Översättning av kyrkohandboken till lulesamiska

Den senast gjorda översättningen av kyrkohandboken till lulesamiska är den av Harald Grundström år 1954 utgivna Kirhko kiehta kirje.

Tidigare har funnits Manuale Lapponicum från år 1648 och från år 1669. Delar av 1693 års svenska kyrkohandbok utgavs år 1744 av P. Fjällström, Gät-Kirje, Jukko Wuoseta Gokte Jubmelen deudmemes galka Christelagie praudi ja Kyrkotapi mete adnetuvet Dai Same Tjåggelwasisn jukko Swerjen wuolen läh. Den svenska kyrkohandboken från 1809 utgavs år 1812 och i en andra upplaga 1850, Kyrko-KätaKirje, juosne piejetowa, kokte Jubmelteudnestem Taro Tjåggolwasisne kalka adnetowet. Översättningen var gjord av E. J. Grönlund.

Långt efter det att Kyrkomötet beslutat om användning av 1986 års kyrkohandbok för Svenska kyrkan har Harald Grundströms översättning av 1942 års kyrkohandbok kommit att användas emedan det saknats en senare översättning. Samisktalande präster har på enskilt initiativ gjort översättningar av de delar av 1986 års kyrkohandbok som de önskat använda.

Vid 1989 års kyrkomöte lade Svenska kyrkans centralstyrelse fram förslag till översättning av utdrag ur kyrkohandboken till engelska, tyska och franska. I en motion till Kyrkomötet (KMot 1989:77 av Ingemar Söderström) angående översättning av utdrag ur kyrkohandbokens text hemställdes, att Centralstyrelsen skulle överväga ytterligare översättningar till andra språk. I sitt betänkande (KE 1989:3) hemställde Evangelisationsutskottet, att Kyrkomötet skulle anta en kyrklig kungörelse som möjliggjorde användningen av utdrag ur kyrkohandboken på tyska, engelska och franska. Vidare hemställde utskottet, att Kyrkomötet skulle bifalla det yrkande i motion 1989:77 som avsåg att ytterligare åtgärder skulle vidtas för att utarbeta fler översättningar. Kyrkomötet beslutade att bifalla utskottets hemställan. I en skrivelse till Svenska kyrkans centralstyrelse (Kskr 1989:35) överlämnades ärendet till Centralstyrelsen.

Utifrån de föreliggande behovet av en översättning av kyrkohandboken till samiska hade redan arbetet med denna översättning börjat förberedas inom dåvarande Nämnden för gudstjänstliv och evangelisation.

Sommaren 1989 träffades tillträdande konsulenten för liturgi, Johan Märak och Nils-Erik Spiik i Jokkmokk och överlade om översättning av utdrag ur kyrkohandboken till samiska. Under hösten 1989 kunde Nils-Erik Spiik påbörja översättningsarbetet. Detta avstannade tyvärr tillfälligt våren 1990 när Nils-Erik Spiik avled. Han var folkhögskolelärare vid samernas folkhögskola i Jokkmokk och var vid den tiden den person som bäst behärskade lulesamiskt skriftspråk. Under 1990 lades därför arbetet över på kyrkoherde Johan Märak, som med tjänstledighet från domkapitlet under en sammanhängande tid kunde ägna sig åt denna översättning. Arbetet har utförts i nära samarbete med professorn i samiska språk vid Umeå universitet, Olavi Korhonen.

Urval och översättningsprinciper har inledningsvis kommit att diskuteras inom den grupp av samisktalande präster som letts av dåvarande kyrkoherden för samer, teologie doktor Bo Lundmark. Susanna Angéus Kuoljok, filosofie doktor och lärare i samiska vid Uppsala universitet, har utfört den ortografiska slutgranskningen.

Vid 1990 års ombudsmöte väcktes frågan om översättning av kyrkohandbok och psalmbok till samiska genom en motion (OMot 1990:541 av Birger Palo och Lars Samuelsson). Gudstjänstutskottet konstaterade i sitt betänkande, OG 1990:503, att de psalmer på samiska som användes var en översättning till de tre samiska varieteterna av ett urval psalmer ur 1937 års psalmbok. Denna samiska psalmbok utgavs år 1958. Bakom översättningarna stod de samisktalande prästerna Georg Gripenstad (nordsamiska) och Harald Grundström (lulesamiska) samt filosofie doktor Karl Gustav Hasselbrink (sydsamiska). Endast några få psalmer från 1986 års psalmbok hade översatts till samiska.

Till 1992 års ombudsmöte förelåg en motion (OMot 1992:516 av Harriet Pekkari) om översättning av kyrkohandboken till de samiska varieteterna i Svenska kyrkan. Ombudsmötets gudstjänstutskott redogjorde i sitt betänkande, OG 1992, för bakgrunden och för hittills utfört arbete. Utskottet hemställde med anledning av motionen att stiftelsestyrelsen skulle låta översätta psalmboken och kyrkohandboken till de samiska varieteterna och att stiftelsestyrelsen hos regeringen skulle begära medel för det utrednings- och översättningsarbete som utskottet ansåg behövdes. Ombudsmötet beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Efter hand som arbetet med översättningen av kyrkohandboken fortskred blev behovet av en lulesamisk bibelöversättning allt tydligare. Det är ett så nära samspel mellan gudstjänst och bibeltext att arbetet med kyrkohandboken i hög grad även innefattar ett arbete med bibeltexter. Genom ett samarbete mellan de norska och svenska bibelsällskapen utfördes en översättning av Nya testamentet till lulesamiska, Ådå Testamennta. Kyrkomötet beslöt år 2001 att denna översättning får användas i Svenska kyrkans gudstjänster.

Med den nya översättningen av Nya testamentet har också uppdraget att översätta kyrkohandboken kunnat fullföljas.