungörelse Härigenom föreskrivs med stöd av 29 kap. 12 § 2 kyrkolagen (1992:300) att 2 och 5 §§ kyrkliga kungörelsen (SKFS 1991:15) om prästexamen skall ha följande lydelse.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1999. Läronämndens yttrande 1998:6 med anledning av CsSkr 1998:5, Villkor för prästvigning Till läronämnden har för yttrande överlämnats CsSkr 1998:5, Villkor för prästvigning och motionerna KMot 28, 32, 48, 52 och 53 i anledning därav. Läronämnden har vid tidigare kyrkomöten utförligt yttrat sig om det kyrkliga ämbetet som präst (Ln 1994:13 om villkoren för prästvigning, Ln 1995:15 med anledning av motion om villkoren för prästvigning och Ln 1997:3 med anledning av motioner om villkor för prästvigning och kyrkoherdetjänst). I sitt yttrande Ln 1997:3 anförde läronämnden följande. Olika uppfattningar om utformningen av ämbetet ryms inom Svenska kyrkan. Samtidigt är det klart att Svenska kyrkan har endast en gällande ordning. Till denna hör att kvin-nor och män kan och får utföra alla de uppgifter som ligger i uppdraget att vara präst. Vigningslöftet innebär ett löfte att följa denna ordning. Ordningsfrågan blir en bekännelsefråga, om giltigheten i vigning och sakramentsförvaltning görs beroende av prästens person. Svenska kyrkan godtar i fråga om giltigheten inte två upp--fattningar som förenliga med sin bekännelse. Det är därför från läromässig synpunkt riktigt att endast de personer som bejakar gil-tighe-ten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakraments-förvaltning får prästvi-gas. Det innebär att en prästkandidat skall vara beredd att fullt ut tjänstgöra med andra präster i gudstjänster och andra sammanhang. Svenska kyrkan vill bevara enheten i sin bekännel-se och sitt gudstjänstfirande. Kyrkans enig-het på denna vitala punkt är viktig för hennes tro-värdighet och mission. Läronämnden vill till dessa slutsatser i tidigare yttranden även framhålla följande. Det som sagts ovan -är relevant också för alla präster i tjänst, särskilt för präster i arbetsledande be-fatt-ningar. För kyrkans enhet är det viktigt att alla ämbetsbärare skall kunna tjänstgöra tillsammans i gudstjänsten och på så sätt mani-festera och få näring för den gemensamma bekännelsen. Det står inte den enskilde ämbets-bäraren fritt att själv välja konsekvenser av sin uppfattning för utövandet av ett uppdrag i kyrkan. Kyrkans gemensamma ordning är överordnad ämbetsbä-raren. Läronämnden finner inte att det nu föreliggande förslaget om villkor för prästvigning, tolkat i sitt sammanhang, strider mot Svenska kyrkans lära. Förslaget till kyrklig kungörelse kan dock misstolkas. Därför finns det läromässiga skäl för att förtydliga kungörelsens innebörd eller för att avstå från att utfärda en kungörelse. Uppsala den 11 augusti 1998 På läronämndens vägnar KG HAMMAR Klas Hansson Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Caroline Krook, Göran Bexell, vice ordförande, Birger Olsson, Björn Skogar, Cristina Grenholm, Curt Forsbring, Anna-Lena Weberup, Astrid Andersson Wretmark. Särskilt yttrande av biskop Biörn Fjärstedt Min principiella hållning vad gäller Svenska kyrkans ekumeniska åtaganden i frågor, där det råder delade meningar om vad som kan sägas vara given apostolisk ordning och regelverk däromkring, är den jag lät anteckna i särskild skrivning till läronämndens yttrande 1997:3. 1 Senaste lydelse SKFS 1994:13 2 Senaste lydelse SKFS 1994:13
| ||||||||||||||||||||||||||||||
