4 Tidpunkten för utträde ur Svenska kyrkan
Kyrkostyrelsens förslag: Det skall utredas om återbetalning kan ske i efterhand av den kyrkoavgift som belöper på tiden efter utträdet. Förhandlingar skall föras med Riksskatteverket om villkoren och möjligheterna härför. I avvaktan på denna utredning skall nuvarande regler fortsätta att gälla.
Promemorians förslag: Den som vill utträda ur Svenska kyrkan skall på begäran kunna kvarstå som medlem i kyrkan tills hans eller hennes avgiftsskyldighet upphör.
Remissinstanserna
Stiftsstyrelsen i Växjö avstyrker förslaget och menar att detta är tänkt utifrån grundidén att tillhörigheten är ett ekonomiskt avtal vilket inte är kyrkoordningens intentioner i övrigt. Förslaget otydliggör utträdesbegärans karaktär av medveten viljeakt och ger intrycket att kyrkan inte tar människor på allvar.
Domkapitlet i Växjö avstyrker förslaget att den som vill utträda ur Svenska kyrkan på begäran skall kunna kvarstå som medlem tills avgiftsskyldigheten upphör. Skulle en person som klart deklarerat sin vilja att utträda ur Svenska kyrkan t.ex. ändå kunna rösta i ett kyrkoval och därmed påverka kyrkans framtid för dem som fortfarande är kyrkotillhöriga. Tanken är stötande för rättsmedvetandet.
Domkapitlet i Strängnäs anför att man måste förutsätta att den som anmäler utträde ur Svenska kyrkan gör det för att vederbörande inte önskar tillhöra Svenska kyrkan längre. Att tillhörigheten ändå skall kunna bestå upp till 14 månader förefaller ologiskt. Att man till och med skall ha möjlighet att en tid efter utträdesanmälan anmäla att utträdet inte skall gälla förrän avgiftsskyldigheten upphör, torde resultera i omfattande problem i kyrkobokföringen. Enligt domkapitlets mening bör en annan lösning sökas på problemet.
Domkapitlet i Karlstad motsätter sig ett införande av ett ekonomiskt tillhörighetsbegrepp enligt förslaget. Genom förslaget riskerar den som önskar utnyttja den föreslagna rätten att stå kvar som medlem tills avgiftsskyldigheten upphör att bli skyldig att betala kyrkoavgift ytterligare ett år om inte utträdet registreras senast den 1 november under det avgiftsbelagda året.
Domkapitlen i Göteborg, Skara, Stockholm, Visby, Luleå och Lund anser i huvudsak samstämmigt att det är rimligt att utträdet sker omgående när anmälan om utträde inkommer. För att kunna råda bot på den obalans som finns i förhållande till avgiftsskyldigheten bör Svenska kyrkan i efterhand, när det är klart hur mycket den utträdande betalt i kyrkoavgift under året, kunna betala tillbaka den kyrkoavgift som belöper på tiden efter utträdet. De administrativa problem som befaras i promemorian om en sådan regel införes torde inte vara större än att kyrkan kan klara detta.
Kungsholms församling anser att förslaget inte är bra och anför vidare att förslaget bör ändras så att den som vill utträda skall kunna göra detta med omedelbar verkan. Avgiftsskyldigheten skall upphöra månaden efter det att utträdet beviljats.
Kyrkobokföringsinspektörsföreningen menar att det bästa vore att avtala med skatteverket så att det blir möjligt att slippa kyrkoavgiften från och med månaden efter utträdet eller också att man kvarstår som kyrkotillhörig till dess att avgiftsskyldigheten upphör.
Överklagandenämnden har ingen erinran mot att den nuvarande ordningen består. Det förefaller inte rimligt att, såsom föreslås, begära av den som just avsett att lämna kyrkan att begära att han/hon skall vara kvar som medlem för att undvika dubbla avgifter. Ett rimligare sätt att komma till rätta med den obalans som råder mellan avgiftsskyldigheten och följderna av utträdet är att komplettera 42 kap. kyrkoordningen med en bestämmelse om att särskilda avgifter inte får tas ut från den som inte är medlem men betalar kyrkoavgift.
Svenska kyrkans församlingsförbund avvisar förslaget. Förbundet har viss förståelse för tanken att ett utträde ur Svenska kyrkan skulle följas av avgiftsbefrielse från samma tidpunkt men håller med om det som sägs i promemorian om att detta inte är en framkomlig väg. Förbundet anser att de eventuella nackdelar som nuvarande ordning för med sig bör kunna motverkas. Genom intensifierade informationsinsatser riktade till allmänheten bör såväl kunskapen om som förståelsen för nu gällande ordning kunna ökas.
4.1 Bakgrund
Den som vill utträda ur Svenska kyrkan skall anmäla det, skriftligen eller vid personligt besök, hos kyrkoherden i den församling som han eller hon tillhör. (Den som inte är folkbokförd i landet skall göra sin utträdesanmälan hos Kyrkostyrelsen.) Enligt 29 kap. 8 § kyrkoordningen skall utträde anses ha skett när anmälan kom in till kyrkoherden.
Enligt 5 § lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund är medlemskapet den 1 november året före inkomståret avgörande för om kyrkoavgift skall tas ut. Den som utträder ur Svenska kyrkan efter den 1 november har således att betala kyrkoavgift för återstoden av utträdesåret men även för det påföljande året. Den som utträder under tiden fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 1 november har att betala avgift hela utträdesåret.
Sammantagna innebär alltså bestämmelserna att den som önskar utträda ur Svenska kyrkan anses ha gjort så med omedelbar verkan. Därmed har också de "förmåner" som förekommer i form av t.ex. rätt till vigsel och begravningsgudstjänst utan kostnad fallit. Däremot kvarstår skyldigheten att betala kyrkoavgift ytterligare en tid.
Denna obalans mellan utträde och avgiftsskyldighet (tidigare skyldighet att betala full församlingsskatt) gällde även före tidpunkten för nya relationer mellan staten och Svenska kyrkan. Den har emellertid uppmärksammats först nu. Den nytillkomna uppmärksamheten torde bero på att många församlingar numera i samband med utträdet skriftligen informerar den utträdande om vad utträdet innebär.
Kyrkostyrelsen anförde i skrivelse till 2002 års kyrkomöte att frågan hade väckts om "tidpunkten för utträde i relation till avgiftsförpliktelsen".
4.2 Kyrkostyrelsens förslag
Enligt 3 § lagen (1998:1593) om trossamfund är ingen skyldig att tillhöra ett trossamfund. I förarbetena till denna bestämmelse anges att dess innebörd också är att det skall vara möjligt för den som tillhör ett trossamfund att utträda ur detta. Bestämmelsen skall dock, enligt förarbetena, inte hindra att viss uppsägningstid tillämpas vid utträde eller att utträde endast kan ske vid en bestämd tidpunkt varje år (prop. 1997/98:116 s. 108).
Den som begär utträde ur Svenska kyrkan torde i regel ha religiösa skäl för detta. Den som utträder gör så därför att han eller hon - av ett eller annat skäl - inte anser sig vilja vara fortsatt delaktig i kyrkans tro, bekännelse och lära. Bestämmelsen om att utträde skall anses ha skett omgående, när anmälan om utträde inkom, är därför rimlig. Kyrkan har inga som helst skäl att söka hålla kvar en person som önskar lämna den.
Det är däremot inte rimligt med den obalans i förhållande till avgiftsskyldigheten som denna ordning innebär.
En väg att lösa problemet med obalansen är att avgiftsskyldigheten upphör vid utträdet. Från statens sida har i samband med lagstiftningen vid relationsförändringen bestämt framhållits att kyrkoavgiftsdebitering via skattesystemet endast kan komma i fråga, om denna debitering samordnas med det gällande skattesystemet. Ett villkor i detta sammanhang är att medlemskapsförhållandena den 1 november året före inkomståret läggs till grund för uttaget av kyrkoavgift. För skattemyndigheterna har därigenom parallellitet med vad som gällde före tidpunkten för relationsförändringen uppnåtts liksom med vad som gäller t.ex. för vilken kommun den skattskyldige anses bosatt i. Det sålunda uppställda villkoret återfinns i lagen om avgift till registrerat trossamfund (och gäller för alla trossamfund som fått rätt att använda skattesystemet för att ta upp sina avgifter).
Det är knappast att förvänta att staten utan krav på motprestation från Svenska kyrkan skulle vilja ändra den nu gällande regleringen.
En möjlighet att tillgodose önskemålet att utträdes- och avgiftsskyldighetsbestämmelserna inte skall halta är att, såsom Överklagandenämnden föreslagit, ta in en bestämmelse i kyrkoordningen som anger att särskilda avgifter inte får tas ut av den som inte tillhör Svenska kyrkan men ändå betalar kyrkoavgift.
Ett annat sätt att lösa problemet - som många av remissinstanserna också framhåller som det sätt man skulle föredra - är att den utträdde i efterhand återfår den kyrkoavgift han/hon erlagt och som belöper på tiden efter utträdet. En förutsättning för detta är att Svenska kyrkan träffar överenskommelse med Riksskatteverket, RSV, om att verket - efter det att Svenska kyrkan skickat uppgifter om vilka personer som utträtt - till kyrkan levererar uppgifter om vilken kyrkoavgift personerna erlagt. Återbetalningen av kyrkoavgiften skulle administreras av Kyrkostyrelsen. Vid inledande kontakter med RSV har inhämtats att det torde vara tekniskt möjligt för RSV att lämna de efterfrågade uppgifterna till Kyrkostyrelsen. Vissa kostnader för programmering mm uppkommer som Kyrkostyrelsen får svara för mot självkostnadspris. Inför en ändring av reglerna enligt vad som angetts måste analyser göras av vilka effekter som kan uppkomma för det kyrkliga utjämningssystemet mm. Fortsatta diskussioner kommer att föras med RSV. Förslag om en sådan förändring får därför anstå till ett kommande kyrkomöte.
I avvaktan därpå skall de nuvarande reglerna gälla. Det skall här noteras att kyrkoherden på pastorala grunder beslutar om den utträdde enskildes rätt att erhålla en kyrklig tjänst. Blir beslutet att sådan rätt föreligger är det inte rimligt att avgift tas ut av den som utträtt men fortfarande betalar kyrkoavgift.
