Motion till kyrkomötet
1996:6
av Åke Blomqvist och Magnus Liedholm
om totala kyrkliga samfälligheter i framtidens kyrka
Centralstyrelsen har i december 1995 tillsatt fyra utredningar med anledning
av principbeslutet om ändrade relationer mellan svenska kyrkan och staten.
En av utredningsgrupperna har att behandla de frågor som avser arbetet på
de i huvudsak tre kyrkliga nivåerna.
Ur Centralstyrelsens direktiv citeras:
"Beträffande regelsystemet för den lokala nivån skall utgångspunkten tas i
kyrkolagens femte avdelning. Som 1995 års kyrkomöte framhållit bör
huvuddelen av de bestämmelser som finns för församlingsstyrelsen föras
över till ett kommande regelsystem. Det bör vara en strävan att ha en så
enkel organisation som möjligt. Härvid bör särskild uppmärksamhet ägnas åt
det som sägs ovan i avsnittet Gemensamma utgångspunkter om
möjligheterna till förenklingar i regelsystemet och om att ge ett utökat
utrymme för lokalt betingade lösningar."
I kyrkolagens femte avdelning regleras att samverkan mellan församlingar
kan ske på samfällighetsbasis -- en sådan form är pastoratet -- en annan är
den totala pastoratssamfälligheten.
Tillkomsten av de totala pastoratssamfälligheterna har ofta motiverats av en
ekonomisk utjämning mellan församlingarna i den borgerliga kommunen eller
delar därav. Andra skäl har varit administrativa och möjlighet att på
samfälligheten ge församlingarna/pastoraten tillgång till välutbildad personal
inom administration, ekonomi, personalvård och kyrkogårds- och
fastighetsskötsel. Det finns i dag exempel där samfällighetslösningen
lovordas, men det finns också exempel där det gnisslar. Samfällighetens
förtroende och tillit till pastoratens verksamhetsmål och inriktning i
församlingsarbetet är en viktig komponent likaväl som pastoratens och
kyrkoherdarnas villighet att se helheten. Den dubbla ansvarslinjens
svårigheter finns inte bara fokuserad i de ekonomiska samfälligheterna utan
också i en- och flerförsamlingspastorat. Till stor det handlar det om villighet till
samarbete och förståelse för var och ens uppgift.
I Svenska kyrkans utredningar 1996:2 Stift och stiftsledning -- roller och
uppgifter görs bedömningen att ekonomiska flerpastoratssamfälligheter i regel
inte är någon lämplig organisationsmodell. Också i de av Centralstyrelsen,
Biskopsmötet och Pastoratsförbundet nyligen antagna rekommendationer om
kyrkoherdens övergripande tillsyns- och samordningsansvar tas frågan om
kyrkoherdens ställning upp.
Vi menar att i utredningsarbetet bör också de ekonomiska
flerpastoratssamfälligheterna finnas med som en samarbetsform på det lokala
planet. Samfällighetsformens positiva sidor bör bevaras och dess nackdelar
bearbetas och därvid resultera i förtydliganden och förändringar vad avser
ansvarsfördelning mellan de i samfälligheten ingående pastoraten och
kyrkoherdarnas ställning. Då uppfylls också Centralstyrelsens direktiv
(sid. 248 i boken "Svenska kyrkan i förnyad gestalt": Regelsystemet bör
utformas så att det ger utrymme för en flexibel organisation med så långt som
möjligt lokalt betingade lösningar.
Hemställan
Mot bakgrund av det anförda hemställs
att kyrkomötet, som sin mening ger Centralstyrelsen till känna behovet av
ekonomiska samfälligheter på lokalplanet också efter den förändrade
relationen mellan Svenska kyrkan och staten samt att i det inomkyrkliga
utredningsarbetet därvid särskilt klargörs ansvarsfördelning mellan
samfällighet och ingående enheter samt kyrkoherdarnas ställning.
Huddinge den 11 juni 1996
|