Remissutfallet på Evangelieboksgruppens förslag

Av de 187 remissinstanser som beretts tillfälle att svara har yttrande inkommit från 128. Därtill finns 95 spontanremisser. Tre av dem är av namninsamlingstyp där förslaget i sin helhet avvisas.

Generellt är såväl stiftsledningar som församlingar och övriga instanser positiva till förslaget även om viss bearbetning behövs. Särskilt bönematerialet måste ses över på nytt. Men man anser förslaget så pass färdigt att om det skulle bli förseningar med de båda andra samtidigt remitterade böckerna - kyrkohandboksförslaget och bönboksförslaget - så bör likväl evangelieboken kunna föras till Kyrkomötet för beslut. Det är denna väg Kyrkostyrelsen nu följer.

I remissutfallet noteras i sammanfattning följande.

Evangelieboken bör även i fortsättningen heta Den svenska evangelieboken. Detta motiveras av dess ekumeniska ställning.

Det finns anledning att minska evangeliebokens omfång. Den har blivit för omfattande i evangelieboksgruppens förslag. Här finns både innehållsliga kommentarer - många texter är alltför långa - som mer praktiska: Hur skall en så stor bok rymmas intryckt i psalmboken?

Det fylliga förordet har tagits väl emot. Dock bör begreppet "Bruksanvisning" utmönstras.

Evangelieboksgruppens förslag att söndagarna efter påsk skall kallas "söndagar i påsktiden" (varvid nuvarande 1 efter påsk blir 2 i påsktiden, osv.) har fått stort stöd. I anslutning till detta framförs förslag i remissvaren om övergivande av söndagar efter trettondedagen och söndagar efter trefaldighet till förmån för "söndagar i jultiden" och "söndagar efter pingst". Det sistnämnda föreslogs för övrigt redan 1983 med förkastades av Kyrkomötet.

Förslaget om bibelcitat i stället för nuvarande ämnesrubriker tas emot positivt. Invändningar finns mot att de ibland är för långa. Ett antal alternativa förslag förs fram.

Införande av psaltarpsalmer hör till de förslag som har störst stöd i remissopinionen även om invändningar finns mot de enskilda urvalen.

Vid en sammanvägning av detta förslag och andra alternativ ("samlingsbön", "temabön" etc.) samt bibehållande av "kollektbön" visar det sig dock finnas ett övervägande stöd för förändringen till "Dagens bön".

Såväl första som andra serien Dagens bön får övervägande positiva omdömen. Att den första serien anknyter till äldre tradition uppskattas. Förslagen till förändringar är delvis motstridiga. De anses av somliga remissinstanser vara alltför gammalmodiga medan andra anser att dessa klassiska böner ändrats för mycket. Åtskilliga synpunkter rör hur långt man här bör gå i fråga om strävan efter inklusivt språk. Flera domkapitel och en del församlingar menar att denna strävan fått för stor betydelse i evangelieboksförslaget.

Det positiva med den andra serien Dagens bön uppfattas vara att de tydligare knutits till dagens bibeltexter. I fråga om utformningen finns dock en delvis mycket hård kritik. Teologin anses undermålig och bönerna är yviga och utbroderande. Remissopinionen tyder på att här krävs en bearbetning i riktning mot större stramhet, enklare bibelanknytning och återhållsammare bildanvändning.

I fråga om förslaget att minska antalet karaktärstexter på de större högtidsdagarna är remissopinionen delad. Framför allt vänder man sig mot att kyrkobesökarna på första söndagen i advent, på julnatten och juldagen inte alltid skulle få höra de kända texterna, något som anses pastoralt oklokt.

Evangelieboksgruppens åtgärder för att lyfta fram bibeltexter om kvinnor och kvinnors erfarenheter bejakas.

Förslaget att avvika från lydelsen i Bibel 2000 för att bibelläsningarna skall framstå som mer inkluderande är det inslag i hela förslaget som får mest kritik. Det finns ett tydligt motstånd mot att "ändra i bibeltexten". Även om skälet kan vara gott finns risken att krav kommer på andra ändringar också och att ett godtycke kommer att prägla bibelläsningen i gudstjänsten. Remissopinionen tyder på att dessa ingrepp i inkluderande riktning skall överges.

De ökande inslagen av berättande bibeltexter och bibeltexter om skapelsen får tydligt stöd och flera remissvar säger att evangelieboksgruppen kunde gjort mer i detta avseende. Här finns återkommande förslag om att ägna midsommardagen enbart åt skapelsetemat.

Förslaget att införa fyra årgångar texter under perioden palmsöndag - påskdagen har fått ett mycket positivt bemötande. Dock påpekas att begreppet "årgång" blir förvillande i sammanhanget. Idén bör alltså behållas men en annan benämning sökas.

Två av kyrkoårets söndagar ändrar genom evangelieboksgruppens förslag karaktär. 10 söndagen efter trefaldighet, som hittills haft temat "Förspillda tillfällen" blir en söndag om nådegåvorna. Detta anses mycket positivt av remissinstanserna. I fråga om 20 söndagen efter trefaldighet är remissopinionen delad. Evangelieboksgruppens förslag att vidga den från hemmet och äktenskapet till nära relationer uppfattas både positivt och negativt. Somliga önskar att äktenskapet skall lyftas fram mer, andra menar däremot att det är bra att inte enbart den traditionella familjen kommer i fokus denna dag.

Evangelieboksgruppen föreslår bibelläsningar även för vigningar. Många finner de föreslagna texterna bra men ifrågasätter samtidigt om inte detta snarare är en kyrkohandboksfråga.

I fråga om kyrkoårets struktur finns i remissvaren ett antal enskilda förslag om missionsdagen, allhelgonahelgen, Kristi himmelsfärds dag m.m. Oftast återkommande är förslaget att låta midsommardagen få skapelsen som tema och i stället fira Johannes döparens födelse dagen efter, som då skulle bli en fast återkommande ny söndag benämnd söndagen efter midsommar.

Flera remissinstanser noterar att evangelieboksgruppen valt att inte ta med texter ur Gamla testamentets apokryfa böcker och beklagar detta. Särskilt nämns Salomos vishet, som vore intressant ur ett kvinnoperspektiv.

Ett stort antal remissinstanser kommenterar det faktum att Första Mosebokens syndafallsberättelser uteslutits. Att de använts förtryckande är inget skäl. Det är förkunnelsens sak att i så fall göra upp med sådana tolkningar. Dessa texter behövs med tanke på människans syn på sig själv, sin relation till Gud och behovet av en frälsare. I andra svar uttrycks dock glädje över att dessa texter är borta.

När det slutligen mer övergripande gäller gudsbild och människosyn är remissopinionen delad. Kritikerna talar om en oacceptabel förändring rent teologiskt. Andra är glada över förändringarna och hade gärna sett att det inklusiva språket drivits längre. Det finns således både invändningar mot texturval och böner som tecknar Gud som enbart "mjuk och nära" och invändningar som menar att Gud alltfort framställs som "hård och avlägsen". Vad gäller bönematerialet finns det dock en relativt enhetlig kritik mot språkliga svagheter och moraliserande tendenser.