Motion till kyrkomötet

1996:6

av Åke Blomqvist och Magnus Liedholm
om totala kyrkliga samfälligheter i framtidens kyrka


Centralstyrelsen har i december 1995 tillsatt fyra utredningar med anledning av principbeslutet om ändrade relationer mellan svenska kyrkan och staten. En av utredningsgrupperna har att behandla de frågor som avser arbetet på de i huvudsak tre kyrkliga nivåerna.

Ur Centralstyrelsens direktiv citeras:

"Beträffande regelsystemet för den lokala nivån skall utgångspunkten tas i kyrkolagens femte avdelning. Som 1995 års kyrkomöte framhållit bör huvuddelen av de bestämmelser som finns för församlingsstyrelsen föras över till ett kommande regelsystem. Det bör vara en strävan att ha en så enkel organisation som möjligt. Härvid bör särskild uppmärksamhet ägnas åt det som sägs ovan i avsnittet Gemensamma utgångspunkter om möjligheterna till förenklingar i regelsystemet och om att ge ett utökat utrymme för lokalt betingade lösningar."

I kyrkolagens femte avdelning regleras att samverkan mellan församlingar kan ske på samfällighetsbasis -- en sådan form är pastoratet -- en annan är den totala pastoratssamfälligheten.

Tillkomsten av de totala pastoratssamfälligheterna har ofta motiverats av en ekonomisk utjämning mellan församlingarna i den borgerliga kommunen eller delar därav. Andra skäl har varit administrativa och möjlighet att på samfälligheten ge församlingarna/pastoraten tillgång till välutbildad personal inom administration, ekonomi, personalvård och kyrkogårds- och fastighetsskötsel. Det finns i dag exempel där samfällighetslösningen lovordas, men det finns också exempel där det gnisslar. Samfällighetens förtroende och tillit till pastoratens verksamhetsmål och inriktning i församlingsarbetet är en viktig komponent likaväl som pastoratens och kyrkoherdarnas villighet att se helheten. Den dubbla ansvarslinjens svårigheter finns inte bara fokuserad i de ekonomiska samfälligheterna utan också i en- och flerförsamlingspastorat. Till stor det handlar det om villighet till samarbete och förståelse för var och ens uppgift.

I Svenska kyrkans utredningar 1996:2 Stift och stiftsledning -- roller och uppgifter görs bedömningen att ekonomiska flerpastoratssamfälligheter i regel inte är någon lämplig organisationsmodell. Också i de av Centralstyrelsen, Biskopsmötet och Pastoratsförbundet nyligen antagna rekommendationer om kyrkoherdens övergripande tillsyns- och samordningsansvar tas frågan om kyrkoherdens ställning upp.

Vi menar att i utredningsarbetet bör också de ekonomiska flerpastoratssamfälligheterna finnas med som en samarbetsform på det lokala planet. Samfällighetsformens positiva sidor bör bevaras och dess nackdelar bearbetas och därvid resultera i förtydliganden och förändringar vad avser ansvarsfördelning mellan de i samfälligheten ingående pastoraten och kyrkoherdarnas ställning. Då uppfylls också Centralstyrelsens direktiv (sid. 248 i boken "Svenska kyrkan i förnyad gestalt": Regelsystemet bör utformas så att det ger utrymme för en flexibel organisation med så långt som möjligt lokalt betingade lösningar.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

  att kyrkomötet, som sin mening ger Centralstyrelsen till känna behovet av ekonomiska samfälligheter på lokalplanet också efter den förändrade relationen mellan Svenska kyrkan och staten samt att i det inomkyrkliga utredningsarbetet därvid särskilt klargörs ansvarsfördelning mellan samfällighet och ingående enheter samt kyrkoherdarnas ställning.

Huddinge den 11 juni 1996

Åke Blomqvist Magnus Liedholm