|
Första kyrkolagsutskottets betänkande
1998:2
med anledning av regeringens skrivelse 1998:1
jämte motioner
|
Kyrkomötet
1KL 1998:2
|
Regeringen har i skrivelse 1998:1, Staten och trossamfunden - begravningsverksam-heten, kulturminnena, personalen avgiftsbetalningen, m.m., till kyrkomötet för yttrande överlämnat en rad lagförslag inför ändringen den 1 januari 2000 av relationerna mellan staten och Svenska kyrkan. Skrivelsen har, utom så vitt gäller de delar som rör de kyrkliga kulturminnena, Svenska kyrkans personal samt vittnesförbud (skrivelsens avsnitt 5, 8 och 12.1) , hänvisats till utskottet.
Till utskottet har vidare hänvisats följande motioner, som behandlas i detta betänkande.
1998:4 av Eva Forsell Aronsson och Carina Etander Rimborg, vari hemställs
1. att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen verkar för att det blir möjligt att kremera och/eller gravsätta foster oberoende av ålder i Sveriges alla församlingar,
2. att kyrkomötet hos regeringen begär sådan ändring i begravningslagen att alla foster oberoende av ålder ges ett värdigt omhändertagande,
3. att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen utarbetar pastorala råd för församlingar och kyrkogårdsförvaltningar angående omhändertagande och begravning av foster samt
4. att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen i övrigt verkar i enlighet med motionens intention,
1998:6 av Gösta Äng, vari hemställs att kyrkomötet som sin mening beslutar att uttala sig för ett avslag på varje förslag där prästlönetillgångarnas nettoavkastning skall beskattas av svenska staten,
1998:27 av Sune Holgersson, vari hemställs att kyrkomötet i sitt yttrande till regeringen föreslår en sådan ändring i Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) 10 kap. Ombud, att de i motionen framförda synpunkterna beaktas,
1998:31 av Karl-Johan Nilsson m.fl., vari hemställs
1. att kyrkomötet i anledning av förslagen i RegSkr 1998:1 uttalar sin uppfattning att kyrko- och begravningsavgifterna skall utbetalas samlat av skatteförvaltningen direkt till församlingar och samfälligheter samt
2. att kyrkomötet uttalar som sin uppfattning att skatteförvaltningen i samband därmed - inom ramen för sin uppdragsverksamhet - får administrera in- och utbetalningar till utjämningssystemet,
1998:33 av Reidar Gustafsson, om ombud inom begravningsverksamheten, vari hemställs att kyrkomötet med avslag på regeringens skrivelse i denna del ger regeringen tillkänna vad i motionen anförs,
1998:36 av Sten Johansson, vari hemställs att kyrkomötet som sin mening ger regeringen tillkänna vad i motionen anförts beträffande komplettering av fastighetstaxeringslagen,
1998:38 av Birgitta Johansson och Nils Svensson, vari hemställs att kyrkomötet förklarar sig inte kunna godkänna vad i Regeringens skrivelse 1998:1 föreslagits i denna del om Ombud i begravningsverksamheten,
1998:39, yrkandena 2-4, av Nils Fredrik Aurelius m.fl., vari hemställs att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna
2. att prästlönetillgångarna skall behålla sin skattefrihet,
3. att hotet om nya skatter och avgifter riktade mot kyrkan måste avvisas samt
4. att församlingarna som en följd av att de ekonomiska regleringarna bortfaller bör sträva efter att sänka uttaget av kyrkoavgift,
1998:40 av Sten Johansson, vari hemställs att kyrkomötet som sin mening ger rege-ringen till känna vad i motionen anförts beträffande behållande av tidigare lydelse i fastighetstaxeringslagen,
1998:41 av Elisabeth Engberg och Jan Erik Ågren, vari hemställs
1. att kyrkomötet avstyrker den ordning med särskilda ombud som föreslås regleras i 10 kap. Begravningslagen samt
2. att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt anförs i motionen angående inflytande och insyn i begravningsverksamheten,
1998:42 av Staffan Holmgren, vari hemställs
1. att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudmannaskapet för särskilda begravningsplatser för den som inte tillhör något kristet trossamfund,
2. att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sättet att erlägga begravningsavgift samt
3. att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innebörden av begreppet transporter,
1998:44 av Karl-Johan Nilsson, vari kyrkomötet föreslås besluta att hos regeringen begära en skyndsam utredning om de särskilda boendeformerna och begravningsclearingen i enlighet med begravningsverksamhetskommitténs förslag,
1998:45 av Karl-Johan Nilsson m.fl., vari hemställs att kyrkomötet i anledning av förslagen i RegSkr 1998:1 uttalar sin uppfattning att bidragen till staten för saneringen av finanserna inte medräknas i den ekonomiska regleringen,
1998:46 av Lars Ekblad, om huvudmannaskapet för begravningsverksamheten, vari hemställs att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen framförts,
1998:47 av Lars Ekblad, vari hemställs att kyrkomötet inte tillstyrker regeringens förslag i kap 9 § 7 angående transporter samt
1998:49 av Hans-Olof Andrén, vari hemställs
1. att kyrkomötet hos regeringen begär, att hänsyn till huvudmannens avräkning med kyrkofonden tas vid beräkning av kostnaderna för begravningsverksamheten samt
2. att kyrkomötet beslutar ge Centralstyrelsen till känna, vad som anförts om ett eventuellt behov av justering av det inomkyrkliga utjämningssystemet via kyrkofonden.
Beträffande de närmare motiveringarna hänvisas till motionerna.
Läronämnden har yttrat sig över motion 1998:4. Yttrandet (Ln 1998:13) fogas till detta betänkande, se bilaga nr 1.
Skrivelsens och betänkandets huvudsakliga innehåll
Med den föreliggande skrivelsen redovisar regeringen för kyrkomötet de nu återstående regeringsförslag som bedömts ligga inom den statliga delen av den pågående stat-kyrkareformen.
I de delar som omfattas av detta betänkande tar skrivelsen upp de lagstiftningsmässiga aspekterna på begravningsverksamheten och dess finansiering, offentlighet och insyn, de kyrkliga arkiven, beskattningen av trossamfunden, den statliga medverkan vid betalning av kyrkoavgift resp. avgift från enskilda till trossamfund, avvecklandet av instituten stadgad åborätt och landgille samt ett antal övriga lagstiftningsfrågor gällande tystnadsplikt, sekretess, vigselskyldighet och gällande tillämpligheten av bestämmelserna i stiftelselagen och lagen om offentlig upphandling. I skrivelsen behandlas även de ekonomiska konsekvenserna av stat-kyrkareformen.
Skrivelsen upptar totalt 25 särskilda lagförslag, varav samtliga utom de tre som gäller Svenska kyrkans personal vid relationsändringen samt ändring i rättegångsbalken och kulturminneslagen (lagförslagen 2, 6 resp. 16) anknyter till sådant som omfattas av detta betänkande.
Förslagens sakliga innebörd redovisas i det följande kortfattat i samtliga delar, också sådana som inte berörs av något särskilt motionsyrkande.
1 Begravningsverksamheten och dess finansiering
1.1 Begreppet begravningsverksamhet
(Skrivelsens avsnitt 4.2, s. 90 f.)
Skrivelsen
Med begravningsverksamhet avses i regeringens förslag de åtgärder som har direkt samband med förvaltningen av de allmänna begravningsplatserna.
Begreppsbestämningen kommer till uttryck i 1 kap. 1 § begravningslagen i dess lydelse enligt förslaget till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144; avsnitt 2.18, s. 60 ff., och 14.18, s. 250 ff.)
Utskottet
Utskottet har inga invändningar mot den valda avgränsningen av lagens tillämpningsområde eller annars mot skrivelsens innehåll i denna del. Förslaget tillstyrks.
1.2 Huvudmannaskapet för begravningsverksamheten
(Skrivelsens avsnitt 4.3, s. 91 ff., motion 1998:46)
Skrivelsen
Med huvudman för begravningsverksamheten avses i regeringens förslag den församling eller kyrkliga samfällighet inom Svenska kyrkan - eller efter särskilt beslut av regeringen kommun - som är skyldig att anordna och hålla allmänna begravningsplatser för dem som är folkbokförda inom ett visst geografiskt förvaltningsområde. Inom varje sådant förvaltningsområde skall det bara finnas en huvudman. Är kommunen huvudman, kan en församling inom Svenska kyrkan som innehar en allmän begravningsplats kostnadsfritt överlåta förvaltningen till huvudmannen. Kommun som är huvudman kan ge bidrag till inne-ha-vare som behåller förvaltningen av sin allmänna begravningsplats.
Övervägandena utmynnar i förslaget till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144; avsnitt 2.18, s. 60 ff., och 14.18, s. 250 ff.)
Utskottet
Utskottet konstaterar inledningsvis att regeringens förslag i denna del stämmer överens med 1995 års principbeslut. I motion 1998:46 framställs nu önskemålet att huvudmannaskapet för begravningsverksamheten i dess helhet skall ankomma på kommunen och kostnaderna täckas av den kommunala skatten. Svenska kyrkans församlingar skulle därvid, liksom andra samfund, ges möjlighet att med kommunala bidrag anordna och hålla allmänna begravningsplatser. Enligt motionen skulle en sådan ordning tillgodose religionsfrihetsaspekten och förenkla administrationen utan att inkräkta på Svenska kyrkans möjligheter att sköta begravningsverksamheten för de kyrkotillhöriga.
Fortsatt kyrkligt huvudmannaskap för begravningsverksamheten såvitt gäller dem som tillhör Svenska kyrkan utgjorde ett av de fyra grundelement, varpå principbeslutet om relationsändringen vilade och har sålunda varit en grundförutsättning för reformarbetet. Utskottet anser att det inte kan komma i fråga att nu ånyo ta upp principfrågan om huvudmannaskapet och överväga alternativa lösningar i det hänseendet. Följaktligen avstyrker utskottet bifall till motionen.
Rätten för en församling, som utan att vara huvudman för begravningsverksamheten innehar en allmän begravningsplats, att utan kostnad lämna över förvaltningen av denna till kommunen regleras i 2 kap. 2a§ förslaget till lag om ändring i begravningslagen. Av samma lagförslags 9 kap 14 § framgår att kommunen har rätt att lämna ett skäligt bidrag till församlingen, om denna i stället väljer att själv behålla förvaltningen. Utskottet, som inser att det inte är realistiskt att ålägga kommunen en ovillkorlig skyldighet att i varje sådant fall utge bidrag till församlingen, godtar för sin del bestämmelsens icke-obligatoriska utformning. Det ligger enligt utskottets mening likväl i sakens natur att kommunen lämnar församlingen ersättning för förvaltningen i ett sådant fall, om inte särskilda skäl talar mot det, och utgår från att bestämmelsen skall komma att tillämpas i enlighet härmed. Det bör betonas att ersättningen bör vara i nivå med församlingens faktiska kostnader för förvaltningen och skötseln av sådan begravningsplats. Kommunen avlastas ju i allmänhet kostnader som den annars haft att bära. Utskottet har i detta sammanhang noterat att regeringen i kommentaren på s. 93 i skrivelsens hithörande del uttalat att kommunen bör lämna sådant bidrag. Utskottet utgår från att regeringen kommer att uppmärksamma tillämpningen av bestämmelsen.
Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot utformningen av regeringens förslag i denna del och tillstyrker sålunda förslagen i skrivelsen.
1.3 Ansvaret för särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet tros-samfund
(Skrivelsens avsnitt 4.3.2, s. 94 ff., motion 1998:42, yrkande 1)
Skrivelsen
Enligt regeringens förslag skall huvudmannen för begravningsverksamheten antingen inom det egna förvaltningsområdet eller inom ett närbeläget förvaltningsområde, tillhandahålla särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund.
Regeln återfinns i 2 kap. 2 § förslaget till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144; avsnitt 2.18, s. 60 ff., och 14.18, s. 250 ff.)
Utskottet
Beträffande huvuddelen av de särskilda begravningsplatserna kommer till följd av förslaget förvaltningen att ligga hos Svenska kyrkan. När en kommun är huvudman för begravningsverksamheten kommer på samma sätt som nu i stället denna att svara även för de särskilda begravningsplatserna. Motion 1998:42, yrkande 1, grundas på uppfattningen att Svenska kyrkan inte bör vara huvudman för de särskilda begravningsplatserna och innebär att kyrkomötet bör som sin mening ge regeringen detta till känna.
Skälet för den i motionen intagna ståndpunkten är primärt att de krav som kan ställas när det gäller förvaltning och skötsel av de särskilda gravplatserna kan komma att komplicera huvudmännens verksamhet. I motionen hänvisas till att en förhållandevis stor andel av remissinstanserna ställt sig negativa till förslaget.
Enligt utskottets mening har motionsyrkandet åtskilliga skäl för sig. Svenska kyrkan har själv genom 1995 års principbeslut intagit ståndpunkten att ansvaret för de särskilda begravningsplatserna inte bör åvila något kyrkligt organ. För denna ståndpunkt talar enligt utskottets uppfattning tungt vägande religionsfrihetsskäl. Det förtjänar betonas att en stor del av de remissinstanser som varit negativa till Begravningsverksamhetskommitténs förslag i denna del företräder andra trossamfund än Svenska kyrkan.
Icke desto mindre stannar utskottet för att godta den av regeringen valda lösningen. Det beror framför allt på att denna lösning under utredningsarbetets gång kommit att framstå som den från praktiska och verksamhetsmässiga synpunkter lämpligaste. Det är långt ifrån givet på vilka principer en alternativ lösning skulle vila. Även om detta stod klart skulle en sådan annan lösning nu svårligen kunna utarbetas lagtekniskt inom den tid som står till förfogande. Utskottets ståndpunkt kan betecknas som mer pragmatisk än principiellt grundad.
Förslaget medför att församlingarna och samfälligheterna såsom delar av trossamfundet Svenska kyrkan anförtros en allmänt samhällelig uppgift och får en myndighetsfunktion gentemot alla dem som bor inom förvaltningsområdet, oavsett deras religiösa tillhörighet eller inriktning. En strikt likabehandling är därför oundgängligen nödvändig. På företrädarna för de kyrkliga huvudmännen kommer att ställas krav på respekt och lyhördhet för skilda önskemål vid möten och kontakter med icke kristna trosbekännare och andra som inte tillhör kyrkan. Det får inte förekomma befogad anledning till kritik mot det sätt på vilket Svenska kyrkan fullgör samhällsuppgiften.
Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet och tillstyrker regeringens förslag i denna del. Till frågan om de icke kyrkotillhörigas insyn och inflytande återkommer utskottet under 1.4.5 nedan.
1.4 Finansieringen av begravningsverksamheten
1.4.1 Skyldigheten att betala begravningsavgift
(Skrivelsens avsnitt 4.4.1, s.99 ff., motionerna 1998:42, yrkande 2, och 1998:49)
Skrivelsen
Enligt regeringens förslag skall alla som är folkbokförda inom Sverige betala avgift för att täcka kostnaderna för begravningsverksam-he-ten. Begravningsavgiften föreslås vara inkomstrelaterad och fastställas av huvudmannen på grundval av en särredovisning av begravnings-verk-samhetens intäkter och kostnader. Betalningen föreslås ske till huvud-mannen för begravningsverksamheten på folkbokfö-rings-orten. Den som tillhör Svenska kyrkan och är folkbokförd inom områ-det för en sådan församling som är huvudman för begravnings-verk-samheten föreslås betala sin begravningsavgift till församlingen som en del av kyrkoavgiften.
Regeringens överväganden utmynnar i förslaget till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144; avsnitt 2.18, s. 60 ff., och 14.18, s. 250 ff.), särskilt 9 kap 1-5 §§ samt förslaget till lag om avgift till registrerat trossamfund (skrivelsens avsnitt 2.4, s. 15 f. och 14.4, s. 243 f.)
Utskottet
Hemställan i motion 1998:42, yrkande 2, angår sättet att betala begravningsavgiften och innebär att begravningsavgift och kyrkoavgift skall debiteras separat för de kyrkotillhöriga. Enligt motionen skulle detta förenkla lagstiftningen och bidra till att verksamheterna hålls åtskilda. Regeringens förslag innebär att kostnaderna för begravningsverksamheten skall finansieras genom en särskild begravningsavgift som skall betalas av alla. Den föreslagna särredovisningen av verksamhetens kostnader och intäkter syftar dels till att garantera att alla betalar lika mycket oberoende av kyrkotillhörighet, dels också till att avgiftsintäkterna oavkortat skall gå till den avsedda verksamheten. Det förhållandet att den kyrkotillhörige betalar in sin avgift via kyrkoavgiften försvårar inte uppnåendet av detta syfte. Att begravningsavgiften för den kyrkotillhörige skall tas in tillsammans med kyrkoavgiften kräver dock att den kyrkotillhörige ges sådan information på sin skattsedel att kostnaderna för begravningsverksamheten framgår. Utskottet förutsätter att detta skall vara möjligt och finner att kyrkomötet bör ge regeringen detta till känna med anledning av motionen i denna del.
Motion 1998:49 tar upp en fråga som berör det inomkyrkliga utjämningssystemet och kostnaderna för begravningsverksamheten. En komponent i systemet, såväl enligt gällande kyrkolag som enligt den föreslagna nya kyrkoordningen, det s.k. begravningsplatsbidraget, är relaterad till antalet begravningsplatser i pastoratet. Fler begravningsplatser än genomsnittligt berättigar till bidrag från kyrkofonden, färre innebär skyldighet att betala avgift till denna. Motionens innebörd är att sådana bidrag och avgifter skall betraktas som intäkter resp. kostnader för begravningsverksamheten och sålunda ingå i underlaget för särkostnadsredovisningen. Utskottet finner det inte möjligt att anlägga detta betraktelsesätt. Det inomkyrkliga utjämningssystemet vilar i dess helhet framförallt på kravet att Svenska kyrkan skall upprätthålla en rikstäckande verksamhet och på den grundläggande tanken om solidaritet mellan kyrkans olika delar, vilken ytterst har en läromässig motivering (jfr. betänkandet 1 KL 1996:5, s. 2). Det s.k. begravningsplatsbidraget är en integrerad komponent i detta system, vilket som helhet är uttryck för en balanserad avvägning mellan skilda intressen och är utformat under hänsynstagande även till andra strukturellt betingade problem än sådana som låter sig avläsas i ekonomiska statistik (jfr. samma betänkande s. 3). Särkostnadsredovisningens syfte är däremot att så exakt som möjligt få fram varje församlings eller samfällighets kostnader för den allmänna samhällsangelägenhet som begravningsverksamheten utgör. Utskottet anser i enlighet med det sagda att motionens yrkande 1 skall avslås.
Från principiell synpunkt kunde det enligt utskottets mening te sig mer motiverat att se över utjämningssystemet som sådant med beaktande av att en av dess kostnadsutjämningskomponenter är hänförlig just till begravningsverksamheten. Detta är också innebörden av motionens yrkande 2, vari begärs att kyrkomötet skall ge Centralstyrelsen till känna vad motionen innehåller om ett eventuellt behov av justering av det inom-kyrkliga utjämningssystemet. Frågan har bl.a. berörts av utredningsgruppen för ekonomi och egendom i betänkandet SKU 1998:5, Ekonomi och egendom, s. 170 f. Utredningsgruppen ansåg att det inte fanns skäl att redan vid sekelskiftet förändra det utjämningssystem som just då kommit i full tillämpning. Däremot ansåg gruppen att systemet längre fram kunde förändras, om det i denna eller någon annan del skulle visa sig få icke avsedda effekter. Utskottet ansluter sig även för egen del till uppfattningen att frågan om en översyn är för tidigt väckt. Motionen bör följaktligen avslås även i förevarande del.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker regeringens skrivelse i denna del.
1.4.2 Tjänster som skall ingå i begravningsavgiften
(Skrivelsens avsnitt 4.4.2, s. 102 ff., motionerna 1998:42, yrkande 3, och 1998:47)
Skrivelsen
Regeringens förslag innebör att huvudmannen inom det förvaltningsområde där den avlidne varit folkbokförd skall vara skyldig att utan kostnad för dödsboet till-handahålla följande förmåner.
_ gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats under en tid av 25 år,
_ gravsättning inkl. gravöppning, återfyllning och iordningställande av öppnad grav,
_ transporter från det huvudmannen övertagit ansvaret för stoftet till dess att gravsättning skett,
_ kremering,
_ lokal för förvaring och visning av stoftet, och
_ lokal för begravningsceremoni.
Vad gäller transport omfattar inte skyldigheten transporter för gravsättning utanför huvudmannens förvaltningsområde, annat än om transporten är hänförlig till avtal mellan huvudmännen för tillhandahållande av sär-skilda gravplatser,
När en dödfödd gravsätts eller kremeras skall tjänsterna till-handahållas av huvud-mannen inom det förvaltningsområde där kvinnan är folkbokförd.
Regeringens överväganden utmynnar i förslaget till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144; avsnitt 2.18, s. 60 ff., och 14.18, s. 250 ff.), särskilt 9 kap. 7-9 §§.
Utskottet
Begravningsavgiften skall täcka de kostnader som huvudmannen har för att sköta begravningsverksamheten. Det gäller dels kostnaderna för de mera allmänna åtgärder som krävs för förvaltningen och skötseln av begravningsplatserna, dels de särskilda tjänster som huvudmannen utan kostnad skall tillhandahålla dödsboet. För att den enskilde skall veta vilka tjänster som kostnadsfritt skall tillhandahållas föreslås att dessa räknas upp i lagen.
Skötsel och vård av enskilda gravplatser ingår inte. Åtaganden härom från huvud-mannens sida, s.k. gravskötselåtaganden, finansieras i stället genom civilrättsliga avtal. Vad gäller vid tiden för relationsförändringen redan ingångna avtal föreslår regeringen att de äldre gravskötselåtaganden för all framtid där avsatta medel är förbrukade skall kunna bekostas av begravningsavgiften. Detta blir då att jämställa med sådan kostnad som huvudmannen inom ramen för sitt förvaltningsuppdrag har för underhåll och skötsel av de allmänna ytorna. Enligt utskottets mening är detta klargörande inte tillfyllest. Det kommer nämligen vid relationsförändringen härutöver att finnas ytterligare ett stort antal skötselåtaganden vars medel är förbrukade eller där inbetalda skötselavgif-ter inte finns specificerade. Huvudmannen är ändå skyldig att fullfölja åtagandena. Även kostnaderna härför måste täckas av begravningsavgiften, eftersom de kyrkotillhörigas kyrkoavgiftsmedel inte är avsedda för ändamålet. På denna punkt måste motiven förtydligas. Detta bör ges regeringen till känna.
Begravningsavgiften skall enligt regeringsförslaget bl.a. täcka kostnad för lokal för begravningsceremoni. Detta skall dock enligt regeringen inte gälla de kostnader som uppstår när en församlingskyrka används för begravningsgudstjänster avseende kyrkotillhöriga. Utskottet finner detta principiellt tvivelaktigt. Begravningsavgiften är densamma oavsett kyrkotillhörighet. För att systemet skall vara kostnadsneutralt bör de tjänster som huvudmannen skall tillhandahålla avgiftsfritt behandlas lika, oavsett den avlidnes kyrkotillhörighet. Utskottet anser därför att kostnad för upplåtelse av församlingskyrkan för begravningsgudstjänst alltid skall finansieras av begravningsavgiften. Detta bör också ges regeringen till känna.
Enligt förslaget skall huvudmannen utan kostnad för dödsboet även tillhandahålla lokal för förvaring och visning av stoftet. Det ankommer på sjukvårdshuvudmännen att sörja för att det finns bårhus i tillräcklig omfattning i anslutning till sjukhus och andra sjukvårdsinrättningar. Den föreslagna bestämmelsen får inte uppfattas som ett överflyttande, helt eller delvis, av ansvaret för bårhusverksamheten. Det är viktigt att detta klargörs. Detta bör kyrkomötet enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
Enligt förslaget skall huvudmannen kostnadsfritt tillhandahålla transporter. Ansvaret inträder här när stoftet efter den avlidne kommit till den bisättningslokal eller annan motsvarande lokal som huvudmannen anvisat. Regeringen har inte i detalj velat precisera alla förutsättningar för att kostnaden för en transport skall ingå i begravningsavgiften. Utgångspunkten bör enligt regeringen dock vara att det skall handla om transporter som normalt förekommer i samband med en begravning. Utskottet delar uppfattningen att man i detta hänseende får nöja sig med att på detta sätt hänvisa till vad som sedvanligen förekommer. Det låter sig inte gärna göras att i föreskriftsform mer detaljerat precisera under vilka förutsättningar en transport ingår i begravningsavgiften. Motion 1998:42, yrkande 3, innebär en begäran om klarläggande och förtydligande av begreppet transporter i sådant hänseende. Av utskottets nyss angivna ståndpunkt följer att utskottet avstyrker detta yrkande. Med anledning av innehållet i motionen vill utskottet för egen del uttala att bärare vid begravningsakt och gravsättning torde få hänföras till sådan ceremoniell transportverksamhet som dödsboet självt får bekosta.
I motion 1998:47 framställs ett yrkande av innebörd att transportkostnad över huvud taget inte skall ingå i begravningsavgiften utan att dödsboet även i framtiden självt skall bära sådana kostnader. Som skäl anförs att regeringens förslag gör det svårare för dödsboet att själv välja transportsätt samtidigt som det rubbar konkurrensförhållandena mellan olika begravningsentreprenörer. Motionärerna anser även att det allmänna inte borde tillföras ytterligare en kostnad som hittills legat på dödsboet.
Som motiv för att transportkostnaden skall ingå i begravningsavgiften och därmed tillhandahållas fritt anger regeringen samhällets grundläggande ansvar för begravningsverksamhet. Samhället har det avgörande inflytandet över verksamheten, och den enskilde har därmed endast begränsat inflytande över de olika åtgärder som följer på ett dödsfall. Dödsboet har små möjligheter att påverka behovet av transporter av den avlidne i samband med en begravning. Utskottet delar av samma skäl regeringens uppfattning att denna kostnad bör ingå i begravningsavgiften och tillhandahållas avgiftsfritt. De redovisade bedömningarna medför att utskottet avstyrker motion 1998:47.
Den av utskottet nu godtagna ordningen kan naturligtvis betunga huvudmännens organisation. Den av regeringen anvisade möjligheten, att det fastställs fasta ersättningar för vissa transporter eller schablonregler för beräkningen, kan i många fall vara värd att överväga. Central upphandling kan vara ett annat sätt att förenkla hanteringen. Ett grundläggande krav förblir givetvis att de för begravningen nödvändiga transporterna sker på ett pietetsfullt och värdigt sätt.
Utskottet har utöver det förut sagda inte något att erinra mot regeringens förslag i denna del utan tillstyrker i övrigt dessa.
1.4.3 Begravningsavgiftens erläggande m.m.
(Skrivelsens avsnitt 4.4.3, s. 107 ff.)
Skrivelsen
Regeringen förslår att medlen för begravningsverksamheten lik-som i dag skall upp-bäras med hjälp av skatteförvaltningen. För dem som tillhör Svenska kyrkan och inte bor i en kommun som är huvudman för begravningsverksamheten ingår begravningsavgiften i kyrko-avgiften och hanteras i den ordning som gäller för denna. För andra än dem som tillhör Svenska kyrkan och för personer som är folkbokförda i en kommun som är huvud-man för begravningsverksamheten föreslås att avgiften såsom en särskild post påföres beskedet om slutlig skatt samt redovisas och betalas ut till huvudmannen på folkbokföringsorten. Svenska kyrkan skall lämna Riksskatteverket de uppgifter som behövs för att uppbära avgifterna. Begravningsavgiften föreslås beräknas på den kom-munalt beskattningsbara inkomsten och avgiftssatsen särredovisas på beskedet om slutlig skatt för den enskilde.
Regeringens överväganden utmynnar i skilda bestämmelser i förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt (avsnitt 2.10, s. 26 ff. och 14.10, s. 245), förslaget till lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landsting och församlingar (avsnitt 2.11, s. 33, och 14.11, s. 246), förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343; avsnitt 2:14 , s. 47 ff., och 14:14, s. 248), i förslaget till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144; avsnitt 2.18, s. 60 ff., och 14.18, s. 250 ff.), i förslag till lag om ändring i kommunal-lagen (1991:900; avsnitt 2.19, s. 73, och 14.20, s 254) samt i förslaget till ändring i skatte-betalningslagen (1997:483, avsnitt 2.25, s. 83 ff., och 14.25, s. 254).
Utskottet
Utskottet har inte funnit skäl till erinran mot regeringens förslag i denna del, vilka alltså tillstyrks. Vad gäller rutinerna för skattemyndigheternas utbetalning av kyrko- och begravningsavgifterna till mottagarna hänvisar utskottet till vad som sägs härom under avsnitt 5.3.2 nedan.
1.4.4 Obligatorisk begravningsclearing
(Skrivelsens avsnitt 4.5, s. 110 ff., motion 1998:44)
Skrivelsen
Huvudmannen för det förvaltningsområde där den avlidne vid dödsfallet var folkbokförd skall enligt regeringens förslag svara för kostnaderna för de tjänster som erhålls för begravningsavgiften även när tjänsterna tillhanda-hålls av huvudmannen för ett annat förvaltningsområde. Detsamma föreslås gälla när tjänsterna tillhandahålls av en sådan innehavare av en allmän begravningsplats som inte är huvudman för begravningsverksamheten eller av en innehavare av en enskild begravningsplats.
Ersättningen till den som tillhandahåller tjänsterna föreslås utgå enligt en rikstaxa som skall fastställas varje år av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Regeringens överväganden utmynnar i 9 kap 8 samt 11-13 §§ förslaget till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144; avsnitt 2.18, s. 60 ff., och 14.18, s. 250 ff.)
Utskottet
Utskottet finner att regeringens förslag är utformade i enlighet med de tankegångar som legat bakom 1995 års principbeslut och tillstyrker dessa.
I motion 1998:44 aktualiseras de särskilda problem som uppstår när det inom en huvudmans förvaltningsområde finns inrättat särskilda boendeformer för service och omvårdnad av äldre människor. Huvudmannen riskerar i sådant fall att få höga clearingkostnader som inte motsvaras av avgiftsintäkter. Denna fråga behandlas av begravningsverksamhetskommittén, vilken emellertid ansåg att frågan på grund av problemets vidd borde bli föremål för särskild utredning. Som framgår av skrivelsen fann regeringen att det inte för närvarande finns tillräckliga skäl att lämna några förslag i frågan.
Utskottet delar den i motionen företrädda uppfattningen att problemen med de särskilda boendeformerna och deras inverkan på clearingsystemet kräver en skyndsam lösning. Som tänkbar lösning anges i motionen möjligheten att ålägga utflyttningsförsamlingen ett kvardröjande kostnadsansvar. Utskottet anser en sådan lösning vara värd att pröva. Utskottet ansluter sig också till förslaget att en sådan utredning bör genomföras skyndsamt med målet att den ska vara klar under kommande år. Med hänsyn till frågans betydelse för de kyrkliga begravningshuvudmännens ekonomi är det enligt utskottet lämpligt att företrädare för Svenska kyrkan ges möjlighet att delta i utredningsarbetet. Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet.
1.4.5 Inflytande och insyn
(Skrivelsens avsnitt 4.6, s. 113 ff., motionerna 1998:27, 1998:33, 1998:38 och 1998:41)
Skrivelsen
Enligt regeringens förslag skall länsstyrelsen utse ombud med uppgift att granska hur församlingarna tar till vara deras intressen vilka inte tillhör Svenska kyrkan. Ombud skall ha rätt att få tillgång till samtliga handlingar som rör begravningsverksamheten och att närvara när frågor om verksamheten behandlas vid sammanträden i församlingen. Finner ett ombud att anmärk-ning kan riktas mot förvaltningen skall länsstyrelsen underrättas om detta. Begravningslagen föreslås också innehålla föreskrift om skyldighet för en församling som är huvudman för begravningsverksamheten att samråda med de trossam-fund som är representerade på orten vid anläggning, utvidgning eller annan väsentlig ändring av en allmän begravningsplats.
Regeringens överväganden utmynnar i bestämmelser i 2 kap. 2 § 2 st. samt 10 kap förslaget till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144; avsnitt 2.18, s. 60 ff., och 14.18, s. 250 ff.)
Utskottet
Utskottet noterar inledningsvis den förhållandevis utbredda tvekan som remissinstanserna visat i fråga om den föreslagna ombudsinstitutionen såsom medel att förstärka inflytandet och insynen från de icke-kyrkotillhöriga. Utskottet hyser samma tvekan.
Svenska kyrkan anförtros enligt förslaget en allmänt samhällelig uppgift. Församlingarna och samfälligheterna, delar av trossamfundet Svenska kyrkan, skall därmed svara för en verksamhet som riktar sig till alla dem som är folkbokförda inom resp. förvaltningsområde. Statlig lagstiftning kommer att reglera verksamheten, och de kyrkliga huvudmännen kommer att fullgöra myndighetsuppgifter när de tillämpar lagen och bedriva myndighetsutövning mot enskilda. I denna funktion kommer huvudmannen att fatta ett stort antal beslut som berör den enskilde. Sådana beslut överklagas som s.k. förvaltningsbesvär, och den enskilde har därmed möjlighet att få sin sak prövad, oavsett sin tillhörighet till Svenska kyrkan.
Bortsett från den principiella betydelsen av relationsförändringen blir den avgörande faktiska skillnaden i förhållande till dagens situation att de icke tillhörigas möjligheter till inflytande försämras något. Den icke tillhörige får inte rösträtt vid de kyrkliga valen och blir inte heller valbar. Därvidlag sker alltså ingen förändring. Däremot kommer den icke kyrkotillhörige till skillnad från vad som nu gäller inte att genom överklagande kunna få till stånd den prövning av ett besluts laglighet som nuvarande laglighetsprövningsinstitut innebär. I det inomkyrkliga utredningsarbetet har föreslagits en motsvarighet till nuvarande laglighetsprövning (s.k. beslutsprövning) men denna möjlighet kommer av naturliga skäl endast att finnas för de kyrkotillhöriga. Därigenom försämras naturligtvis den icke kyrkotillhöriges möjligheter till inflytande över verksamheten. Betydelsen härav skall dock enligt utskottets mening inte överbetonas. Nuvarande ordning ger visserligen den icke tillhörige rätt att överklaga exempelvis kyrkofullmäktiges beslut om skattesats till länsrätten för att få till stånd en laglighetsprövning. Någon möjlighet att den vägen utverka en sänkning av skattesatsen, och därmed av den dissenterskatt som den icke tillhörige har att betala för begravningsverksamheten, finns dock inte. Laglighetsprövningen är ju endast en formell prövning. Lämplighetsfrågor, t.ex. utdebiteringens storlek, kan inte bli föremål för prövning i denna ordning.
Enligt utskottets uppfattning är frågan om den enskildes insyn den mera grundläggande. I detta hänseende bör följande framhållas. Någon faktisk förändring i fråga om insynen torde inte följa av relationsförändringen. Inom begravningsverksamheten kommer den statliga offentlighetsprincipen att gälla, och enligt det förslag till kyrkoordning som nu remissbehandlas kommer dessutom sammanträden med de beslutande organen i församlingarna och samfälligheterna att även fortsättningsvis vara offentliga. Den enskilde kommer sålunda även efter relationsförändringen att kunna ta del av samtliga handlingar som rör verksamheten liksom att bevista sammanträden med kyrkofullmäktige och församlingsdelegerade.
Det ovan anförda leder enligt utskottet till att behovet av ökad tillsyn och ökat inflytande för de icke tillhöriga inte bör överbetonas. Det sätt på vilket Svenska kyrkan hittills har skött begravningsverksamheten när det gäller de icke tillhöriga har ju inte heller varit föremål för kritik. Det finns enligt utskottets uppfattning ingen anledning att befara att så skulle bli fallet efter relationsförändringen. Det är mot denna bakgrund som förslaget om länsstyrelseombud skall bedömas.
Regeringens förslag om att huvudmannen för begravningsverksamheten, dvs. i flertalet fall en av Svenska kyrkans församlingar eller samfälligheter, skall tillhandahålla särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund har tillstyrkts av utskottet i avsnitt 1.3 ovan. Utskottet har där understrukit vikten, särskilt mot bakgrund av remissutfallet i denna del, att Svenska kyrkan sköter sin uppgift på ett objektivt, från religionsfrihetssynpunkt oklanderligt sätt. Länsstyrelsens tillsynsuppgift enligt begravningslagen utgör en garanti för att så blir fallet och är på det viset av avgörande betydelse. En förbättrad och effektiviserad tillsyn inom ramen för nuvarande tillsynsregler i förening med den föreslagna bestämmelsen om samrådsförfaranden är enligt utskottets mening tillräcklig för att tillgodose syftet bakom förslaget om länsstyrelseombud.
Den föreslagna ordningen med länsstyrelseombud förefaller utskottet onödigt omständlig. Utan tvivel blir den dessutom administrativt betungande, i synnerhet då särskild kyrkogårdsnämnd eller motsvarande inte inrättats. När beslut fattas av tjänsteman eller annan på delegation får förslaget inte samma verkan som när beslut fattas vid sammanträde. Utskottet kan sålunda ansluta sig till huvudmotivet bakom yrkandena i motionerna 1998:33, 1998:38 och 1998:41, yrkande 1, vilka samtliga går ut på att förslaget om särskilt utsedda länsstyrelseombud inte bör genomföras. Därutöver vill utskottet peka på att den förslagna ordningen kan tänkas rymma frön till konflikter i somliga fall, eftersom ombudet inte kommer att kunna delta i sammanträden på samma villkor som övriga ledamöter. På dessa grunder och av skäl som i övrigt redovisas i motionerna avstyrker utskottet regeringens förslag i denna del.
I motion 1998:27 godtas i och för sig regeringens förslag om särskilda ombud. Motionärernas uppfattning är dock att den som är ombud skall vara folkbokförd inom förvaltningsområdet, att ombudet för sitt uppdrag skall ha rätt till samma förmåner och ersättning som de förtroendevalda samt att länsstyrelsen bör stå för de kostnader som är förenade med för uppdragets genomförande nödvändig information och utbildning. Utskottets ställningstagande i huvudfrågan ovan föranleder att motionen avstyrks.
I detta sammanhang behandlar utskottet slutligen det yrkande som innefattas i motion 1998:41, yrkande 2. Detta har sin grund i regeringens uttalande på sid. 116 i skrivelsen att utvecklingen bör gå mot att allt fler församlingar skiljer ut de ärenden som rör begravningsverksamheten till en särskild nämnd. Detta skulle enligt regeringen bl.a. underlätta samarbetet mellan församling och ombud. Motionärerna vänder sig mot att regeringen förordar en sådan utveckling och menar att Svenska kyrkans församlingar måste vara fria att själva utforma sin organisation utifrån sina egna förutsättningar. Oavsett ställningstagandet i frågan om de särskilda länsstyrelseombuden delar utskottet den i motionen framförda uppfattningen. Detta bör kyrkomötet med anledning av motionsyrkandet ge regeringen tillkänna.
1.5 Vissa övriga frågor
1.5.1 Handläggning, överprövning och tillsyn
(Skrivelsens avsnitt 4.7.1, s. 117 ff.
Skrivelsen
Enligt regeringens förslag skall förvaltningslagen (1986:223) tillämpas, när församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna handlägger enskilda ärenden enligt begravningslagen.
Begravningslagens bestämmelser om överklagande av beslut behålls i huvudsak oförändrade, men förtydligas så att det framgår att de endast avser beslut i enskilda ärenden. Församlingarna skall även efter relations-ändringen vara de enskildas motpart när ett beslut som församlingen har fattat överklagas.
Länsstyrelsernas tillsynsansvar över begravningsverksamheten kvarstår oförändrat.
Regeringens överväganden utmynnar i bestämmelserna i 11 kap 2, 6 och 10 §§ förslaget till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144; avsnitt 2.18, s. 60 ff., och 14.18, s. 250 ff.).
Utskottet
Utskottet har ovan under 1.4.5 berört länsstyrelsernas tillsynsfunktion och behovet av en förbättrad tillsyn. I fråga om övriga här redovisade regeringsförslag är inte något ytterligare att anföra. Förslagen tillstyrks.
1.5.2 Övrigt
(Skrivelsens avsnitt 4.7.2, s. 119 ff., motion 1998:4)
Skrivelsen
Regeringen föreslår att begravningslagen tillförs bestämmelser som klargör att en dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoåttonde havandeskapsveckan skall gravsättas eller kremeras samt beredas grav-plats på en allmän begravningsplats. Detsamma föreslås gälla för en död-född som avlidit före utgången av tjugoåttonde havandeskapsveckan, om kvinnan begär det och det finns ett läkarintyg om dödsfallet.
Regeringens överväganden utmynnar i bestämmelser i förslaget till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144; avsnitt 2.18, s. 60 ff., och 14.18, s. 250 ff.) och kommer till uttryck i 2 kap. 3 § samt 5 kap 10 §.
Utskottet
Motion 1998:4 om värdigt omhändertagande och gravsättning av foster berör en känslig och komplicerad problematik från olika utgångspunkter. Utskottet tar upp motionen i detta sammanhang, eftersom den bl.a. har anknytning till den fråga som nu föreslås reglerad genom regeringens förslag i förevarande del, och erinrar om att läronämnden yttrat sig över dess innehåll, se bilaga 1. I vissa andra delar har utskottet fått synpunkter på motionens innehåll i yttrande från församlingsutskottet, vilket bifogas betänkandet, se bilaga 2.
Regeringens förslag föranleds av påpekandet från Socialstyrelsen att nuvarande i förordning meddelade föreskrifter kan lämna utrymme för tvekan angående skyldigheten för kyrkogårds- eller krematoriemyndigheterna att tillhandahålla gravsättning eller kremering av dödfödd som avlidit före utgången av 28:e havandeskapsveckan. Förslaget innebär att sådan skyldighet föreskrivs tydligt i lag. Detsamma gäller den redan odiskutabelt gällande skyldigheten med avseende på dödfödda som avlidit efter denna tid. I fråga om de tidiga fostren skall dock skyldigheten bero av begäran från kvinnans sida och överlämnande till huvudmannen av läkarintyg om dödsfallet. Beträffande dessa bägge förutsättningar, vilka uppställts av hänsyn till kvinnan och av bl.a. allmänna ordningshänsyn har utskottet ingen annan mening än regeringen. Kyrkomötet föreslås sålunda tillstyrka regeringens förslag i hithörande del. Därmed är även motionens bägge första yrkanden åtminstone delvis tillgodosedda.
Det kan inte råda delade meningar om att alla foster bör omhändertas på ett värdigt och etiskt godtagbart sätt. Foster utgör - med transplantationsutredningens uttryckssätt (SOU 1991:42) -mänskligt liv i vardande, och döda foster bör därför hanteras med respekt. Detta är, såsom utredningen även slog fast, ett allmänt intresse som enskilda individer inte kan förfoga över. Biskopsmötet har likaledes i sitt brev Omhändertagande av foster förklarat att det är viktigt att framhålla att fostret inte mindre än barnet tillhör Guds skapelse. Det anförda måste, såsom med rätta understryks i motionen, utgöra utgångspunkten för alla överväganden i hithörande ämnen.
Utskottet vill emellertid med anledning av innehållet i motionen och i viss anslutning till den nyss behandlade lagstiftningsfrågan understryka att formell begravning av foster eller andra ceremonier inte utan särskild begäran bör äga rum. Utskottet har uppfattat att detta också är den ståndpunkt som församlingsutskottet intagit i sitt yttrande. Begreppsmässigt måste frågan om omhändertagandet skiljas från denna fråga. Nödvändigheten av denna åtskillnad har understrukits i biskopsbrevet. Även läronämnden har anfört att ett värdigt omhändertagande kan ta sig olika uttryck och att kremation och gravsättning kan ses som ett erbjudande men aldrig får uppfattas som ett krav.
Att söka tillgodose kravet på ett värdigt och etiskt godtagbart omhändertagande genom att utforma generella föreskrifter i ämnet, framstår för utskottet knappast som en framkomlig väg. Ämnet är för övrigt inte heller ägnat för reglering inom begravningslagstiftningens ram. Sedan frågan om ett värdigt omhändertagande inom sjukvården för ett antal år sedan uppmärksammats och blivit genomlyst, tillhandahåller de gällande allmänna råden från Socialstyrelsen enligt utskottets uppfattning behövliga normer. Den nya lydelsen av 5 kap. 10 § begravningslagen får inte uppfattas så, att t.ex. en sjukvårdsinrättning är förhindrad att till huvudmannen överlämna foster för kremering, oavsett fostrets ålder.
Utskottet kan sålunda inte ställa sig bakom de krav på lagstiftning i ämnet, vilka framställs i motionens yrkande 1 och 2, i den mån dessa går utöver regeringens förslag utan avstyrker i dessa delar motionen.
Utskottet kommer sedan in på behovet av pastorala råd för församlingar och kyrkogårdsförvaltningar angående omhändertagande och begravning av foster, dvs. på motionens yrkande 3. I likhet med motionärerna själva och församlingsutskottet i dess yttrande konstaterar utskottet att det förut berörda biskopsbrevet, vilket riktar sig till medarbetarna i sjukhuskyrkan samt församlingsprästerna till betydande grad tillgodoser behovet av sådan rådgivning. De förut behandlade klargöranden som regeringens lagstiftningsförslag innefattar eliminerar i åtminstone ett väsentligt hänseende behovet av rådgivning riktad särskilt till kyrkogårdsförvaltningarna. Såsom även framgår av församlingsutskottets yttrande arbetar en av Svenska kyrkans församlingsnämnd och Pastoratsförbundet tillsatt arbetsgrupp på ett pastoralt program för begravning. Utskottet kan ansluta sig till församlingsutskottets tanke att innehållet i motionen bör genom Centralstyrelsens försorg förmedlas till denna arbetsgrupp för att i möjlig mån beaktas i dess arbete. Detta bör med anledning av motionsyrkandet ges Centralstyrelsen till känna. Detta förslag torde stå i överensstämmelse med församlingsutskottets intentioner.
I motionens yrkande 4 hemställs att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen i övrigt verkar i enlighet med motionens intention. Församlingsutskottet har i sitt yttrande understött detta yrkande. För egen del vill utskottet särskilt framhålla att det kan vara befogat att Centralstyrelsen verkar för att kännedom sprids om möjligheterna att få till stånd begravning och även i övrigt beaktar motionens innehåll i utbildnings- och informationsarbetet. Eftersom det finns grundad anledning att utgå från att Centralstyrelsen är väl införstådd med den problematik som tas upp i motionen och även utan särskilt uppdrag fortlöpande ägnar frågan uppmärksamhet, är det enligt utskottets mening även i detta hänseende tillfyllest att kyrkomötet med anledning av motionen som sin mening ger Centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört.
2 Offentlighet och insyn
(Skrivelsens avsnitt 6, s. 148 f.)
Skrivelsen
Regeringen föreslår att den offentligrättsligt reglerade handlingsoffentligheten inom Svenska kyrkan skall avse handlingar som rör begravningsverksamheten samt fördelningen och användningen av den kyrkoantikvariska ersättningen.
Övervägandena utmynnar i förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100; avsnitt 2.13, s.41ff. och 14.13, s. 247).
Utskottet
Utskottet har inte funnit skäl till erinran mot regeringens förslag i denna del, vilka sålunda tillstyrks.
3 De kyrkliga arkiven
(Skrivelsens avsnitt 7, s. 149 ff.)
Regeringen lämnar inledningsvis i denna del en redovisning av förslagen i propositionen Staten och trossamfunden - grundlagsfrågor (prop. 1997/98:49) och de förslag denna grundas på. Av redovisningen framgår bl.a. att propositionens förslag att allmänna handlingar skall kunna förvaras hos Svenska kyrkan även efter relationsän-dringen utan att upphöra att vara allmänna endast avser handlingar som kommer in till eller upprättas hos ett kyrkligt organ senast den 31 december 1999. Sådana handlingar som kommit in senare har behandlats ovan under 2 (skrivelsens avsnitt 6). Förslagen gäller inte organ inom Svenska kyrkan som bedriver verksamheten i privaträttsliga former. Omfattningen och sammansättningen av de kyrkliga arkiven samt konsekvenserna av relationsändringen har utretts av Riksarkivet i en rapport.
3.1 Kyrkliga myndigheter
(Skrivelsens avsnitt 7.1, s. 150 ff.)
Skrivelsen
Regeringens förslag innebär att allmänna handlingar med uppgifter som hänför sig till Svenska kyrkans verksamhet som före år 2000 har kommit in till eller upprättats hos myndigheter efter beslut av regeringen skall kunna förvaras hos Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar sedan relationsändringen ägt rum, utan att därigenom upphöra att vara allmänna. En särskild lag föreslås härom. Handlingsoffentligheten enligt tryckfrihetsförordningen föreslås bestå. Bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100) samt arkivlagens bestämmelser i övrigt föreslås bli tillämpliga i samma utsträckning som före relationsändringen.
Regeringens överväganden utmynnar i förslag till lag om överlämnande av allmänna handlingar till Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar för förvaring (avsnitt 2.1, s. 10.f., 242.), förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100; avsnitt 2.13, s.41ff. och 14.13, s. 247), förslag till lag om ändring i arkivlagen (1990:782; avsnitt 2.17, s. 57 ff., och 14.17, s. 249 f.) samt förslag till lag om ändring i lagen (1991:482) om införande av folkbokföringslagen (1991:481; avsnitt 2.20, s. 74, och 14.19, s. 253). Vissa följdändringar innefattas i förslag till ändring lagen (1994:1383) om överlämnande av allmänna handlingar till andra organ än myndigheter för förvaring (avsnitt 2.24, s. 81f, och 14.24, s. 254).
Utskottet
Utskottet har inte funnit skäl till erinran mot regeringens förslag i denna del, vilka sålunda tillstyrks.
3.2 Beslutande församlingar
(Skrivelsens avsnitt 7.2, s. 160 ff.)
Skrivelsen
Vad gäller beslutande församlingar föreslår regeringen att före år 2000 inkomna eller hos de beslutande församlingarna upprättade allmänna handlingar efter beslut av regeringen skall kunna förvaras hos Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar efter relationsändringen, utan att därigenom upphöra att vara allmänna. Handlingsoffentligheten enligt tryckfrihetsförordningen föreslås bestå. Bestämmelserna i sekretesslagen, liksom arkivlagens bestämmelser om arkivbildningen och dess syften, arkivvården och gallringen föreslås bli tillämpliga i samma utsträckning som före relationsändringen. Arkivlagens bestämmelser om arkivmyndigheternas tillsyn föreslås gälla även för dessa arkiv.
Regeringens överväganden utmynnar i 3-4 §§ förslaget till lag om överlämnande av allmänna handlingar till Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar för förvaring (avsnitt 2.1, s. 10.f., 242), förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100; avsnitt 2.13, s.41ff. och 14.13, s. 247) samt förslaget till lag om ändring i arkivlagen (1990:782; avsnitt 2.17, s. 57 ff., och 14.17, s. 249 f.).
Utskottet
Utskottet har inte funnit skäl till erinran mot regeringens förslag i denna del, vilka sålunda tillstyrks.
3.3 Kostnader
(Skrivelsens avsnitt 7.3, s. 163 ff.)
Skrivelsen
Regeringen föreslår att Svenska kyrkan skall svara för kostnaderna för förvaring av arkiven fram till dess materialet har överlämnats till arkivmyndigheterna och staten för de kostnader som uppkommer därefter.
Utskottet
Utskottet har inte funnit skäl till erinran mot regeringens förslag i denna del, vilka sålunda tillstyrks.
4 Beskattning av trossamfunden
(Skrivelsens avsnitt 9)
4.1 Framtida skattesubjekt
(Skrivelsens avsnitt 9.1, s. 194 ff.)
Regeringens skrivelse innehåller i denna del inga särskilda förslag, utan i stället en redovisning för de tidigare beslut som inverkar på övervägandena i hithörande delar. Utskottet finner det liksom regeringen ändamålsenligt att här kortfattat ange förutsättningarna för de följande övervägandena. Enligt förslagen i proposition 1997/98:116 skall sålunda tillskapas en ny associationsform, registrerat trossamfund. Svenska kyrkan avses vid relationsförändringen bli en sådan association, medan församlingarna, de kyrkliga samfälligheterna och stiften, nu kyrkokommuner, i framtiden blir registrerade organisatoriska delar av trossamfundet. Andra trossamfund än Svenska kyrkan och deras organisatoriska delar kan välja den nya organisationsformen eller den de f.n. har. Enligt principbeslutet (prop. 1995/96:80, bet. 1995/96:KU12, rskr. 1995/96:84) skall vidare den kyrkliga egendomen stå till Svenska kyrkans förfogande även efter relationsförändringen, vilket avses komma till uttryck i den grundläggande lagstiftningen om Svenska kyrkan. Äganderätten till specialreglerad egendom, utom så vitt gäller prästlönetillgångarna samt Lunds domkyrka med fastigheter och fastighetsfond, tillkommer efter relationsförändringen Svenska kyrkan resp. dess församlingar eller kyrkliga samfälligheter. Den kyrkokommunala egendomen kommer efter relationsändringen att övergå på motsvarande enhet i den nya associationsformen.
Att församlingsskatt inte längre skall tas ut och således inte heller ingå i den allmänna kommunalskatten kommer till uttryck i förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) - se skrivelsens avsnitt 2.8, s. 22, och 14.8, s. 245.
4.2 Principer för beskattning
(Skrivelsens avsnitt 9.2, s. 195 ff., motionerna 1998:40, 1998:6, 1998:36 samt 1998:39, yrkande 2).
Skrivelsen
Regeringen föreslår att alla registrerade trossamfund och deras organisatoriska delar i skattehänseende skall vara likställda med allmännyttiga ideella föreningar, vilket innebär begränsad skattskyldighet. Prästlönetillgångarna föreslås bli befriade från inkomstskatt under en övergångsperiod. Det framhålls i skrivelsen att en förlängning av undantaget förutsätter ett nytt riksdagsbeslut om förlängning eller modifiering av övergångsregeln.
För byggnad som ägs av ett registrerat trossamfund eller någon av dess registrerade organisatoriska delar och som till övervägande del används i verksamheten föreslås att fastighetsskatt inte skall betalas. Undantaget från skatteplikt skall även gälla för prästlönetillgångarna.
För förvärv av mark för allmän begravningsplats och byggnader med anknytning till begravningsverksamheten föreslås undantag från stämpelskatteplikt.
Slutligen har regeringen gjort den bedömningen att förslaget att stiftelser med ändamål att främja religiös verksamhet skall bli begränsat skattskyldiga inte bör genomföras.
Regeringens överväganden utmynnar i förslaget till lag om skattefrihet för prästlönetillgångar vid 2001-2110 års taxeringar (avsnitt 2.3, s. 14, och 14.3, s. 243), förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (avsnitt 2.9, s. 23 ff, och 14.9, s. 245), samt i förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152; avsnitt 2:12, s. 34 ff. och 14.12, s. 246).
Utskottet
Allmänt
En grundtanke i principbeslutet om förändrade relationer var att Svenska kyrkan i ökad utsträckning skulle jämställas med övriga trossamfund. Denna princip får bl.a. till följd att de beskattningsregler som i dag gäller för allmännyttiga ideella föreningar i stor utsträckning även blir tillämpliga på trossamfundet Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar. Utskottet godtar detta synsätt men har i vissa delfrågor en från regeringen avvikande uppfattning. Detta framgår i det följande.
För allmännyttiga ideella föreningar gäller enligt nuvarande skattelagstiftning som huvudregel att de är vad som brukar kallas begränsat skattskyldiga. Detta innebär att skyldigheten att erlägga inkomstskatt begränsas till inkomst av rörelse och inkomst av fastighet. Det finns likväl undantagsregler som medför att något av dessa inkomstslag undantas från beskattning. Om inkomsten härrör från verksamhet som har naturlig anknytning till det allmännyttiga ändamålet, blir den som regel skattefri. Motsvarande beskattningsregler kommer därför efter relationsändringen i huvudsak att gälla även för Svenska kyrkan.
Principen om likabehandling får betydelse också vad gäller fastighetsskatten. Sådan skatt kommer därför att drabba Svenska kyrkan i större utsträckning än för närvarande. Regeringens förslag om vissa kompletteringar i fastighetstaxeringslagen medför emellertid att en stor del av de fastigheter som ägs av Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar även fortsättningsvis kommer att vara undantagna från beskattning.
I betänkandet SOU 1997:45, Stöd, skatter och finansiering, finns en närmare redo-görelse för den skatterättsliga regleringen av de allmännyttiga föreningarna och dess konsekvenser för Svenska kyrkan. Utskottet hänvisar i övrigt till denna.
Prästlönetillgångarna
Principen om likabehandling av trossamfunden medför att prästlönetillgångarna normalt skulle bli föremål för beskattning såsom inkomst av fastighet till den del det rör sig om fastigheter med åsatt taxeringsvärde. I regeringens skrivelse föreslås dock en särskild lag, enligt vilken dessa tillgångar skall vara frikallade från skatt under tioårsperioden 2000-2009. Regeringen har i detta sammanhang anfört att beskattningen för tiden därefter skall ses över med utgångspunkt i principbeslutet om stat-kyrkareformen och att en förlängning av undantaget förutsätter ett nytt riksdagsbeslut.
I motionerna 1998:6 och 1998:39, yrkande 2, framställs yrkanden om att prästlönetillgångarna inte skall bli föremål för beskattning. Motiven till yrkandena i de bägge motionerna är såväl principiella som ekonomiska.
Till grund för regeringens förslag om en tidsbegränsad skattebefrielse för präst-lönetillgångarna ligger en av regeringen gjord avvägning av ett antal argument för eller emot beskattning. Argumenten för beskattning synes ha vägt över, eftersom regeringen avslutar sin argumentering med konstaterandet att de "normala" skattereglerna skall gälla för Svenska kyrkan efter övergångsperioden.
Utskottet anser för sin del att det finns övervägande skäl som talar för att skattefrihet inte skall genomföras endast genom en övergångsbetonad lagstiftning. I stället bör ett slutligt ställningstagande komma till stånd, där riksdagen genom lagstiftning slår fast principen om skattefrihet för Svenska kyrkans prästlönetillgångar i sin helhet.
I betänkandet av kammarkollegiet, SOU 1997:47, Den kyrkliga egendomen, finns en utförlig redogörelse för den kyrkliga egendomens ursprung och dess betydelse för Svenska kyrkan. Utskottet nöjer sig med att hänvisa till denna och konstaterar för egen del att prästlönefastigheterna intar en sådan särställning inom det kyrkliga egendomsinnehavet att detta motiverar den i motionerna förordade skattebefrielsen. Egendomens hävdvunna särställning i skattehänseende har alltid haft nära anknytning till dess funktion att finansiera den lokala kyrkliga verksamheten. I grunden har inte denna funktion förändrats genom relationsändringen. Det är enligt utskottets mening naturligt att relatera skattefriheten till det i lag uppställda kravet på en rikstäckande kyrklig verksamhet. Detta bör kyrkomötet med anledning av motionerna som sin mening ge regeringen till känna.
Fastighetsskatt
I de bägge motionerna 1998:36 och 1998:40 framställs yrkanden om vissa ändringar i den av regeringen föreslagna lagen om ändring i fastighetstaxeringslagen.
Enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen i nuvarande lydelse finns under rubriken Ecklesiastik byggnad upptaget "Prästgård som avses i 41 kap. kyrkolagen (1992:300)". Detta innebär att sådan prästgård undantas från skatteplikt vad gäller fastighetsskatt och därmed också från inkomstskatt. Prästgård kommer efter relationsändringen inte längre att vara en från rättslig synpunkt urskiljbar fastighetstyp. I regeringens förslag till ändring i fastighetstaxeringslagen har därför denna typ av fastighet utmönstrats och kommer därmed ej längre att utgöra skattefri s.k. specialbyggnad. Detta får till följd att den församling eller samfällighet som efter relationsändringen är ägare av sådan fastighet måste erlägga såväl fastighets- som inkomstskatt. Innebörden av motionen 1998:40 är att vad som i dag rättsligt sett utgör prästgård även efter relationsändringen skall få behålla sin skattefria status.
Utskottet stöder motionens intentioner. Prästgårdarna i allmänhet utgör omistliga inslag i den kyrkliga kulturmiljön. Församlingskyrka, prästgård och kyrkogård bildar på landsbygden många gånger en enhet som vittnar om Svenska kyrkans självklara plats i det svenska samhället. Prästgården såsom bostad åt församlingens präst utgör även en god grund för ett väl fungerande församlingsliv. Det är därför enligt utskottet angeläget att skapa sådana ekonomiska betingelser att prästgårdarna kan bevaras. Detta bör med anledning av motionen ges regeringen till känna.
Yrkandet i motion 1998:36 går ut på att Lunds domkyrkas fastigheter efter relationsändringen i fastighetsskattehänseende skall vara likställda med prästlönetillgångarna. Utskottet kan konstatera att Lunds domkyrkas fastigheter i rättsligt hänseende kommer att inta en särställning. Lunds domkyrkas fastigheter kommer nämligen att behållas som självständig juridisk person, visserligen under förvaltning av Svenska kyrkan. Så blir inte fallet beträffande övriga domkyrkors fastigheter. Utskottet delar därför uppfattningen att Lunds domskyrkas fastigheter i fråga om fastighetsskatt kan behandlas på samma sätt som prästlönetillgångarna. I enlighet med motionsyrkandet bör detta ges regeringen till känna.
4.3 Särskilt om egendomsöverföring vid relationsändringen
(Skrivelsens avsnitt 9.3, s. 201 f)
Skrivelsen
Regeringen föreslår att egendomsöverföring som har direkt samband med relationsändringen eller med registrering som trossamfund skall vara befriad från stämpelskatt.
Utskottet
Utskottet har inte funnit skäl till erinran mot regeringens förslag i denna del, vilka sålunda tillstyrks.
5 Statlig medverkan vid betalning av kyrkoavgift/avgift till trossamfund
5.1 Förutsättningar för statlig medverkan
(Skrivelsens avsnitt 10.1, s. 202 f.
I denna del innehåller skrivelsen inga förslag utan anger endast förutsättningarna för statens medverkan med uppbördshjälp vid betalningen av kyrkoavgiften. Enligt princip-beslutet skulle denna medverkan vara kostnadsfri, och en förutsättning var att hjälpen skulle kunna inordnas i gällande skattesystem.
5.2 Beräkning, debitering och betalning av avgift
(Skrivelsens avsnitt 10.2, s. 203 ff.)
Skrivelsen
Regeringens förslag innebär att kyrkoavgift/avgift till trossamfund som tas in med statens hjälp skall utgå med viss procentsats av den kommunalt beskattningsbara inkomsten. Avgiften föreslås i hanteringshänseende behandlas som en skatt, vilket bl.a. innebär att uppgift om medlemskap, avgiftssats m.m. gäller för helt inkomstår, att avgiften ingår i preliminär skatt, slutlig skatt och omräkning av skatt för den enskilde samt att avgiften lämnas för indrivning, om den inte betalas.
Regeringens överväganden utmynnar i förslaget till lag om avgift till registrerat trossamfund (avsnitt 2.4, s. 15f, och 14.4, s. 243 f.), i förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt (avsnitt 2.10, s. 26 ff. och 14.10, s. 245) samt i förslaget till än-dring i skattebetalningslagen (1997:483, avsnitt 2.25, s. 83 ff., och 14.25, s. 254).
Utskottet
Utskottet har inte funnit skäl till erinran mot regeringens förslag i denna del, vilka sålunda tillstyrks.
5.3 Riksskatteverket och trossamfunden
5.3.1 Uppgifter från trossamfunden till Riksskatteverket
(Skrivelsens avsnitt 10.3.1, s. 205 ff.)
Skrivelsen
Enligt förslaget skall trossamfund på datamedium lämna RSV de uppgifter som behövs för debitering av avgift till samfundet. Uppgifter om tillhöriga/avgiftsskyldiga skall gälla för helt inkomstår och avse förhållandena den 1 november året före inkomståret. Trossamfunden lämnar uppgift om antingen en enhetlig avgiftssats för samfundet eller den avgiftssats som skall gälla för varje individ. Församlingsindelning som redan finns i skatteförvaltningens register kan dock användas vid rapportering av avgiftssatser.
Övervägandena utmynnar i förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt (avsnitt 2.10, s. 26 ff. och 14.10, s. 245).
Utskottet
Utskottet har inte funnit skäl till erinran mot regeringens förslag i denna del, vilka sålunda tillstyrks.
5.3.2 Riksskatteverkets redovisning till trossamfunden
(Skrivelsens avsnitt 10.3.2, s. 207 ff. och motion 1998:31)
Skrivelsen
Regeringen föreslår att förskott på avgiftsmedlen betalas ut under inkomståret och en slutreglering görs när det slutliga underlaget är känt. Underlaget för förskott föreslås vara avgiftsunderlaget enligt senaste taxering. Omräkningar av enskildas skatt och avgift efter ordinarie taxering föreslås inte påverka beräkningen av trossamfundets avgiftsmedel, och det belopp som betalas ut till trossamfunden skall motsvara de debiterade avgifterna. Redovisning och utbetalning av avgifter till trossamfund skall enligt förslaget ske till trossamfundet centralt. Tidpunkten för utanordning av avgiftsmedel blir den tredje vardagen efter den 17:e i varje månad. Avräkning för den inomkyrkliga utjämningen görs inte vid utbetalningen till Svenska kyrkan.
Övervägandena utmynnar i förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt (avsnitt 2.10, s. 26 ff. och 14.10, s. 245).
Utskottet
Konsekvensen av regeringens förslag i denna del blir att två olika utbetalningssystem måste administreras. Kyrkoavgiften, inklusive begravningsavgiften från de kyrkotillhöriga redovisas till Svenska kyrkan centralt för vidare befordran till de lokala enheterna. Begravningsavgiften från dem som inte tillhör Svenska kyrkan betalas däremot ut direkt från skattemyndigheterna till församlingarna och samfälligheterna.
I likhet med regeringen anser utskottet att begravningsavgiften från de icke kyrkotillhöriga måste betalas ut direkt till resp. huvudman för begravningsverksamheten. En utbetalning av dessa medel till trossamfundet Svenska kyrkan skulle enligt utskottets mening kunna uppfattas som mindre lämplig från religionsfrihetssynpunkt.
Regeringen anför som skäl för den centraliserade utbetalningsmodellen för avgiftsmedlen bl.a. att samma ordning kommer att tillämpas gentemot alla trossamfund och att den därför står i överensstämmelse med strävandena att behandla samfunden lika. Utskottet är inte övertygat om hållbarheten av detta argument, eftersom det inte för närvarande står klart hur andra trossamfund kommer att registrera sin verksamhet. Oavsett hur därmed förhåller sig, går det emellertid inte att bortse från den särställning som Svenska kyrkan faktiskt intar och kommer att inta, inte minst genom det krav på rikstäckning som uppställts. Denna särställning kan under alla förhållanden motivera en särskild utbetalningsordning.
Utskottet har noterat att en förhållandevis stor andel remissinstanser vid remissbehandlingen av förslaget i denna del varit kritisk till att avgiftsmedlen från de kyrkotillhöriga först måste betalas till nationell nivå för att därifrån befordras till mottagarna. Skälen torde främst vara att ordningen uppfattats som onödigt centralistisk och att det ansetts finnas risk för att de ränteintäkter som skattemedlen genererar efter utbetalningen från Riksskatteverket inte fullt ut kommer församlingarna och samfälligheterna tillgodo. Det är enligt utskottets mening angeläget att undvika att relationsändringen resulterar i sådan kritik och sådana misstankar. Utbetalningen bör därför ske direkt till mottagarna. Utskottet ansluter sig sålunda till motion 1998:31, yrkande 1, som bygger på uppfattningen att det är orationellt och innebär ett slöseri med administrativa resurser att anordna två olika utbetalningssystem. Detta bör ges regeringen till känna.
Det kyrkliga utjämningssystemet blir efter relationsändringen en inomkyrklig angelägenhet som det ankommer på kyrkan själv såsom trossamfund att organisera. Statens åtagande enligt principbeslutet omfattar endast hjälpen med att ta in kyrkoavgifterna och svara för redovisningen av dessa, däremot inte att som nu administrera utjämningssystemet. Regeringen anser att den föreslagna utbetalningsmodellen skapar goda möjligheter för kyrkan själv att i samband med fördelningen av avgiftsmedlen göra avräkning för avgifter och bidrag inom utjämningssystemet. Utskottet ansluter sig emellertid för sin del till den i motionen framförda uppfattningen att den praktiska hanteringen av utjämningssystemet kan lösas på ett bra sätt även om utbetalning av avgiftsmedlen sker direkt till mottagarna. På grund av den nuvarande statliga hanteringen av utjämningssystemet finns det redan väl fungerande rutiner härför. Utskottet anser att det finns goda skäl att bibehålla denna ordning, även om denna kommer att kräva avtal mellan staten och kyrkan, där staten mot ersättning åtar sig att administrera systemet.
Mot nu angivna bakgrund anser utskottet att den föreslagna utbetalningsmodellen inte bör genomföras. Utskottet ställer sig i konsekvens härmed och på de i motionen anförda skälen bakom motionens yrkande 2, enligt vilket kyrkomötet skall uttala sig för att skatteförvaltningen administrerar in- och utbetalningar till utjämningssystemet inom ramen för sin uppdragsverksamhet. Det får härefter ankomma på Svenska kyrkan att träffa avtal med staten om dennas fortsatta medverkan vid hanteringen av det inomkyrkliga utjämningssystemet. Detta bör ges regeringen till känna.
5.4 Övriga förutsättningar för den statliga hjälpen
5.4.1 Villkor för statligt stöd till andra trossamfund än Svenska kyrkan
Under denna rubrik redovisar regeringen det uppdrag som givits till en arbetsgrupp, vars uppgift är att göra en översyn av det statliga stödet till trossamfunden och lägga fram förslag till framtida utformning, kriterier, administration och organisation av detta stöd. Avsnittet innehåller därför inte några förslag att ta ställning till.
5.4.2 Enskildas samtycke till avgiftsbetalning
(Skrivelsens avsnitt 10.4.2, s. 212 ff.) )
Skrivelsen
Regeringen föreslår att enskilda som skall betala avgift via skattebetalningssystemet till annat trossamfund än Svenska kyrkan skall lämna sitt samtycke till detta, antingen skriftligen eller genom att trossamfundets stadgar innehåller en klart uttalad skyldighet för medlemmarna att betala avgift till trossamfundet via skattebetalningssystemet. Den som återkallar sitt samtycke till att betala avgift via skattebetalningssystemet skall enligt förslaget få en skriftlig bekräftelse på detta från trossamfundet. På motsvarande sätt skall den som utträder ur Svenska kyrkan få en skriftlig bekräftelse på utträdet.
Regeringens överväganden utmynnar i bestämmelser i förslaget till lag om avgift till registrerat trossamfund (avsnitt 2.4, s. 15f, och 14.4, s. 243 f.), särskilt 6 § och 7 §.
Utskottet
Utskottet finner inte något att erinra mot den föreslagna föreskriften i 7 §, såvitt denna innebär att den som utträder ur Svenska kyrkan skall erhålla skriftlig bekräftelse härpå. Detta innebär inte något principiellt nytt. Bestämmelsen i den föreslagna 9 § rörande beslut att trossamfund som beviljats statlig hjälp inte länge skall få sådan, berör inte Svenska kyrkan. Ej heller i övrigt angår förslaget i hithörande del direkt förhållandena i Svenska kyrkan. Ehuru medvetet om att viktiga rättssäkerhetssynpunkter gör sig gällande, avstår utskottet därför från att anlägga några ytterligare synpunkter på de föreslagna bestämmelserna. Det anförda bör ges regeringen till känna såsom kyrkomötets ståndpunkt.
5.4.3 Register- och dataskyddsfrågor
(Skrivelsens avsnitt 10.4.3, s. 216ff.)
Skrivelsen
Uppgift om att en person tillhör Svenska kyrkan respektive är skyldig att betala avgift till annat trossamfund skall enligt förslaget få registreras i skatteregistret. Trossamfundet föreslås bli skyldigt att ersätta staten för skadestånd som har betalats på grund av en oriktig uppgift som samfundet har lämnat.
Regeringens överväganden utmynnar i förslaget till lag om avgift till registrerat trossamfund (avsnitt 2.4, s. 15f, och 14.4, s. 243 f.) samt förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343; avsnitt 2:14 , s. 47 ff., och 14:14, s. 248).
Utskottet
Utskottet har inte funnit skäl till erinran mot regeringens förslag i denna del, vilka sålunda tillstyrks.
5.4.4 Sekretessfrågor
(Skrivelsens avsnitt 10.4.4, s. 219 f.)
Skrivelsen
Regeringen föreslår att uppgifter i ärenden om avgift till registrerat trossamfund skall omfattas av samma sekretess som motsvarande uppgifter har i dag, dvs. uppgift om tillhörighet till trossamfund skall omfattas av sekretess medan avgiften är en del av beslutet. Sekretessen föreslås gälla i 70 år.
Övervägandena utmynnar i förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100; avsnitt 2.13, s.41ff. och 14.13, s. 247).
Utskottet
Utskottet har inte funnit skäl till erinran mot regeringens förslag i denna del, vilka sålunda tillstyrks.
6 Stadgad åborätt och landgille
(Skrivelsens avsnitt 11, s. 220 ff.)
Skrivelsen
Regeringen föreslår att stadgad åborätt avvecklas genom att äganderätten till marken övergår till åborättsinnehavaren i de fall det finns en innehavare med rättmätiga anspråk. Landgille föreslås avvecklas genom att skyldigheten att betala landgille upphör. I de fall rätten till landgille är förenad med äganderätt till lokaliserad mark föreslås äganderätten övergå till den som har brukningsrätten. Den som hade rätt till landgille och lider förlust genom avvecklingen har enligt förslaget rätt till skälig ersättning av staten.
Regeringens överväganden i denna del utmynnar i förslaget till lagen om avveckling av stadgad åborätt och landgille (avsnitt 2.5, s. 17f, och 14.5, s. 244 f.).
Utskottet
Av de bägge ålderdomliga rättsinstitut som här behandlas är det för Svenska kyrkans vidkommande främst landgillena som har betydelse. Utskottet har med anledning av motionsyrkande förut uppehållit sig vid frågan om landgillenas avskaffande i sitt betänkande 1994:2 Vissa ändringar i kyrkolagen m.m. (1KL1994:2 s. 26f.). Utskottet fann det då angeläget med en förenkling av proceduren för avveckling av institutet, vilket betecknades som otidsenligt. På hemställan av utskottet beslöt kyrkomötet att hos regeringen begära utredning härom (kskr. 1994:9). Genom den utredning som nu skett genom Kammarkollegiets försorg har förutsättningarna för landgilleinstitutets avskaffande klarlagts ytterligare. Detta saknar i allt väsentligt ekonomisk eller annan betydelse för kyrkan. Utskottet finner ej skäl till erinran mot den valda lösningen. Detsamma gäller i fråga om den stadgade åborätten. Kyrkomötet bör därför enligt utskottets mening tillstyrka regeringens förslag i denna del.
7 Övriga frågor
(Skrivelsens avsnitt 12, s. 233 ff.)
7.1 Sekretesslagen
(Skrivelsens avsnitt 12.2, s. 235.)
Skrivelsen
Regeringen föreslår att bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100) om sekretess i ärenden om medlemskap i Svenska kyrkan och i Svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet upphävs. Äldre bestämmelser föreslås dock gälla för uppgifter från tiden före relationsändringen.
Övervägande utmynnar i förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100; avsnitt 2.13, s.41ff. och 14.13, s. 247).
Utskottet
Utskottet har inte funnit skäl till erinran mot regeringens förslag i denna del, vilka sålunda tillstyrks.
7.2 Stiftelselagens tillämplighet
(Skrivelsens avsnitt 12.3, s. 235 f.)
Skrivelsen
Regeringen föreslår att bestämmelserna i stiftelselagen (1994:1220) inte skall gälla för sådana särskilda rättssubjekt som avses i 9 § tredje stycket och 10 § första stycket i den föreslagna lagen om införande av lagen om Svenska kyrkan, dvs. inte för Lunds domkyrka och dess fastigheter och fastighetsfond eller för prästlönetillgångarna.
Övervägandena utmynnar i förslag till lag om ändring i lagen (1994:1221) om införande av stiftelselagen (1994:1220; avsnitt 2.23, s. 80, och 14.23, s.254).
Utskottet
Utskottet har inte funnit skäl till erinran mot regeringens förslag i denna del, vilka sålunda tillstyrks.
7.3 Äktenskapsbalken
(Skrivelsens avsnitt 12.4, s. 236.)
Skrivelsen
Regeringen föreslår att bestämmelsen i 4 kap. 4 § äktenskapsbalken skall upphöra i samband med relationsändringen, förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken (se avsnitt 2.7, s. 21, och 14.7, s. 245).
Utskottet
Utskottet har inte funnit skäl till erinran mot regeringens förslag i denna del, vilka sålunda tillstyrks.
7.4 Offentlig upphandling
(Skrivelsens avsnitt 12.5, s. 237)
Skrivelsen
Regeringen föreslår att lagen (1992:1528) om offentlig upphandling och lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling inte skall vara tillämpliga på Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar efter relationsändringen.
Regeringens överväganden utmynnar i förslag till lag om ändring i lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (avsnitt 2.21, s. 75 ff., och 14.21, s. 254) och till lag om ändring i lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling (avsnitt 2.22, s. 79, och 14.22, s. 254). Genom förslagen utmönstras de kyrkliga kommunerna och hänvisningar till dessa ur lagtexterna.
Utskottet
Som enda skäl för förslaget att lagstiftningen inte skall omfatta Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar anför regeringen att relationsändringen innebär att församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas kommunstatus upphör och kyrkan lämnar det allmänna. Följande bör därför framhållas. Lagstiftningen angående offentlig upphandling är till väsentlig del ett utflöde av internationella förpliktelser som Sverige har åtagit sig och i synnerhet förpliktelser som följer av medlemskapet i Europeiska unionen och EG-rättsliga bestämmelser. Huruvida Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar enligt ett internt svenskt betraktelsesätt utgör en del av det allmänna eller hur annars klassificeringen utfaller enligt svensk rätt är från denna synpunkt inte av egentlig betydelse. Av vikt torde i stället främst vara verksamhetens faktiska natur samt hur den finansieras och styrs. Mycket talar enligt utskottets mening för att de internationella förpliktelserna ännu efter relationsändringen omfattar i vart fall begravningsverksamheten, där ju kyrkan kommer att handha en allmän samhällsfunktion, vilken finansieras tvångsvis och regleras i offentligrättslig ordning. Liknande synpunkter kan möjligen göra sig gällande i fråga om den kyrkliga kulturminnesvården. Enligt utskottets mening är följaktligen den av regeringen angivna motiveringen för förevarande lagförslag inte fullt övertygande.
Från de synpunkter kyrkomötet i första hand har att beakta finns visserligen knappast skäl att motsätta sig regeringens förslag i förevarande del. Förutsättningarna för och konsekvenserna av lagstiftningsåtgärderna är dock inte uttömmande belysta. Det kan inte uteslutas att ett bristande genomförande av de EG-rättsliga förpliktelserna på upphandlingsområdet kan leda till olägenheter för kyrkliga organ i enstaka fall. För statens vidkommande kan bl.a. skadeståndsskyldighet tänkas inträda. Det anförda bör ges regeringen till känna.
8 Ekonomiska konsekvenser av stat-kyrkareformen
(Skrivelsens avsnitt 13, s. 237 ff., motionerna 1998:39, yrkandena 3 och 4, samt 1998:45)
Utskottet
Förutom de lagförslag med anknytande motiv som regeringen beslutat överlämna till kyrkomötet för yttrande, upptar regeringens skrivelse ett avsnitt 13 om ekonomiska konsekvenser av stat-kyrkareformen. I det avsnittet förklarar regeringen att den genom skrivelsen tar ställning till kostnads- och finansieringsfrågan för åren 2000-2009.
Till förevarande avsnitt knyter sig motion 1998:39, yrkandena 3 och 4, samt motion 1998:45. Utskottet tar här upp dessa motioner och kommenterar därvid i vissa delar avsnittets övriga innehåll.
Allmänt kan om förevarande avsnitt sägas att däri på ett tämligen oklart vis blandas statsfinansiella, samhällsekonomiska och andra överväganden av omväxlande kortsiktig och långsiktig natur samt att det synbarligen inte grundar sig på någon genomtänkt analys av relationsändringens innebörd. Med rätta framhålls i motion 1998:39 att övervägandena om hur en statsfinansiell neutralitet skall räknas fram inte är övertygande. Utskottet finner det befogat att erinra om att relationsändringens innebörd till väsentlig del är att omfånget av det allmännas verksamhet begränsas genom att Svenska kyrkans verksamhet såsom trossamfund inte längre blir att hänföra till den offentliga sektorn, än mindre till den statliga. Framtidskalkyler rörande denna del av Svenska kyrkans verksamhet låter sig inte utan vidare infogas i någon statsfinansiell eller samhällsekonomisk balansanalys.
Innehållet i avsnittet ger utskottet befogad anledning att erinra om att Svenska kyrkan är i behov av att kunna grunda överväganden om den framtida verksamheten och dess ekonomiska bas på långsiktigt gällande och överblickbara ställningstaganden från statens sida. Principbeslutet från år 1995 har vilat på förutsättningen att så skulle komma att bli fallet.
På flera ställen i avsnittet berörs Svenska kyrkans sysselsättningsprogram för kyrkliga arbeten 1998-2000, det s.k. miljardprogrammet för kyrkliga jobb, vilket syftar till att skapa sysselsättning och som har viss miljövårdande och kulturminnesvårdande profil. Regeringen anför att programmet får effekter som "bör beaktas i detta sammanhang". Innebörden härav klargörs inte. Utskottet finner endast skäl att anmärka att programmet inte har tillkommit med kyrkomötets medverkan och att utskottet inte på grundval av innehållet i skrivelsens förevarande avsnitt eller annat tillgängligt underlag kan bedöma huruvida eller på vad sätt programmet menas inverka på de beräkningar som i övrigt åsyftas i avsnittet.
I avsnittet behandlas vidare de ekonomiska regleringarna mellan staten och kyrko-kommunerna. Så vitt kan förstås har regeringen ansett att den s.k. skatteadministrationsavgift som under några år tagits ut bör tas med i kalkylerna. I motion 1998:45 hemställs med anledning av avsnittets innehåll i detta hänseende att kyrkomötet skall uttala sin uppfattning att bidraget till staten för saneringen av finanserna inte medräknas i den ekonomiska regleringen. I motionen pekas vidare på vissa omständigheter i samband med skatteadministrationsavgiftens tillkomst. På samma sätt som tidigare Centralstyrelsen i sitt remissyttrande över Remiss 2 avseende Staten och trossamfunden (jfr. Centralstyrelsens verksamhetsberättelse för år 1997; CsSkr 1998:2, bilaga 5) ansluter sig utskottet till uppfattningen att det inte finns förutsättningar att beakta någon sådan ekonomisk reglering. Detta bör med anledning av motionen ges regeringen till känna.
Regeringen uttalar sin avsikt att överväga att under perioden 2000-2009 och för tiden därefter införa någon form av avgift eller skatt för att uppnå statsfinansiell neu-tralitet. Det framgår inte vad som skulle komma att avgiftsbeläggas eller vad slags skatt som kunde föresväva regeringen. Från konstitutionell synpunkt är uttalandet närmast förbryllande. I motion 1998:39 har uttalandet uppfattats som ett hot om mot kyrkan riktade nya skatter och avgifter, och i motionens yrkande 3 begärs att kyrkomötet som sin mening skall ge regeringen till känna att hotet avvisas. Enligt utskottets mening låter det sig inte utan vidare inses varför Svenska kyrkan under en nu icke överskådlig tidsperiod skulle belastas med någon särskild pålaga för att utjämna ett eventuellt statsfinansiellt minussaldo. Med hänsyn till det sammanhang vari regeringens uttalande gjorts kan det likväl framstå som påkallat att kyrkomötet ger regeringen till känna att det avvisar tanken på införandet av någon form av avgift eller skatt på grund av relationsändringen mellan staten och kyrkan, försåvitt därmed skulle avses någon mot Svenska kyrkan riktad pålaga.
I samma motions yrkande 4 begärs att kyrkomötet som sin mening skall ge regeringen till känna att församlingarna som en följd av att de ekonomiska regleringarna bortfaller bör sträva efter att sänka uttaget av kyrkoavgift. Utskottet kan för sin del utan vidare ställa sig bakom uppfattningen att församlingarna bör sträva efter att sänka uttaget av kyrkoavgiften i den mån utrymme härför uppstår till följd av relationsändringen. Det är enligt utskottets bedömning också sannolikt att ett visst sådant utrymme generellt sett kan uppstå. Samtidigt skall dock understrykas att de lokala förhållandena är starkt skiftande och att det därför inte på grund härav kan uttalas att det på alla håll finns utrymme för sänkning av avgiften. Det kan tvärtom finnas församlingar och samfälligheter som av olika skäl kan behöva öka avgiftsuttaget. Ett till regeringen riktat tillkännagivande av innebörd att församlingarna bör sträva efter en sänkning av uttaget av kyrkoavgift framstår enligt utskottets uppfattning som missriktat. I lagen om Svenska kyrkan föreskrivs att det är en uppgift för församlingar eller kyrkliga samfälligheter att besluta om lokal kyrkoavgift och att stiften beslutar om den regionala kyrkoavgiften. Därmed saknas det förutsättningar för kyrkomötet att göra något sådant uttalande som yrkas i motionen. Ämnet är över huvud taget inte av den arten att kyrkomötet bör utfärda någon form av generell rekommendation. Utskottet kan inte tillstyrka motionsyrkandet utan föreslår kyrkomötet att avslå detta.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer utskottet
1. beträffande huvudmannaskapet för begravningsverksamheten
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1998:1 i denna del och med avslag på motion 1998:46 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande ansvaret för särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund
att kyrkomötet med avslag på motion 1998:42, yrkande 1, tillstyrker regeringens skrivelse i denna del,
3. beträffande sättet att betala begravningsavgift
att kyrkomötet med anledning av motion 1998:42, yrkande 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande beräkningen av kostnaderna för begravningsavgiften
att kyrkomötet med avslag på motion 1998:49, yrkande 1 tillstyrker regeringens förslag i denna del,
5. beträffande en översyn av det inomkyrkliga utjämningssystemet
att kyrkomötet avslår motion 1998:49, yrkande 2,
6. beträffande tjänster som skall ingå i begravningsverksamheten
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse i denna del och med avslag på motion 1998:47 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. beträffande klarläggande och förtydligande av begreppet transporter
att kyrkomötet avslår motion 1998:42, yrkande 3,
8. beträffande skyndsam utredning angående de särskilda boendeformerna för äldre
att kyrkomötet bifaller motion 1998:44
9. beträffande inflytande och insyn
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse i denna del samt motionerna 1998:33, 1998:38 samt 1998:41, yrkande 1, och med avslag på motion 1998:27 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. beträffande särskild nämnd för begravningsverksamhet
att kyrkomötet med anledning av motion 1998:41, yrkande 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. beträffande begravning och gravsättning av foster
att kyrkomötet med avslag i övrigt på motion 1998:4, yrkandena 1 och 2, tillstyrker regeringens förslag i denna del,
12. beträffande pastorala råd för församlingar och kyrkogårdsförvaltningar angående omhändertagande och begravning av foster
att kyrkomötet med anledning av motion 1998:4, yrkande 3, som sin mening ger Centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört,
13. beträffande insatser för utbildning och information angående omhändertagande och begravning av foster
att kyrkomötet med anledning av motion 1998:4, yrkande 4, som sin mening ger Centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört,
14. beträffande beskattning av prästlönetillgångar
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse i denna del samt motionerna 1998:6 och 1998:39, yrkande 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. beträffande beskattning av prästgård
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse i denna del samt motion 1998:40 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. beträffande beskattning av Lunds domkyrkas fastigheter
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse i denna del samt motion 1998:36 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. beträffande utbetalning av kyrko- och begravningsavgifter
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse i denna del samt motion 1998:31, yrkande 1 och 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18 beträffande enskildas samtycke till avgiftsbetalning
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. beträffande offentlig upphandling
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. beträffande lagförslagen i övrigt
att kyrkomötet tillstyrker regeringens skrivelse i dessa delar,
21. beträffande ekonomiska konsekvenser av stat-kyrkareformen
att kyrkomötet med anledning av motion 1998:39, yrkande 3, samt motion 1998:45 och med avslag på motion 1998:39, yrkande 4, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Sigtuna den 25 augusti 1998
På första kyrkolagsutskottets vägnar
Evert Josefsson
Sten Pålsson
Patrik Tibbling
Närvarande: Evert Josefsson, ordförande, Britas Lennart Eriksson, Börje Dahlvid, Sven Håkansson, Ingrid Emanuelsson, Nils Gårder, Tomas Forsner, Per Lindberg, Susann Torgerson, Inger Lifv, Eskil Jinnegård, Kerstin Linder, Karl-Johan Nilsson, Göran Pettersson och Alf G Johansson.
Biskoparna Lars-Göran Lönnermark och Anders Wejryd har deltagit i utskottets överläggningar.
Reservation 1
i frågan om ansvaret för särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund (mom. 2)
av Susann Torgerson, Nils Gårder, Tomas Forsner, Per Lindberg och Alf G Johansson,
som anser
dels att utskottet i stället för texten i de tre sista styckena i betänkandets avsnitt 1.3 hade bort anföra följande.
Utskottet anser att kyrkomötet i sitt yttrande till regeringen skall hålla fast vid sitt tidigare ställningstagande att ansvaret för särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund inte skall åvila Svenska kyrkan. Regeringens förslag i denna del kan sålunda inte tillstyrkas. Detta är också den ståndpunkt som intas i motion 1989:42, vars yrkande 1 innehåller en begäran att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad motionen innehåller i denna fråga. Med anledning av motionen bör kyrkomötet ge regeringen till känna vad utskottet ovan anfört.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande ansvaret för särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund
att kyrkomötet med anledning av motion 1998:42, yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
i frågan om ansvaret för särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund
av Nils Gårder, som anför
Kyrkomötet redovisade 1995 i yttrande till regeringen Svenska kyrkans principiella uppfattning om hur begravningsväsendet bör vara organiserat i framtiden. Kyrkomötet uttalade för det första att kyrkan bör även fortsatt vara ansvarig för huvuddelen av begravningsverksamheten. Kyrkomötet uttalade för det andra att ansvaret för särskilda gravplatser för icke-kristna trosbekännare inte bör åvila Svenska kyrkan.
I regeringens kommittédirektiv till begravningsverksamhetskommittén föreskrevs att utredningsarbetet skulle bedrivas med en målsättning som överensstämde med kyrko-mötets yttrande. Sålunda skrev regeringen att ansvaret för befintliga och framtida allmänna begravningsplatser bör ligga på Svenska kyrkan. Vidare skrev regeringen att ansvaret för att bereda icke-kristna trosbekännare tillgång till särskilda begravningsplatser, som är det uttryck som användes i direktivet, bör inte längre ligga på ett kyrkligt organ.
Trots vad som ovan nämnts framlade begravningsverksamhetskommittén i sitt betänkande Begravningsverksamheten (SOU 1997:42) ett förslag som strider mot de nämnda principerna. Förslaget innebär att församlingarna får ansvaret för även särskilda gravplatser för icke-kristna trosbekännare. Förslaget, som innefattar en närmare definition av vad som menas med begravningsverksamhet, ålägger församlingen att verka för att även andra begravningstraditioner än de kristna kan komma till uttryck.
Förslaget har vid remissbehandlingen blivit starkt kritiserat från religionsfrihetssynpunkt. Vissa trossamfund, Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST), Kammarrätten i Stockholm, Kammarkollegiet och Statskontoret anser det olämpligt att Svenska kyrkan skall ansvara för särskilda gravplatser för icke-kristna.
Regeringen har kritiken till trots till kyrkomötet för yttrande överlämnat ett förslag till lagstiftning som helt följer utredningsförslaget. Religionsfrihetsaspekten har helt tydligt oroat regeringen, som därför framhåller betydelsen av att särskilda ombud skall bevaka den rätt, som tillkommer de medborgare som inte tillhör Svenska kyrkan. Ombudsorganisationen, som saknar motsvarighet inom den offentliga rätten, har vid remissbehandlingen bedömts som en otillräcklig form av inflytande. Redan flera medlemmar av utredningskommittén ansåg den bristfällig. Ombuden saknar ju verkligt medinflytande. Från Svenska kyrkans sida har invänts att ombudsorganisationen är svår att praktiskt genomföra och därtill uttryck för ett misstroende mot församlingarna. Jag delar den kritik som framföres mot ett system med ombud för dem som inte tillhör Svenska kyrkan. Det bör i sammanhanget märkas att ombuden synes ha att företräda såväl kristna icke tillhörande Svenska kyrkan som icke-kristna. Min bedömning är att meningsskiljaktigheter mellan ombud och röstberättigade ledamöter av berörd nämnd kan bli svårhanterlig. Om ombudens uppfattning inte tillgodoses kommer dessa att känna vanmakt eftersom de saknar såväl rösträtt som besvärsrätt. Systemet kan på goda grunder sägas odemokratiskt. Det finns anledning att befara att konflikter leder till krav på att begravningsverksamheten inom berört område skall överföras till kommunen. Om regeringen bifaller sådana krav kommer grundsatsen att Svenska kyrkan skall vara huvudman för begravningsverksamheten att brytas. Detta skulle stå i strid med vad som torde vara flertalets uppfattning och i tydlig strid med den av kyrkomötet uttalade meningen att begravningsverksamhet är en kyrklig angelägenhet.
Endast den som är huvudman för begravningsverksamhet kan anlägga allmän begravningsplats. Därför kan ansvaret för tillhandahållande av särskilda begravningsplatser för icke-kristna inte anförtros annan än en huvudman för begravningsverksamhet. Sålunda kan inte kyrkomötets yttrande från 1995 och regeringens kommittédirektiv att Svenska kyrkan skall ansvara för allmänna begravningsplatser men inte för särskilda gravplatser för icke-kristna tillgodoses inom ramen för ett förslag som bygger på att det skall finnas endast en huvudman för begravningsverksamhet inom ett förvaltningsområde. Antingen måste man acceptera mer än en huvudman för förvaltningsområdet eller måste man frångå den principiella utgångspunkten. Utredningskommittén och regeringen har gjort det senare. Även första kyrkolagsutskottet är nu berett att acceptera avsteg från kyrkomötesbeslutet från 1995. Utskottet har enligt min uppfattning inte tagit tillräcklig hänsyn till den kritik som framförts från minoritets-företrädare och rättsvårdande myndigheter. Frågan avser minoritetsskydd. Att en majoritet av befolkningen måhända ansluter sig till regeringsförslaget kan naturligtvis då inte få vara avgörande.
Regeringens förslag innefattar en lagfäst riksomfattande clearing. Detta tillgodoser ett länge framfört önskemål. Clearingsystemet innebär att resurser överföres från den som uppburit medel till den som tillhandahållit tjänsterna. Ett sådant clearingsystem möjliggör att den enskilde utan tillkommande krav på betalning kan välja begravningsplats och ianspråktagande av övriga tjänster på en ort trots att avgiften erlagts till en huvudman på någon annan ort. Det bör med tillämpande av samma huvudprinciper vara möjligt att ha två huvudmän för begravningsverksamhet inom samma förvaltningsområde enligt följande.
Församling inom Svenska kyrkan är huvudman för begravningsverksamhet och tillhandahåller allmän begravningsplats. Ett borgerligt organ förslagsvis kommunen är också huvudman för begravningsverksamhet och tillhandahåller allmän begravningsplats. Kommunens allmänna begravningsplats skall bestå av särskilda gravplatser för icke-kristna trosbekännare. Den som tillhör Svenska kyrkan betalar genom kyrkoavgiften begravningsavgift till församlingen där vederbörande är folkbokförd. Den som inte tillhör Svenska kyrkan betalar begravningsavgift till kommunen där vederbörande är folkbokförd. En person som inte tillhör Svenska kyrkan men likväl vill vila på kyrkans allmänna begravningsplats, t.ex. på grund av att vederbörande är kristen tros-bekännare men tillhörig endast annat trossamfund eller därför att anhörig tidigare begravts där, skall ha rätt därtill och församlingen har rätt till ersättning från personens hemkommun genom clearingsystemet. Den kommunala begravningsavgiften måste bestämmas med utgångspunkt från kommunens kostnad inte bara för tillhandahållande av den egna allmänna begravningsplatsen utan också för utbetalning av clearing-avgifter. Genom att alla kostnader för begravningsverksamheten särredovisas och är föremål för offentlig granskning bör begravningsavgifterna komma att avspegla kostnaderna som huvudmännen har. Svårigheter att uppnå en fullständigt riktig fördelning finns oavsett om regeringens förslag väljes eller om ett alternativt förslag läggs till grund för lagstiftning. T.ex. kan vissa huvudmän inom vars ansvarsområde ett sjukhem är beläget drabbas av kostnader som är svåra att finansiera med begravningsavgifter. För tillgodoseende av detta kan ett särskilt utjämningssystem bli nödvändigt enär den inomkyrkliga utjämningen inte kommer att omfatta begravningsverksam-heten. Mitt alternativa system med två huvudmän kan vidare leda till att begravningsavgiften som utges som en integrerad del av kyrkoavgiften till församlingen och beslutas av denna blir annan än den begravningsavgift som utges till kommunen och beslutas av denna. Sådan olikhet kan bero av att respektive huvudmans kostnader för begravningsverksamhet efter clearing är olika t.ex. på grund av olika begravningsseder. Att en sådan skillnad avspeglas i avgiften anser jag inte principiellt fel. Avvikelsen i absoluta belopp torde vara för den enskilda av marginell betydelse.
I den praktiska verksamheten bör naturligtvis församlingen och kommunen samverka på grundval av avtal. Det är självklart att t.ex. krematorieverksamhet bedrives i samverkan. Även skötsel av begravningsplatser kan ske gemensamt. De ur ideell synvinkel känsliga frågorna, t.ex. utformning av det som i lagförslaget omnämnes "ceremonilokal" och begravningsplatsens allmänna utformning bör däremot beslutas helt självständigt av respektive huvudman. Besluten kan då fattas på ett fullt demokratiskt sätt av respektive huvudman. Församlingen kan fatta beslut rörande dess allmänna begravningsplats med beaktande av läromässiga hänsyn. Kommunen kan beakta andra ideella aspekter utan beroende av församlingen.
Det av mig här skisserade alternativa förslaget tillgodoser bättre än regeringsförslaget religionsfrihetskrav. Detta av två följande skäl.
För det första åläggs inte trossamfundet Svenska kyrkan ansvaret för särskilda gravplatser för icke-kristna. Svenska kyrkan har tidigare motsatt sig den uppgiften bl.a. av hänsyn till respekten för dem som tillhör annan religion eller inte vill tillhöra någon trossamfund.
För det andra skapas trovärdiga möjligheter för Svenska kyrkan att även långsiktigt behålla ansvaret för huvuddelen av begravningsverksamheten. Om minoritetsintressen tillgodoses på ett rätt sätt minskar risken för framtida krav på att all begravningsverksamhet genom beslut av regeringen skall överföras på borgerlig kommun. Det är betydelsefullt för Svenska kyrkan som folkkyrka att få behålla ansvaret för kyrkliga allmänna begravningsplatser. Regeringsförslaget kan innebära att en framtida regering med hänvisning till religionsfriheten och med hänvisning till att det endast kan finnas en huvudman inom varje förvaltningsområde överför all begravningsverksamhet till borgerlig kommun.
Med hänvisning till vad jag här anfört ansluter jag mig till övriga reservanters yrkande.
Reservation 2
i frågan om inflytande och insyn (mom. 9)
av Susann Torgerson, Britas Lennart Eriksson, Börje Dahlvid, Sven Håkansson och Ingrid Emanuelsson,
som anser
dels att utskottet i stället för texten i betänkandets avsnitt 1.4.5 till och med det näst sista stycket hade bort anföra följande
Även de som inte tillhör Svenska kyrkan och saknar rösträtt och valbarhet till beredande och beslutande organ inom kyrkan måste tillförsäkras inflytande över en angelägenhet som berör dem i lika hög grad som de tillhöriga. Utskottet anser det självklart att även de som inte tillhör Svenska kyrkan skall ha rätt att direkt påverka eller delta i beslut om t.ex. begravningsavgiften eller planering och utbyggnad av särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund.
Regeringens bedömning, att det är angeläget att vidta åtgärder för att öka insynen och inflytandet för dessa icke tillhöriga, är helt riktig. På vissa orter är det redan nu så att andelen icke kyrkotillhöriga överstiger 30 procent. Om Svenska kyrkan skall vara trovärdig är det viktigt att den garanterar dessa grupper full insyn. Annars föreligger det enligt utskottets uppfattning en stor risk att Svenska kyrkan inom några få år kommer att gå miste om uppdraget att ansvara för den största delen av begravningsverksamheten.
Flera remissinstanser har haft kritiska synpunkter på förslaget. Utskottet instämmer i att man kan lösa frågan om insyn och medverkan på olika sätt och att förslaget inte är helt idealiskt, men har inte funnit något alternativ som på ett bättre sätt tillgodoser behovet av minoritetsskydd. I samband med en framtida utvärdering av detta system får det visa sig om en revidering bör ske. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till regeringens förslag i denna del
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande inflytande och insyn
att kyrkomötet med avslag på motionerna 1998:27, 1998:33, 1998:38 samt 1998:41, yrkande 1, tillstyrker regeringens skrivelse i denna del.
Läronämndens yttrande
1998:13
med anledning av motion om värdigt omhändertagande av foster
Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1998:4 om värdigt omhänder-tagande av foster.
Läronämnden vill framhålla att frågorna om ett värdigt omhändertagande och gravsättning av foster kräver stor varsamhet. Dessa frågor aktualiserar svårigheten att tillämpa principen om respekt för människovärdet på ett entydigt sätt.
Det vore knappast rimligt att föreskriva att foster oberoende av ålder skall kremeras och/eller gravsättas. Berörda föräldrar bör få adekvat information. Samtidigt skall man i denna fråga söka undvika att skapa skuldkänslor.
Ett värdigt omhändertagande kan ta sig olika uttryck. Kremation och gravsättning kan ses som ett erbjudande men får aldrig uppfattas som ett krav.
Uppsala den 11 augusti 1998
På läronämndens vägnar
KG HAMMAR
Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Caroline Krook, Göran Bexell, vice ordförande, Birger Olsson, Björn Skogar, Cristina Grenholm, Curt Forsbring, Anna-Lena Weberup, Astrid Andersson Wretmark.
Församlingsutskottets yttrande
1998:2y
Med anledning av KMot 1998:4, om värdigt omhändertagande och gravsättning av foster
Till första kyrkolagsutskottet
Församlingsutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över KMot 1998:4 och där särskilt punkterna 3 och 4 i hemställan.
Beträffande punkt 3 i motionens hemställan, där behovet av pastorala råd för församlingar och kyrkogårdsförvaltningar påtalas, fann utskottet att Biskopsbrevet Omhändertagande av foster från 1991 på ett utmärkt sätt har behandlat denna fråga. Utskottet menade vidare, att en lämplig form för utarbetandet av pastorala råd vore att låta denna fråga behandlas inom ramen för det arbete, som i samarbete mellan Församlingsnämnden och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund bedrivs av Arbetsgruppen för begravningspastoral. Enligt uppgifter från arbetsgruppen kommer frågorna kring omhändertagande och gravsättning av foster att tas upp i den begravningspastoral som är under utarbetande. Utskottet menade därför att Centralstyrelsen bör anmodas att till denna arbetsgrupp förmedla innehållet i motionen.
Utskottet pekade också på den viktiga frågan om information och utbildning kring dessa frågor. Utskottet menade vidare att Centralstyrelsen i övrigt bör verka enligt motionens intention, bland annat när det gäller kommande remissvar rörande förslag till ändring av Socialstyrelsens Allmänna råd.
Sammanfattningsvis ställde sig utskottet positivt till ett tillstyrkande av KMot 1998:4 punkt 3, med tillägget att ärendet bör hänskjutas till Arbetsgruppen för begravningspastoral för Svenska kyrkan, och till ett tillstyrkande av punkt 4.
Sigtuna den 24 augusti 1998
På församlingsutskottets vägnar
Eivor Hultén
Närvarande: Eivor Hultén, ordförande, Nelly Wallenborg, Håkan Engström, Kerstin Björk, Jörgen Silén, Lena Petersson, Åke Utterberg, Eva Forssell Aronsson, Christina Holmgren, Berit Bergman, Ingemar Öberg, Henry Svensson, Björn-Eric Carlsson, Annika Mellgren, Ann-Charlott Stegö.
Biskop Lars Eckerdal har deltagit i utskottets överläggningar.
  
|