Svenska kyrkans logotyp

Kyrkomötet - startsida
Skrivelser
Motioner
Betänkanden
Frågor
Beslut

 
Kyrkomötet
Kyrkolivsutskottets betänkande 2008:5
 
 
Motverka utbyggnad av kärnkraft och uranbrytning
 

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas motion 2008:25 om att motverka utbyggnad av kärnkraft och uranbrytning. I motionen föreslås att Kyrkostyrelsen ska få i uppdrag att verka för att kärnkraften inte byggs ut och att uranbrytning inte sker. Vidare föreslås att ändringar ska göras i Finanspolicy för Svenska kyrkans nationella nivå så att investeringar i kärnkraft och uranbrytning jämställs med andra oetiska investeringar.

Utskottet konstaterar att Svenska kyrkan på samtliga nivåer sedan flera år tillbaka bedriver ett mycket aktivt arbete på miljö- och energiområdet, exempelvis genom investeringar och användande av alternativa energikällor. Utskottet anser att det för närvarande inte finns tillräckligt underlag för ett generellt ställningstagande i Kyrkomötet mot utbyggnad av kärnkraften och uranbrytning.

Utskottet konstaterar vidare att det tydligt framgår i den fastställda finanspolicyn för Svenska kyrkans nationella nivå att oetiska placeringar av kapitalet inte är acceptabla. Förvaltarskapstanken har en tydlig plats och en av principerna är att företaget, som man investerar i, ska ta hänsyn till kommande generationers behov i sin användning av naturkapital.

Utskottet föreslår att motionen avslås i sin helhet.

Till betänkandet finns en reservation.

Innehåll

Sammanfattning 1

Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut 3

Motionens förslag 3

Bakgrund 3

Utskottets överväganden 6

Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2008:25, punkt 1.

2. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2008:25, punkt 2.

3. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2008:25, punkt 3.

Motionens förslag

Motion 2008:25 av Ylva Wahlström, Motverka utbyggnad av kärnkraft och uranbrytning

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att verka för att kärnkraften inte byggs ut.

2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att verka för att uranbrytning inte sker.

3. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att göra sådana ändringar i gällande policy att investeringar i kärnkraft och uranbrytning jämställs med andra oetiska investeringar såsom vapenindustrin med mera.

Bakgrund

Kärnkraft

Benämningen kärnkraft har uppkommit genom att kraftverk baserade på kärnenergi började benämnas kärnkraftverk. I ett kärnkraftverk produceras elektricitet genom att energi utvinns ur uran. I Sverige finns tio kärnkraftsreaktorer i drift. Dessa är fördelade på de tre kärnkraftverken Forsmark, Oskarshamn och Ringhals. Tillsammans står de för cirka hälften av Sveriges elförsörjning. I världen som helhet kommer cirka 17 procent av elen från kärnkraften.

Motståndet mot att införa och bygga ut kärnkraften har varit starkt på många håll. Man har betonat riskerna för stora olyckor, svårigheten att förvara det radioaktiva avfallet på ett säkert sätt, risk för kärnvapenspridning samt uranbrytningens miljöeffekter. De två stora olyckorna, den i Harrisburg (USA 1979) och i Tjernobyl (Sovjetunionen 1986) har allvarligt skadat tilltron till kärnkraften i världen.

Kärnkraften har under åren utvecklats och blivit säkrare samtidigt som miljökonsekvenser av alternativa energikällor kommit att uppmärksammas alltmer. Den har i flera länder bidragit till att minska ett starkt beroende av importen av fossila bränslen.

Kärnkraftsfrågan i Sverige sedan 1980-talet

I mars 1980 hölls en rådgivande folkomröstning i Sverige om kärnkraften. Det fanns tre linjer att välja mellan. Ingen av linjerna innebar ett omedelbart stopp eller var odelat positivt till kärnkraft. Det beslut som riksdagen kom att fatta efter folkomröstningen var att de tolv reaktorer som var i drift, under byggande eller planering skulle tillåtas under sin tekniska livslängd, som ansågs vara 25 år. Vidare beslöt man att kärnkraften skulle avvecklas eftersom den ansågs som en riskabel teknik men avvecklingen skulle ske med hänsyn till behovet av el samt upprätthållande av sysselsättning och välfärd. Kärnkraften skulle vara avvecklad år 2010.

Explosionen i en reaktor i Tjernobyl i april 1986 och de effekter den olyckan fick även för Sverige väckte ny oro över kärnkraften. Utredningar startades om bl.a. framtida behovet av energi och säkerheten i svenska kärnkraftverk jämfört med ryska. De resulterade i förslag från regeringen om att avvecklingen av kärnkraften skulle inledas 1995–96 med två reaktorer, vilket också blev riksdagens beslut 1988. Samtidigt togs ett uttalande om klimatfrågan. Utsläppen av koldioxid från fossila bränslen skulle inte få överstiga 1988 års nivå.

1988 års beslut om avveckling utsattes för stark kritik från såväl näringsliv som fackföreningsrörelse. Företrädare från LO hävdade att beslutet hotade den svenska industrins konkurrenskraft. Den socialdemokratiska regeringen inledde överläggningar med centern och folkpartiet och resulterade i en överenskommelse som slöts i januari 1991. Den rev upp det riksdagsbeslut som hade fattats 1988. Kvar fanns beslutet om att kärnkraften ska vara avvecklad till år 2010, men man angav att avveckling, med hänsyn till välfärd och sysselsättning, inte ska inledas förrän ny och förnybar elproduktion till rimliga priser utvecklats.

Enligt ett ställningstagande som gjordes av riksdagen 1997 ska kärnkraften i Sverige avvecklas för att åstadkomma en ekologisk och ekonomiskt hållbar energiförsörjning byggd på förnyelsebara energislag. Omställningen anger man ska genomföras så att svensk industri och samhället i övrigt har tillgång till el på internationellt konkurrenskraftiga villkor. 1997 antog riksdagen även en lag som ger regeringen rätt att besluta att rätten att driva en kärnkraftsreaktor ska upphöra vid den tidpunkt som regeringen bestämmer. Med stöd av den lagen har sedan reaktorerna i Barsebäck stängts.

Svenskt Näringsliv, Pappers och LO skrev i somras en gemensam artikel på Brännpunkt i SvD där man menar att kärnkraften, vid en sammantagen bedömning av ekonomiska och miljömässiga konsekvenser, måste vara ett av alternativen i en framtida svensk energipolitik. En rimlig utgångspunkt för den svenska klimatpolitiken anser man bör vara att varje enskild åtgärd bedöms i ljuset av i vilken utsträckning den bidrar till målet om globala utsläppsminskningar. I artikeln pekar man bl.a. på en livscykelanalys som Vattenfall genomfört för svensk elproduktion. Enligt den har kärnkraften de lägsta samlade koldioxidutsläppen och den ger obefintliga eller mycket låga utsläpp av andra skadliga föroreningar. Vidare konstaterar man att produktionskostnaden för kärnkraft är betydligt lägre än för andra klimatvänliga energislag. Man är medveten om att kärnkraften inte bara har fördelar utan den kräver att det uttjänta bränslet tas om hand på ett säkert sätt. Med anledning av den här artikeln har det i en införd replik påpekats att det inte existerar någon säker metod i världen i dag att hantera de radioaktiva atomsoporna. Skribenten anser att det förutsättningslöst borde tas fram en modern och säkrare metod baserad på dagens ökade kunskaper.

Ytterligare en artikel om energipolitiken i Sverige har varit publicerad under sommaren på Brännpunkt i SvD. Den var skriven av företrädare för Kungl Vetenskapsakademin som menar att om Sverige ska ha en rimlig möjlighet att uppnå de mål som EU och svenskar satt, att koldioxidutsläppen ska minska med 30 procent år 2020 samtidigt som vi har en rimlig tillgång till energi för vår välfärd och för våra jobb, så måste Sverige planera för att bygga ut kärnkraften. Vidare anser man att kärnkraft ur ett klimatperspektiv med nästa generation teknologi är ett inom överskådlig framtid överlägset bättre energialternativ än fossila bränslen.

Sveriges totala konsumtion av energi för år 2007 hade en sammansättning av förnybar energi med 43 procent, övrig klimatvänlig energi med 15 procent och av fossil energi med 42 procent.

Kärnkraftssäkerhet

Samhället ställer höga säkerhetskrav på kärnkraftverk på grund av de omfattande konsekvenser en svår olycka kan få. Långtgående åtgärder har därför vidtagits för att minska riskerna till en acceptabel nivå. Verksamheten regleras genom lag och det finns under Miljödepartementet en särskild förvaltningsmyndighet, Strålsäkerhetsmyndigheten, med ett samlat nationellt ansvar inom områdena strålskydd och kärnsäkerhet. Det är en ny myndighet som startade sin verksamhet den 1 juli 2008. Den har tagit över ansvar och uppgifter från Statens kärnkraftinspektion och Statens strålskyddsinstitut som upphörde 30 juni 2008. Den nya myndigheten arbetar för att skydda människor och miljö från skadlig inverkan av strålning nu och i framtiden. Den övervakar bl.a. kärnkraftverken liksom all övrig kärnteknisk verksamhet i Sverige, dvs. verksamhet som på något sätt hanterar kärnämnen och kärnavfall. Vidare kontrollerar man och ställer krav på dem som utövar kärnteknisk verksamhet så att säkerhets- och strålskyddsbestämmelser efterlevs.

Uran och uranbrytning

Uran finns både i jordens inre och i jordskorpan. Anrikat uran används som bränsle i kärnkraftsreaktorer. Uranet som används bryts utomlands och anrikningen sker där. Sverige importerar, för kärnbränsletillverkning enbart anrikad uran i form av uranhexaflourid, främst från Australien, Namibia, Kanada och Ryssland. Höga krav ställs på leverantörer av uran till svenska kärnkraftverk. De ska ha ett miljöledningssystem och uppfylla internationella bestämmelser om miljö- och strålskydd.

Mindre än en procent av världens samlade urantillgångar anses finnas i Sverige, men en del bedömare anser att uranfyndigheterna är större. De svenska uranfyndigheterna kan delas in i två grupper, alunskiffrar och fyndigheter i urberget. De flesta finns i alunskiffer och innehåller en låg halt uran.

Uran bröts i Sverige under 1960-talet och 1970-talet men efter folkomröstningen om kärnkraft upphörde uranbrytningen och det skrevs in i lagen att uran inte fick brytas utan regeringens tillstånd.

Världsmarknadspriserna på uran har stigit kraftigt under senare år och det har ökat intresset för brytning av i dag oexploaterade uranfyndigheter. Detta har medfört att brytning av svenskt låghaltigt alunskiffer åter blivit intressant och flera bolag har fått tillstånd att prospektera och provborra efter urantillgångar. Detta uppmärksammades av riksdagen i oktober 2006 och den gav regeringen till känna vad som anförts i en motion om att se över eventuella miljökonsekvenser kring uranbrytning i Sverige. Med anledning av en motion med förslag om att det i svensk lag bör införas förbud mot uranbrytning i Sverige behandlades frågan om brytning av uran även av riksdagen 2007. Näringsutskottet ansåg inte att det fanns något behov av att i lag förbjuda uranbrytning då det redan finns en stark lagstiftning som borgar för en bra hantering. Vidare hänvisar utskottet till att det för närvarande inte är aktuellt med någon uranbrytning.

För brytning av uranfyndigheter krävs det två separata tillstånd, ett enligt minerallagen och ett enligt miljöbalken. Tillstånd enligt miljöbalken prövas av regeringen och den får endast ge tillstånd om kommunen, där fyndigheten finns, har tillstyrkt. EU kan inte tvinga Sverige till uranbrytning. Kommunens vetorätt gäller inte provborrningar utan enbart gruvdrift. De kan däremot överklaga beslut om provborrningar.

Finanspolicy för Svenska kyrkans nationella nivå

I kyrkoordningens 51 kap. 2 § markeras att den nationella nivåns kapitalförvaltning ska vara långsiktig och effektiv och bedrivas på ett etiskt ansvarigt sätt utifrån kyrkans grundläggande värderingar. Nuvarande finanspolicy fastställdes 2006.

Under ett avsnitt i policyn redovisas hur etiken integreras i förvaltningen och hur den utgör en grund för hur kapitalet ska placeras. Vad gäller de etiska placeringsreglerna utgår man från två grundläggande utgångspunkter: människovärdesprincipen och förvaltarskapstanken. Om förvaltarskapstanken skriver man bl.a. följande:

Människan är en förvaltare av Guds gåvor. Detta rymmer ansvar både mot andra människor och mot skapelsen i övrigt. Det handlar både om att utnyttja olika naturtillgångar för att tillgodose människors behov och om att vårda naturen med tanke både på dess egenvärde och på framtida generationers behov.

Vidare anger man att Svenska kyrkan i sin kapitalförvaltning ska sträva efter att vara en ansvarsfull investerare vilket innebär att placeringar ska bedömas efter såväl etiska som ekonomiska och finansiella aspekter. Bland annat anger man här om Svenska kyrkans ansvar som global medborgare att kyrkans placeringar ska eftersträva att resurserna används på ett sådant sätt att de främjar en långsiktigt hållbar utveckling av det globala samhället. Även FN:s principer för hur ansvarsfulla investerare (PRI) bör uppträda ska enligt finanspolicyn vara vägledande för Svenska kyrkans placeringar, vilket bl.a. innebär att placeringarna ska präglas av hänsyn till respekt för miljön och sociala förhållanden. År 2007 beslöt Kyrkostyrelsen att också underteckna PRI.

I avsnittet om etiska placeringsregler anges också att Svenska kyrkan ska investera i ansvarsfulla företag. Där anges principer som dessa företag ska sträva efter att följa samt egenskaper som ska känneteckna dem. Ett par av principerna är:

♦ Att företaget i sin användning av naturkapital tar hänsyn även till kommande generationers behov.

♦ Att företaget arbetar för att minimera sina skadeverkningar på det globala ekosystemet och den lokala miljön.

Ett av kännetecknen är: Företaget verkar för att begränsa de negativa konsekvenserna från sin verksamhet för miljö, människor och samhälle.

Det finns utöver de nämnda placeringsreglerna i denna del av policyn även särskilda krav på återhållsamhet beträffande placeringar i vissa branscher: alkohol, tobak, spel, vapen och pornografi. Dessa är motiverade utifrån en kristen människosyn och ansvaret för andra människors väl som ett viktigt uttryck för en kristen etik. För dessa branscher krävs en särskild kvalitativ bedömning för att avgöra om ett företag utgör en möjlig investering. Det valda arbetssättet innebär att kapitalförvaltning inte kan bedrivas med hjälp av mekaniska bedömningsgrunder, som checklistor och procentsatser, då det skulle slå urskillningslöst och utan möjlighet att beakta med vilket ansvar den aktuella verksamheten bedrivs.

Utskottets överväganden

Motverka utbyggnad av kärnkraft och uranbrytning

    Utskottets förslag:

    1. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2008:25, punkt 1.

    2. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2008:25, punkt 2.

    3. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2008:25, punkt 3.

Utskottet konstaterar att frågorna om utbyggnad av kärnkraft och uranbrytning är oerhört komplexa. De flesta är överens om att vi i framtiden behöver energi som kommer från förnyelsebara källor och att användningen av fossila bränslen måste minska men i motionen ges en något förenklad bild av problematiken.

Utskottet konstaterar vidare att Svenska kyrkan på samtliga nivåer sedan flera år tillbaka bedriver ett mycket aktivt arbete på miljö- och energiområdet. Det finns redan många goda exempel på hur man tar sitt ansvar för att minska miljöpåverkan genom investeringar och användande av alternativa energikällor.

De frågor som motionären tar upp om att motverka utbyggnad av kärnkraften och uranbrytning är enligt utskottets uppfattning frågor som varje människa själv ska få ta ställning till utifrån vetenskap, beprövad erfarenhet och personlig värdegrund. Var och en ansvarig människa och kristen har utifrån sitt ställningstagande en möjlighet att agera i dessa frågor. Utskottet anser att det för närvarande inte finns ett tillräckligt underlag för ett generellt ställningstagande i Kyrkomötet och föreslår därför att punkt ett och två i motionen avslås.

Det framgår tydligt i den fastställda finanspolicyn för Svenska kyrkans nationella nivå att oetiska placeringar av kapitalet inte är acceptabla. Förvaltarskapstanken har en tydlig plats och en av principerna är att företaget, som man investerar i, ska ta hänsyn till kommande generationers behov i sin användning av naturkapital. Utskottet konstaterar därför att de ändringar som motionären föreslår ska göras i finanspolicyn inte behövs och föreslår därför att punkt tre i motionen avslås.

Uppsala den 26 september 2008

På Kyrkolivsutskottets vägnar

Vanja Björsson, ordförande

      Marie Schött, sekreterare

Beslutande: Vanja Björsson, ordförande, Paul Trossö, Birgitta Lindén, Rolf Forslin, Johan Lothigius, Hakon Långström, Åsa Ek, Per-Henrik Bodin, Elisabeth Nilsson, Olof Kjellström, Rickard Bonnevier, Roland Johansson, Helén Lindbäck, Kerstin Zetterberg, Terence Hongslo.

Övriga närvarande vid beslutstillfället: Mary Österström, Bo Lennart Anbäcken, Lizen Anterud, Inger Björkroth, Cecilia Brinck, Ann-Sofie Persson, Sofia Särdquist, Catarina Fondén, Mona-Greta Norling Berglund, Ingemar Åhs, Markus Holmberg, Berit Simonsson.

Biskoparna Ragnar Persenius och Lennart Koskinen har deltagit i utskottets överläggningar.

Reservation

av Terence Hongslo

Jag anser att det ska vara bifall till motion 2008:25 och anför:

”Jesus, som rörde sig och predikade mycket i naturen, framhöll naturens skönhet och ändamålsenlighet såsom även människans uppgift att förvalta skapelsen. Uppgiften är att odla och förvalta skapelsen, som människan är en del av, och som omfattar miljön som är människans hem och hembygd. Jag tror att det finns tillräckligt med faktauppgifter om naturen, hälsan och uranets risker för att man skall kunna påminna om att urangruvsprojekt nära bebyggelse, grundvattendrag och rikliga bär-, svamp- och viltområden är okloka. Enligt bibeln fick människorna denna jord för att odla och förvalta så att den kan erbjuda uppehälle åt envar. Alltför ofta har denna uppgift, på grund av människans girighet, inneburit rovdrift och skövling vilket inte motsvarar uppgiftens ursprungliga syfte. Då vi talar om naturen måste vi komma ihåg att det är fråga om ett arv som vi lämnar framtida generationer” så talade den finska biskopen Wille Riekkinen i Kuopio i sin predikan mot urandrift i Eno församling i Finland.

Fram till år 2010 kommer Sverige att ha lämnat tusentals ton giftigt kärnkraftavfall till våra barn, som är radioaktivt och cancerframkallande i 100 000 år. Varje år producerar vi, bara i Sverige 650 kg radioaktivt avfall. I Tyskland är redan katastrofen ett faktum då avfallstunnor som placerats ”säkert” i byn Remlingens nedlagda saltgruva Asse läcker.

Al Gore har föreslagit att USA om tio år ska basera hela sin energiförsörjning på förnybara energikällor (www.wecansolveit.org). Han tror på energieffektivisering, sol och vind och inget behov av kärnkraft i sitt program. Kärnkraften är idag dyrare än sol och vind. Enligt Moodys senaste prisindex kostar kärnkraften ca 7500 $/kilowatt. Detta kan jämföras med att Nanosolar Inc. säljer solceller för ca 1000$/kilowatt. Ännu billigare verkar koncentrerade solfångare, och solceller med ledande absorberande färger vara. Vindkraft i USA kostar enl. Volvos miljöpristagare Amory Lovins vid Rocky Mountains Institute idag bara en tredjedel av vad ny kärnkraft skulle kosta.

Gore konstaterar också at stenåldern inte tog slut på grund av brist på sten utan på grund av att bättre teknik utvecklades. Vindkraft och solenergi är idag bättre och billigare är fossila bränslen och kärnkraft. Det är därför nu dags att lämna den gamla tekniken, kärnkraft och kolkraft bakom sig.

Enligt Svenska kyrkans finanspolicy ska Kyrkan investera i företag som minimerar skadeverkningarna för miljön. Då kan inte kärnkraft och uranbrytning komma ifråga därför bör detta ingå på ett tydligt sätt i finanspolicyn . I Kyrkans tidning torsdagen den 3 april 2008 framkommer det i artikeln ” Vapenindustri i Kyrkans aktieportfölj” stark kritik mot kyrkans investeringar. Där framkommer även att kyrkan har aktier i uran industrin och vi vet vilka besvärande konsekvenser det får för berörd befolkning. Vidare framkommer det i artikeln att Svenska kyrkan äger vapenaktier bl.a. i amerikanska General Electric som bygger militära flygplansmotorer till bl.a. bombplanet B-1b som byggdes för att kunna bära kärnvapen.

Miljöpartister i Svenska kyrkans syn på kärnenergin grundar sig på en samlad värdering av hela det kärntekniska verksamhetskomplexet från uranbrytning till bomber och slutförvaring av utbränt kärnkraftsbränsle. Det är hela detta verksamhetsområde som hela den gröna rörelsen i alla länder vill avveckla. Försöken att försvara den kärntekniska verksamheten med att den skulle vara ett alternativ till fossilbränsleanvändningen och en räddning undan koldioxidproblematiken avvisar vi som önsketänkande eller medvetet vilseledande.

De negativa miljökonsekvenserna börjar redan med gruvbrytningen då det i berggrunden skyddade uranhaltiga mineralet bryts och gör det möjligt för uranet att sprida sig i uranbrytningens närhet. I nästa steg skall uranet utvinnas ur det uranhaltiga mineralet. I varje processteg måste man räkna med ett visst spill, om inte kontinuerligt så med att det kan ske genom olyckshändelser. För att uranet skall kunna användas som bränsle i dagens atomreaktorer måste halten av isotopen uran 235 höjas. Restprodukten, isotopen uran 238, kallas för utarmat uran (på engelska: depleted uranium) har kommit att användas i konventionella vapen som projektiler där uranets höga densitet gör att projektilerna lättare kan tränga igenom tjocktpansar. I kontakt med luften så brinner uran och finfördelat uran sprids ut och förgiftar marken. Utarmat uran är billigt, det kostar att förvara på ett säkert sätt. Att förvara blir betydligt dyrare än att sälja de radioaktiva avfallet till vapenindustrin. Vilket bara de är en fara i sig!

”Lättare kärnvapen” har använts i Irak och som vanligt har civilbefolkningen drabbats hårdast. Redan 1994 slog FN larm om mångfaldigad förekomst av cancer, främst leukemi och lymfom samt en mycket stor ökning av fosterskador, även soldaterna drabbas. Även i före detta Jugoslavien och troligen i Afghanistan har dessa vapen redan används och tydliga skador framkommit.

När det gäller energianvändningen i Sverige så har den legat på ungefär samma nivå sedan 1970-talet. Med energieffektivisering och förnyelsebar energi så kan Svenska kyrkan idag visa upp många goda exempel och vara på god väg och mer ska det bli! Vår svenska kyrka blir allt bättre på miljöområdet, men ett tydligt beslut i kärnkraftfrågan som motionen föreslår blir vi betydligt bättre.

Vi vill stärka vår Ärkebiskop inför den stundande klimatkonferensen i Uppsala. Därför yrkar vi bifall till denna motion i sin helhet.

Så låt oss bli kloka och bejaka denna motions alla delar. Då gläds vår Herre i sin himmel tillsammans med sin skapelse, vår starka och tålmodiga Moder Jord.

Terence Hongslo

Previous PageAlla betänkandenNext Page