|
|
|
|
|
Kyrkomötet
Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande 2008:10
|
|
|
|
Stärk diakonernas ställning i församlingarna
|
|
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motion 2008:71 om att stärka diakonernas ställning i församlingarna. I motionen föreslås att Kyrkomötet ska uppdra till Kyrkostyrelsen att föreslå ändring i kyrkoordningen som innebär att församlingar som har en präst och en kyrkomusiker anställd även ska ha en anställd diakon. Utskottet vill betona vikten av det diakonala uppdraget och att det finns diakoner verksamma i församlingarna. Utskottet anser dock att församlingarna själva ska få avgöra hur den diakonala verksamheten ska bedrivas och föreslår därför att motionen avslås.
Innehåll
Sammanfattning 1
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut 3
Motionens förslag 3
Yttrande från Läronämnden 3
Bakgrund 3
Utskottets överväganden 4
Läronämndens yttrande 2008:9y 6
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2008:71.
Motionens förslag
Motion 2008:71 av Terence Hongslo, Stärk diakonernas ställning i församlingarna
Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att föreslå ändring i kyrkoordningen som innebär att församlingar som har en präst och en kyrkomusiker anställd även ska ha en anställd diakon.
Yttrande från Läronämnden
Läronämnden har yttrat sig över motion 2008:71. Yttrandet Ln 2008:9y är fogat till betänkandet i bilaga 1.
Bakgrund
I 34 kap. 1 § i kyrkoordningen finns bestämmelser om befattningar för en församling. Av dessa framgår att det alltid ska finnas en kyrkoherde och en kyrkomusiker för varje församling samt minst det antal präster därutöver som stiftsstyrelsen beslutar. Vidare anges att det ska finnas det antal diakoner och den personal i övrigt som behövs för verksamheten. Dessa bestämmelser överensstämmer helt med vad som föreslogs i utredningsarbetet om kyrkoordningen och sedan lades fram för 1999 års kyrkomöte genom Svenska kyrkans centralstyrelses kyrkoordningsskrivelse (CsSkr 1999:3). I betänkandet Personal, tillsyn och överklagande (Svenska kyrkans utredningar 1998:6) angavs att det givetvis ingår i domkapitlets tillsyn över församlingen att bevaka att inte diakonin – som ett för hela kyrkan och för den enskilda församlingen oumbärligt uttryck för kyrkans grundläggande identitet och för sambandet mellan ord och handling – sätts på undantag. Utredningen anförde att den däremot inte funnit skäl att lägga på stiftsstyrelsen att besluta om den diakonala verksamhetens minimidimensionering i en församling på det sätt som föreslogs att prästorganisationen i ett pastorat skulle regleras.
Centralstyrelsen konstaterade i kyrkoordningsskrivelsen att bestämmelserna om andra befattningar för församlingar än som präster och kyrkomusiker inte innebar någon egentlig förändring i förhållande till vad som tidigare gällt. Styrelsen var inte beredd att lägga fram några förslag som skulle minska det lokala självbestämmandet.
Frågan om reglering av diakontjänster har varit föremål för Kyrkomötets behandling flera gånger. I betänkandet TU 2002:4 Diakontjänster och diakonår konstaterade utskottet att det hör till församlingens grundläggande uppgift att utöva diakoni. Utskottet menade att denna del av församlingens uppdrag är mycket angelägen och inte får försummas. Vidare pekade utskottet på att det enligt 34 kap. 1 § fjärde punkten kyrkoordningen ska finnas det antal diakoner och den personal i övrigt som behövs för verksamheten. Utskottet framhöll att det i regel är nödvändigt att göra prioriteringar mellan olika behov. ”Församlingarnas olika struktur, ålderssammansättning m.m. medför att de som bäst känner de lokala förhållandena är mest lämpade att avgöra vilka befattningar som behöver finnas inrättade. Det bör inte göras några inskränkningar i den lokala självstyrelsen när detta inte är nödvändigt.”
I betänkandet 2005:7 Diakonernas ställning i Svenska kyrkan hänvisade utskottet till vad det hade anfört i betänkandet vid 2002 års kyrkomöte. Utskottet såg det inte som realistiskt att nu besluta om obligatoriska diakontjänster för varje församling. ”Dels finns inte diakoner i tillräckligt antal, och dels torde det inte finns en lokal acceptans för att stiftet skall reglera vilka tjänster som måste inrättas. I många fall är också pastoraten för små för att ekonomiskt kunna klara fler obligatoriska befattningar.” Samtidigt underströk utskottet vikten av att det finns tjänster för diakoner i församlingarna, och konstaterade att när gällande vigningsordningar beslutades av 1987 års kyrkomöte togs det prästlöfte bort som avsåg den diakonala uppgiften. Förändringen motiverades med att det finns ett särskilt uppdrag som diakon med karitativ inriktning. Regleringen i kyrkoordningen av diakonatet som ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst tydliggjorde enligt utskottet att diakonerna behövs som ett tecken för att kyrkan ska fungera diakonalt. Utskottet menade att det kan vara en uppgift för stiftet att aktualisera frågan om diakontjänster när den diakonala dimensionen i församlingens uppdrag behandlas i arbetet med församlingsinstruktionen.
I betänkandet TU 2007:5 Diakoner i församling gjorde utskottet ingen annan bedömning i fråga om reglering i kyrkoordningen av befattningar som diakon än utskottet tidigare gjort och som Kyrkomötet också ställt sig bakom. Utskottet framhöll att det är viktigt att behålla en lokal självstyrelse där församlingen får avgöra hur tillgängliga resurser bäst ska utnyttjas i arbetet med den grundläggande uppgiften.
Utskottets överväganden
Som framgår av bakgrundsteckningen har Tillsyns- och uppdragsutskottet vid flera tillfällen behandlat motioner med liknande innebörd som motion 2008:71. I betänkandet TU 2007:5 har utskottet också utförligt utvecklat sin syn på församlingarnas diakonala ansvarstagande. Utskottet vill framhålla vikten av den diakonala dimensionen i församlingens grundläggande uppgift. Hur församlingen ska ta sitt diakonala ansvar utifrån sina speciella behov måste dock enligt utskottets bedömning avgöras i det lokala sammanhanget, inte minst i arbetet med församlingsinstruktionen. Utskottet anser att diakoner behövs i församlingarna men att det inte måste finnas reglering i kyrkoordningen om detta. Som utskottet erfarit kommer också frågan att behandlas i den av Kyrkostyrelsen tillsatta strukturutredningen. Utskottet föreslår därför att motionen avslås.
Uppsala den 25 september 2008
På Tillsyns- och uppdragsutskottets vägnar
Erna Arhag, ordförande
Beslutande: Erna Arhag, ordförande, Margareta Carlenius, Göte Karlsson, Birgitta Halvarsson, Sigvard Raask, Solveig Ininbergs, Jan-Olof Grönlund, Gunnel Wingård Mellqvist, Inger Lif, Lennart Kjellin, Sven-E. Kragh, Hans-Olof Andrén, Carina Etander Rimborg, Jan Erik Ågren, Åke Blomqvist.
Övriga närvarande vid beslutstillfället: Per Larsson, Sofija Pedersen Videke, Sune Frisk, Torbjörn Bolander, Emma Hedlundh, Febe Björklund, Bengt Olov Albrektson, Britta Broman, Bertil Murray, Inger Harlevi.
Biskoparna Hans-Erik Nordin och Antje Jackelén har deltagit i utskottets överläggningar.
Bilaga 1
|
|
|
|
Kyrkomötet
Läronämndens yttrande
2008:9y
|
|
|
|
Diakoners ställning och uppgift
|
|
|
Läronämndens yttrande över motion 2008:28, 2008:71 och 2008:82.
Läronämnden vill påminna om sitt yttrande 2003:6y, som i sin tur byggde på Ln 2001:6, rörande frågan om diakoners rätt att förrätta vigsel- och begravningsgudstjänst.
Diakonens uppdrag har i Svenska kyrkan en tydlig karitativ inriktning, vilken framgår av inledningstexten till sjunde avdelningen i kyrkoordningen:
Diakonen är genom sin gärning ett barmhärtighetens tecken i både församlingen och samhället. Diakonen har ett ansvar att göra kärlekens gärningar, särskilt mot utsatta människor. Uppgifterna varierar beroende på de lokala sociala behoven och församlingarnas strukturer och diakonala prioriteringar. Uppdraget har en karitativ inriktning som också kan komma till uttryck exempelvis i undervisning. Varhelst det finns mänsklig nöd är det diakonens kallelse att ingripa och inspirera andra att ta ansvar.
Mot bakgrund av denna skrivning i kyrkoordningen menar Läronämnden att de gudstjänster som de kyrkliga handlingarna utgör är knutna till det särskilda förkunnelseansvar, som i Svenska kyrkan av tradition vilar på prästerna.
Vad gäller diakonin i församlingen yttrade sig Läronämnden i Ln 2007:2y enligt följande:
Diakonin är en konstitutiv dimension av församlingens grundläggande uppgift och en kallelse för alla som tillhör församlingen. Samtidigt har diakoner genom sin vigning ett särskilt uppdrag att rusta församlingar för deras diakonala ansvarstagande. I varje församling behövs en ständigt pågående reflektion samt ett långsiktigt arbete med frågan hur den diakonala uppgiften skall fullgöras. Detta är inte enbart en fråga om antalet tjänster utan handlar även om ett vidgat gemensamt ansvarstagande.
Uppsala den 20 augusti 2008
På Läronämndens vägnar
Anders Wejryd, ordförande
Närvarande: Ärkebiskop Anders Wejryd, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Martin Lind*, biskop Erik Aurelius, biskop Hans-Erik Nordin, biskop Thomas Söderberg, biskop Sven Thidevall, biskop Antje Jackelén, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Lennart Koskinen, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Curt Forsbring, Cristina Grenholm, Karin Johannesson, Fredrik Lindström, Jesper Svartvik och Kristin Zeiler.
* ej närvarande vid yttrandets slutjustering   
|
