Bilaga. Svenska kyrkans utbildningsbehov på nationell nivå: Utredningens rapport

Bakgrunden

Vid sitt decembersammanträde 1998 tog SFRV:s styrelse del av den ärendebehandling som en beredningsgrupp bestående av Sven-E. Kragh, Britas Lennart Eriksson, Gunvor Hagelberg, Marianne Kronberg, biskop Claes-Bertil Ytterberg och planeringschef Anders Lindberg, som sekreterare, utarbetat avseende Svenska kyrkans Utbildnings AB (SKUAB).

Gruppen fann att det finns en motsättning mellan, å ena sidan ombudsmötets krav på SKUAB så som de formulerades 1997, och å andra sidan SFRV:s styrelses skyldighet att agera på ett ansvarsfullt sätt utifrån en fördjupad behovsanalys.

Organisationsutskottet hade i sitt betänkande över Bengt Olof Dikes motion i Sigtunafrågan framhållit:

Resultatet av SKUAB:s målsättning att kurs- och konferensverksamheten skall bli självbärande inom två år bör dock avvaktas innan ombudsmötet tar ställning till den fortsatta verksamheten vid SKUC. Om nämnda målsättning inte uppnås måste ombudsmötet ta principiell ställning till om verksamheten vid SKUC skall avvecklas eller om denna verksamhet bedöms så värdefull för rikskyrkan att den bör drivas vidare med rikkyrkliga bidrag samt vilka ekonomiska ramar som i så fall bör ställas upp.

(OO 1997:503)

Över samma motion hade även ekonomiutskottet yttrat sig och framhållit:

…de initiativ till förnyelse och förändring som nu tagits skall ges en reell möjlighet att få bli prövade. Parallellt med detta måste emellertid en omgående utredning till – förslagsvis inom ramen för SFRV – med uppgiften att inventera såväl de utbildningsbehov som finns och hur dessa bäst skall tillgodoses som de skäl för och emot ett engagemang som kan finnas för att driva en verksamhet som den nu aktuella på central kyrklig nivå.

(OO 1997:503 bilaga 1, Ekonomiutskottets yttrande 1997:502y)

Mot bakgrund av detta konstaterande fann beredningsgruppen bland annat att:

1. En analys behöver göras av vilka utbildningar, kurser, seminarier, konferenser etc. som lämpligen ordnas på nationell nivå i Svenska kyrkan. Till dels är sådana behovsanalyser gjorda men de kan behöva sammanställas och kompletteras. I ett sådant arbete måste i första hand Utbildningsnämnden men även Församlingsnämnden involveras. Vi anser vidare att såväl stiftsnivån som församlingsnivån måste göras delaktig i en sådan analys.

2. Behovsanalysen skall göras utifrån subsidiaritetsprincipen. Det är nödvändigt att ta hänsyn till stiftens och pastoratens starka krav på att t. ex. fortbildningsverksamhet för anställda och utbildning av förtroendevalda skall ske regionalt eller lokalt.

3. Den sammantagna bedömningen skall göras i tre steg:

3.1. Först skall genom den nämnda behovsanalysen bedömas om det finns utbildnings-, kurs- och konferensverksamhet som det finns skäl och förankring för att den ordnas centralt i samverkan med organ på nationell nivå. Denna verksamhet skall beskrivas.

3.2. I nästa steg skall bedömas om det finns skäl som talar för att denna verksamhet alltid äger rum på en viss anläggning som därmed kan utgöra en pedagogisk resurs och en nationell mötesplats för Svenska kyrkan, satt i relation till kostnaden.

3.3. Om svaret på den frågan är ja, skall frågan ställas vilken relation Svenska kyrkan på nationell nivå bör ha till denna anläggning. Måste man äga den eller kan man ha tillgång till den på annat sätt? I förlängningen av ägandealternativet finns frågor om solidariteten till den egna anläggningen, kravet på att det måste uppfattas som kostnadseffektivt att förlägga arrangemang dit, m.m. Flera alternativ bör prövas.

4. För att det skall bli möjligt att göra bedömningar av kostnadseffektiviteten och utvärdera vad som i gällande ägardirektiv kallas tillfredsställande lönsamhet måste jämförelsematerial i form av branschnyckeltal eller stiftsgårdsnyckeltal föras in.

Mot bakgrund av denna beredning beslöt SFRV:s styrelse vid sitt sammanträde den 28-29 januari 1999 att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att genomföra denna analys. Gruppen består av från styrelsen: Britas Lennart Eriksson (ordf.), Britt Louise Agrell, Marianne Kronberg, från Utbildningsnämnden: Bengt Nilsson, och från Församlingsnämnden Ingrid Johansson Fjelkman. Till gruppens sekreterare har utsetts teol.dr Dag Hedin, kyrkokansliets avdelning för ledning och planering.

Rapportens disposition

1) Inledning. En tolkning görs av uppdraget som bland annat innefattar hur utredningen tolkat begreppet ”utbildning”. Vidare anges de avgränsningar som gjorts i samband med tolkningen av uppdraget.

2) Tillvägagångssättet. Utredningen beskriver hur man genomfört sin undersökning via överläggningar med nyckelgrupper och utförare, materialinsamlingen och enkätundersökningen.

3) Behovsanalys. I relation till det som framkommit via överläggningar, materialefterforskning och enkätundersökning redovisas en inventering av de utbildningsbehov som uppfattas åligga den nationella nivåns ansvar. I detta sammanhang kommer utredningen att understryka vikten av att upprätthålla en distinktion mellan å ena sidan nationellt ansvar, och å andra sidan nationell lokalisering. Den senare frågan behandlas särskilt under punkten 5.

4) Bedömning av nationellt utbildningsbehov. Som ett resultat av den föregående analysen redovisar utredningen en bedömning av vad man uppfattar som ett adekvat utbildningsbehov för den nationella nivån.

5) Lokalisering. Under denna punkt belyses frågan om lämpligaste lokalisering av en nationell utbildningsverksamhet. I denna bedömning skall särskilt frågan om alternativa lokaliseringar i förhållande till Ansgarsliden behandlas.

6) Ekonomi. Under denna punkt kommenterar utredningen i viss utsträckning de ekonomiska konsekvenser som följer av att den nationella nivån har eget utbildningsansvar. Vidare frågor som berör ett nationellt lokaliseringsansvar, eller också ett ansvar för både utbildning och lokalisering. Dessutom behandlas frågan om ägande av Ansgarsliden samt verksamhetsnyckeltal.

7) Rekommendationer. Utredningen avslutas med att gruppen lämnar sina rekommendationer till Kyrkostyrelsen.

1. Inledning

Arbetsgruppen har i relation till de rekommenderade direktiven valt att tolka och avgränsa sitt uppdrag på följande sätt:

- En analys av utbildningsbehoven för Svenska kyrkans nationella nivå skall genomföras. Gruppen har härvid gjort följande avgränsningar. Avseende begreppet ”utbildning” har gruppen definierat detta som ”vidareutbildning”, ”fortbildning” och ”kompetensutveckling” för kyrkligt anställda och förtroendevalda. Med vidareutbildning avses att en person har en grundutbildning som kompletteras med en ytterligare utbildning, t. ex. att man går en terapeututbildning i regi av S:t Lukasstiftelsen. Med fortbildning avses att man inom ramen för sin utbildning och tjänst tar del i kurser och seminarier som uppdaterar innehåll och frågeställningar. Ett exempel kan vara när diakonerna deltar i diakoniinstitutionernas gemensamma fortbildningsdagar. Med kompetensutveckling avses den typ av utbildningssatsningar som erfordras för att en tjänsteinnehavare skall kunna optimera sina förutsättningar att göra ett så effektivt och professionellt arbete som möjligt inom ramen för sitt uppdrag. Ett exempel kan vara att ta del av utbildningar i mer avancerad dataanvändning.

- Arbetsgruppen har valt att ej beakta utbildningar av typen grundutbildning, profilutbildningar och den kyrkliga grundkursen. Vidare behandlas ej heller den verksamhet som sker inom ramen Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS).

- Arbetsgruppen har sökt, så långt man funnit möjligt att inom den utsatta tidsramen för arbetet, involvera stiftsnivån samt de kyrkliga kursgårdarna och folkhögskolorna i arbetet. Att även inkludera på ett direkt sätt församlingsnivån har gruppen ej kunnat åta sig.

- Gruppen har fokuserat följande punkter i de ovan anförda direktiven:

Behovsanalysen enligt 3.1.

Lokaliseringsaspekten enligt 3.2.

I förhållande till punkten 3.3 kommer en diskussion att föras och rekommendationer lämnas till Kyrkostyrelsen. Även frågan om branschnyckeltal kommer att beröras.

2. Tillvägagångssättet

Arbetsgruppen har sammanträtt vid åtta tillfällen under perioden 6 april 1999 – 28 januari 2000. Vid fyra av dessa tillfällen har överläggning ägt rum med företrädare för SKUAB/SKUC, Ansgarsliden, Kyrkolivets utveckling vid Kyrkokansliet i Uppsala, och Svenska kyrkans församlingsförbund. Resultaten från dessa överläggningar redovisas nedan. Vi har också inhämtat information från Stiftelsen Fjellstedtska skolan, Samariterhemmet, Ersta/Sköndal, Bräcke Diakonigård samt Vårsta Diakonigård vilken redovisas.

Från stiften har inhämtats material angående stiftens egen utbildningsverksamhet. Här har svar inkommit från samtliga stift. Detta material har konsekvenser för arbetsgruppens slutsatser under rubriken ”bedömning av nationellt utbildningsbehov” nedan.

En enkät har sammanställts och skickats ut till stiftsstyrelserna, stiftsgårdarna, de kyrkliga kursgårdarna och de kyrkliga folkhögskolorna. Ett antal enkäter skickades också till Svenska kyrkans församlingsförbund och till verksamhetsområdena inom Kyrkokansliet i Uppsala. Totalt skickades 98 enkäter och arbetsgruppen har fått in 34 svar vilka bearbetats och redovisas nedan.

Fördelningen ser ut på följande sätt:

Kyrkliga folkhögskolor	7
Stiftsgårdar/kursgårdar	4
Stiftskansli	11
Stiftsstyrelse	1
Kyrkokansliet	4
Svenska kyrkans församlingsförbund	3
Okänd	1
Obearbetade	3

Obearbetade svar består av uppgifter som inlämnats i annan form än enkätens. Vid behovsanalysen har dock hänsyn tagits till dessa uppgifter.

Övrigt material som arbetsgruppen behandlat är SKU 1995:10 Svenska kyrkans utbildningsorganisation, Verksamhetsberättelse och verksamhetsplan SKUC 1999, Verksamhetsplaner från stiftskansliernas utbildningsenheter, Främjar Kyrkokansliet stiftens arbete, rapport från Kyrkolivets utveckling, Ann-Sophie Hansson, 1998, Sveriges Hotell- och Restaurangföretagares (SHR) Nyckeltalsundersökning 1998, Branschnyckeltal för Graninge stiftsgård, Svenska kyrkans församlingsförbunds kurskatalog På rätt kurs 1999.

3. Behovsanalys

Den fråga utredningen ställt sig har att göra med de behovsmässiga förutsättningarna för den verksamhet som i dag bedrivs vid Ansgarsliden i Sigtuna. Denna anläggning betraktas i mycket som den nationella nivåns utbildningsinstans. Tidigare utredning av Svenska kyrkans utbildningsorganisation (SKU 1995:10) noterar ”att stiften vare sig nu har, eller vid stiftelsebildningen hade något reellt behov av ett centralt utbildningscentrum” (SKU 1995:10 s 90.). Arbetsgruppen har i sitt arbete noterat att någon egentlig behovsanalys ej gjordes i samband med utbildningsbolagets (SKUAB) bildande 1997. Det utbildningsutbud som utbildningsbolaget erbjuder idag är ej heller grundat i en fördjupad behovsanalys. Däremot framgår det av ägaredirektiven vilket uppdrag utbildningsbolaget var tänkt att ha i relation till Kyrkokansliet i Uppsala.

I det konsortialavtal som tecknades 1997-03-03 av SFRV, SKM, Lutherhjälpen, SKUT och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund framhålls avseende Svenska kyrkans utbildning att:

Svenska Kyrkans Utbildnings AB skall bedriva utbildningsverksamhet i form av utbildningsadministration och kursverksamhet, framför allt för riksorganisationen men även för andra kyrkliga organ på riksnivå. Bolaget skall äga och driva kursgården Ansgarsliden, Sigtuna. Kurs- och konferensarrangemang skall erbjudas företag och organisationer även utanför den kyrkliga sfären, för att kunna uppnå full och optimal beläggning av kursgården.

SKUAB kom dock aldrig att äga kursgården. Det förslag till förvärvande som föreslogs av SFRV kom att bestridas av SKUC , ett bestridande som också godkändes av Länsstyrelsen . I stället tecknades ett hyresavtal mellan SKUAB och SKUC avseende lokalerna vid Manfred Björkqvists Allé 12. Ett förnyat hyresavtal har tecknats från och med år 2000.

Arbetsgruppen har inför arbetet med behovsanalysen dels intervjuat intressenter och utförare, dels genomfört en enkätundersökning (se ovan). Syftet har varit att erhålla en så tydlig bild som möjligt av vad som görs i dagsläget och särskilt vad som uppfattas vara relevanta utbildningsbehov för den nationella nivån i framtiden. Härvidlag har gruppen funnit det väsentligt att inhämta information från andra än endast leverantörerna av utbildningar. I den enkätundersökning som genomförts har frågor ställts både avseende behoven av utbildningar på nationell nivå såväl som behovet av en nationell anläggning för detta ändamål.

3.1 Enkätundersökningen

Den enkät som skickats ut söker dels fånga in uppfattningar om behovet av ett nationellt utbildningsansvar, dels behovet av en nationell anläggning för genomförandet av de nationella utbildningarna.

Huvudfråga 1 efterfrågade om det finns ett för Svenska kyrkan gemensamt behov av fortbildning, vidareutbildning respektive kompetensutveckling för kyrkligt anställda och fortbildning av förtroendevalda.

Här svarade 96,7 % ja, och 3,3 % svarade nej.

Utgångspunkten för det som sägs angående de gemensamma utbildningsbehoven handlar om en samlad syn på Svenska kyrkan – kyrkans gemensamma angelägenheter, Svenska kyrkan efter millennieskiftet – trossamfundets Svenska kyrkan och hennes förutsättningar så som Kyrkoordningen anger, proaktiva satsningar ofta benämnda ”spjutspetsutbildningar” eller ”pilotutbildningar”, utbildningar för förtroendevalda. De behov som redovisats var bland annat:

- Kyrkorättsliga frågor innefattande kyrkoordningsfrågor, tillhörighetsfrågor, offentlighet och sekretess, arkivvård

- Avtalsfrågor och arbetsgivarfrågor - arbetsrätt

- Arbetsmiljö

- Ekonomiutbildningar med särskilt beaktande av Svenska kyrkans nya situation och ansvar

- Utarbetandet av gemensamma utbildningsplaner, gemensamt utbildningsmaterial, riktlinjer för utbildningsverksamheten

- Utbildning av förtroendevalda

- Utbildning (fortbildning, vidareutbildning) av specialtjänster för exempelvis sjukhuspräster, präster i familjerådgivning, citypräster, präster inom kriminalvård mm. Dessa satsningar riktar sig inte uteslutande till präster utan till kyrkligt anställda inom denna typ av verksamhetsområden.

- Omvärldsanalys, svensk samhällsutveckling och globaliseringsfrågor

- IT

- Möjligheterna till mötesplatser mellan anställda och förtroendevalda kring ideologiska frågor

- Rekryterings- och antagningsfrågor som rör de kyrkliga utbildningarna

- Målstyrning och målarbete

- Möjligheter till fortbildning, kompetensutveckling av innehavare av nyckelposter och chefsbefattningar

- Ledarskapsutveckling

- Inspiration för arbetet i stift och församlingar

- Experimentverksamhet avseende bland annat pedagogik och alternativa utbildningsformer

- Ekumenik

- Diakoni

- Kristen tro och lära

- Kyrkobokföring

- Kyrkogårdsförvaltning

- Tvärgruppsutbildningar där olika yrkesgrupper möts kring en gemensam problematik.

I sammanhanget lyftes också fram de roller olika utförare har för dessa utbildningar. Särskilt nämns Sigtunastiftelsen, Ansgarsliden, Fjellstedtska skolan, Esrta/Sköndal, Samariterhemmet, Bräcke, Vårsta och Kyrkokansliet i Uppsala.

Följdfrågan handlade om till vilka nivåer olika utbildningssatsningar bör lokaliseras. Här var alternativen: lokal nivå (församling/pastorat), regional nivå (stift) och den nationella nivån.

För den lokala nivån angavs särskilt:

- Utbildning och utveckling av frivilliga och anställda

- Arbetslagsutbildningar

- Utbildning i verksamhetsplanering och målarbete

- Utbildning av de lokala förtroendevalda

- Utbildningarna av barn– och ungdomsledare, gudstjänstvärdar, konfirmandassistenter, hembesöksgrupper

- Lokalekumeniskt arbete

- Troslära

- Kommunikation

- Arbetsrätt, avtal och reglementen

- Delegationsordningar

Det framkom också att dessa satsningar måste vara tydligt anpassade till det lokala sammanhanget, vilket betyder utrymme för lokala avvikelser vad gäller metod och innehåll. Grundläggande och gemensamma förutsättningar angivna i Kyrkoordningen måste dock beaktas.

Den samordnande funktionen är särskilt poängterad, vilket också gäller stiftens roll att transformera och förmedla impulser och satsningar från den nationella nivån.

För den regionala nivån nämndes bland annat följande:

- Utbildningar av chefer, ledare, övriga anställda, förtroendevalda och de förtroendevalda organens presidier

- Impulser från riksnivå

- Utbildningssatsningarna

- Utbildningar i samarbete med stiftsförbunden avseende Kyrkoordningen, arbetsrätt, avtalsfrågor, lönepolitik, kollektivavtal

- Bevakningen av utbildningsbehov som uppkommer i samband med omläggning av rutiner, policies, m.m.

- Utbildningar av anställda, och frivilliga lokalt

- Yrkesöverskridande utbildningssatsningar, dvs. när en utbildningssatsning vänder sig till flera olika yrkeskategorier

- Stödet till församlingarna i deras grundläggande uppgift – gudstjänst, diakoni, mission och undervisning.

För den nationella nivån angavs särskilt:

- Ansvaret för nytänkande och utarbetandet av nya metoder och modeller – forskning och utveckling (FoU)

- Ansvaret för ”högre” nivåer i utbildningarna

- Fortbildning av lärare, stiftskonsulenter och stiftsadjunkter

- Kompetensutveckling av personal på regional nivå

- Samlat ansvar för utbildningssatsningarna som rör den nya kyrkoordningen

- Egendomsförvaltning

- Materialproduktion

- Nätverksbyggande

- Nya kollektivavtal, kontinuerlig uppgradering av arbetsgivarfrågor, arbetsrätt m.m.

- Övergripande utbildningar i ekonomi, begravningsfrågor, fastighetsfrågor

- Tillhandahållande av expertis för den regionala nivåns satsningar.

Lyhördheten för församlingarnas och stiftens behov måste vara i fokus.

Huvudfråga 2 efterfrågade om det fanns särskilda typer av fortbildning, vidareutbildning respektive kompetensutveckling som särskilt lämpar sig för den nationella nivån. 13 olika områden angavs.

Här svarade 83,3 % ja, 3.3 % nej och 13.3 % avstod från att besvara frågan.

Svaren fördelade sig enligt följande mellan de angivna områdena (här anges i % bara ”ja”, ”nej” och ”tveksam/vet ej”:

Ämne	Ja	Nej	Tveksam/Vet ej
Kyrkobokföring	33,3	23,3	10
Ekonomisk redovisning	36,7	16,7	16,7
Egendomsförvaltning	30	16.7	23,3
Kyrkogårdsförvaltning	26,7	20	20
Församlingsplanering	20	36,7	16,7
Gudstjänstutveckling	33,3	40
Statistikanvändning	36,7	20	13,3
Ledarskapsutbildning	40	20	10
Diakoni	33,3	30	6,7
Mission	36,7	23,3	6,7
Ekumenik	40	20	10
Religionsdialog	56,7	10	6,7
Teologi för icketeologer	20	40	13,3

I genomsnitt har 9% av de svarande avstått från att besvara dessa frågor.

Det framgår tydligt av denna sammanställning att gudstjänstutveckling, framtagandet av församlingsplaner och teologi för icke-teologer är de ämnesområden där flertalet gärna ser att ansvaret förläggs till annan nivå än den nationella.

Utöver dessa ”givna” alternativ fick de svarande möjlighet att komma med egna förslag som särskilt lämpar sig för den nationella nivån. Här märks särskilt:

- Chefsutbildningar

- Stiftsanställda i specialtjänster

- Arbetshandledning

- Pedagogisk utveckling inom församlingspedagogik, konfirmandpedagogik, församlingsutveckling

- WEB-design

- Internationell diakoni

- Projektledning

- Processmetodik

- Finansiella frågor

- Målstyrningsfilosofi

- Kyrkorätt

- Kyrkoordning

- Församlingsinstruktion

- Ordförandeutbildningar

Det framkommer att den nationella nivåns insats i huvudsak skall rikta sig till utförare och befattningsinnehavare på regional nivå. Det framkommer också tydligt att den nationella nivån har ett särskilt forsknings- och utvecklingsansvar.

En följdfråga gällde vilka målgrupper som är särskilt relevanta för den nationella nivåns utbildningsansvar. Följande angavs:

- Förtroendevalda på stifts- och riksnivå

- Kyrkoherdar, kanslichefer, kyrkonämndsordförande, kyrkokamrerer

- Lärare vid profilskolorna

- Stiftsanställda konsulenter, adjunkter och handläggare,

- Svenska kyrkans församlingsförbunds förtroendevalda och anställda på stiftsnivå

- Opinionsbildare

- Verksamma inom ekonomiområdet: chefer, handläggare, revisorer och förtroendevalda

- Stiftsanställda med specialkompetens

- Utbildningsinstitutionernas lärare

- Präster, diakoner, pedagoger

- Personer med uppdrag i kommittéer på riksnivå

- Språkminoriteternas medarbetare

Utbildningsbehovets omfattning på nationell nivå har varit svårt att bedöma, men varje ”kategori” uppskattas till 3-5 dagar per år.

Huvudfråga 3 efterfrågade om det faktiskt föreligger ett nationellt ansvar för Svenska kyrkan att anordna de ovan angivna utbildningarna och huruvida utbildningarna skall vara lokaliserade till en nationell utbildningsinstitution. På frågan om nationella utbildningar bör vara lokaliserade till en nationell utbildningsinstitution så svarade 10% ja, 16,7% ja, delvis. 60% svarade nej medan 10% var tveksamma.

Vid en analys av de svarandes kommentarer framkommer det att man är särskilt negativ till att det skulle finnas endast en nationell utbildningsinstitution. De redan befintliga utbildningsinstitutionerna som betraktas som nationella är Fjellstedtska skolan, Sigtunastiftelsen, Ansgarsliden, Ersta/Sköndal, Bräcke diakonigård, Samariterhemmet och Vårsta diakonigård.

Svaren är dock långt ifrån entydigt negativa. Det primära är att de institutioner, folkhögskolor, stiftsgårdar eller motsvarande som finns idag utnyttjas optimalt i förhållande till de behov som angivits för de olika nivåerna.

Samtidigt som behovet av närheten till utbildningsinstitutionen påtalas, framhålls också värdet att få delta i nationella samlingar och få möta kollegor från andra delar av landet. Man uttalar värdet i att ha en samlande institution för utveckling av pedagogiska metoder och verksamhet av forsknings- och utvecklingskaraktär (s.k. FoU), men understryker också att det ges möjlighet att tillskapa fler miljöer för pedagogisk utveckling. De nationella institutionerna skall främja spetskompetensutbildningar av den typ som angivits ovan. Det regionala bör, menar man, ges ett större ”operativt” ansvar för att genomföra utbildningar som riktar sig särskilt från regional nivå till lokal nivå.

I kommentarerna återkommer uttryck som rotation, flexibilitet, mångfald, anpassning till de lokala behoven. Det har också tydliggjorts i synpunkterna på vilka typer av utbildningar som hör hemma på respektive nivå.

Den uttalade negativa attityden till en centralt placerad utbildningsinstitution för den nationella nivåns ansvar tolkar vi främst som ett uttryck mot en monopolisering. Vi tolkar inte heller ambitionen som om det uttryckligen skulle handla om endast en aktör på den nationella nivån.

Huvudfråga 4 efterfrågade synpunkter på finansieringen av utbildningsinsatser på den nationella nivån. I svaren anges ett antal synpunkter:

- Arbetsgivaren (oavsett nivå) bör budgetera för utbildningssatsningarna

- Beställaren av utbildningen/insatsen skall stå för kostnaderna

- De utbildningar som sker på den nationella nivåns initiativ bör kunna finansieras av den nationella nivån

- Pilotutbildningar av utvecklingskaraktär bör om möjligt vara centralt finansierade

- Utbildningar bör vara självfinansierade, endast i undantagsfall skall subventionering förekomma

- Utbildningarna bör inte vara till någon del centralt finansierade. De faktiska kostnaderna skall täckas.

Svaren tyder på att det finns en allmän förståelse för att det är arbetsgivaren som bör vara bärare av kostnaderna för de utbildningssatsningar som görs. Det är också klart att representanterna för ”utförarna” själva är medvetna om att medel till utbildningar skall avsättas i budget lokalt, regionalt etc. beroende på vem beställaren är.

3.2 Samtalen

Ansgarsliden

Vid utredningsgruppens överläggningar med företrädare för Ansgarsliden/SKUAB och Sigtuna folkhögskola framkom bland annat:

1. Verksamheten generellt

Stiftelsen (SKUC) som äger Ansgarsliden och inom vilken Sigtuna folkhögskola är placerad, har till mandat att bedriva kortare och längre kurser samt annan utbildning av intresse för Svenska kyrkan. SKUAB skall enligt sin instruktion vara en rikskyrklig resurs för utbildning.

Verksamheten följer där så erfordras den reglering som finns för folkhögskolan. Detta är en förutsättning för att man skall erhålla statsbidrag för utbildningarna.

Följande utbildningar erbjuds:

- en allmän linje motsvarande gymnasienivå

- ett estetiskt program

- ett språkligt program

- en medialinje (för närvarande uppehåll i avvaktan på att utbildningens ekonomiska förutsättningar granskas)

- kyrkans grundkurs

- församlingspedagogutbildning

- fritidsledarutbildning.

Ett par internationella projekt bedrivs i samarbete med organisationer och institutioner i Sydafrika. En distansutbildning för församlingspedagoger och fritidsledare sker i samarbete med stiften.

200 studenter deltar i de långa utbildningarna och man har 25 studenter på kortkurser i Stockholm.

Det underströks att det åligger den nationella nivån ett särskilt ansvar avseende församlingspedagogutbildningen, fritidsledarutbildningen samt distansutbildningsprogrammet.

2. Distansutbildningen

En längre tid av samtalet kom att ägnas åt distansutbildningen som utbildningsform. Distansutbildningen, eller den flexibla utbildningsformen, har utvecklats under en längre period och på senare år har särskilt IT-stödet och problematiken förknippad med denna fokuserats. Den största satsningen sker på fördjupad stödutbildning för stiftens församlingspedagoger. Distansutbildningen har stora likheter med IT-baserad folkhögskoleutbildning på distans. Satsningen avser även arbete med och i regionala grupper. För närvarande omfattas c:a 500 studenter av distansutbildningsprogrammet.

Vidare underströk man att det inom en snar framtid måste initieras ett samtal med Kyrkokansliet och nämnden för Kyrkolivets utveckling där en tydlig strategi avseende distansutbildningsprogrammet för Svenska kyrkan måste fastställas. Särskilt angeläget är det att formulera en målinriktad strategi som accentuerar den nationella nivåns ansvar för den flexibla utbildningsformen.

Distansutbildningen omfattar flera dimensioner; dels sker studierna i form av enskilt arbete, man studerar i nätverk med IT-stöd, studenterna har fortlöpande kontakter med sina lärare och handledare, vissa moment sker via tillfälliga besök vid moderskolan.

Den fördjupade distansutbildningen har tre hörnstenar som alla förutsätter ett handledarstöd:

1. fördjupad kunskap,

2. vidareutveckling av yrkesrollen,

3. en ökad personlighetsutveckling.

Företrädarna för Ansgarsliden framhöll särskilt följande avseende distansutbildningsprogrammet och den nationella nivåns ansvar:

- den kompetens och de tekniska förutsättningar som krävs för att bedriva denna form av nätverksbaserad utbildning hanteras bäst via den nationella nivån och de resurser som står till den nationella nivåns förfogande

- att ansvaret förläggs till den nationella nivån betyder nödvändigtvis inte att studenterna finns vid Ansgarsliden

- distansutbildningen förutsätter ett kompetent handledarstöd

- det förutsätts att det finns en ekonomisk bas för utvecklingsarbetet; den nationella nivån bör besitta en utvecklingskapacitet av typen FoU

- det förutsätts personal som har tid att arbeta med fortlöpande verksamhetsutveckling

- det krävs resurser i form av lokaler och datastöd (kritik framfördes mot att otillräckliga eller inga resurser tilldelats verksamheten för den kapacitet som IT-stödet förutsätter)

- det krävs pedagogiska resurser och fortlöpande kompetensutveckling av pedagogisk personal

- distansutbildningens pedagogik kräver en fortsatt utveckling av lärarrollen.

Det framhölls också att fördelen med att förlägga ansvaret till den nationella nivån är att man erhåller ett rikstäckande nätverk.

Ansgarslidens roll är ofta samordnarens som bjuder in stiften och som knyter an till olika utbildningsinstitutioner. Alla profilutbildande skolor samverkar. Ett nätverk byggs nu upp kring den kyrkliga grundutbildningen.

3. Kortare kurser och finansieringsproblematiken

Under samtalet framkom klart den frustration man från SKUAB:s sida upplever som en följd av att de föresatser som angivits i ägardirektiven inte infriats. Detta gäller särskilt de utbildningssatsningar som skulle kanaliseras till SKUAB från SFRV/Kyrkokansliet efter omorganisationen 1996. Av detta har hittills inget utbildningsuppdragsuppdrag kanaliserats till SKUAB. Endast en utbildning har beställts: genderutbildningen ”med egna ögon” på uppdrag från Kyrkomötet 1997. Antalet anmälningar till denna utbildning var mycket få.

Samtidigt framhölls avseende beläggningsfrekvensen att Kyrkokansliet i mycket hög utsträckning förlagt avdelningarnas och verksamhetsområdenas planeringsdagar och andra egna aktiviteter till Ansgarsliden. Det uppgavs också att den externa beläggningen står för merparten av nyttjandet.

Andelen externa utbildningsuppdrag är lågt. Denna del av verksamheten har inte kunnat utvecklas eftersom man hamnat i en ”moment 22-situation”. Denna består i att man av ekonomiska skäl varit nödgade att minska antalet lärare vilket fått till resultat att man ej har kapacitet att hantera externa utbildningsuppdrag vilket i sin tur minskar intäkterna så att man ej kan hålla sig med tillräckligt stor lärarstab.

Svenska kyrkans församlingsförbund

1. Svenska kyrkans församlingsförbunds kursverksamhet

Kurskatalogen ”På rätt kurs 1999” ger en mycket god bild av hur Svenska kyrkans församlingsförbund arbetar med sin kursverksamhet.

De utbildningssatsningar som Svenska kyrkans församlingsförbund driver grundar sig på de behov som framkommit på stiftsnivå. Kurserna beställs av stiftens utbildningsansvariga. I vissa fall anordnas specialsydda kurser där föreläsarna åker ut till pastoraten eller till församlingarna. Under 1998 deltog 12.000 i kurser. Denna volym beräknas öka både 1999 och 2000.

Svenska kyrkans församlingsförbund ansvarar för följande, centralt arrangerade kurser:

- Den nya begravningen – 2000

- Begravningen och dess rutiner

- Kyrkoordningen

- Kurs för revisorer

- Effektiv energianvändning

- Löneöversynsförhandlingar

- Personalfrågor för nyvalda ledamöter

- Schemaläggning

- Lönepolitik

- Pensionsfrågor

- Att ansöka om EU-medel

- Teamarbete

- Effektivt projektarbete

- Intåget

(För en kortare beskrivning av resp. kurs se ”På rätt Kurs 1999” sid. 4)

Stiftsförbunden är ansvariga för följande kurser:

- Arbetsledning

- Begravningsväsende

- Central förvaltning

- Fastighetsförvaltning

- Löneadministration

- Personalpolitik

I samarbete med Ansgarsliden ges följande kurser:

- Kyrka och församling

- Media och information

- Tro- och livsfrågor – Kultur

- Kvinnoprojektet

Att en kurs är centralt arrangerad innebär att kursen lokaliseras till Stockholm eller till annan lämplig ort. När en kurs är utlokaliserad ansvarar fortfarande Svenska kyrkans församlingsförbund för utbildningen, lokaler etc. Kurserna nyttjar resurser/föreläsare både från förbundet och/eller externa.

I många fall söker man organisera kurserna så att de skall kunna ”turnera” mellan stiftsförbunden. De mest centrala kontakterna för utbildningsverksamheten utgörs av stiftsförbundens kursansvariga.

Avseende kostnaderna för kurserna är förhållandet sådant att Svenska kyrkans församlingsförbund tar ut en fast avgift av stiftsförbunden vilka i sin tur är fria att själva ta ut en annan kostnad som är relevant för det enskilda tillfället.

Under senare tid har utveckling gått mot att i allt högre utsträckning förlägga kurserna till stiftsgårdarna. Större församlingshem kan också brukas som kurslokaler; stiftsförbunden är dock helt fria att förlägga en kurs till andra lokaler än stiftsgårdar eller församlingshem.

2. Relationen till nationell nivå, andra utförare

Inledningsvis underströks att Svenska kyrkans församlingsförbund främst riktar sig till pastorat och församlingar medan den nationella nivå riktar sig till stiften. En tolkning av detta skulle kunna vara att förbundets utbildningsverksamhet ej är en angelägenhet för den nationella nivån. Detta föreföll dock inte särskilt sannolikt eftersom stora delar av kursutbudet uttrycker en nationell angelägenhet som anpassas till de nivåer som Svenska kyrkans församlingsförbund särskilt relaterar till.

På frågan om hur man bedömer riskerna för ”intern” konkurrens framhölls att detta knappast bör regleras via avtal. I stället förordades dialog mellan utförarna för att finna formerna för ett bra utbud.

Svenska kyrkans församlingsförbund samarbetar också med vissa handläggare och experter från rikskyrkan. Detta gäller för närvarande kurserna kring kyrkoordningen. Ett problem som man noterat är att de olika nivåernas ”revir” ibland kunde skapa problem i form av brist på kompetenta föreläsare eller motsv. Detta gällde ibland annat möjligheten att kunna få tillgång till den nationella nivåns teologer. Att det blivit ett mer renodlat kontaktnät mellan den nationella nivån och stiften har historiska förklaringar.

Andra grupper som man ofta samarbetar med är stiftsjuristerna (särskilt i avtalsfrågor), räddningstjänsten, Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet. Även andra utförare nyttjar de kompetenser Svenska kyrkans församlingsförbund besitter, tex. Ansgarsliden när det gäller kyrkoherdeutbildningen.

3. Synen på Ansgarsliden

Ansgarsliden köper in sig i Svenska kyrkans församlingsförbunds kurskatalog.

Från förbundets sida menar man att Ansgarsliden underutnyttjas som ”riksanläggning”. Man menar också att den nationella nivån borde satsa mer på Ansgarsliden (utan att precisera vad man egentligen avser med det). Särskilt satsningarna på kyrkoherdeutbildningarna ger Ansgarsliden en särskild nisch (det är bland annat i dessa utbildningar som Svenska kyrkans församlingsförbund medverkar med egna kompetenser). Man bör från den nationella nivån ej underskatta Ansgarslidens funktion och potential som nätverksnav. Det har också visat sig många gånger, enligt Svenska kyrkans församlingsförbund, att Ansgarsliden har ett försteg genom att inte vara en stiftsgård utan en riksanläggning. Bland annat medför detta att man inte behöver vara på ”hemmaplan” utan kan delta i utbildningar utan att störas av det vardagliga jobbet som annars riskerar att dyka upp i ”matkön”. Det är också viktigt att notera de effekter en riksanlagd kurs har vad gäller deltagarnas egna fortsatta kontaktytor med kollegor runt om i landet.

4. Framtidsutsikter

I relation till den nya kyrkoordningen ser man en period av ökade satsningar på arbetsgivarfrågor, lagstiftning mm. Samtidigt ser man också en utveckling där stiftsförbunden i allt högre utsträckning kommer att överta delar av den verksamhet som Svenska kyrkans församlingsförbund driver idag. Detta kan få två konsekvenser, dels kan stiftsförbundens handläggare få problem att själva klara av utbildningsdelarna av verksamheten, dels kommer dessa handläggare att själva behöva kompetensutvecklas för att klara en vidgad ”lokal” utbildningsverksamhet.

Kyrkolivets utveckling

1. Kyrkokansliets ansvar för utbildningsfrågor

Avdelningen för kyrkolivets utveckling är den huvudsakliga kanslifunktionen åt Utbildningsnämnden och Församlingsnämnden. Avdelningen betjänar även Lutherhjälpen, SKUT och SKM i vissa av de delar som berör de nämndernas Sverigearbete samt utbildar missionärer.

Utbildningsnämnden har enligt sin instruktion att fastställa utbildningsplaner för de kyrkliga yrkesutbildningarna. Från och med 1 januari 2000 åvilar det Nämnden för kyrkolivets utveckling att utarbeta förslag till utbildningsplaner för kyrkliga utbildningar och Kyrkostyrelsen att fastställa dessa.

Under det senaste decenniet har i samråd med stiften utvecklats ett system som innebär att den nationella nivå minskat sina operativa insatser vad gäller fortbildning/kompetensutveckling till att i stort sätt riktas mot yrkeskategorier som inte har så många medarbetare i varje stift. Exempel på detta är det teckenspråkiga arbetet, finskspråkigt arbete, arbetshandledning och kyrkans familjerådgivning.

Utbildningsnämnden och Församlingsnämnden har enligt avtal tecknade av SFRV sedan 1 januari 1997, när det gäller vissa områden, uppdragit åt diakoniinstitutioner och stift utanför Kyrkokansliet att handha arbetet (ex. det teckenspråkiga arbetet åt Strängnäs stift, arbetshandledning och kyrkans familjerådgivning åt Ersta diakonisällskap).

Genom avdelningens försorg anordnas samlingar för olika kategorier som arbetar på stiftsnivå, som enhetschefer, utbildningsansvariga etc. Dessa samlingar utgör viktiga mötesplatser som innefattar inspiration, erfarenhetsutbyte och reflektion över praxis och är därmed ett led i fortbildningen. Om och när ett behov av samordning mellan stift och/eller andra intressenter uppstår kan avdelningen för kyrkolivets utveckling stödja detta. Där det inte finns tillräckligt underlag inom ett stift kan avdelningen hjälpa till med samordning mellan stiften eller andra intressenter.

Arbetet med andlig vård vid kriminalvårdsanstalterna, hälso- och sjukvården, militärsjälavård och studentprästarbetet bedrivs ekumeniskt. Kompetenshöjning för fängelsepräster sker tillsammans med Kriminalvårdsverket medan studentprästernas fortbildning bedrivs av dem själva. Ansvaret för detta växlar mellan universiteten och högskolorna. Andlig vård inom hälso- och sjukvården har haft sin s.k. högre utbildning förlagd till Stiftelsen Fjellstedtska skolan.

2. Samarbetet med andra utbildningsintressenter

Tillsammans med Vuxenutbildarcentrum vid universitetet i Linköping, bedriver avdelningen kompetenshöjning i bl.a. vuxenpedagogik för de kyrkliga yrkesutbildningarnas lärare och handläggare på stiftskanslierna m.fl.

Som redan nämnts samarbetar kyrkliga riksorganisationen via avtal med Ersta diakonisällskap när det gäller arbetshandledning och kyrkans familjerådgivning. Svenska kyrkan har också slutit avtal angående ansvar för handikappfrågor och andlig vård inom hälso- och sjukvården med Samariterhemmet. Vidare har avtal slutits med Vårsta diakonigård vad gäller utbildning i kris- och katastrofverksamhet, med Stiftelsen Stora Sköndal vad gäller volontärverksamhet och med Bräcke diakonigård vad gäller arbetslivsfrågor.

Kompletteringsutbildning och fördjupad fortbildning har också ägt rum för församlingsassistenter/församlingspedagoger tillsammans med Sigtuna folkhögskola liksom en av de vuxenpedagogiska kurserna.

Kyrkokansliet medverkar också till att nätverk skapas för de kategorier som har sådana behov. Detta kan ex. gälla präster/pastorer inom kriminalvården eller församlingsassistenter/pedagoger.

3. Behovet av olika institutioner för att kompetenshöjande åtgärder skall kunna förverkligas

Olofsdagarna i Sigtuna planeras gemensamt med avdelningen för kyrkolivets utveckling och administreras helt av Ansgarsliden. En del av stift- och kontraktsombudsutbildningen som SKM, SKUT och Lutherhjälpen arrangerar äger rum på Ansgarsliden.

Folkhögskolan i Sigtuna är mycket viktig för att Kyrkokansliet skall kunna realisera en del utbildningssatsningar och pedagogiskt utveckla kurser och utbildningar. Samarbete med andra kyrkliga folkhögskolor är också av stor vikt (ex. Svenska kyrkans grundkurs, kyrkomusikerutbildning). Svenska kyrkans grundkurs och pedagogisk profilutbildning som leder till utbildningsbevis som församlingspedagog ges vid Sigtuna folkhögskola.

Företrädarna för avdelningen för kyrkolivets utveckling menade att det är svårt att för framtiden veta vilka institutioner det kommer att finnas behov av. Samtidigt framhölls det att folkhögskolan som institution är betydelsefull. Den utgör på ett naturligt sätt en mötesplats med andra. Det underlättar, menade företrädarna för kyrkolivets utveckling, om det är ett fåtal utbildningsanordnare med vilka man håller kontakt. Utifrån avdelningen för kyrkolivets utvecklings behov är det av mycket stort värde att ha en folkhögskola knuten till den nationella nivån.

Från kyrkolivets utvecklings sida försöker man utifrån sin kunskap och sina naturliga kontakter vara lyhörd för om ett stift eller någon kategori inom kyrkan har behov av stöd för att utveckla sitt arbete. Man medverkar då till att förutsättningar ges för att en fortbildning skall kunna genomföras eller att ett nätverk bildas och forskning initieras.

De verksamhetsområden som avdelningen betjänar inbjuder både till kategorivisa överläggningar men också till mer öppna seminarier där frågor kan ventileras utifrån olika temata.

Den utbildningsreform som genomfördes i Svenska kyrkan under perioden 1990 - 1994 har varit föremål för utvärdering. Detta har resulterat i att Utbildningsnämnden beslutat att en översyn av de kyrkliga utbildningarna ska ske. För detta arbete har nämnden tillsatt en ledningsgrupp och tre arbetsgrupper. Andra som anordnar utbildningar som berör Svenska kyrkans anställda och förtroendevalda är Svenska kyrkans församlingsförbund, Sveriges Kyrkliga Studieförbund och stiften. Fjellstedtska skolan erbjuder de som har teologisk kompetens kortare eller längre utbildningar. Avdelningen framhåller att det i övrigt är stiften som har till uppgift att främja församlingarnas utvecklingsarbete vilket även innefattar fortbildning och kompetenshöjande åtgärder.

4. Det pedagogiska utvecklingsarbetet i Svenska kyrkan

Företrädarna för kyrkolivets utveckling framhöll att det är väsentligt att det finns en samstämmighet angående vilka kompetenshöjande åtgärder som behövs för framtiden. Var de skall äga rum är svårt att klargöra nu, men skäl talar för att de skall äga rum på olika ställen i landet. Det finns behov av att kunna samarbeta med en folkhögskola som man också kan förlägga kortkursdeltagare på. Avdelningen har för sina verksamhetsområden dock inte behov av en egen konferensanläggning.

3.3 Information från andra utförare på nationell nivå

Samariterhemmet

När Samariterhemmet för ett par år sedan förlorade sin karitativa profilutbildning, var detta ett hårt slag för verksamheten. Samtidigt framstod det klart att det var nödvändigt med en neddragning av antalet utbildningsplatser.

Redan då fanns nya planer för framtiden. I en artikel i Svensk Kyrkotidning framfördes tankar om en gemensam utbildning liknande den som finns inom vården i bl a Linköping. Där läser läkare, sjuksköterskor och andra tillsammans i perioder för att i andra perioder läsa sina egna ämnen.

Samma skulle kunna gälla blivande präster, diakoner, pedagoger och kanske också musiker.

I ett sådant arbete vill man finnas med. Samariterhemmet menar sig ha en erfarenhet som skulle kunna tas tillvara. Man finns i Uppsala och har nu också ett Diakonivetenskapligt institut i samarbete med Uppsala Universitet. Från Samariterhemmets sida är man beredda att gå in i en modell av denna karaktär.

1. Ekumenisk diakonutbildning

I den framtida kyrkan kan det vara aktuellt med ekumeniska utbildningar - kanske just vad beträffar diakonutbildning. Samariterhemmet har tidigare haft en ekumenisk diakonutbildning - tillsammans med Svenska Missionsförbundet.

2. Diakonivetenskap

Man har ett Diakonivetenskapligt institut, som är ett samarbete med Uppsala Universitet. Just nu pågår intagning av studenter för en kurs i diakonivetenskap 5 poäng. Diakonivetenskap ligger i skärningspunkten mellan teologi, vårdvetenskap och samhällsvetenskap.

3. Fördjupad fortbildning

När Samariterhemmet förlorade sin diakonutbildning, talade de andra skolorna om att Samariterhemmet skulle ta sig an fortbildningen.

Man har haft kontakt med flera stift och fått positiva svar. Från stiften önskar man fördjupad fortbildning i ny pedagogisk form. Man har för detta ändamål arbetat fram en modell, som innebär en form av utlokalisering/distans.

En sådan ämnar man påbörja nästa läsår.

4. Diakonal forskning

Det diakonivetenskapliga institutet kommer att ägna sig åt diakonal forskning men också åt att sprida kunskap utifrån forskningen. Man har börjat med seminarier i olika former. Ledare är forskare knutna till institutet men också externa forskare och universitetslärare.

5. Uppsala Universitet och diakonivetenskapen

I avtalet med Uppsala Universitet finns det med att universitetet skall utreda förutsättningarna för grundutbildning och forskarutbildning i diakonivetenskap.

6. Diakonal kvalitetsutveckling

Nära det Diakonivetenskapliga institutet ligger en enhet med benämningen Diakonal utveckling. Denna har under hösten haft seminarier kring diakonal kvalitetsutveckling. Det har varit stor efterfrågan.

7. Frivilligutbildning

På Samariterhemmet har man alltid haft utbildning av frivilliga. Man planerar nya utbildningar inom detta område. Man menar också, att frivilligsidan kommer att få stor betydelse i framtiden. Som ytterligare en konsekvens av detta produceras för närvarande med en bok om frivillighet.

8. Internationell utbildning

Samariterhemmet har haft utbildning av diakoner från andra länder och man har en lång tradition av internationell karaktär. Till exempel har man utbildat diakoner, som blivit föregångare på Island. Det har också gällt diakoner från bland annat Afrika. Tre av direktorerna har varit presidenter i internationella organisationen DIAKONIA. Man hyser också utländska studenter. Ett viktigt arbete just nu handlar om att bestämma storleken på engagemanget i Polen, Balticum och Zimbabwe varifrån man riktat sig till Samariterhemmet med önskan om hjälp.

Man menar sig kunna finnas med i ett internationellt utbildningsarbete, som också gäller riksplanet inom Svenska kyrkan.

9. Framtidens kyrka

Inom det Diakonivetenskapliga institutet på Samariterhemmet finns ett stort projekt, som kommer att resultera i att antal böcker på Verbums förlag rörande Svenska kyrkans situation i framtiden. I anslutning till detta kommer det att finnas återkommande seminarier, som belyser olika sidor av förändringen.

10. Avtal med Landstinget rörande hospicevård

Samariterhemmet har just ingått ett avtal med Landstinget rörande utveckling och forskning inom terminalvården. Detta ses som en viktig sida av kyrkans diakoni. Vård i livets slutskede måste vara en angelägenhet för en kristen kyrka. Samariterhemmet kommer att få två specialtjänster inom hospiceenheten. Dessa två tjänster skall vara riktade mot utvecklingen av detta område och mot forskning inom samma område. På detta sätt kommer man att fortsätta sitt arbete med utbildningar kring terminalvård och hospicekulturen.

11. Själavård

Samariterhemmet har i många år varit ett centrum för själavård. Man har haft många kurser inom själavårdsområdet - senast som ett samarbete med Uppsala stift. Inom Samariterhemmet finns kompetens inom skilda områden - klassisk själavård, nyare själavårdsinriktning, psykoterapi, psykiatri mm. I huset har man mycket av det som behövs för att arbeta också utbildningsmässigt med detta område.

12. Kurser

Samariterhemmet har och kommer att ha kurser inom vissa områden utöver vad som tagits upp ovan. Man har ägnat sig åt utbildningar inom kris- och katastrofområdet. Man har också återkommande seminarier kring etiska frågor, just ett område man menar är en uppgift för kyrkan.

Bräcke diakonigård

1. Verksamhetens uppläggning

På Bräcke finns tre enheter:

- Bräcke Östergård som arbetar med habilitering av barn och unga vuxna med olika medfödda eller förvärvade funktionshinder, där pågår forskning och utbildning liksom klinisk verksamhet.

- Bräcke Västergård som har hospice, äldreomsorg, gruppboende för dementa och lägenheter för dementa. Där finns en utbildningsavdelning framförallt kopplad till hospice.

- Bräcke Diakonal utveckling, där det finns en utbildningsavdelning som ger karitativ profilutbildning, fortbildning för diakoner och andra med intresse för det diakonala arbetsfältet och uppdragsutbildningar som är öppna eller ges till en viss grupp.

Målgruppen är såväl kyrkligt anställda som kommuner och landsting. Dessutom har man genom Svenska kyrkans arbetslivscentrum utbildningar där företag är med. Intresset från kommuner och landsting ökar.

2. Den egna kapaciteten

På Diakonal Utveckling finns en lektionssal med plats för 20-30 studenter, en aula med plats för max 88 personer, denna kan delas till två mindre sittningar, tre grupprum med plats för ca 12 personer, två grupprum med plats för ca 6 personer samt ett par mindre samtalsrum. Man kommer att från och med sommaren 2000 få utökade lokaler. På Östergården och Västergården finns ytterligare utbildningslokaler, varför man i dagsläget klarar lokalfrågan men ser fram mot ytterligare lokaler till sommaren då efterfrågan ökar.

3. Framtidsutsikter

Bräckes utbildningsavdelningar har börjat se över möjligheten att bilda en gemensam utbildnings avdelning. Man befinner sig i ett samverkansskede, där många beröringspunkter bland verksamhetens olika specialiteter möts. Det gäller Bräckes pedagogiska grundsyn där reflektion och erfarenhetslärande är gemensamma nämnare, liksom tanken att arbeta med mentorskap, kollegial handledning och teamarbete.

Vårsta diakonigård

1. Verksamhetens uppläggning

Vårsta diakonigård arbetar bland annat med att utveckla arbetsmetoder för utsatta människor.

Detta gör man bland annat genom att utbilda diakoner, förmedla kunskap om diakoni, utveckla arbetet med själavård och familjerådgivning, samarbeta med församlingar och stift, samarbeta med andra i människovårdens tjänst, vara ett nationellt kyrkligt centrum och erbjuda en diakonal miljö.

Följande utbildnings- och verksamhetssatsningar görs:

- Karitativ profilutbildning; 12-15 studerande per år på SFRV:s uppdrag

- Svenska kyrkans kris- och katastrofcentrum; utbildning, metodutveckling och samverkan

- Uppdragsutbildningar i samverkan med Härnösands stift, bland annat kvalificerad själavårdsutbildning för präster och diakoner

- Inspirations- och kunskapscentrum kring diakoni och diakonat för diakoner som utbildats vid Vårsta Diakonigård och övriga diakoner

- Gästverksamhet, kursverksamhet mot stift och församlingar, temadagar, konferensmöjligheter, lunchservering, matsal för gästande grupper, rumsuthyrning

- Kyrkans Familjerådgivning i Ådalen: Tre mottagningar; Vårsta, Kramfors och Sollefteå

- Härnösands stifts själavårdscentrum verkar i diakonigårdens lokaler

- Samverkan i arbete med psykisk och social rehabilitering och integrationsarbete

- Levande andaktsliv i bönsalen med dagligt andaktsliv.

2. Den egna kapaciteten

Kapacitet beträffande utbildningar i egna lokaler:

Boende cirka 13+15 enkel/dubbelrum under terminerna, enklare boende cirka 30 platser i dubbelrum. Diakonigårdens matsal rymmer minst 60 personer.

3. Framtidsutsikter

Möjligheter att utöka verksamheten inom stiftelsens statuter gäller:

- Fortbildningsverksamhet för grupper inom och utom kyrkan

- Övrig kursverksamhet inom det människovårdande området

- Temadagar

4. Möjligheterna till expansion

Vid eventuell utökning av verksamheten behövs kostnadstäckning.

Ersta/Sköndal

Från ett principiellt utbildningspolitiskt plan menar man från Ersta/Sköndal att det måste finnas mycket starka skäl om man skall förlägga Svenska kyrkans profilutbildningar på de pedagogiska, sociala, teologiska och estetiska områdena på något annat än högskolenivå.

Yrkesförberedande/specialiserande utbildningar på lägre nivå inom dessa områden, liksom en mängd andra, börjar bli allt mer obsoleta av det enkla skälet att utbildningsnivån i Sverige idag är så mycket högre än bara för 20 år sedan. Ett stort antal utbildningar har omvandlats från gymnasiala/semiakademiska till riktiga högskoleutbildningar. Självfallet har sådana omvandlingar varit både lyckade och mindre lyckade. Från Ersta/Sköndal påpekar man också risken att man kan hamna i konstiga kvasiakademiska mellanlägen där det enda som uppnåtts är att man kanske tappat bort en del av praktiken.

Ersta/Sköndals övertygelse och erfarenhet är emellertid att det går att stärka såväl teoretiska som praktiska sidor av utbildningen samtidigt genom att göra den mer högskolemässig. Att inordna utbildningen i högskolesystemet innebär ofta att man öppnar kompetensutvecklingsvägen för den enskilde och därmed undviker utbildningsmässiga återvändsgränder.

Man ser sig som ett naturligt centrum för Svenska kyrkans profilutbildningar i Sverige. Dels har man redan två - den diakonala och den kyrkomusikaliska - dels representerar man en lång erfarenhet när det gäller att ge utbildningen ett konfessionellt innehåll och en konfessionell ram bl.a. i form av pastoral och diakonal ramverksamhet. Det finns goda förutsättningar, kompetensmässigt, för att bryta, för Ersta/Sköndal, ny mark på pedagogik/behandlingsområdet.

Ersta/Sköndal framhåller att man har en potential att kunna bli både ett grundutbildnings- och fortbildningscentrum för kyrkan med sin klara inriktning på värdegrunds- och etikfrågor. Präster, diakoner, församlingspedagoger och kyrkomusiker skulle kunna mötas under ett antal tematiska kurser inordnade i kompetensutvecklingstrappor; bibeltolkning, estetik och själavård är bara några områden.

Högskoleverket och utbildningsdepartementet har gemensamt aviserat ett nytt magisterutbildningssystem för mer yrkesinriktade (mindre forskningsinriktade) examina. Här menar Ersta/Sköndal att det finns intressanta saker att göra inom t.ex. diakoni, själavård och teologi. Man hävdar också att man, trots sin småskalighet, kan erövra kvalificerade examensrättigheter. Ersta/Sköndal är t.ex. rekommenderade för magisterexamensrätt i omvårdnad (något mycket ovanligt i högskolevärlden). Även specialistutbildningar, som möjligen är för korta för att i sig själva leda till magisterexamen t.ex. till militärpräst, sjukhuspräst, företagspräst, fängelsepräst, själavårdare, behandlare/terapeut, skulle kunna inordnas som delar i det egna eller andra högskolors magisterexamenssystem.

Resursmässigt har Ersta/Sköndal en ovanligt kvalificerad lärar/forskarkår med ett 30-tal disputerade. Man har ett överskott på lektionsrum men ett underskott på grupprum och större föreläsningsrum och en obalans på lärar/forskarrum mellan sina två campus. Beroende på huvudmännens ekonomi och investeringsvilja kan "underskotten" eventuellt åtgärdas.

Från Ersta/Sköndals sida skulle man se utökade utbildningsuppdrag med tillhörande medel från Svenska kyrkan som något helt naturligt. Man kan tänka sig att vara allt från samarbetspartner när det gäller att genomföra kombinationsutbildningar folkhögskola/högskola till att bli en ”Svenska kyrkans högskola”.

Med utökade uppdrag från Svenska kyrkan ser man det som naturligt att den iklär en eller fler styrelseposter i Ersta/Sköndals högskolestyrelse.

Stiftelsen Fjellstedtska skolan

I sin nuvarande form har stiftelsen sina stadgar permuterade år 1985. Stadgarna anger följande ändamål för stiftelsen:

- bereda tillfälle till fördjupade studier i de klassiska språken för studerande, av vilka man kan hoppas att framledes erhålla dugliga präster i den svenska kyrkan

- att i samverkan med kyrkans egna utbildningsorgan anordna kurser och konferenser för fortbildning av präster och annan personal med liknande teologisk utbildning.

Verksamheten har följande inriktning:

- Internationell kunskap och erfarenhet i anslutning till Borgå-överenskommelsen

- Personalutveckling, särskilt ledarskapsutbildning

- Kyrkledarhögskola (A-, B- och C-nivå). Utbildningen sker i samarbete med Institutionen för lärarutbildning (ILU)

- Själavård

- Teologisk fortbildning (religionsdialog, gudstjänst, skrivarskola)

- Kvalificerad fortbildning i homiletik (tillsammans med Ansgarsliden och pastoralinstituten).

1. Målgrupp

Stiftelsens verksamhet riktar sig, i enlighet med stadgarna, till präster och andra med teologisk utbildning verksamma inom kyrkan. Man har ett par profilområden:

- ledarskap – kyrkledarhögskolan

- ekumeniska kontakter inom Borgågemenskapen.

Vidare är man värdinstitution för sjukhuskyrkans utbildningar vilket man hoppas få vara även i fortsättningen. Under en längre tid har man arbetat med ansvariga parter för att få ställningen för dessa utbildningar klarlagda – något man ännu ej lyckats med.

2. Den egna kapaciteten

Stiftelsen har konferenslokaler och grupprum som kan hysa 20 deltagare. Vidare har man 18 enkelrum i gästhemmet.

3. Möjligheterna till expansion

För närvarande arbetar man med att fördjupa inriktningen mot prästerlig spiritualitet/formation. Stadgarna styr verksamheten vilket naturligtvis påverkar möjligheterna att förändra verksamhetens inriktning.

4. Samarbetet med andra kyrkliga organ – ekonomiska förutsättningar

Enligt stadgarna skall stiftelsen samarbeta med andra kyrkliga organ, vilket också sker i betydande omfattning. I varje enskilt samarbete regleras de ekonomiska förhållandena för just den aktuella utbildningsinsatsen. Om den nationella nivån vill nyttja sig av stiftelsens kompetens för något särskilt får således en diskussion ske om de ekonomiska transaktionerna. I övrigt är stiftelsen självfinansierad.

5. Relationen till Ansgarsliden och andra utförare

Stiftelsen Fjellstedtska skolan bedriver i enlighet med sina statuter ingen kommersiell verksamhet. I förhållande till Ansgarsliden är stiftelsens målgrupp till delar en annan eftersom man i huvudsak riktar sig till präster eller andra grupper med en teologisk grundutbildning. Samarbete med Ansgarsliden sker beträffande predikofortbildningen.

Stiftelsen är, i enlighet med stiftelseurkunden, emot att samarbete skulle handla om att det egna kapitalet överförs till någon annan genomförare utan att det finns något mer i samarbetet, t ex. att stiftelsens kompetens eller den kompetens man har tillgång till via de egna nätverken kan vara till hjälp vid ett genomförande.

4. Bedömning av nationellt utbildningsbehov

Vid en bedömning av utbildningsbehoven på nationell nivå är det av högsta vikt att först tydliggöra de olika nivåernas, (den lokala, regionala och nationella) mandat och målgrupper. Enkätundersökningen har härvidlag klargjort detta. Vid genomläsningen av vad som anges som utbildningsbehov återkommer ofta samma begrepp på de olika nivåerna. Behovet av tydliga avnämare/målgrupper/kunder måste därför först anges.

Utifrån det material vi haft tillgång till vill vi särskilt utpeka ett antal målgrupper. Grundläggande för denna identifikation är synen på den nationella nivåns mandat särskilt i förhållande till stiften. Här framstår nationella ansvaret särskilt i form av konsultativa och stödjande insatser, men också styrande insatser förekommer. De intressegrupper som särskilt utpekas är:

- utbildare,

- stiftkonsulenter, adjunkter och handläggare,

- chefstjänstemän och andra innehavare av ledande befattningar,

- kyrkligt anställda i specialtjänster,

- förtroendevalda.

Utan att här precisera utbildningssatsningarnas uppläggning och innehåll vill vi ange följande behovsområden:

- Organisationsutveckling och verksamhetsplanering

- Chefs- och ledarskapsutbildning

- Kyrkoordningsfrågor, juridik och kyrkorätt

- Förvaltningsfrågor relaterade till kyrkans förvaltningsuppdrag så som:

Arkivvård

Offentlighet och sekretess

Egendomsförvaltning och ekonomi

Begravningsfrågor

- Pedagogisk utveckling

- Kommunikation och information.

- Omvärldsanalys:

Svensk samhällsutveckling

Globaliseringsfrågor

- Svenska kyrkans tro och liv:

Ekumenik

Religionsdialog

Kristen tro och lära

Annat som menas åligga den nationella nivån är:

- utbildningsmaterialproduktion

- nätverksbyggande

- förmedlare av expertis till den regionala nivåns olika satsningar

- forskning och utveckling

- utarbetandet av ny pedagogik och pedagogiska modeller

- utbildningar av spjutspetskaraktär

- utbildningsplaner

- säkerställandet av att nationella utbildningar för nyckelgrupper är av en ”högre” nivå

Den nationella nivåns primära ansvar är att säkerställa övergripande samsyn och gemensamma förhållningssätt. Ansvaret för dessa satsningar bör fördelas mellan de redan nu befintliga nationella utförarna utifrån var och ens kapacitet i form av lärare, lokaler och profilering. Samarbetet med universitet och högskola bör kunna vidareutvecklas.

Svenska kyrkans nationella nivå skall säkerställa att behoven som utpekats och som ej i dagsläget tillgodosetts uppfylls. Detta sker lämpligen i form av tillskapandet av ett samråd mellan utförarna som finns på den nationella nivån. Samrådet kan också hantera behovsfrågan och möjligheterna till samverkan och nyttjande av de kompetensresurser som dels utförarna på nationell nivå själva besitter, dels de kompetenser som olika utförare har tillgång till via egna nätverk.

Vi har också ställt oss ett antal frågor i denna analys:

1. Vad skall Svenska kyrkan göra själv?

Med denna fråga avses vad Svenska kyrkan och ingen annan part skall stå och ansvara för. Vad är med andra ord så unikt och omistligt att Svenska kyrkan själv skall ansvara för utbildningen?

Även om ovan angivna behov finns så betyder inte detta att Svenska kyrkan själv skall ansvara för att tillgodose samtliga dessa. Här menar vi att grundförutsättningen för att tala om något som unikt för Svenska kyrkan måste vara förknippat med ett utbildningsinnehåll med koppling till och förankring i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Om avnämaren Svenska kyrkan finner att utbildningsutbudet sådant det erbjuds vid teologiska fakulteter och högskolor ej fullt ut förmår utrusta de grupper av anställda där en teologisk utbildning ingår som en kompetensförutsättning, måste kyrkan själv vara beredd att skapa förutsättningar för att möta kompletteringsbehov. I dagsläget är detta en gråzon.

I andra sammanhang kan det gälla att säkerställa att en kristen människosyn präglar ett utbildningsinnehåll. Det kan till exempel gälla det pedagogiska utvecklingsarbetet där teologi och pedagogik i hög grad hör samman. Den kontinuerliga utvecklingen och utformningen av detta arbete innefattar ett nära samarbete med universitet och högskolor.

Även fortbildningen av renodlade kyrkliga tjänster bör hanteras av kyrkan själv i de fall utbildningarna avser att tydliggöra roller och ansvar inom ramen för Svenska kyrkans förkunnelse.

2. Vad bör andra göra?

Med denna fråga avser vi i vilka stycken andra utförare bör ges uppdrag att genomföra vissa typer av utbildningar.

Det finns ingen anledning för Svenska kyrkan att skapa en utbildningskapacitet för de typer av utbildningar där redan andra utförare har etablerat utbildningar av god kvalitet och där man har en god geografisk placering sett ur kommunikationssynpunkt.

Utan att här närmare definiera vare sig utförare eller inriktning vill vi ändå nämna att lämpliga utbildningar kan bland annat gälla chefs- och ledarskapsutveckling och datautbildningar. Grundläggande för alla satsningar med extern utförare bör vara att Svenska kyrkan själv definierat innehåll, nivå och mål.

Vilka behov finns som kan hanteras mellan olika utförare på utbildningsmarknaden? Vi anser det vara självklart att det finns ett utbyte av idéer mellan olika utförare, både kyrkliga och andra på utbildningsmarknaden. Denna typ av nätverksarbete anser vi vara mycket värdefullt.

3. Vad gör Svenska kyrkans församlingsförbund?

För vissa utbildningsfrågor som riktar sig mot arbetsgivarroll och avtalsfrågor menar vi att Svenska kyrkans församlingsförbunds framtida roll som utbildare måste klargöras. I dagsläget är inte detta tydligt. Utbildningsinriktningar som bör kunna hanteras av Svenska kyrkans församlingsförbund rör begravningsverksamheten, fastighetsfrågor, ekonomi, arbetsgivarfrågor och avtalsfrågor.

5. Lokalisering

Frågan om en nationell ”utbildningsinstitution” är ett känsligt ämne. Ser man över Svenska kyrkan i stort med sina stifts- och kursgårdar och folkhögskolor är det nära till hands att tala om överkapacitet. Detta problem är uppenbart för ett antal av stiften. I vårt arbete har vi funnit att en majoritet av de som besvarat enkäten är emot tanken på en central utbildningsinstitution. I klartext menar man att Ansgarsliden inte bör ha en monopolställning vad gäller ansvaret för utbildningar på nationell nivå. Däremot uttalas ett behov av att det finns nationella utförare. I vår analys har vi särskilt utpekat Ansgarsliden, Samariterhemmet, Ersta/Sköndal, Stiftelsen Fjellstedtska skolan, Bräcke diakonigård och Vårsta diakonigård samt Svenska kyrkans församlingsförbund som nationella utförare med stort utbildningsutbud av hög kvalitet och hög kompetens.

Vi noterar också att verksamhetskapaciteten som var och en av dessa utförare besitter inte talar för en rationalisering i den mening att verksamhet kan överföras från en utförare till en annan. Härvidlag är de nationella utbildningsinstitutionerna redan i dagsläget begränsade vad gäller möjligheterna till omfattande expansion inom ramen för nu befintlig verksamhet. I vissa fall kan också statuter hindra en annan och delvis utökad verksamhet jämfört med vad som genomförs idag.

Så långt utredningsgruppen kommit i sin analys ser vi följande mönster angående faktorer som måste beaktas:

¨ Samordningen mellan de nationella utbildningsinstitutionerna bör ses över för att finna ytterligare vägar till ökad samverkan. Detta skulle till exempel kunna gälla lokaliseringen av en utbildning till en annan institution än den egna om man ej själv har tillräcklig kapacitet att husera kursdeltagare. Detta måste också innebära ett ökat gemensamt nyttjande av de olika institutionernas egna kompetenser eller den tillgång av kompetens som finns via olika nätverk.

¨ Den nationella nivån behöver utarbeta en gemensam utbildningsstrategi som tar i beaktande de utförare och den kompetens som finns på nationell nivå. Här finns ett behov av att tillskapa ett nationellt samråd mellan Svenska kyrkans olika utbildningsutövare med uppgift att samordna verksamheten och att lägga ut uppdrag till bästa möjliga utförare.

¨ Den nationella nivån måste via sina institutioner säkerställa en kontinuerlig forsknings- och utvecklingsverksamhet.

¨ Den nationella nivån och de nationella institutionerna skall uppfattas som en resurs för de övriga nivåerna.

6. Ekonomi

I frågan om utbildningsverksamhetens ekonomi finns ett antal faktorer att ta hänsyn till. Det handlar dels om verksamhetsformen (se nedan), dels om vilka andra ingående verksamheter en anläggning bedriver till exempel ”hotellverksamhet”, restaurangverksamhet, konferensverksamhet och kursverksamhet i egen regi. Kursgårdar och konferensanläggningar är en mycket konjunkturkänslig verksamhet. Under en stor del av 90-talet och särskilt under dess första halva var nedläggningsfrekvensen mycket hög bland anläggningar av denna typ. Inte minst gällde det anläggningar i privat regi. Anläggningar med annat ägande, som i fallet med Svenska kyrkans stifts- och kursgårdar kom att kräva stora ekonomiska insatser från ägaren.

För utredningen är det svårt att uttala sig om vad en ”god” ekonomi skulle innebära dels avseende uppskattad volym för en anläggning, dels frågan om ägaresubventionernas omfattning. De nyckeltal (se nedan) som finns tillgängliga är ej av den arten att de återger nyckeltal för verksamhet i egen regi såsom kursverksamhet. För restaurang, hotell, administration, lokal- och driftskostnader finns nyckeltal men dessa är i mycket anpassade till var enskild anläggning. Detta blir en naturlig följd av att anläggningarna drivs under delvis mycket olika ekonomiska förutsättningar.

Vid en analys av utbildningsverksamhetens ekonomisering (vilken vi inte gör här) menar vi att det finns ett antal frågor som måste besvaras. Dessa är:

- verksamhetens intäktsvolym och potentiella intäktsökning

- verksamhetens direkta kostnader för den verksamhet som bedrivs i egen regi

- ägares ekonomiska åtaganden i förhållande till verksamhetens drift; lönekostnader som ej bärs direkt av verksamheten, lokalkostnader som ej bärs direkt av verksamheten, vem som bär anskaffningskostnaderna

- subventionering av kursavgifter

- favorisering av viss eller vissa anläggningar.

6.1 Möjliga verksamhetsformer för Ansgarsliden (från ett juridiskt perspektiv)

Inom ramen för utredningen har vi belyst frågan om vilka möjliga juridiska verksamhetsformer som finns när det gäller verksamheten vid Ansgarsliden. Utgångspunkten är att verksamheten idag bedrivs dels i stiftelseform, Stiftelsen Svenska kyrkans utbildningscentrum, dels i bolagsform, Svenska kyrkans utbildnings AB.

Stiftelse

Med en stiftelse avses att en förmögenhetsmassa varaktigt har blivit avsatt för ett visst ändamål. En stiftelse är knuten till sin ursprungliga tillkomst genom en s.k. stiftelseurkund, där stiftarna bl.a. har angett stiftelsens ändamål. Detta ändamål kan därefter endast i undantagsfall förändras. En sådan förändring, s.k. permutation, fordrar beslut av statliga myndigheter och medges i princip bara när läget blivit sådant att stiftelsen inte längre kan uppfylla sitt ändamål. För upplösning av en stiftelse fordras i regel permutation. Om stiftelsens ändamål är så formulerat, kan dock i vissa fall en stiftelse bringas att upphöra genom att dess förmögenhet används för det avsedda ändamålet.

För en stiftelse som driver näringsverksamhet och kommer i betalningssvårigheter finns regler om s.k. kontrollbalansräkning, dvs. att när det finns skäl att anta att stiftelsens egna kapital är förbrukat, skall styrelsen omgående låta upprätta en balansräkning, varefter stiftelsen skall träda i likvidation och upplösas. Om styrelsen i ett sådant fall inte upprättar kontrollbalansräkning och ansöker om likvidation, blir styrelseledamöterna personligen ansvariga för de skulder som därefter uppkommer.

En stiftelse har antingen s.k. egen förvaltning eller är en s.k. förvaltad stiftelse. Vilketdera som gäller i ett konkret fall beror på utformningen av stiftelseurkunden. Vid egen förvaltning har stiftelsen en egen styrelse, som utses på det sätt som anges i stiftelseurkunden. En förvaltad stiftelse har ingen egen styrelse utan förvaltas av ett annat rättssubjekt.

Aktiebolag

Bolagsformen är mera än stiftelseformen lämpad för en verksamhet som för framtiden kan förutses genomgår olika förändringar. Bolagets grunddokument, bolagsordningen, kan ändras av delägarna vid bolagsstämma. Bolaget kan också upplösas utan större omgång.

Också för aktiebolag finns bestämmelser om kontrollbalansräkning. Här gäller dock att sådan balansräkning skall upprättas, om det finns skäl att anta att mera än halva aktiekapitalet har gått förlorat. Skulle så visas vara fallet, har styrelsen dock åtta månader på sig att sammankalla en bolagsstämma för beslut om bolagets fortlevnad. Personligt betalningsansvar för styrelseledamöterna uppkommer alltså inte förrän denna tid gått ut.

I ett aktiebolag lyder styrelsen under bolagsstämman, som kan utfärda direktiv för verksamheten. Ytterst styrs alltså ett aktiebolag av sina aktieägare.

Registrerat trossamfund

När nu Svenska kyrkan från årsskiftet är ett registrerat trossamfund, finns givetvis möjligheten att bedriva också utbildningsverksamheten inom den juridiska person som trossamfundet innebär. Det juridiska ansvaret för verksamheten skulle därmed – i likhet med all annan verksamhet på den nationella nivån – hamna hos trossamfundets styrelse, dvs. Kyrkostyrelsen. Några bestämmelser om kontrollbalansräkning finns inte för trossamfund. Det personliga ekonomiska ansvaret för styrelseledamöter – som förvisso finns också i trossamfundet – är dock därmed inte lika uttalat.

Skattefrågor

Någon avgörande skillnad från skattesynpunkt torde inte föreligga mellan de tre olika möjligheterna. För en stiftelse eller ett trossamfund som driver näringsverksamhet gäller samma skatteregler som för ett aktiebolag. Det kan finnas nackdelar i att inom ett trossamfund tillskapa en alltför stor del som driver sådan verksamhet. Det finns då risker att hela trossamfundet kan dras med och anses bedriva näringsverksamhet och därmed bli beskattat i större utsträckning än annars.

6.2 Ansgarsliden – alternativa ägandeformer

Utredningen har ställt ett antal frågor angående alternativa former för ägande, nyttjanderätt respektive samägande av Ansgarsliden.

Vilka är förutsättningarna för den nationella nivå att sälja ut Ansgarsliden?

Fastigheten ägs idag av SKUC, som är en stiftelse. Trossamfundet Svenska kyrkan är en av tre stiftare där de båda andra är Svenska kyrkans Unga och Sigtunastiftelsen. Ägarfrågan kan bara hanteras av SKUC:s styrelse, dvs. de tre stiftarna måste vara överens om en försäljning.

Hur skulle ett nyttjanderättsavtal kunna upprättas som säkerställer möjligheterna för den nationella nivån att förlägga sin utbildningsverksamhet till Ansgarsliden?

Om en försäljning är möjlig, skulle den kunna förknippas med ett nyttjanderättsavtal, där någon hyr fastigheten. Ett sådant avtal måste på något sätt vara begränsat genom uppsägningsmöjlighet eller avtalstid.

Hur skulle ett samägande kunna förverkligas? Vilka skulle förutsättningarna för ett sådant vara och vem är lämplig och villig medaktör?

Ett samägande förutsätter också en försäljning av fastigheten. SKUC skulle då kunna sälja en del av fastigheten till en annan ägare, varefter man gemensamt driver verksamheten. En normal form för bedrivande av gemensam affärsverksamhet är i aktiebolag, men man kan kanske tänka sig också någon annan form. Alternativt skulle fastigheten säljas till ett aktiebolag, där SKUC eller Svenska kyrkan är aktieägare tillsammans med någon annan.

6.3 Den ekonomiska utvecklingen på Ansgarsliden (SKUC och SKUAB)

Med anledning av de beslut som fattats av Kyrkomöte och SFRV:s styrelse under de senaste åren är SKUC:s/SKUAB:s ekonomi i dag under kontroll enligt de uppgifter utredningen erhållit. Den största osäkerhetsfaktorn är att effekterna av kyrkomötets flytt till Uppsala inte är kända. Det torde innebära ett nettobortfall på 500.000 – 1.000.000 kronor/år, vilket måste kompenseras med andra intäkter.

Framtidsstrategi:

SKUC:

Ekonomin inom SKUC bygger idag på, att verksamheten kan bedrivas inom ramen för statsbidrag, landstingsbidrag och övriga bidrag samt elevernas avgifter. Detta är ett kontrollerat resultatområde i dagsläget. Till budgeten för 2000 finns ca 1/2 miljon överförda av medel som erhållits för pedagogiska utvecklingsprojekt under 1999. Folkhögskolans uppgift avseende den kyrkliga utbildningssektorn får allt mera en tyngdpunkt på utvecklings- och distansutbildningsfrågor, d.v.s. flexibel utbildning, ett behov som växer i stor utsträckning. Dylikt arbete är beroende av årliga, extra anslag, både från folkbildningsrådet, Svenska kyrkan och andra bidragsgivare.

SKUAB:

Strategin i dag är enkel och bygger på Svenska kyrkans krav, d.v.s. all verksamhet skall ske på kommersiella villkor. Sakta men säkert har beläggningen nått en nivå som generar tillräckligt med medel för att Ansgarsliden skall bära sig i kraft av sin egen verksamhet. Denna förutsättning ställer hinder i vägen för i och för sig nödvändig utbildning i kyrkans intresse, eftersom Ansgarsliden helt tydligt spelar på alltmera ojämnlika villkor i jämförelse med bl.a. stiftsgårdarna.

Ansgarsliden som helhet:

För närvarande undersökes vilken volym på kursgården som är den optimala ur ekonomiskt perspektiv och som samtidigt garanterar att Ansgarsliden i fortsättningen i första hand kan definieras som utbildningsinstitution och inte som en näringsdrivande stiftelse. Detta betyder att det kan ske justeringar i volym inom olika resultatområden samt avseende folkhögskolans internat. SFRV:s beslut om Ansgarslidens framtid med hänsyn till det ränte- och amorteringsfria lånet på 30 miljoner har självfallet största strategiska betydelse.

6.4 Nyckeltal

I utrednings direktiv framhålls att frågan om branschnyckeltal skall beaktas. Utredningen har därför tagit del av dels Sveriges Hotell- och Restaurangföretagares (SHR) nycktalsutredning från 1998, dels tagit del av den nyckeltalsutredning som genomförts för Graninge stiftsgårds räkning av Ernst & Young AB våren 1999.

För att göra en relevant bedömning av nyckeltal krävs att en analys görs av en anläggnings olika verksamhetsgrenar. Det kan gälla ”hotelldel”, konferensverksamhet, restaurangverksamhet, och kursverksamhet. Vart och ett ingående verksamhetsområde erhåller sina nyckeltal. När det gäller nyckeltal för profilverksamhet (t ex kursverksamhet) är det svårt att dels erhålla befintliga nyckeltalsexempel, dels svårt att ta fram generellt relevanta jämförelsetal. Här är var enskild aktörs profilering viktig. En annan faktor som problematiserar bedömningen av en verksamhets omfattning, lönsamhet, konkurrenskraft etc. har att göra med förekomsten av subventionerad eller på annat sätt gynnad aktivitet som ej fångas in i en nyckeltalsframställning. Det behövs också en kvalitativ bedömning som ligger bortom de ekonomiskt beräknade nyckeltalen. Den här problematiken är tydlig i de fall branschnyckeltalsunderökningar gjorts. För Svenska kyrkans del har nyckeltal arbetats fram på ekonomiska grunder för bland annat Graninge stiftsgård i Stockholm stift, stiftsgårdarna i Härnösands stift och Saxnäs stiftsgård i Luleå stift. För närvarande sker en kvalitativ analys av stiftsgårdarnas verksamhet i Härnösands stift. Denna beräknas vara klar under våren 2000.

Vår bedömning avseende nyckeltal är att en särskild utredning tillsätts för att utarbeta dels ekonomiska nyckeltal, dels utarbeta någon motsvarande mätenhet avseende kvalitet så att en anläggnings kursverksamhet tydligt kan mätas. En mätning av detta slag skulle om förutsättningarna ges också kunna ta med i beräkningen eventuella subventioner eller andra former för ägaren att gynna en verksamhet som eljest skulle ha svårt att överleva den konkurrens som marknaden erbjuder.

7. Rekommendationer

Mot bakgrund av ovan anförda uppgifter vill vi avge följande rekommendationer:

1. För att på bästa möjliga sätt hantera de utbildningsbehov som anses åligga den nationella nivåns ansvar bör detta ej ske endast via en nationell utförare. Det bör ske en fördelning av utbildningsuppdragen mellan de i utredningen utpekade nationella utbildningsutförarna. Detta betyder att uppdragen fördelas utifrån befintliga kompetensresurser.

2. Svenska kyrkans nationella nivå skall där så är möjligt vända sig till andra utförare än de egna i de fall externa utförare besitter bättre kompetens avseende vissa typer av utbildningar. Detta gäller särskilt de utbildningar där en kyrklig aspekt eller en särskild teologisk profilering ej är central.

3. Det finns ett behov av ett rikstäckande samråd med företrädare för Svenska kyrkans stifts- och kursgårdar. Ett sådant samråd bör ha till uppgift att själva se över kompetens- och resursfördelningen för att säkerställa en rikstäckande utbildningspotential. Detta samråd bör också kunna initiera en gemensam ekonomisk analys av nuvarande verksamheters ekonomiska bärighet.

4. Det finns behov på nationell nivå av ett samråd mellan de i utredningen utpekade nationella utförarna för att sig emellan fördela uppdrag och kompetenser i samband med olika utbildningsåtaganden. Detta gäller särskilt i de fall de egna lokalresurserna ej är tillräckliga men där kompetensresursen är tillgodosedd.

5. Ansgarsliden bör framgent ses som en resurs bland andra på nationell nivå.

6. SKUC och SKUAB uppvisar för år 1999 ett positivt ekonomiskt resultat. Även för år 2000 förväntas verksamheten uppvisa ett positivt resultat. Mot bakgrund av denna ekonomiska utveckling och nuvarande ägarförhållanden finns ingen anledning att för de närmaste åren avveckla det nuvarande engagemanget.

7. Initiativ bör tas till ett fördjupat samtal mellan de i SKUC ingående stiftarna avseende ytterligare samverkansmöjligheter.

8. I sin egenskap av ägare av SKUAB och en av stiftarna i SKUC bör Svenska kyrkan aktivt driva frågor om verksamhetsinnehåll, utveckling och profilering. Ett fortsatt utvecklingsarbete bör ske avseende distansutbildningars utformning och anpassning till olika behovsområden.

9. Den nationella nivån bör ta ansvar för att säkerställa ett för Svenska kyrkan pedagogiskt utvecklingsarbete. I detta sammanhang bör Ansgarsliden därför ges möjligheten att vara ett centrum för detta.