|
|
|
|
|
Kyrkomötet
Ekumenikutskottets betänkande 2008:7
|
|
|
|
Interreligiöst möte i Uppsala 2014
|
|
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motion 2008:65 av Markus Holmberg. Motionen föreslår att Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att uppmärksamma att det 2014 är 850 år sedan Svenska kyrkan fick sin första ärkebiskop, samt att det samma år är 100 år sedan Nathan Söderblom valdes till ärkebiskop, genom att arrangera ett interreligiöst möte i Uppsala om religionens plats i dagens samhälle.
Utskottet uppfattar motionens förslag som en god idé. Frågan om religionens plats i det civila samhället spelar en allt större roll både i svensk debatt och globalt.
Utskottet konstaterar att 2014 infaller också Skara stifts 1000 årsjubileum. Skara stift är det äldsta stiftet i det som idag är Sverige. Utskottet menar att det finns goda skäl att uppmärksamma alla dessa jubileer.
Anordnandet av dessa jubileer är, menar utskottet, en angelägenhet för Uppsala respektive Skara stift. Det är inte Kyrkostyrelsens uppgift att ta ansvar för denna typ av arrangemang. Utskottet föreslår därför att motionen avslås samtidigt som utskottet uppmuntrar Uppsala och Skara stift att anordna firanden i anslutning till jubileerna ovan, gärna på det tema som föreslagits i motionen.
Innehåll
Sammanfattning 1
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut 3
Motionens förslag 3
Yttrande från Läronämnden 3
Bakgrund 3
Utskottets överväganden 7
Bilaga 1, Läronämndens yttrande 2008:6y 9
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2008:65.
Motionens förslag
Motion 2008:65 av Markus Holmberg, Interreligiöst möte i Uppsala 2014
Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att uppmärksamma att det 2014 är 850 år sedan Svenska kyrkan fick sin första ärkebiskop, samt att det samma år är 100 år sedan Nathan Söderblom valdes till ärkebiskop, genom att arrangera ett interreligiöst möte i Uppsala om religionens plats i dagens samhälle.
Yttrande från Läronämnden
Läronämnden har yttrat sig över motion 2008:65, Ln 2008:6y. Yttrandet bifogas i bilaga 1.
Bakgrund
Ärkebiskop Stefan
Ärkebiskop Stefan (död 1185), som sannolikt var engelsman, kom till Sverige som en av munkarna i samband med bildandet av Sveriges första cistercienserkloster i Alvastra 1143. Klostret kan ses som ett viktigt led i påvestolens strävan att tydligt inlemma det dåtida Sverige i den romersk katolska kyrkans sammanhang. Påven sökte skapa nya kyrkoprovinser i de nordiska områdena för att minska kejsarens inflytande genom ärkebiskopsstolen Hamburg/Bremen. År 1152 blev Norge en egen kyrkoprovins då ärkebiskopsstolen i Trondheim inrättades. Vid kyrkomötet i Linköping 1153 gjordes försök att inrätta en svensk ärkebiskopsstol men detta misslyckades på grund av stridigheterna mellan götar och svear och mellan de rivaliserande kungaätterna i den mycket bräckliga statsbildningen som det dåtida Sverige utgjorde.
Det dröjer till år 1164 innan den svenska kyrkoprovinsen blir verklighet och platsen för ärkebiskopen blev (gamla) Uppsala. Ärkebiskop Stefan rekryterades från munkarna i Alvastra. Han betraktades som from och vältalig, men med liten kunskap om politiska realiteter, och vigdes till ärkebiskop i domkyrkan i Sens i Frankrike av biskop Eskil från Lund. Den svenska ärkebiskopsstolen var vid denna tid underställd ärkebiskopen i Lund. Stefan hade en nära koppling till den sverkerska ätten, vilket försatte honom i svårigheter, och 1169 tvingades han i landsflykt till Danmark, men återkom sannolikt 1171.
Stefan strävade efter kyrkans frihet gentemot kungamakten och att den svenska kyrkoprovinsen skulle vara en integrerad del av den västliga världsvida kyrkan. I de sparsamma källor som finns kan man också spåra att Stefan spelade en roll i olika försoningsprocesser. Under sin tid i landsflykt fick han vara en viktig del i fredssamtalen mellan Danmark och Norge. Han fick också vara sändebud i samband med helgonförklaringen av den danske prinsen Knut Lavard och kan därmed sägas aktivt ha bidragit till att säkra kungamakten för den ätt som än i dag sitter på den danska tronen. Det finns också källor som beskriver hans medlande i olika tvister sedan han återkommit till Sverige.
Ärkebiskop Stefans strävan att gestalta den svenska kyrkoprovinsen som en del av den västliga världsvida kyrkan och hans arbete med fred och försoning kan beskrivas som en linje till det som blev en av hans sentida efterträdares, Nathan Söderbloms, verk och som också förvaltas av Svenska kyrkan i dag. Svenska kyrkan har som en del av sin evangelisk lutherska profil alltid hävdat en direkt linje till det som var den kyrkoprovins som ärkebiskop Stefan fick vara den förste företrädaren för.
Ärkebiskop Nathan Söderblom
Ärkebiskop Nathan Söderblom (1866–1931) blev teologie doktor 1901 vid Sorbonne genom en avhandling om zoroastrismen. Samma år blev han professor i teologiska prenotioner (Religionens väsen och filosofiska och psykologiska grunder) och teologisk encyklopedi (Arbetet att beskriva en samlad syn på de religiösa fenomenen och deras studium) vid Uppsala universitet. Söderblom blev professor i religionsteologi vid universitetet i Leipzig 1912. Han vigdes till Svenska kyrkans ärkebiskop 1914 och fick Nobels fredspris 1930.
Söderblom betraktade religiositeten som en allmänmänsklig företeelse och menade att alla människor har ett medfött religiöst anlag. Han betraktade inte andra religioner som hedendom utan menade att det finns ett genuint möte med Gud i alla religioner eftersom Gud är levande och verksam i historien och strävar efter att nå fram till varje enskild människa. Söderblom såg också Guds uppenbarelse och handlande i historien genom personligheter utanför religionernas sammanhang. Uppenbarelse beskriver han som gudomlig självmeddelelse. Han menade att dogmerna och de teologiska lärosystemen inte var sanna i absolut mening. Istället satte han enskilda människors personliga erfarenheter av Guds tilltal i centrum. Denna syn kan på många sätt inspirera till ett ömsesidigt respektfullt arbete kring religionsdialog och vara en grund för ett religionsdialogprogram. Det ska dock tilläggas att senare tids forskning med postkolonial profil har rest vissa frågetecken kring Söderbloms syn på islam och beskriver den som stereotyp. Söderblom betraktade inte Jesus som en religionsstiftare utan som den som kom för att upphäva religionerna och grunda gudsriket. Kristendomen betraktade han som ett medel för gudsriket.
Denna Söderbloms religionsteologiska grundsyn kan också sägas ha präglat hans ekumeniska syn och strävanden. Guds genuina tilltal och handlande i historien fanns hos människor i alla kristna samfund och kyrkor. Söderblom menade att erfarenheter från andra kyrkors traditioner och sätt att gestalta relationen till Gud kan vara hälsosamt förödmjukande. Ekumenik handlade för Söderblom inte om att samfund skulle gå samman utan om dialog och manifestation av andlig enhet. Kyrkorna hade som organisationer att samarbeta för att gestalta något av det gudsrike som Jesus kommit för att upprätta i den värld där kyrkorna verkade. Samarbetet kring de sociala frågorna var viktigare än att lösa tvister om olika dogmatiska frågor och att kyrkorna var till för människornas skull och inte tvärt om. Söderblom hade visionen att reformationens kyrkor, som hade kommit nära uppenbarelsen, därmed också hade en speciell kallelse att samla kristenheten.
Det ekumeniska sammanhang som främst kom att bära Söderbloms prägel är det globala ekumeniska mötet om liv och arbete (Life and work) i Stockholm 1925. Frågorna om mänsklighetens framtid, fred, social välfärd och kyrkornas roll i det civila samhället hade efter första världskriget kommit att få en viktig roll i de ekumeniska sammanhangen och man gav engagemanget den samlade beteckningen Life and work. Till mötet kom över 600 deltagare från 37 länder som representerade den samlade ortodoxa och reformatoriska kristenheten. Romersk katolska kyrkan deltog inte. Utöver att man fick möjlighet att lyfta de stora ödesfrågorna för mänsklighetens överlevnad och människans värdighet gav mötet stort utrymme för bön och andlig gemenskap. Stockholm 1925 blev en viktig milstolpe i samarbetet mellan ortodoxer och protestanter och för hela den ekumeniska rörelsen.
Det ekumeniska engagemanget kring Life and work kom att inlemmas som en central del av Kyrkornas världsråds (KV) arbete när det bildades 1948 och är i dag den största delen av hela den ekumeniska rörelsens strävanden.
Söderblom kan sägas vara den som med sin religionsteologiska och ekumeniska grundsyn och sitt engagemang både gett Svenska kyrkan en viktig plats i den ekumeniska rörelsen och inspirerat Svenska kyrkan att vara en viktig aktör i detta sammanhang. Hans arbete har också gett Svenska kyrkan visionen att i detta arbete vara en brobyggare mellan olika traditioner, en roll som kan sägas bli förvaltad också inom Svenska kyrkans mångfacetterade arbete med religionsdialog.
Svenska kyrkan i den ekumeniska rörelsen
Svenska kyrkan förvaltar arvet från Nathan Söderblom genom att betona vikten av samverkan i de multilaterala ekumeniska nätverken. Detta innebär ett aktivt engagemang i olika delar av KV:s arbete, inkluderande stora ekonomiska bidrag. Denna hållning blir också tydlig i Svenska kyrkans engagemang i Konferensen för europeiska kyrkor (KEK) och andra regionala ekumeniska råd. Arbetet inom Sveriges kristna råd (SKR) är centralt, inte minst kring frågor som rör kyrkans roll i det civila samhället och religionsdialog. Svenska kyrkan bidrar också aktivt i olika dialoger på olika plan inom den ekumeniska rörelsen.
Skara stift 1000 år 2014
Skara stift är det äldsta stiftet i det som idag är Sverige. Skara stift räknar sin historia tillbaka till år 1014 då ärkebiskopen av Hamburg-Bremen insatte Thurgot som biskop i Skara. Thurgot hade uppgiften att vara missionsbiskop i de två Götalanden. Det som betraktades som Skara stift under denna tid omfattade områdena på båda sidor om Vättern samt i varje fall Dalsland och Värmland.
År 2000 firades tusenårsjubiléet av kung Olof Skötkonungs dop i Husaby källa i Västergötland. Detta dop skall ha förättats av den helige Sigfrid som var engelsk biskop. Inrättandet av Skara stift var en del i ärkebiskopsdömet Hamburg-Bremens strategi att skapa självständiga biskopsstolar som var lojala med de tysk-romerska intressena. Thurgot var biskop till år 1030.
Interfaith Climate Summit
Svenska kyrkans ärkebiskop inbjuder representanter från alla större religioner till ett möte om klimatförändringen i Uppsala 28–29 november 2008. Vad kan och bör religionerna göra nu och framöver för att ge världen en framtid och ett hopp, är den fråga som mötet ställer. Mötet samlar omkring 30 internationellt erkända opinionsbildare och religiösa ledare och är tänkt att vara ett inspirationsmöte öppet för allmänheten. Olika seminarier anordnas och mötet ska mynna ut i ett manifest som riktas till politiska ledare världen över och kommer att läsas upp vid Förenta nationernas klimatmöte veckan efter mötet i Uppsala.
Svenska kyrkans arbete med religionsdialog
Svenska kyrkan är på många olika sätt engagerad i ett religionsteologiskt arbete. Detta gäller inte minst den vardagsdialog som förs i församlingarna. Nedan följer exempel på Svenska kyrkans engagemang i religionsmötesfrågor nationellt och globalt.
Svenska kyrkan deltar aktivt Sveriges kristna råds nätverk för religionsdialog. I januari 2009 genomförs en ekumenisk konferens på temat Ni skall vittna om mig – vittnesbördet i religionsmötet, en svensk uppföljning av KV:s, Romersk katolska kyrkans och Evangeliska världsalliansens gemensamma process Towards a code of conduct on conversion om frågor som rör vittnesbörd och religionsdialog. SKR har i sin skriftserie översatt och gett ut grundläggande ekumeniska dokument kring religionsdialog. Dessa texter tjänar som underlag för reflektion kring arbetet med religionsmöte i Svenska kyrkan och kan också sägas reflektera Svenska kyrkans uppfattning, som medlem i de ekumeniska gemenskaper som formulerat dokumenten.
Sigtunastiftelsen är för Svenska kyrkan en viktig mötesplats i religionsdialogsammanhang I samarbete med Sigtunastiftelsen anordnar Ekumeniskt institut för Norden olika seminarier kring religionsmöte.
Svenska missionsrådet är en annan ekumenisk plattform som anordnar seminarier om religionsdialog med fokus på frågor om religionsfrihet och kyrkans roll i samhället.
Inom Svenska kyrkan har Centrum för religionsdialog i Stockholms stift nyligen etablerats i nära samarbete med den nationella nivån. Centret vill verka för samarbete och goda relationer mellan kristna och människor av annan tro genom att
– stötta och initiera religionsmötesprojekt i Svenska kyrkans församlingar
– erbjuda kurser, samtalskvällar och dialoggrupper
– förmedla kunskap, kontakter och litteratur
– reflektera teologiskt över erfarenheter av religionsmöten.
Centret ska ses som en resurs för hela Svenska kyrkan. En bok om religions- och kulturmöten till inspiration och hjälp för församlingarnas arbete planeras.
Samarbetet med Sensus studieförbund är viktigt för Svenska kyrkans arbete med religionsdialog. Här kan nämnas projektet Sveriges multireligiösa guider – nätverk för främlingsnyfikna. Sensus studieförbund samverkar med det muslimska studieförbundet Ibn Rushd vilket gör att man kan erbjuda neutrala mötesplatser för dialog, något som är svårt för kyrkans olika nivåer att åstadkomma.
I skriftserien Tro & Tanke kan två titlar nämnas som rör religionsmötesfrågor: vad skall vi tro om de andra? Religionsteologi idag (1991) och Samtal om religionsteologi (2001:3). Den nationella nivån gav 2008 ut boken Möten med islam som ger grundläggande kunskap om islam och har församlingar och deras arbete med att utveckla dialogen med muslimer som målgrupp. Inom ramen för Svenska kyrkans teologiska kommitté kommer ett större religionsteologiskt dokument som handlar om att reflektera över den kristna trons och traditionens förhållande till annan tro och tradition att presenteras något av de kommande åren.
Svenska kyrkan följer arbetet inom KV:s program Interreligiös dialog som bedrivs inom tre teman: Förtroende och respekt i interreligiösa relationer, Kristen självförståelse i en mångreligiös värld samt Kyrkor i konfliktsituationer. Ett exempel på KV:s arbete med religionsmöten är den dialog som pågår mellan kristna och muslimska kvinnor på temat Religion som en rörelse mot fred. Detta arbete genomförs i nära samarbete med Svenska kyrkan och Göteborgs stift.
Inom europaekumeniken arbetar KEK med frågan om religionsdialog och religionsmöte. En kommitté med uppgift att belysa frågor kring islam i Europa ger ut olika typer reflektionsmaterial.
Religionernas plats och roll i samhället liksom religionsmötesfrågor uppmärksammas på olika sätt i Europeiska unionens (EU) arbete. Exempel på frågor som behandlas är religiös tradition som en del av den europeiska identiteten och frågan om islams roll i Europa. EU ordnar olika seminarier och möten kring dessa ämnen. Svenska kyrkan följer arbetet kring EU frågor inom ramen för ett samarbete med den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och KEK.
Lutherska världsförbundet är genom sin avdelning för teologi och studier en viktig resurs i arbetet med religionsmöten.
Borgågemenskapen anordnar interreligiösa konsultationer och Svenska kyrkan är aktiv i dessa samtal. Nästa möte sker i december 2008 och ska handla om brevet A common word som muslimska ledare sänt till kyrkoledare världen över.
Det finns många exempel på kyrkor och organisationer som Svenska kyrkan samverkar med som arbetar med och utbildar om religionsmöten och religionsdialog. Här kan nämnas Mekane Yesus Theological Seminary i Etiopien, Henry Martin Institute i Indien, Christian Study Centre i Pakistan, Tao Fong Shan i Hong Kong och Programme for Christian Muslim Relations in Africa. Sistnämnda organisation har erfarenheter av dialogen med islam sedan 1959. Många av de kyrkor som Svenska kyrkan samverkar med har lång erfarenhet av att verka i en multireligiös kontext och är viktiga resurser för arbetet och reflektionen kring dessa frågor.
Religions for Peace är en organisation som erbjuder mötesplatser för religionsdialog globalt och regionalt. Dessa möten samlar representanter från de flesta religioner och anordnas vart femte år, senast 2006 i Japan.
Dialog och möten mellan olika religioner pågår ständigt på olika nivåer. Ett exempel är det möte som i juli 2008 genomfördes i Madrid på inbjudan av Muslim World League. Flera konferenser har anordnats och kommer att anordnas som ett resultat av det brev, A common word, som 138 muslimska ledare sänt till världens kyrkor och samfund. Det är att märka att många samtal som organiseras inte sker i offentligheten.
Tidigare behandling i Kyrkomötet
Kyrkomötet 2006 behandlade motion 2006:10 med förslag att Kyrkostyrelsen skulle få i uppdrag att i samråd med KV inbjuda kyrkor från det globala Syd och Nord till en större dialogkonferens om globaliseringen 2008 – 40 år efter KV:s generalförsamling 1968. Förslaget hade sin bakgrund i den inom KV pågående processen att skapa en gemensam ståndpunkt kring den ekonomiska globaliseringen.
Utskottet yttrade att när kyrkor från olika delar av världen möts för att dela erfarenheter belyser det både varje kyrkas ansvar i det lokala sammanhanget och som en del i den globala gemenskapen. När det gäller planering av större ekumeniska möten inom KV:s ram måste det vara KV:s uppgift att formulera hur dessa möten ska planeras. Utskottet menade att ett ekumeniskt möte måste planeras tillsammans med andra kyrkor i Sverige och att SKR:s roll då måste vara central. Utskottet underströk att det viktiga var att den fortsatta dialogen kring globaliseringen fortsatte – inte att jubileet av KV:s generalförsamling i Uppsala blev av. På denna grund föreslogs avslag på motionen vilket blev Kyrkomötets beslut.
Utskottets överväganden
Motionen uppmärksammar att det 2014 är 850 år sedan ärkebiskop Stefan blev den svenska kyrkoprovinsens första ärkebiskop och 100 år sedan Nathan Söderblom blev ärkebiskop. Motionen föreslår ett interreligiöst möte som fokuserar på religionens plats i dagens svenska mångkulturella och mångreligiösa verklighet. Utskottet uppfattar detta som en god idé. Ärkebiskop Nathan Söderblom kom att betyda mycket både för den religionsteologiska forskningens utveckling och den ekumeniska rörelsens framväxt. Utskottet menar att det är av största vikt att stärka dialogen mellan religionerna i vårt samhälle och att ytterligare utveckla det ekumeniska samarbetet. Detta understryker också Läronämnden i sitt yttrande. Frågorna om religionens plats i det civila samhället spelar en allt större roll i debatten både i vårt svenska samhälle och globalt och dessa frågor hör hemma i de ekumeniska och interreligiösa samtalen.
Utskottet vill för sin del uttrycka att firandet med anledning av dessa jubileer i Uppsala bör involvera företrädare för Sveriges kristna råd och representanter för andra religioner i Sverige. Nathan Söderblom-sällskapet, Nobelstiftelsen och Uppsala universitet är också viktiga aktörer i detta sammanhang.
Utskottet konstaterar att det 2014 också är tusen år sedan Skara stift bildades som det första stiftet inom det område som idag är Sverige. Detta är ett jubileum som i likhet med motionens förslag till jubileumsfirande har betydelse för hela Svenska kyrkan och det finns goda skäl att uppmärksamma båda stiftens jubileer.
Utskottet menar dock att de ovan relaterade jubileerna främst är en angelägenhet för Uppsala respektive Skara stift. Det är inte Kyrkostyrelsens uppdrag att ta ansvar för denna typ av arrangemang. Detta tillkommer primärt stiften i deras roll som en pastoral nivå i Svenska kyrkan. Ärkebiskopen är primärt biskop i Uppsala stift och den förste bland jämlikar. Utskottet menar därför att de jubileer som relaterar till ärkebiskopsstolen i första hand är en angelägenhet för Uppsala stift. Utskottet föreslår därför att motionen ska avslås.
Utskottet vill samtidigt uppmuntra Uppsala och Skara stift att anordna firanden i anslutning till ovan nämnda jubileer och att dessa firanden planeras så att de blir en angelägenhet för hela Svenska kyrkan. Utskottet vill också för sin del yttra att det tema som motionen föreslagit för jubileet är ett centralt ämne för Svenska kyrkan i vår tid varför frågan om religionens plats i dagens svenska samhälle i dialog med andra kyrkor och religioner skulle kunna vara ett genomgående tema för dessa firanden år 2014.
Uppsala den 25 september 2008
På Ekumenikutskottets vägnar
Gerd Gullberg-Johnson, ordförande
Beslutande: Inga Alm, Angela Boëthius, Erik A Egervärn, Anki Erdmann, Bengt-Åke Gustafsson, Gerd Gullberg-Johnson, Margareta Nisser-Larsson, Margareta Nybelius, Inger Olander, Lennart Sacrédeus, Lars Stjernkvist, Inger Svensson, Solveig Thorkilsson, Anna Lena Wik-Thorsell, Birgitta Wrede.
Övriga närvarande vid beslutstillfället: Christina Andersson, Britt Beijer, Agneta Brendt, Lars-Gunnar Frisk, Anton Härder, Mikael Härdig, Erik Jonsson, Kerstin Jönsson, Astor Karlsson, Britta Olinder, Johan Sobelius, Karin Uggla.
Biskop Erik Aurelius har deltagit i utskottets överläggningar.
Bilaga 1
|
|
|
|
Kyrkomötet
Läronämndens yttrande
2008:6y
|
|
|
|
Religionsdialog
|
|
|
Läronämndens yttrande över motionerna 2008:60, 2008:65 och 2008:84.
Religiösa traditioner har aldrig utvecklats isolerade från varandra utan alltid i samspel med ömsesidig påverkan som följd. Flera motionärer uppmärksammar att Sverige i högre grad än tidigare är ett mångreligiöst samhälle. I mötet med människor av olika tro är det angeläget att vinnlägga sig om kunskap och respekt. Det är utgångspunkten för en konstruktiv, kritisk och självkritisk dialog. Till förutsättningarna för en sådan dialog hör att både beskriva andra så att de känner igen sig själva, vara medveten om mångfalden inom de olika religionerna och vara villig att dela med sig av det som man själv har funnit.
En sådan dialog är inte bara förenlig med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, utan även ett sätt att ge uttryck åt denna tro. Det vore märkligt om kristna inte samtalade med andra gudstillbedjare i Sverige.
Sådan dialog kan också leda till gemensam handling – motiverad bl.a. av kallelsen att verka för ”stadens bästa” (Jer 29:7) och uppfattningen om gästfrihet (Hebr 13:2) som en helig plikt. Dessa motiv är gemensamma för många religiösa traditioner. I vissa situationer kan det gemensamma handlandet också innefatta olika former av gemensam bön.
Uppsala den 20 augusti 2008
På Läronämndens vägnar
Anders Wejryd, ordförande
Närvarande: Ärkebiskop Anders Wejryd, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Martin Lind, biskop Erik Aurelius, biskop Hans-Erik Nordin, biskop Thomas Söderberg, biskop Sven Thidevall, biskop Antje Jackelén, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Lennart Koskinen, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Curt Forsbring, Cristina Grenholm, Karin Johannesson, Fredrik Lindström, Jesper Svartvik och Kristin Zeiler.   
|
