Julevsáme Sálmmagirjje, psalmbok på lulesamiska

I KsSkr 2002:11 återfinns en redogörelse för arbetet med att översätta utdrag ur psalmboken till lulesamiska. Kyrkomötet beslöt år 2002 att godkänna en provutgåva med psalmer på lulesamiska för användning i Svenska kyrkan.

Efter provutgåvan av den lulesamiska psalmboken har antalet psalmer utökats till 240. Urvalet har varit inriktat på behovet av psalmer under vissa delar av kyrkoåret, för de viktigaste kyrkliga handlingarna liksom för den enskilda andakten. Psalmer även för de samiska högtider som av tradition firas har tagits med. I samband med det har några av de redan översatta psalmerna utelämnats, när en kategori varit väl tillgodosedd.

En fortlöpande granskning har skett av metriken, som för samiskans del ofta kräver mycket arbete, eftersom enstaviga ord är vanliga i originaltexterna, medan de däremot i samiskan har en mycket låg frekvens. Samiskan har t.ex. inga enstaviga substantiv. I granskningen har det inträffat att antalet verser i en psalm av skilda orsaker har reducerats.

Även några umesamiska psalmer har tagits med i psalmboken. Det är psalmer på den samiska varietet som talas strax söder om lulesamiskan och som tidigt brukades i kyrkliga böcker. Umesamiskan har under lång tid pressats tillbaka genom svenskans dominans i området.

En bland flera anledningar till initiativet med en lulesamisk psalmbok var behovet att ta tillvara den sångtradition som har funnits inom det lulesamiska språkområdet, och som fortfarande lever kvar, framför allt i Tysfjordområdet. Den lulesamiska psalmboken, Sáme Tjåggolwasen Psalm-kirje, från 1895 fanns endast i textversion, och melodierna som använts har förts vidare via muntlig tradition.

De psalmmelodier från Sáme Tjåggolwasen Psalm-kirje som inte funnits med i senare psalmböcker, men som nu ingår i Julevsáme Sálmmagirjje, är alltså rekonstruktioner, nedtecknade dels efter bandupptagningar av olika personer som sjungit psalmer som man brukat sjunga dem eller hört dem sjungas av äldre släktingar, dels efter att ha lyssnat till psalmsång och samtalat med referensgrupp i samband med psalmseminarier i Tysfjord.

Samråd har också skett med personer som har erfarenhet från att ha varit försångare vid laestadianska möten och gudstjänster, för att slutligen få fram en hållbar uppfattning om den mest ”giltiga” varianten av respektive melodi.

Traditionen i de laestadianska församlingarna är att sjunga utan instrument. Detta har bidragit till att utveckla ett särpräglat sångsätt jämförbart med folklig koralsång i andra traditioner. Melodierna har under årtiondenas lopp genom detta antagit nya varianter. I vissa fall har likheten med kända koraler varit uppenbar; i sådana fall framgår detta av musikangivelsen i anslutning till psalmen. Att psalmboken upptar bägge melodivarianterna av sådana psalmer, i form av a- respektive b-melodi, beror på att den ”muntliga” varianten ofta har varit den enda kända i vissa församlingar. I övriga fall, där ursprunget inte har gått att spåra, har beteckningen ”Enligt lulesamisk tradition” fått stå som musikangivelse.

I något fall, där endast inledande fraser ihågkommits, har melodin slutförts inom arbetsgruppen. Även melodier till ett antal nya psalmer som har tillkommit under arbetets gång har nedtecknats inom arbetsgruppen.

Önskemålet att bevara den lulesamiska psalmsångstraditionen har också fått styra notationsprincipen. Det har hela tiden varit en fråga om avvägning mellan å ena sidan målsättningen att psalmen ska spelas (läs: noteras) som den brukar sjungas, och å andra sidan att undvika att styra och låsa fast en melodi utifrån en alltför detaljerad notation av lokala sångtendenser.

Vad gäller musiken till psalmer som översatts från norska och svenska psalmböcker har arbetsgruppen valt den melodi som över lag har varit den mest kända och brukade i församlingarna.

I flertalet fall har melodier ur Landstads psalmbok fått stå som gemensam melodi. Förfaringssättet med a- och b-melodier har använts i relativ stor utsträckning, eftersom många psalmer används med olika melodier på svensk respektive norsk sida.

Smärre avvikelser i överensstämmelsen mellan norska och svenska psalmboksmelodier har angetts med alternativ i smånoter ovanför notsystemet.

I anslutning till psalmboken är avsikten att också en koralbok skall utkomma, där koralsatser från befintliga koralböcker till den svenska och den norska psalmboken sammanställs, även Landstads psalmbok, där sådana funnits. För övriga, dvs. psalmer översatta från norska, finska och samiska andliga sångböcker och barnsångböcker, nyskrivna psalmer och sånger samt psalmerna från Sáme Tjåggolwasen Psalm-kirje, har satser till dessa utarbetats inom arbetsgruppen.

Av psalmerna i den här föreslagna psalmboken på lulesamiska är 141 översättningar från Den svenska psalmboken, 106 är översättningar från norska kyrkans psalmbok. Vissa av dessa finns i båda psalmböckerna. 10 psalmer är samiska till sitt ursprung. Omkring 25 melodier har sitt ursprung i samisk sångtradition eller är nykomponerade av samer.

Psalmboken har ett helt omarbetat register som till utformningen liknar provpsalmbokens, men där någon avdelning är mer ändamålsenligt utformad. Bokens kommande inbindning är avsedd att bli som en traditionell psalmbok till skillnad mot provutgåvan, som hade s.k. spiralinbindning.