Förslag till kyrkomötesbeslut
1. Kyrkomötet beslutar att 17 kap. 16 a § i kyrkoordningen ska upphöra att gälla.

2. Kyrkomötet beslutar att 42 kap. 8–10 §§ i kyrkoordningen ska ha följande lydelse:

8 § Den som tillhör Svenska kyrkan har rätt till vigsel i Svenska kyrkans ordning, om inte synnerliga skäl hindrar det. En församling får inte ta ut någon avgift av makarna.
Om vigseln har ägt rum i någon annan församling än den som någon av makarna tillhör, har denna församling rätt till ersättning från den församling som den äldre av makarna tillhör eller, om den äldre av makarna inte tillhör någon församling i Svenska kyrkan, från den församling som den yngre av makarna tillhör.
Om en präst har anlitats från en annan församling än den där vigseln har skett har den församlingen rätt till ersättning som i andra stycket. Kyrkostyrelsen fastställer beloppens storlek.
Även när inte någon av de blivande makarna tillhör Svenska kyrkan, får de vigas i Svenska kyrkans ordning, om det finns särskilda skäl. Då får en avgift tas ut.
Beslutet om rätt till vigsel fattas av kyrkoherden i den församling där vigseln begärs. Kyrkoherden får även uppdra åt någon annan präst i församlingen att besluta.
9 § Dödsboet har rätt till begravningsgudstjänst i den församling som den avlidne tillhörde, om inte synnerliga skäl hindrar det. Församlingen får inte ta någon avgift.
En begravningsgudstjänst får även firas när någon som inte tillhörde Svenska kyrkan har avlidit, om det finns särskilda skäl och är förenligt med den avlidnes önskemål. Då får församlingen ta ut en avgift.
Beslutet om att fira begravningsgudstjänst fattas av kyrkoherden, som även får uppdra åt någon annan präst i församlingen att besluta.
10 § Dödsboet har även rätt till begravningsgudstjänst inom en annan församling än den som den avlidne tillhörde vid dödsfallet, om inte synnerliga skäl hindrar det. Beslutet fattas av kyrkoherden i den församlingen, som även får uppdra åt någon annan präst i församlingen att besluta.
Dödsboet betalar inte någon avgift för begravningsgudstjänsten till församlingen. Den församling som den avlidne tillhörde ska ersätta den andra församlingen för dess kostnader.
3. Kyrkomötet beslutar att dessa ändringar ska träda i kraft den 1 januari 2012.

Motivering
I oktober 2010 beslutade kyrkomötet om ändringar i kyrkoordningen med innebörden att en präst inte får ta emot arvode eller ekonomisk ersättning från annan än en församling inom Svenska kyrkan. Bakgrunden till att det gjorts en utredning om detta var uppgifter i TV-programmet Uppdrag granskning om att präster i samband med kyrkliga handlingar fick ersättning kontant och man ifrågasatte då beskattningen av dessa ersättningar.
Man menar att det inte är en ovillkorlig rättighet för den enskilde medlemmen att kunna välja präst. Utredningen förordar dock en generös hållning och menar att prästen ska förordnas av den församling där den kyrkliga handlingen äger rum.
I de fall då en välkänd och omtyckt präst som följt familjen genom livet har gått i pension eller är anställd utanför församlingen då en familjemedlem ska begravas så kan man inte få den prästen man önskar vid begravningsgudstjänsten om inte församlingen kan betala förrättningen, eller att prästen gör detta utan ersättning.
Visst ska människor som redan betalat kyrkoavgift ha rätt till en kostnadsfri begravningsgudstjänst, men om de av olika skäl vill ha en viss präst som förrättar denna och är beredda att betala för detta så förstår jag inte varför de inte ska kunna få det. Vi bör tillmötesgå de anhörigas önskemål och visa dem empati istället för att förbjuda dem att välja präst.
När det gäller de svarta pengarna som virvlar runt så ska väl inte de som är noga med att betala skatt behöva lida för att det alltid finns människor som inte vill göra rätt för sig.
När de anhöriga visar Vita arkivet eller ett testamente som säger att den döde önskar en viss präst så är det svårt för begravningsbyrån att förklara att prästen inte får ta emot pengar av de anhöriga för begravningen. För att efterkomma en avlidens vilja så är de anhöriga beredda att betala för den tjänsten.
Församlingarna har i sin budget oftast inget utrymme för att kunna förordna pensionerade präster eller andra präster som inte är anställda i församlingen. Vissa präster har ett stort kontaktnät och är ofta önskade som begravningspräster och att våra medlemmar inte ska kunna få välja en präst som de känner och har tilltro till det tycker jag är fel.
Samma resonemang som beträffande begravningsgudstjänster kan också föras i fråga om vigselgudstjänster.
För de kyrkomedlemmar som är berörda är det angeläget att omedelbart få till stånd en annan ordning än den som beslutades av förra årets kyrkomöte. Därför bör enligt min mening kyrkomötet besluta att ändra kyrkoordningen enligt nedanstående. En annan möjlighet, som dock är mindre bra eftersom den drar ut på tiden, skulle vara att ge ett uppdrag till kyrkostyrelsen att återkomma till nästa års kyrkomöte med förslag till ändringar i kyrkoordningen. De erfarenheter som redan har gjorts pekar dock på att beslutet förra året var förhastat.

Uppsala 13 juli 2011