Ådå testamennta, Nya testamentet på lulesamiska

En utförlig redogörelse för arbetet med bibelöversättning till lulesamiska finns i KsSkr 2001:4. Kyrkomötet beslöt år 2001 att godkänna för användning i Svenska kyrkan den provöversättning som då förelåg.

Det fortsatta arbetet med Nya testamentet på lulesamiska, Ådå testamennta, innebar efter tryckningen av provupplagan 2000, att de erfarenheter och överväganden som arbetsgruppen hade gjort hann mogna i vissa detaljer. Projektet hade fram till detta skede inneburit en intensiv kontakt mellan lulesamisktalande i Tysfjord i Norge och samer med sin bakgrund i Jokkmokk. Inget språkprojekt har för lulesamiskans del haft en sådan omfattningen som detta projekt. Frågor om ordval och syntax har tagit en betydande tid, även om ordförråden i de båda områdena är förhållandevis enhetliga.

I fråga om syntaxen har under lång tid en svensk/norsk influens gjort sig gällande, som det var angeläget att undvika. Satsbyggnad och ordföljd var i 1903 års översättning starkt påverkan av svenskan. Hos de språkligt skolade samiska översättarna fanns nu en känsla för ett genuinare språk, även om gamla strukturer, t.ex. frågan om ordföljd, lätt återkom. I arbetet med slutversionen blev det därför en uppgift att bringa konsekvens i satsuppbyggnad och ordval, samtidigt som överväganden bl.a. gjordes om hur acceptabla vissa skriftspråksmässiga satskonstruktioner beräknades vara hos läsarna. I tveksamma fall löstes s.k. satsförkortningar upp till konstruktion med bisats, vilket är det frekventa i talspråket.

På grund av det intensiva arbetet med att färdigställa provupplagan var det inte möjligt att fullt ut kunna ägna tid åt det som brukar kallas ”läsbarhet”. När de lingvistiska aspekterna på texterna var klara, blev frågor om den samiske läsarens tänkta uppfattning av texten mer aktuell. Interpunktionen, främst kommateringen, granskades och ändringar gjordes och längre satskonstruktioner uppdelades.