Efter behandlingen i 1997 års ombudsmöte av frågorna om SKUC och SKUAB har styrelsen vidtagit två huvudåtgärder. Den ena har varit inriktad på en ekonomisk genomlysning och har, med stöd i 1998 års ombudsmöte, lett till den sanering av ekonomin som numera är fullföljd och som redovisats ovan. Den andra har varit inriktad på behovet av tillgång till en nationell utbildningsanläggning mot bakgrund av utbildningsbehoven på nationell nivå i Svenska kyrkan.
Beträffande den ekonomiska situationen för SKUC/SKUAB anser Kyrkostyrelsen att de krav som 1997 års ombudsmöte ställt och 1998 års ombudsmöte bekräftat, nämligen att verksamheten skall gå ihop vid 1999 års utgång, nu har uppfyllts. Saneringen, främst genom det ränte- och amorteringsfria lånet till SKUC på 30 miljoner kronor, var en grundförutsättning för att detta krav skulle kunna ställas med någon realism. Lånet kommer mot denna bakgrund att behöva ligga kvar under överskådlig tid. Nu har ett positivt läge skapats, ekonomin är i balans och beläggningen god. Även för år 2000 förväntas en positiv utveckling. Det finns därför ingen anledning att med hänsyn till den nationella nivåns ekonomiska ansvar och engagemang i SKUC/SKUAB överväga någon avveckling.
Styrelsen är öppen för att de för framtiden ur juridisk synpunkt lämpligaste formerna för verksamheten på Ansgarsliden kan behöva prövas ytterligare. Det ekonomiska stödet i form av det lån som möjliggjort saneringen behöver totalt sett ligga kvar tills vidare. Det kan eventuellt komma att visa sig att det i fråga om den närmare utformningen av det givna stödet kan vara lämpligt att söka en annan balans mellan formerna ränte- och amorteringsfritt lån, lån mot ränta och anslag. Dessa juridiska och ekonomiska frågor bör emellertid inte bli föremål för några förhastade beslut. De kräver ytterligare utredning samt överläggningar med såväl övriga huvudmän i SKUC och med revisorerna. Kyrkostyrelsen avser att i sitt fortsatta arbete med Sigtunafrågan beakta dessa aspekter särskilt.
Kyrkostyrelsen menar vidare att utredningen om nationella utbildningsbehov har klarlagt för det första att det finns en rad för Svenska kyrkan gemensamma utbildningsbehov och för det andra att det finns förankring i stiften för att en del av dessa bör tillgodoses genom initiativ och insatser från den nationella nivån. Utredningen lämnar i sin rapport värdefull information i dessa avseenden, bland annat genom att fylligt exemplifiera såväl ämnen som typer av utbildningar. Rapporten ger underlag för fortsatt arbete med en skiktning av vilka utbildningar som bör anordnas och förläggas lokalt eller regionalt och vilka som bör anordnas av den nationella nivån och även förläggas centralt, även om siffermaterialet i den enkät utredningen gjort bör tolkas försiktigt.
Utredningen om nationella utbildningsbehov har även bekräftat vad ett par tidigare utredningar givit vid handen, nämligen att det inte finns någon förankring för tanken på en central utbildningsinstitution för de av den nationella nivån initierade utbildningarna. Detta innebär enligt utredningen ”i klartext” att Ansgarsliden inte bör ha en monopolställning vad gäller ansvaret för utbildningar på nationell nivå. Däremot bejakas att det finns ett antal nationella utförare. Ansgarsliden är därvidlag en resurs bland andra. Det framgår att flera utbildningsanordnare ser Ansgarsliden som ett gott alternativ kompetensmässigt och geografiskt.
Kartläggningen av de nationella utbildningsbehoven sammanvägd med Ansgarslidens ställning som en av de nationella resurserna i sammanhanget gör enligt styrelsens mening att det inte heller av verksamhetsmässiga eller innehållsliga skäl finns någon anledning att nu inleda en avveckling av den resurs som Ansgarsliden utgör. Styrelsen understryker vikten av att det samråd mellan de i utredningen nämnda nationella utförarna, som utredningen rekommenderar, kommer till stånd i syfte att finna ett bättre ömsesidigt tillvaratagande av kompetenser och möjligheter att ta sig an nationella utbildningsuppdrag.
Även det samråd med Svenska kyrkans stifts- och kursgårdar, som utredningen föreslår i sina rekommendationer, bör komma till stånd. I sammanhanget konstaterar styrelsen att någon bred utbildningskonferens på nationell nivå i Svenska kyrkan inte ägt rum under den senaste tioårsperioden. Det finns all anledning att nu samlas för att närmare penetrera de frågor utredningen aktualiserat. Styrelsen avser att i samråd med övriga huvudmän för SKUC ge Nämnden för kyrkolivets utveckling ett uppdrag i detta avseende.
Ansgarsliden är en av flera resurser vad gäller de nationella utbildningarna men den enda anläggningen som ägs av den nationella nivån. Svenska kyrkan är ensam ägare till SKUAB och en av stiftarna i SKUC. Kyrkostyrelsen delar utredningens uppfattning att Svenska kyrkan bör vara mer aktiv i fråga om SKUC och SKUAB och driva frågorna om verksamhetsutveckling, innehåll och profilering. Vad utredningen anfört om behoven av pedagogiskt utvecklingsarbete måste därvid uppmärksammas. Detta ökade aktiva engagemang är en nödvändig förutsättning för de kommande nationella samråd som nämnts ovan.
Styrelsen fäster särskild vikt vid den av utredningens rekommendationer som talar om fördjupat samtal mellan de i SKUC ingående stiftarna – Svenska kyrkan, Sigtunastiftelsen och Svenska kyrkans Unga – om ytterligare samverkansmöjligheter. Dessa samtal bör inledas omgående och föras förutsättningslöst.
Slutligen vill Kyrkostyrelsen understryka att den förändring i positiv riktning som ägt rum beträffande SKUC/SKUAB skett under stora uppoffringar från ledningens och personalens sida på Ansgarsliden. Situationen har under långa perioder varit svår och arbetet präglats av ovisshet. Den på senare tid årliga behandlingen i ombudsmötet av Sigtunafrågan med ett återkommande ifrågasättande av hela verksamheten har inneburit en stor påfrestning, som förstärks av att delar av verksamheten sker i konkurrens på en öppen marknad. Det finns starka skäl för att nu ge Ansgarsliden och dess medarbetare arbetsro. Kyrkostyrelsen kommer att följa utvecklingen noga. Den ankommer nu på styrelsen att arbeta vidare med de rekommendationer som utredningen om nationella utbildningsbehov lämnat.
Detta innebär att Sigtunafrågan kommer att vara en bland andra större frågor som Kyrkostyrelsen har på sitt bord framöver. Vad som sker och styrelsens åtgärder kommer tillsammans med övriga ärenden att fortsättningsvis redovisas för Kyrkomötet inom ramen för styrelsens verksamhetsberättelse.
Med hänvisning till vad som redovisats i skrivelsen föreslår Kyrkostyrelsen Kyrkomötet att besluta
att godkänna den redovisning beträffande Svenska kyrkans utbildningscentrum m.m. som Kyrkostyrelsen lämnat genom denna skrivelse; samt
att förklara att vad 1997 års ombudsmöte begärt i detta ärende uppfyllts.
