|
|
|
|
|
Kyrkomötet
Kyrkolivsutskottets betänkande 2008:6
|
|
|
|
Aktiv dödshjälp
|
|
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motion 2008:57 om aktiv dödshjälp. I motionen föreslås att Kyrkostyrelsen ska få i uppdrag att på lämpligt sätt bearbeta frågan om aktiv dödshjälp.
Utskottet delar Läronämndens uppfattning att diskussionen om aktiv dödshjälp rymmer en hel rad teologiskt och etiskt viktiga frågor. Dessa kräver en aktualisering av vad kyrkans bekännelse om livets okränkbarhet och värde betyder i olika existentiella, sociala och medicinska sammanhang. Frågan kräver, med hela sin komplexitet, ett fortsatt arbete, men utskottet bedömer att det kan ske utan att Kyrkomötet åter beslutar uppdra åt Kyrkostyrelsen att särskilt bearbeta frågan om aktiv dödshjälp. Utskottet föreslår därför att motionen ska avslås.
Till betänkandet fogas ett yttrande från Läronämnden Ln 2008:5y.
Innehåll
Sammanfattning 1
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut 3
Motionens förslag 3
Yttrande från Läronämnden 3
Bakgrund 3
Utskottets överväganden 5
Bilaga 1, Läronämndens yttrande 2008:5y 6
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2008:57.
Motionens förslag
Motion 2008:57 av Staffan Holmgren, Aktiv dödshjälp
Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att på lämpligt sätt bearbeta frågan om aktiv dödshjälp.
Yttrande från Läronämnden
Läronämnden har yttrat sig över motion 2008:57, Ln 2008:5y, i bilaga 1.
Bakgrund
Dödshjälp i Sverige
I Sverige är aktiv dödshjälp förbjuden, dvs. åtgärder som direkt leder till en patients död exempelvis genom en överdos av sömnmedel. Även läkarassisterat självmord är förbjudet, dvs. att hjälpa hopplöst sjuka eller skadade som själva begär det att dö. Sådana åtgärder betecknas enligt svensk lag som mord eller dråp. Regeringen tog ställning i frågan 1997 och klargjorde då att läkarnas uppgift är att rädda liv.
Frågan aktualiseras även i samband med att riksdagen behandlade regeringens skrivelse 2004/05:166 Vård i livets slutskede, en motion som väckts med anledning av skrivelsen samt 25 motionsyrkanden om vård i livets slutskede från de allmänna motionstiderna 2003, 2004 samt 2005. I skrivelsen redogör regeringen för sin syn på vården i livets slutskede i Sverige med utgångspunkt från slutbetänkandet från Kommittén om vård i livets slutskede (S 1997:23) Döden angår oss alla – värdig vård vid livets slut (SOU 2001:6). Frågan om dödshjälp skulle inte behandlas av kommittén men i direktiven till utredningen konstaterade man att dödshjälp är förbjuden enligt svensk lag. Några av motionerna från den allmänna motionstiden handlar dock om dödshjälp. I regeringens skrivelse behandlas bl.a. frågan om en gemensam etisk grund för palliativ vård, vissa organisatoriska frågor samt huvudmännens roll och ansvar. Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna och samtliga motionsyrkanden avslogs.
Socialutskottet skriver i sitt betänkande (2005/06:SoU4), med anledning av motionerna som handlade om dödshjälp, att man slår fast att dödshjälp, åtgärder som direkt förkortar patientens liv, enligt svensk lag är förbjudet. Den som berövar en annan människa livet gör sig skyldig till mord eller dråp, även om det skett på den dödes begäran. Enligt dem skulle en legalisering av dödshjälp kunna medföra uppenbara risker, även om den skulle vara starkt villkorad. Framför allt skulle en legalisering strida mot läkaretikens grundläggande princip att rädda och värna liv, att i sin gärning ha patientens hälsa som det främsta målet. Förtroendet för sjukvården och dess personal anser man skulle i förlängningen riskera att minska. En patient måste enligt socialutskottet alltid kunna lita på att han eller hon möts av sjukvårdande personal som så långt som möjligt vill bota och lindra. En legalisering skulle vidare kunna ge oönskade signaler om att samhället inte är berett att under alla omständigheter stå vid den utsattes sida. Vidare bedömer man att det finns en risk att legalisering av dödshjälp skulle medföra ett minskat intresse för utveckling av den palliativa vården och sökandet efter bättre smärtlindringsmetoder.
Socialutskottet poängterar samtidigt i sitt betänkande att det är viktigt att värna individens självbestämmande, dvs. att ta hänsyn till patientens vilja och önskemål i valet av behandling och att inte sätta in behandling mot patientens vilja.
Dödshjälp i andra länder
Aktiv dödshjälp är däremot under vissa former lagligt i några andra länder. Holland var det första landet i världen som legaliserade aktiv dödshjälp 2002. För att hjälpen ska komma i fråga måste läkaren vara övertygad om att döden sker av egen fri vilja och att patientens lidande är outhärdligt. Dock behöver inte patienten vara döende eller lida av en dödlig sjukdom. Dödshjälp kan man från det att man fyllt 16 år.
Belgien legaliserade aktiv dödshjälp 2003. För att få hjälpen måste man ha fyllt 18 år. Det är i vissa fall lagligt att ge förhandsdirektiv om dödshjälp som aktiveras när man inte längre är beslutsför eller kan tala för sin egen sak. Den belgiska lagstiftningen påminner om den holländska men är mer detaljerad och utförlig.
Varken i Holland eller i Belgien behöver läkarna ställa upp på att genomföra aktiv dödshjälp.
I delstaten Oregon i USA är läkarassisterat självmord lagligt sedan 1987. Patienten får en dos av sömnmedel att inta själv. Enligt lagen måste personen vara bosatt i Oregon och vara ”kompetent att fatta sina egna beslut”. Utöver detta krävs att två läkare intygar att sjukdomen som patienten lider leder till döden inom sex månader.
Också i Schweiz är läkarassisterat självmord tillåtet och där kan även utländska medborgare få tillgång till detta.
Kyrkomötets tidigare behandling av frågan om dödshjälp
2001 års kyrkomöte beslutade med anledning av två motioner, en om livstestamente och en om dödshjälp, att ge Kyrkostyrelsen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionerna (KmSkr 2001:12, TU 2001:11). Utskottet påpekar att förändringen inom den medicinska vetenskapen och vården har föranlett nya frågor av stor betydelse. Dessa anser man behöver ges en teologisk belysning. Efter en sådan teologisk reflektion bör därefter ett underlag läggas fram för fortsatt bearbetning av de aktualiserade frågorna. De avgränsningar vad gäller frågor som ska behandlas samt på vilket sätt resultatet av arbetet presenteras bör enligt utskottet avgöras av Kyrkostyrelsen.
I Kyrkostyrelsens skrivelse Redogörelse för Kyrkostyrelsens behandling av Kyrkomötets ärenden (KsSkr 2002:3) anger man att kompetensen på området håller på att byggas upp på kyrkokansliet. Vidare sägs att den etiska diskussionen kring frågorna om livstestamente och dödshjälp bevakas. Bland annat har man tagit del av erfarenheter från Holland och Belgien om dödshjälp. Avslutningsvis anger Kyrkostyrelsen att skrivelsen är slutbehandlad.
Utskottets överväganden
Aktiv dödshjälp
Utskottet delar Läronämndens uppfattning att diskussionen om aktiv dödshjälp rymmer en hel rad teologiskt och etiskt viktiga frågor. Dessa kräver en aktualisering av vad kyrkans bekännelse om livets okränkbarhet och värde betyder i olika existentiella, sociala och medicinska sammanhang. Frågan kräver, med hela sin komplexitet, ett fortsatt arbete, men utskottet bedömer att det kan ske utan att Kyrkomötet åter beslutar uppdra åt Kyrkostyrelsen att särskilt bearbeta frågan om aktiv dödshjälp. Utskottet föreslår därför att motionen ska avslås.
Svenska kyrkan behöver självklart ställa upp med vägledning och stöd när människor brottas med dessa frågeställningar. Utskottet konstaterar att Svenska kyrkan redan gör det. Ett exempel är de palliativa team som arbetar med vård i livets slutskede. I dem ingår ofta utöver sjukvårdspersonal medarbetare från sjukhuskyrkan samt personal från socialtjänsten. Svenska kyrkan finns även representerad, genom två sakkunniga, i Statens medicinsk-etiska råd, SMER. Rådet är ett av regeringen tillsatt organ som har till uppgift att belysa medicinsk-etiska frågor ur ett övergripande samhällsperspektiv.
Uppsala den 25 september 2008
På Kyrkolivsutskottets vägnar
Vanja Björsson, ordförande
Beslutande: Vanja Björsson, ordförande, Bo E Nilsson, Birgitta Lindén, Rolf Forslin, Johan Lothigius, Hakon Långström, Åsa Ek, Per-Henrik Bodin, Elisabeth Nilsson, Olof Kjellström, Rickard Bonnevier, Roland Johansson, Helén Lindbäck, Kerstin Zetterberg, Terence Hongslo.
Övriga närvarande vid beslutstillfället: Mary Österström, Bo Lennart Anbäcken, Lizen Anterud, Inger Björkroth, Cecilia Brinck, Ann-Sofie Persson, Sofia Särdquist, Catarina Fondén, Mona-Greta Norling Berglund, Ingemar Åhs, Markus Holmberg.
Biskoparna Ragnar Persenius och Lennart Koskinen har deltagit i utskottets överläggningar.
Bilaga 1
|
|
|
|
Kyrkomötet
Läronämndens yttrande
2008:5y
|
|
|
|
Aktiv dödshjälp
|
|
|
Läronämndens yttrande över motion 2008:57.
Diskussionen om aktiv dödshjälp rymmer en hel rad teologiskt och etiskt viktiga frågor. Dessa kräver en aktualisering av vad kyrkans bekännelse om livets okränkbarhet och värde betyder i olika existentiella, sociala och medicinska sammanhang. Läronämnden understryker därför vikten av fortsatt arbete med denna fråga i hela dess komplexitet.
Detta framhölls av Läronämnden redan i dess yttrande 2001:14y:
Frågorna om konsekvenserna av kyrkans bekännelse till livets okränkbarhet och människans värde och värdighet liksom möjligheterna till aktiv dödshjälp har länge varit föremål för omfattande teologisk och etisk bearbetning. Frågorna blir alltmer brännande såväl på samhällsnivå som i den enskilda människans relation till Gud och brottning med sitt samvete. Läronämnden understryker därför vikten av ett fortsatt arbete med hithörande frågor i samråd med andra kyrkor och med medicinsk sakkunskap.
Uppsala den 20 augusti 2008
På Läronämndens vägnar
Anders Wejryd, ordförande
Närvarande: Ärkebiskop Anders Wejryd, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Martin Lind, biskop Erik Aurelius, biskop Hans-Erik Nordin, biskop Thomas Söderberg, biskop Sven Thidevall, biskop Antje Jackelén, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Lennart Koskinen, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Curt Forsbring, Cristina Grenholm, Karin Johannesson, Fredrik Lindström, Jesper Svartvik och Kristin Zeiler.   
|
