Särskilda frågor vid överföring till teckenspråk i kyrkans sammanhang

Det kan finnas anledning att något belysa de svårigheter som möter vid överföring av bibeltexter, liturgiska formuleringar och teologiska begrepp till teckenspråk.

Som exempel från bibelöversättningsarbetet kan nämnas att man vid översättningen av Markusevangeliets berättelse om Jesu dop måste välja att antingen teckna dopet som ett begjutningsdop eller som ett dop genom nedsänkning. Översättarna valde det tecken som visar på nedsänkningsdop.

I gudstjänstarbetet ställde ordet "helig" översättarna inför ett vägval. Det traditionella tecknet för "helig" påminner starkt om tecknet för "rätt" och "rättvisa". Då detta ansågs kunna leda associationerna fel önskade många att ett tecken som ligger närmare tecknet för "ära" skulle användas i detta sammanhang. Det har medfört att det här ges två teckenalternativ för att visa på möjligheten att ta i bruk detta andra tecken ("ära") som i och med detta ges en ny användning i teckenspråket ("helig").

Ett annat exempel från gudstjänstordningen är ordet "åminnelse" i nattvardsmässan. Ordets innebörd på svenska är en aktualisering i nuet av något förflutet. En handling i det förflutna blir genom denna aktualisering närvarande och inställd i nuet. Teckenspråket har emellertid svårigheter att samtidigt fånga in "då" och "nu" i begreppet åminnelse. Efter att ha prövat flera alternativ stannade översättarna vid den teckenkombination som tydligast visar på Jesu närvaro i nuet: NI TÄNKA MIG.