Första kyrkolagsutskottets betänkande
1996:2

Strukturfrågor m.m.

Till utskottet har hänvisats dels motion KMot 1996:6 av Åke Blomqvist och Magnus Liedholm, vari hemställs

   att kyrkomötet, som sin mening ger Centralstyrelsen tillkänna behovet av ekonomiska samfälligheter på lokalplanet också efter den förändrade relationen mellan Svenska kyrkan och staten samt att i det inomkyrkliga utredningsarbetet därvid särskilt klargörs ansvarsfördelning mellan samfällighet och ingående enheter samt kyrkoherdarnas ställning,

dels motion KMot 1996:7 av Gösta Äng, vari hemställs

   att kyrkomötet måtte begära att Centralstyrelsen i utredningsarbetet inför 2000-talet med Svenska kyrkans ändrade relationer låter undersöka om inte en begränsning av antalet beslutsorgan enligt ovan kunde åstadkommas,

dels motion KMot 1996:16 av Karl-Johan Nilsson vari hemställs

   att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen i tilläggsdirektiv till utredningen rörande kyrkans framtida organisation gör klart att man i utredningsarbetet skall överväga också förslaget från kyrkobyggnadsutredningen vad gäller förändringen av den lokala strukturen,

dels motion KMot 1996:36 av Ingrid Johansson Fjelkman, vari hemställs

   att kyrkomötet hos Centralstyrelsen begär att Direktiv för det kyrkliga utredningsarbetet med anledning av principbeslutet om ändrade relationer mellan Svenska kyrkan och staten utvidgas, så att den församlingsstruktur som förordas i Fädernas kyrkor - och framtidens får finnas med i utredningens överväganden.

Beträffande de närmare motiveringarna hänvisas till motionerna.

Läronämnden har yttrat sig över motionerna 1996:6, 16 och 36. Yttrandet Ln 1996:6 fogas till detta betänkande som bilaga.

Utskottet

I motion KMot 1996:6 aktualiseras frågan om flerpastoratssamfälligheten som en lämplig organisationsform för ekonomisk samverkan mellan församlingar. Som framgår av motionen har denna fråga berörts i diskussionspromemorian Stift och stiftsledning - roller och uppgifter, Svenska kyrkans utredningar 1996:2. I promemorian bedöms flerpastoratssamfälligheten vara en olämplig samverkansform samtidigt som vikten av att en flerpastoratssamfällighets uppgifter begränsas till det rent ekonomiska området betonas. Som en särskild fråga berörs även i promemorian hur kyrkoherdens övergripande samordnings- och tillsynsansvar skall lösas inom en flerpastoratssamfällighet. Den lösning som förordas har hämtats från den rekommendation om "Kyrkoherdens övergripande samordnings- och tillsynsansvar" som antagits av Biskopsmötet, Centralstyrelsen och Pastoratsförbundet.

Av direktiven för det inomkyrkliga utredningsarbetet framgår bl.a. att stiftsorganisationsutredningens promemoria skall finnas med som ett underlag för utredningsarbetet. Även de frågor som tas upp i ovannämnda rekommendation behöver enligt direktiven behandlas i detta sammanhang.

Utskottet är väl medvetet om att vissa av de nuvarande samfällighetsformerna har brister. Fördelningen av uppgifterna mellan samfälligheten och de ingående församlingarna är många gånger oklar. På sina håll finns tendenser att samfälligheten får en för stark ställning i förhållande till församlingarna, vilket medför att församlingskyrkorådens intresse och engagemang för verksamheten i församlingarna riskerar att minska. Enligt utskottets mening faller detta väl inom ramen för utredningsdirektiven.

Det finns heller ingen anledning att befara att inte kyrkoherdarnas ställning i flerpastoratssamfälligheterna kommer att belysas och klargöras i detta sammanhang. De önskemål som framförs i motionen är därmed tillgodosedda, och det saknas därför enligt utskottet anledning att bifalla motion KMot 1996:6. Den bör därför avslås.

I motionerna KMot 1996:16 och KMot 1996:36 framställs önskemål om att det förslag till strukturförändringar på lokalplanet som föreslagits av kyrkobyggnadsutredningen skall övervägas i utredningsarbetet rörande Svenska kyrkans framtida organisation. I sitt nyligen framlagda betänkande "Fädernas kyrkor - och framtidens", Svenska kyrkans utredningar 1996:1, skisserar utredningen en strukturmodell som syftar till att lösa kyrkobyggnadsproblemen. Att lägga samman församlingar till större enheter är enligt utredningen en möjlig väg att åstadkomma en bärkraftig bas för ett meningsfullt församlingsarbete. Den föreslagna modellen innebär i korthet att församlingarna inom ett pastorat går samman till en församling. De förutvarande församlingarnas territorium benämns socken och skötseln av de förutvarande församlingskyrkorna, sockenkyrkorna, kan anförtros ett lokalt organ som anpassas efter de särskilda behoven. Modellen finns i betänkandet närmare beskriven och motiverad på sid. 125-133.

I direktiven för det inomkyrkliga utredningsarbete som nu pågår, betonas församlingens betydelse som den grundläggande enheten i och den lokala manifestationen av kyrkan och att detta skall vara en viktig utgångspunkt för arbetet med den kyrkliga indelningen. I anslutning härtill klargörs att utredningsarbetet denna gång inte bör syfta till några genomgripande förändringar av den nuvarande kyrkliga indelningen. Arbetet skall i stället i första hand avse formerna för beslut om den kyrkliga indelningen.

Utskottet anser att Centralstyrelsens bedömning av vad som bör utredas är riktig. Detta innebär inte att utskottet har den uppfattningen att den rådande kyrkliga strukturen på lokalplanet inte är i behov av förändring. Ekonomiskt bärkraftiga enheter på lokalplanet är en viktig förutsättning för att Svenska kyrkan på lång sikt skall kunna fullgöra sin uppgift som kyrka för hela svenska folket. Strukturförändringar i detta syfte är därför både önskvärda och nödvändiga. För att ett sådant arbete skall bli framgångsrikt krävs dock en vilja och förståelse från dem som i första hand berörs härav. Det är därför viktigt att det nödvändiga strukturarbetet så långt det är möjligt, genomförs utan inslag av tvång. Utgångspunkten bör vara frivillighet.

Den kommande relationsförändringen mellan Svenska kyrkan och staten innebär i flera avseenden stora omvälvningar för såväl förtroendevalda som anställda i kyrkan. Enligt utskottets mening vore det därför olämpligt att i detta sammanhang överväga och än mindre genomföra en strukturförändring efter kyrkobyggnadsutredningens modell. Pågående strukturarbete bör dock fortsätta och även intensifieras i syfte att förbättra förutsättningarna för den kyrkliga verksamheten även efter sekelskiftet. Med hänsyn härtill är utskottet inte berett att tillstyrka bifall till motionerna 1996:16 och 1996:36.

I motion KMot 1996:7 hävdas att Svenska kyrkan är överorganiserad och att det för både den vanlige församlingsmedlemmen och de förtroendevalda är förvillande med alla de olika beslutsorgan som kan förekomma i församlingar och pastorat. I utredningsarbetet inför Svenska kyrkans relationsförändring bör därför enligt motionären undersökas om inte en begränsning av antalet beslutsorgan kunde åstadkommas.

Enligt direktiven för det kyrkliga utredningsarbetet ska det framtida inomkyrkliga regelsystemet i stor utsträckning bygga på 1992 års kyrkolag. Bestämmelser därifrån ska föras in i kyrkoordningen och andra kyrkliga författningar, varvid en strävan bör vara att om möjligt minska antalet bestämmelser. Vad särskilt gäller det kommande regelsystemet för församlingsnivån anges i direktiven att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt möjligheterna till förenklingar i regelsystemet och åt att ge ett ökat utrymme för lokalt betingade lösningar.

Mot bakgrund av dessa direktiv finns det enligt utskottet anledning att räkna med att utredningsarbetet kommer att resultera i såväl en avreglering som i förenklingar av de bestämmelser som skall gälla för den lokala nivån inom Svenska kyrkan. Det syfte som uppbär motionen kommer därmed sannolikt att bli tillgodosett. Mot bakgrund härav föreslår utskottet avslag på motion 1996:7.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer utskottet

1. beträffande lokala kyrkliga samfälligheter
   att kyrkomötet avslår motion KMot 1996:6,

2. beträffande förenkling inom Svenska kyrkans organisation
   att kyrkomötet avslår motion KMot 1996:7,

3. beträffande den lokala strukturen
   att kyrkomötet avslår motionerna KMot 1996:16 och KMot 1996:36.

På första kyrkolagsutskottets vägnar

Evert Josefsson

Patrik Tibbling

---
Närvarande: Evert Josefsson, ordförande, Britas Lennart Eriksson, Gurli Nylund, Sven Håkansson, Else-Maj Silvernagel, Ann-Marie Nilsson, Alvar Gahm, Inger Lifv, Åsa Ingårda, Kerstin Linder, Karl-Johan Nilsson, Göran Petterson, Gunnar Blomgren, Nils Gårder, Åke Blomqvist.

Reservation

i frågan om den lokala strukturen

av Karl-Johan Nilsson och Göran Pettersson som anser

  dels att utskottet i stället för den text i betänkandet som börjar med orden "I direktiven till det inomkyrkliga utredningsarbetet" och slutar med orden "inte berett att tillstyrka bifall till motionerna 1996:16 och 1996:36" hade bort anföra följande:

   Nödvändigt förändringsarbete är en av möjligheterna för Svenska kyrkan att möta framtiden. Alla församlingar bör få en struktur, som ger reella möjligheter att ta fullt ansvar när det gäller gudstjänstliv, undervisning, diakoni och evangelisation. Kyrkobyggnadsutredningen avslutar under rubriken "Förändring leder till förnyelse" med: "Här finns en stor pedagogisk uppgift i att tydliggöra att en förändring kan leda till förnyelse i församling och socken. För den enskilde församlingsbon skulle omfördelningen kunna innebära en förbättring av gudstjänstlivet och församlingsgemenskapen, samtidigt som resurser frigörs för förvaltning av sockenkyrkan och församlingslivet i övrigt.",

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande den lokala strukturen

   att kyrkomötet med anledning av motionerna 1996:16 och 1996:36 hos Centralstyrelsen begär att direktiven för det kyrkliga utredningsarbetet med anledning av principbeslutet om ändrade relationer mellan Svenska kyrkan och staten utvidgas, så att den församlingsstruktur som förordas i kyrkobyggnadsutredningens betänkande "Fädernas kyrkor - och framtidens" får finnas med i utredningarnas överväganden.

Särskilt yttrande

Åke Blomqvist anför:

Utskottets huvudprincip har varit att ge en extensiv tolkning av utredningsdirektiven. Frågeställningar i såväl tidigare som årets kyrkomöten och inomkyrkliga utredningar kommer att finnas med i utredningarnas bagage av frågeställningar. Tilläggsdirektiv bedöms av utskottet utifrån denna utgångspunkt ej erforderliga för motionerna 6, 16 och 36.

Med förbehållet att utredningarna arbetar under sådana förutsättningar biträder jag utskottets hemställan om avslag på motionerna 6, 16 och 36.

Beträffande utskottets motivtext om det nödvändiga strukturarbetet har jag i vissa delar annan mening än utskottet. En obligatorisk reglering kan i vissa fall bli nödvändig. I proposition 1987/88:31 anförde departementschefen behov av en utvärdering av den frivilliga benägenheten till nödvändiga strukturförändringar. En sådan skulle ske före år 2000. Vid föregående års kyrkomöte anförde utskottet i sitt betänkande 1995:6 Kyrkans strukturomvandling att det var för tidigt att utvärdera genomförda indelningsändringar och ange riktlinjer för framtiden. På utskottets förslag beslöt kyrkomötet uppdra åt Centralstyrelsen att i en delrapport redovisa resultatet av det hittills utförda strukturarbetet samt erfarenheter och slutsatser i övrigt av detta arbete. Av Centralstyrelsens verksamhetsberättelse framgår att - i stället för en redovisning till kyrkomötet - frågan överlämnats till de kyrkliga utredningarna. Detta tolkar jag som ett tilläggsdirektiv från Centralstyrelsen.

Kyrkobyggnadsutredningen har också - med särskild följeskrivelse till stiftsstyrelser och pastorat/församlingar - överlämnats till de kyrkliga utredningarna. Stift och lokala enheter har uppmanats att till de kyrkliga utredningarna inkomma med synpunkter och också studera och förbereda konsekvenser. Utredningen sätter som slutår för förändringsarbetet år 2010.

Enligt min mening vore det en fördel om åren fram till år 2000 med kyrkobyggnadsutredningen som grund kan leda till frivilliga strukturförändringar.