|
|
|
|
|
Kyrkomötet
Ekumenikutskottets betänkande 2008:8
|
|
|
|
Rusta kyrkfolket och andra intresserade för dialog med de (ännu) icke kristna
|
|
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas Motion 2008:84 av Eva Nyman. Motionen föreslår att Kyrkomötet ska besluta att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att ta initiativ till att utbildningsmaterial produceras för att användas i församlingarna i syfte att utbilda kyrkotillhöriga och andra intresserade i att på ett kärleksfullt och sanningsenligt sätt förmedla den kristna trons innehåll till icke-kristna.
Utskottet menar att det som motionen föreslår är det som varje församling inom Svenska kyrkan arbetar med i uppdraget att utföra den grundläggande uppgiften. Detta arbete handlar om att ge människor möjlighet att finna och fördjupa kristen tro men också om att ge förutsättningar för människor att på ett respektfullt och öppet sätt kunna berätta om sin tro. Utskottet menar att utbildningsmaterial som motionen efterfrågar redan finns i stor mängd och med olika inriktningar till innehåll och metod. Utskottet föreslår därför att motionen avslås.
Innehåll
Sammanfattning 1
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut 3
Motionens förslag 3
Yttrande från Läronämnden 3
Bakgrund 3
Utskottets överväganden 13
Bilaga 1, Läronämndens yttrande 2008:6y 15
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2008:84.
Motionens förslag
Motion 2008:84 av Eva Nyman, Rusta kyrkfolket och andra intresserade för dialog med de (ännu) inte kristna
Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att ta initiativ till att utbildningsmaterial produceras för att användas i församlingarna i syfte att utbilda kyrkotillhöriga och andra intresserade i att på ett kärleksfullt och sanningsenligt sätt förmedla den kristna trons innehåll till icke-kristna.
Yttrande från Läronämnden
Läronämnden har yttrat sig över motion 2008:84, Ln 2008:6y. Yttrandet bifogas i bilaga 1.
Bakgrund
Inledning
Kyrkoordningen beskriver i inledningstexten till andra avdelningen vad som är församlingens uppgift.
Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas.
Vidare beskriver kyrkoordningen i inledningstexten till sjunde avdelningen att detta uppdrag omfattar alla som är en del av kyrkans gemenskap.
Kallelsen att föra ut evangelium är given åt hela Guds folk. Alla i kyrkan är lemmar i en och samma kropp. Dopet är den grundläggande vigningen till tjänst i kyrkan och ger delaktighet i kyrkans gemensamma uppdrag.
Varje församling i Svenska kyrkan har till uppgift att i samspel med den lokala kontexten beskriva och leva denna uppgift. Ett viktigt redskap i arbetet med att beskriva uppgiften är församlingsinstruktionen (kyrkoordningen 57 kap 5 §). Det är i samverkan mellan ideellt engagerade, förtroendevalda och anställda som denna uppgift blir verklighet i församlingens liv. Stiften ska enligt kyrkoordningen främja och tillse församlingarnas grundläggande uppgift (kyrkoordningen 6 kap. 4 §) och den nationella nivån ska stödja stiftens arbete för att utveckla församlingslivet (kyrkoordningen 10 kap. 3 §).
Uppdraget att utarbeta redskap för att fullgöra församlingens grundläggande uppgift är alltså primärt en uppgift för församlingen då dessa ska fungera i den lokala kontext där människor lever tillsammans. Detta understryks av kyrkoordningens beskrivning av församlingen som kyrkans primära enhet (inledningen till andra avdelningen) och därmed den viktigaste pastorala nivån. Begreppen att fira gudstjänst, bedriva undervisning och utöva diakoni och mission ska färgas av den verklighet som varje församling är satt att leva i. Stiften och den nationella nivån ska bidra med olika typer av specialkompetens liksom utbildnings- och inspirationsmaterial.
Varje församling som ett uttryck för Kristi kyrka är till sitt väsen inte bara lokal utan också helt och fullt inlemmad i den världsvida kyrkans gemenskap. Detta ger ytterligare perspektiv till uppdraget att gestalta och leva den grundläggande uppgiften. Församlingen behöver människor som bär med sig erfarenheter från olika kulturer, språk och traditioner. Arbetet med att utveckla det internationella perspektivet som en bärande del i varje församlings liv är en del av detta.
I Kyrkostyrelsens skrivelse 2008:1 Rambudget för Svenska kyrkans nationella nivå 2009–2011 står att Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan och delar uppdraget att i varje tid gestalta evangelium om Jesus Kristus i ord och handling.
Svenska kyrkan beskrivs i lag om Svenska kyrkan (1998:1591) som en öppen folkkyrka (2 §). I samma paragraf sägs också att Svenska kyrkan bedriver en rikstäckande verksamhet. Kyrkoordningens bestämmelse om att församlingen har ansvar för den kyrkliga verksamheten för alla som vistas i församlingen (kyrkoordningen 2 kap. 1 §) kan sägas vara en konsekvens av det som stadgas i lagen om Svenska kyrkan och understryker att församlingen har en särskild uppgift att relatera till och vara till tjänst för alla som på olika sätt är en del av det svenska samhället, också till dem som inte är kyrkotillhöriga.
Sverige som ett mångreligiöst samhälle
Enligt lag är det i Sverige inte tillåtet att registrera religionstillhörighet. Uppgifterna om hur många som tillhör olika trossamfund kommer antingen från samfunden själva eller från den statistik som den statliga myndigheten Nämnden för statligt stöd till trossamfund presenterar. Enligt denna finns i dag i Sverige omkring 100 000 muslimska trosbekännare, 10 000 som tillhör de judiska församlingarna och 4 500 som relaterar till Sveriges buddhistiska samarbetsråd. Det finns vidare uppskattningsvis upp emot 10 000 hinduer i Sverige. De muslimska trosbekännarna relaterar till fem olika församlingssammanslutningar eller förbund inom ramen för Islamiska samarbetsrådet.
Mot denna bakgrund och i enlighet med i svensk grundlag befästa grundläggande fri- och rättigheter kan det svenska samhället beskrivas som ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle. Detta inte minst eftersom många människor i vårt land på olika sätt kan identifiera sig med olika kulturer och/eller religioner beroende på bakgrund och erfarenheter. Det är i denna kontext församlingarna ska beskriva och leva sin grundläggande uppgift.
Ett samhälle med kristen karaktär
Begreppet kristen karaktär är inte entydigt och måste definieras i varje enskilt sammanhang det används. Ett sätt att beskriva ett samhälle med en kristen karaktär kan vara att kristen tro bekänns av en majoritet av befolkningen. En annan definition kan vara att en majoritet av befolkningen tillhör ett kristet samfund. Ett annat sätt kan vara att den lagstiftning som beskriver de grundläggande fri- och rättigheterna ska spegla basala kristna värderingar som t.ex. Jesu ord i Matt 7:12: ”Allt vad ni vill att människor skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” Ett annat sätt att säga detta kan vara att det sätt på vilket Jesus enligt evangelierna möter människor och den människosyn detta ger uttryck för ska prägla samhällets lagar och förhållningssätt. Ett samhälle med kristen karaktär kan då sägas vara ett samhälle med respekt för varje människas grundläggande fri- och rättigheter, människolivets okränkbarhet, alla människors lika värde och solidaritet med den som är svag och utsatt. Frågan om hur ett sammanhang med kristen karaktär ska formuleras och gestaltas är en central fråga inte minst för varje församling i sin uppgift att beskriva och leva kyrkans uppdrag i den lokala kontexten. I detta sammanhang kan också nämnas det faktum att företrädare för kyrkan deltar i samhällsdebatten på olika nivåer i vårt samhälle utifrån kyrkans tro, bekännelse och lära och att Svenska kyrkan fungerar som remissorgan i en mängd för samhället viktiga frågor.
Religionsdialog
Att berätta om och ge skäl för sin tro i relation till människor som bekänner sig till en annan religiös tro kan betecknas som religionsdialog. Utifrån en kristen skapelsesyn är varje möte med an annan människa, oavsett tro, ett möte med en människa som är skapad till Guds avbild där var och en har ett icke förhandlingsbart grundläggande människovärde. Det betyder att man också i den som bekänner en annan tro kan erfara Guds verklighet. Varje samtal bör därför präglas av respekt och strävan efter att en verklig dialog med ömsesidigt lyssnade ska uppstå. Detta innebär att ett viktigt inslag i ett samtal mellan människor av olika tro är nyfikenhet och beredskap att vilja lära något nytt. För att ett samtal ska vara en trygg situation krävs också att båda parter har grundläggande kunskaper om och erfarenheter av sin egen och den andres tro och tradition. Det är viktigt att var och en som deltar i ett samtal kan känna igen sig i det sätt på vilket andra beskriver deras tro. Därför är undervisning om andra religioner en central uppgift i en församling som lever i en mångreligiös kontext samtidigt som man samtalar om och reflekterar kring den egna trons sammanhang. Så kan en dialogsituation med ömsesidig respekt etableras.
Läran om treenigheten beskriver Gud som gemenskap. Innan världen existerade fanns en gemenskap hos Gud. I religionsdialogsammanhang pekas ofta på att det inte är vår sak som kristna att bestämma var denna gemenskap börjar och slutar. Det är inte vår uppgift som kyrka att staka ut gränserna för Guds gemenskap och barmhärtighet. Vi har som kristna upplevt Guds befriande handlande i våra liv och är kallade att berätta om detta. Vi har i religionsdialogens sammanhang också fått gåvan att lyssna till andra människor när de berättar om det som de upplevt som genuina erfarenheter av Guds handlande.
Religionsdialog sker aldrig i praktiken mellan tros- eller livsåskådningssystem utan i mötet mellan människor som lever i en konkret verklighet. Texter som beskriver förhållningssätt och erfarenheter av samtal mellan olika religioner är enbart hjälpmedel som kan ge inspiration och kunskaper som skapar goda förutsättningar för att en verklig dialog mellan människor ska uppstå. Detta betyder samtidigt att de texter och hjälpmedel som tas fram av ekumeniska nätverk, den nationella nivån och stiften är av stor betydelse. Nedan följer en rad exempel på sammanhang och material som kan bidra till att utveckla arbetet med religionsdialog i Svenska kyrkans församlingar.
Svenska kyrkan deltar aktivt i Sveriges kristna råds (SKR) nätverk för religionsdialog. I januari 2009 genomförs en ekumenisk konferens på temat Ni skall vittna om mig – vittnesbördet i religionsmötet, en svensk uppföljning av Kyrkornas världsråds, Romersk katolska kyrkans och Evangeliska världsalliansens gemensamma process Towards a code of conduct on conversion kring frågor som rör vittnesbörd och religionsdialog. I detta sammanhang understryks att det är Guds heliga Ande som verkar i och genom kyrkornas vittnesbörd och att man måste göra boskillnad mellan vittnesbörd och diakoni. Detta är en grundläggande förutsättning för Svenska kyrkans diakonala arbete lokalt såväl som internationellt.
SKR har i sin skriftserie översatt och gett ut grundläggande ekumeniska dokument kring religionsdialog. Här kan nämnas seriens nummer 1 Charta Oecumenica Riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa, nummer 9 Kan vi be tillsammans? Ett ekumeniskt studiematerial om bön i mångreligiös kontext samt nummer 11 Religionsmöte Ekumeniska dokument, som innehåller texter från Kyrkornas världsråd, Borgågemenskapen och Konferensen för europeiska kyrkor, samt dokumentet Viktigt att veta om islam utgiven av Svenska kyrkans nationella nivå.
I Charta Oecumenica formuleras bl.a. att det är ett ansvar för majoritetskyrkan i ett område att verka för att andra trossamfund ska få utrymme och kunna verka. Svenska kyrkan står bakom detta dokument, vilket också får konsekvenser för hur vi bör tänka i relation till andra religioner i vårt land.
Sigtunastiftelsen är en viktig mötesplats i religionsdialogsammanhang och ett av deras verksamhetsområden är Abrahams barn som är en resurs som kan tas i anspråk av församlingar i Svenska kyrkan. Abrahams barn arbetar med konfliktförebyggande pedagogiska program primärt för skolbarn, med målsättningen att sprida och fördjupa kunskap om religiösa traditioner i Sverige.
Svenska missionsrådet är en annan ekumenisk plattform som i anslutning till religionsdialogperspektivet speciellt uppmärksammar frågor om religionsfrihet och kyrkans roll i samhället. Religionsfrihetsaspekten handlar både om rätten att få utöva sin religion och att få byta religion. Religionsfrihet kan också betyda rätten att inte relatera till någon religion.
Inom Svenska kyrkan har Centrum för religionsdialog i Stockholms stift- nyligen etablerats i nära samarbete med den nationella nivån. Centret vill verka för samarbete och goda relationer mellan kristna och människor av annan tro genom att
- stötta och initiera religionsmötesprojekt i Svenska kyrkans församlingar
- erbjuda kurser, samtalskvällar och dialoggrupper
- förmedla kunskap, kontakter och litteratur
- reflektera teologiskt över erfarenheter av religionsmöten.
Centret ska ses som en resurs för hela Svenska kyrkan. En bok om religions och kulturmöten till inspiration och hjälp för församlingarnas arbete planeras.
Det finns många exempel på initiativ och erfarenheter i församlingar och stift när det gäller religionsdialog
En annan aktör i nära samarbete med Svenska kyrkan är Sensus studieförbund som kan bidra med många olika redskap för församlingens reflektion och arbete med religionsdialog. Här ska bara nämnas utbildningskonceptet MOD, Mångfald och dialog och projektet med Sveriges multireligiösa guider – nätverk för främlingsnyfikna. Sensus studieförbund samverkar också med det muslimska studieförbundet Ibn Rushd.
I skriftserien Tro & Tanke kan två titlar nämnas som kan användas i församlingens arbete kring religionsdialog dels Vad skall vi tro om de andra? Religionsteologi idag (1999:1), dels Samtal om religionsteologi (2001:3).
På bokförlaget Cordia har samtalsboken Vem är Du utkommit under hösten 2008. Boken är ett samtal mellan en muslim och en kristen.
Svenska kyrkans nationella nivå gav våren 2008 ut boken Möten med islam som ger grundläggande kunskap om islam och har församlingarna och deras arbete med att utveckla dialogen med islam som målgrupp. Inom ramen för Svenska kyrkans teologiska kommitté kommer ett större religionsteologiskt dokument som behandlar den kristna trons och traditionens förhållande till annan tro och tradition att presenteras något av de kommande åren.
Islamprojektet
Det s.k. Islamprojektet eller Kunskapsutveckling för Svenska kyrkans möte med muslimer inom ramen för Svenska kyrkans dialogarbete Tro möter tro genomfördes 1996–1998 som ett resultat av Ombudsmötets beslut 1995. Projektet var kunskapsinriktat och initierade en kartläggning av församlingarnas behov i mötet med islam. Resultatet blev att kontaktnät med muslimska organisationer, svenska myndigheter och forskare etablerades samtidigt som många utbildningsinsatser genomfördes. På stiftsnivå initierades också regionala mötesplatser mellan Svenska kyrkan och företrädare för islam. Islamprojektet kan sägas ha initierat och startat bearbetningen av de olika frågekomplex som mötet med islam innebär.
Inom ramen för projektet utgavs också Tro tillsammans i två delar där den ena delen, Fördjupningsbok, vände sig till kristna som regelbundet mötte muslimer och den andra delen, Samtalsbok, vände sig till muslimer som ville veta mer om kristen tro. Som ett resultat av projektet skrevs också två publikationer i serien Mitt i församlingen: Muslimska grannar – Svenska kyrkan möter islam (1997:6) om nya förväntningar och krav som ställs på kyrkan både kunskapsmässigt och vad gäller pastoral praxis i mötet med islam, och Muslimska fester och högtider (1999:7).
Evangelisation och Mission
Kyrkoordningen beskriver församlingens grundläggande uppgift bl.a. genom begreppet att församlingen ska utöva mission. Tidigare har detta begrepp varit reserverat för kyrkosamverkan och vittnesbörd i ord och handling utanför Sverige, främst i relation till kyrkor på södra halvklotet. Ordet evangelisation har använts för arbetet att vittna om vår tro i den svenska kontexten. Genom kyrkoordningens formulering kan vi nu använda begreppet mission både för det som församlingen gestaltar i mötet med människor i den lokala kontexten och i samarbetet i den världsvida kyrkan. Det har lett till ett intensivt samtal på församlingsnivå om hur man inom ramen för församlingsinstruktionen och i andra sammanhang ska uppfatta och förstå begreppet mission. Detta samtal om Svenska kyrkans syn på mission pågår.
Till stöd och inspiration för dessa samtal har Svenska kyrkan i samarbete med Svenska kyrkans församlingsförbund tagit fram samtalsmaterialet Både här och där. Ett hjälpmedel i denna reflektion är Mission i kontext. Förvandling, försoning, upprättelse, som är Lutherska världsförbundets (LVF) missionsdokument. Dokumentet utgår från dynamiken mellan att Guds mission pågår i världen och att kyrkan som Kristi kropp är delaktig i denna Guds mission. Dokumentet försöker också beskriva en helhetssyn på mission.
Som ett led i Växjö stifts arbete med reflektion över begreppet mission publicerades 2005 boken Berättelsen om en inte alltför självupptagen kyrka. Denna bok kan också tjäna som en hjälp i församlingarnas reflektion.
Svenska kyrkan följer arbetet i Nätverket för mission i Sverige inom SKR liksom arbetet med att förankra de ekumeniska studieprocesserna som genomförs som en förberedelse till 100 års jubileet av missionskonferensen i Edinburgh 1910 i den svenska kontexten. Detta arbete samordnas av SMR. Svenska kyrkan följer också den pågående missionsreflektionen inom Kyrkornas världsråd och dess Commission for World Mission and Evangelism.
Bedriva undervisning
Varje församling har ett omfattande arbete med att på olika sätt inbjuda till samtal om och undervisa om den kristna tron. Man skulle kunna säga att allt det som församlingen gestaltar och lever är en undervisning om vad den kristna tron är och hur denna tro kan fördjupas i enskilda människor och i världen. Olika former av gudstjänster och gudstjänsternas delar bidrar på skiftande sätt i detta arbete. Körerna och det kyrkomusikaliska arbetet bidrar på många sätt till att ge kunskap om och fördjupa den kristna tron. Församlingarnas rikt varierade och oftast mycket omfattande barn- och familjeverksamhet undervisar om kristen tro och ger rum för fördjupning i olika pedagogiska situationer. Konfirmandarbetet är en annan omfattande del av församlingens liv som i många stycken tjänar syftet att skapa rymd för reflektion och samtal om kristen tro. Församlingarnas ungdomsarbete kan sägas tjäna samma syfte. Sedan lång tid tillbaka finns bibelstudiegrupper eller andra former av studiegrupper i församlingarna. Allt detta arbete bedrivs med väl utbildade medarbetare – församlingspedagoger, kyrkomusiker, präster och diakoner. Också många ideellt engagerade deltar som ledare och bidrar med sina olika kompetenser och erfarenheter. Många församlingar är engagerade i arbetet med olika typer av reflektionsgrupper om kristen tro som riktar sig till vuxna som vill hitta vägen till kristen tro eller fördjupa sitt engagemang. Här kan t.ex. nämnas vuxendialoggrupper, vuxenkatekumenatsgrupper och Alpha-kurser liksom Frälsarkransen.
Det finns en mängd hjälpmedel till stöd för detta arbete i församlingen. Varje församlings referensbibliotek innehåller hundratals titlar. Om något ska nämnas kan det vara de olika böcker som som Verbum förlag tagits fram i anslutning till Frälsarkransen, t.ex. En väg till livsmod och tillit – möt kristen tro med Frälsarkransen. Annat material att nämna kan vara Steg på vägen – en katekes för vår tid eller Lilla boken om kristen tro och Stora boken om kristen tro. Folkkyrkostudien kan också sägas vara ett led i arbetet att ge rum för reflektion kring kyrkans identitet och uppdrag och därmed också den enskildes uppgift. Satsningen Barn och unga 0–18 år i Svenska kyrkan med målsättningen att från den nationella nivån stödja förnyelse och utveckling av barn- och familjeverksamheten kan också nämnas i detta sammanhang. Ett av målen med detta arbete är att barn och unga ska uppleva att de kan dela tro och livsfrågor på sina villkor i Svenska kyrkan och engagera sig utifrån sina egna förutsättningar. Stiftens främjande har sin tyngdpunkt när det gäller insatser och resurser inom de fält som beskrivits i detta stycke.
Ideellt arbete i Svenska kyrkan
Svenska kyrkan befinner sig i en situation att det finns möjlighet att anställa väl utbildade medarbetare att leda olika verksamhetsgrenar inom församlingens liv och arbete. Det betyder inte att församlingarna saknar människor som engagerar sig ideellt. De flesta som bidrar med tid och engagemang i församlingarna gör det på ideell basis. Här kan som exempel nämnas engagerade i församlingens internationella arbete, syföreningar, förtroendevalda, gudstjänst- och kyrkvärdar och medlemmar i församlingarnas körverksamhet. Detta engagemang har ökat under senare år. Det har samtidigt i många församlingar varit en utmaning att finna nya former för det ideella engagemanget. Många vill engagera sig i väl avgränsade uppgifter, inte minst tidsmässigt. Kyrkoordningen säger att dopet är den grundläggande vigningen till tjänst i kyrkan och jämställer på detta sätt alla medarbetare i församlingens arbete. Kyrkoordningen beskriver vigningstjänsterna som tecken i kyrka och samhälle för det som är kyrkans gemensamma uppdrag och varje döpts ansvar (inledningen till sjunde avdelningen).
Till hjälp i detta arbete kan boken Delaktig – idébok om ideellt engagemang i kyrkan nämnas, en handbok till inspiration och fördjupning för det ideella engagemanget. Nätverket Ideellt forum har många till Svenska kyrkan knutna organisationer och stift som medlemmar. Nätverket syftar till att utveckla delaktighet och engagemang i det lokala församlingslivet genom att erbjuda erfarenhetsutbyte, inspiration och kunskapsutveckling. Ideellt forum anordnar idédagar på olika nivåer i kyrkan och har tagit fram samtalsmaterialet Svenska kyrkans församlingssyn i teori och praktik. Inom Svenska kyrkans internationella arbete pågår ett utvecklingsarbete för att stödja och främja ideella insatser.
Tidigare behandling i Kyrkomötet
Religionsmötesfrågor har behandlats vid ett antal tidigare ombuds- och kyrkomöten, om än inte med den inriktning som finns i föreliggande motion. Kyrkomötet har också behandlat motioner om begreppet mission och om evangelisation och ideellt engagemang i Svenska kyrkan.
Kyrkomötet 2007 behandlade motion 2007:72 som föreslog att Kyrkostyrelsen skulle få i uppdrag att tillsätta en bred utredning för att säkerställa landets kristna karaktär i framtiden. Kyrkolivsutskottet yttrade i sitt betänkande (Kl 2007:14) att man inte såg något behov av att tillsätta en utredning enligt motionens förslag. Svenska kyrkan kan spela stor roll för att skapa ett mer inkluderande och integrerande samhälle genom att visa öppenhet och respekt och därigenom bryta människors rädsla inför det mångkulturella och främmande. Utskottet menade vidare att Svenska kyrkan i sin roll som majoritetskyrka bör verka för att andra religioner får respekt och utrymme och föreslog att motionen skulle avslås. Detta blev också Kyrkomötets beslut.
Redan Ombudsmötet 1995 behandlade en motion på temat kunskapsutveckling kring religionsmöten (OMot 1995:546). Motionen föreslog bl.a. att Ombudsmötet skulle begära att styrelsen för SFRV initierar ett projekt med uppgift att finna former för kunskapsutveckling av dialog mellan kristna och muslimer. Ekumenikutskottet yttrade att det är nödvändigt med ökade satsningar för att bearbeta alla aspekter av religionsmötesfrågan och att en modern folkkyrka inte kan fullgöra sin uppgift utan en självförståelse som främjar goda relationer med alla grupper i ett mångkulturellt samhälle. Utskottet föreslog att Ombudsmötet skulle uppdra åt SFRV-styrelsen att initiera ett projekt som skapar fungerande former för kunskapsutveckling kring mötet mellan kristna och muslimer i Sverige och begära att den vidtar åtgärder som främjar utvecklingen av en Svenska kyrkans religionsteologi (OEU 1995:502). Ombudsmötet biföll utskottets förslag. Detta beslut ledde fram till att Islamprojektet genomfördes.
Kyrkomötet 2000 (Kl 2000:11) återkom till frågan om religionsdialog genom två motioner. Motion 2000:57 föreslog att Kyrkomötet som sin mening ger till känna vad som anförts i motionen om att på nationell nivå i Svenska kyrkan tillskapa en resurs för främjandet av religionsmöten mellan vår kyrka och islam. Motion 2000:76 föreslog att ekonomiska och personella resurser avsätts för vidareutveckling av islamprojektet. Utskottet yttrade att Svenska kyrkan genom sina historiska rötter och folkliga förankring har en särskild roll i mötet med företrädare för andra trosriktningar. I detta möte har Svenska kyrkan kallelsen att tydliggöra sitt budskap och sin profil och samtidigt verka som brobyggare i sökandet efter en gemensam värdegrund i ett pluralistiskt samhälle. Utskottet föreslog att Kyrkomötet skulle uppdra till Kyrkostyrelsen att beakta att religionsdialogarbetet på bästa sätt kan säkerställas inför arbetet med nästa års budgetskrivelse samt att Kyrkomötet skulle avslå motion 2000:76. Detta blev också Kyrkomötets beslut.
Kyrkomötet 2003 behandlade motionen 2003:4, som föreslog att Kyrkomötet skulle uppdra åt Kyrkostyrelsen att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att belysa frågan om kyrkan och islam ur ett religionsteologiskt, historiskt och kontextuellt perspektiv, och motion 2003:74 som föreslog att Kyrkomötet ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att ta fram ett religionsteologiskt dokument som utgångsmaterial för det ömsesidiga samtal mellan Svenska kyrkan och de olika inriktningarna av islam som finns i Sverige. Motionerna behandlades i Ekumenikutskottet (Eu 2003:3) som yttrade att dialogen med företrädare för islam är av växande betydelse och att reflektionen bygger på en lokal upplevd verklighet, om vardagsteologi. Arbetet får därför inte enbart överlåtas på religionsteologisk expertis. Utskottet menade också att den process som en dialog innebär inte behöver äventyra den egna tron utan tvärtom kan fördjupa och berika en människas trosliv. Utskottet ville också framhålla vikten av att Kyrkostyrelsen tog ett övergripande ansvar för dialogen med islam. I Läronämndens yttrande (Ln 2003:12y) framhölls angelägenheten av att ytterligare fördjupa kunskaperna om de abrahamitiska religionerna och att utveckla förståelsen mellan dess företrädare. Utskottet föreslog att motionerna skulle avslås med förslaget att Kyrkomötet skulle ge Kyrkostyrelsen till känna vad utskottet anfört om ett tydligt övergripande ansvar för dialogen med företrädare för islam. Kyrkomötet biföll utskottets förslag i den del som innebar avslag på motion 2003:4 samt förslaget att ge Kyrkostyrelsen till känna vad utskottet anfört. Däremot beslutade Kyrkomötet i enlighet med det i motion 2003:74 framlagda förslaget och i enlighet med ett under överläggningen framlagt yrkande. Kyrkomötet beslutade att samla och bearbeta det relevanta material som redan finns om kyrkan och islam och med det som underlag ta fram ett pedagogiskt hanterbart och vardagsnära grunddokument för samtal mellan Svenska kyrkan och islam att användas i stift och församlingar (KmSkr 2003:19).
Vid Kyrkomötet 2004 utdelades tre dokument om religionsdialog Riktlinjer för möten med andra religioner för kyrkorna inom Borgågemenskapen, Viktigt att veta om islam samt Att möta muslimer.
Vid Kyrkomötet 2005 i skrivelsen KsSkr 2005:3 redovisade Kyrkostyrelsen de åtgärder som vidtagits med anledning av besluten vid 2003 års kyrkomöte och hänvisade till att Svenska kyrkan genom de ekumeniska nätverken varit med om att ta fram två religionsteologiska dokument. Dels dokumentet Att möta muslimer som tagits fram inom ramen för bl.a. KEK, dels dokumentet Riktlinjer för möten med andra religioner för kyrkorna inom Borgågemenskapen. I skrivelsen pekade Kyrkostyrelsen också på Sensus studieförbunds handledningar i religionsteologi som bygger på erfarenheter från Svenska kyrkans församlingar. Kyrkostyrelsen menade att KmSkr 2003:19 därmed var slutbehandlad.
Kyrkomötet 2005 behandlade motionen 2005:74, (Eu 2005:4). Motionen föreslog att Kyrkomötet skulle ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att utarbeta ett beredskaps- och handlingsprogram för att möta hotet från den extrema islamismen. Detta skulle innehålla vägledande riktlinjer och information som stimulerar till en öppen och konstruktiv debatt och ökar kunskapen om vad religionerna står för. Läronämnden yttrade (Ln 2005:14y) att det finns goda skäl att fortsätta och fördjupa samtal med företrädare för islam för att i en ömsesidigt kritisk och konstruktiv dialog öka kunskapen om och förståelsen för religiös och kulturell mångfald. Utskottet hänvisade också till Läronämndens yttrande ovan och menade att man såg ett fortsatt behov av informationsmaterial till enskilda och församlingar. Utskottet föreslog att Kyrkomötet skulle besluta att avslå motionen samt att ge Kyrkostyrelsen till känna vad utskottet anfört. Under överläggningen i Kyrkomötet framfördes det särskilda förslaget att det material som delades ut under 2004 års kyrkomöte skulle kompletteras med ett studiematerial som underlag för att seminarium i Kyrkomötet. Kyrkomötet beslutade enligt utskottets förslag samtidigt som man antog det särskilda förslaget.
Vid 2006 års kyrkomöte behandlades motionen 2006:21 i vilken föreslogs att Kyrkomötet skulle ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att ta fram ett religionsteologiskt dokument som utgångsmaterial för ömsesidiga samtal mellan Svenska kyrkan och de olika inriktningarna av islam som finns i Sverige. Läronämnden yttrade (Ln 2006:9y) att det behövs såväl en religionsteologisk diskussion inom Svenska kyrkan som samtal med olika muslimska grupperingar, både lokalt och nationellt. Utskottet yttrade att ett religionsteologiskt dokument är ett grundläggande dokument där Svenska kyrkan beskriver sin syn på sig själv och den kristna tron i relation till andra religioner. Detta ska inte blandas samman med en enklare handledning om islam. Utskottet yttrade vidare att man såg religionsteologiska dokument som tagits fram i olika ekumeniska nätverk som viktiga bidrag till arbetet med religionsdialog i Sverige. Det som motionen föreslår är redan på väg att bli verklighet enligt av Kyrkostyrelsen framlagd verksamhetsplan och Kyrkostyrelsen har för avsikt att ge Svenska kyrkans teologiska kommitté uppdraget att formulera ett större religionsteologiskt dokument. Utskottet pekade också på de möjligheter som Sensus studieförbund har att biträda församlingar med studiematerial kring religionsdialog. Utskottet menade att motionens intention med detta redan var uppfylld och föreslog att den skulle avslås. Detta blev också Kyrkomötets beslut.
Vid kyrkomötet 2001 behandlades motion 2001:35 som föreslog att evangelisationsperspektivet skulle läggas in i alla verksamhetsgrenar och att medvetenheten bland präster och övriga medarbetare ska ökas kring evangelisation. Kyrkolivsutskottet menade i sitt betänkande (Kl 2001:8) att de fyra dimensionerna som beskriver församlingens grundläggande uppgift beskriver en sammanhållen uppgift. Vidare menade utskottet att det är i det lokala sammanhanget som reflektionen om vad det kristna vittnesbördet innebär och hur det gestaltas ska äga rum. Utskottet föreslog att motionen skulle avslås och detta blev Kyrkomötets beslut.
Kyrkomötet 2003 behandlade i Kyrkolivsutskottets betänkande (Kl 2003:12) motion 2003:64, som föreslog att Kyrkostyrelsen skulle få i uppdrag att se till att kommuniktaion/evangelisation får en stor del av de resurser som Nämnden för kyrkolivets utveckling förfogar över till forskning och aktivt stöd av evangelisationsarbete, att Kyrkostyrelsen skulle få i uppdrag att se över Svenska kyrkans olika yrkesutbildningar så att kommunikation/evangelisation för ett större utrymme samt att Kyrkostyrelsen skyndsamt skulle utreda att inom kyrkan bejaka, utbilda och anställa kommunikatörer/evangelister gärna i samarbete med de frivillig-/lekmannarörelser som finns inom kyrkan. Utskottet menade att det i vår tid kan göras mycket för att Jesus Kristus ska bli känd, trodd och älskad och att det finns en stark känsla av otillräcklighet i kyrkans arbete när så många människor i vårt land lever utan att fått lära känna Jesus Kristus. På alla nivåer inom Svenska kyrkan sker ett omfattande och ofta hängivet arbete för att göra Jesus känd, trodd och älskad och i alla stift finns anställda med uppgiften att ge församlingarna stöd i detta uppdrag. Utskottet skrev vidare att kyrkans anställda och medlemmar redan i dag har uppdraget att fungera som evangeliets budbärare och att begreppet mission har slagit igenom i församlingarnas arbete med församlingsinstruktionerna, där också analyser och strategier för evangelisation finns med. Evangelisation handlar i hög grad om kommunikation där dialogens form är att föredra istället för proklamation. Vägen till ökad evangelisation i vårt land går inte genom kyrkomötesbeslut utan genom att församlingarna ökar sin medvetenhet i dessa frågor och bedriver ett målinriktat arbete i dialogens form. Utskottet föreslog att motionen skulle avslås vilket blev Kyrkomötets beslut.
Kyrkomötet 2003 behandlade också motion 2003:27, som föreslog att Kyrkostyrelsen skulle få uppdraget att utge ett material som med utgångspunkt från dogmerna om skapelsen, inkarnationen och treenigheten ger underlag för reflektion och ledning i kontakten med de nya svenskarna. Förslaget ställdes mot bakgrund av frågan om skolavslutningar i kyrkan i ett mångkulturellt samhälle. Utskottet konstaterade att frågan som motionen aktualiserar inte enbart handlar om kontakten med de nya svenskarna utan att det handlar om kontakten med alla svenskar som inte ser sig som kristna. Det är viktigt med kunskap om andra religioner för att förhindra att personer försätts i obehagliga situationer eller känner sig kränkta. Många som reagerat negativt på skolavslutningar i kyrkan är personer med ursprung i det svenska majoritetssamhället som inte uppfattar sig omfatta någon religiös tro. Utskottet föreslog att motionen skulle avslås vilket också blev Kyrkomötets beslut.
Under Kyrkomötet 2007 behandlade Kyrkolivsutskottet motion 2007:43 som föreslog att ändringar skulle göras i kyrkoordningen så att kyrkfolkets ansvar tydliggörs samt att strukturer skapas som tillvaratar engagemang hos och ökar delaktigheten hos frivilliga samt att metodmaterial skulle tas fram som kan främja det frivilliga engagemanget. Utskottet uttryckte att det ideella arbetet i kyrkan är berikande och nödvändigt och att det utifrån Svenska kyrkans kyrkosyn är naturligt med ideellt arbete där alla medarbetare förväntas bidra med olika saker. Det finns ett ideellt arbete i många församlingar. Utskottet pekade också på nätverket Ideellt forum som med stöd från den nationella nivån är ett viktigt redskap för att utarbeta strukturer för och ta tillvara erfarenheter kring ideellt arbete i Svenska kyrkan. Samverkan med detta nätverk bör utvecklas på samtliga nivåer inom Svenska kyrkan. Utskottet menade att de insatser som redan görs bidrar till strukturer som tillvaratar engagemang liksom att metodmaterial redan finns, varför man föreslog att motionen skulle avslås vilket blev Kyrkomötets beslut.
Kyrkomötet 2001 behandlade motion 2001:45, som föreslog att Kyrkomötet skulle uttala att det övergripande målet med Svenska kyrkans missions arbete är att föra människor till en tro på Jesus Kristus och en övertygelse om att tron på honom och hans försoningsverk är den enda vägen till frälsning. Motionen handlade alltså främst om Svenska kyrkans missions arbete men lyfte också frågan om Svenska kyrkans syn på mission. Ekumenikutskottet citerade i sitt betänkande (Eu 2001:4) Svenska kyrkans internationella uppdrag – program för Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen:
Kyrkan finns inte till för sin egen skull, utan som en gemenskap sänd av Gud i världen med uppdraget att i ord och handling visa på evangeliet om Guds befriande kärlek i Jesus Kristus. Kyrkan skall upprätta tecken på Guds rike genom att visa på vägar till försoning och upprättelse för människor i relation till Gud, till varandra och till hela skapelsen. Detta uppdrag i sin helhet kallar vi mission. Missionen kan i sin tur beskrivas utifrån dess olika delar. Oftast används ord som förkunnelse eller vittnesbörd, tjänst eller diakoni, gudstjänst och gemenskap. Det är i mission kyrkan visar att hon är till för att visa på liv i en hotad värld. Kyrkan är inte ofelbar utan en gemenskap av människor med både tillgångar och brister. När kyrkan fullgör sin uppgift som ett redskap i Guds mission står den för en sann och befriande tro och för ett rätt och rättfärdigt sätt att förvalta allt det Gud givit i skapelsen, hävdar sanning, rätt och fred för alla och en rättvis fördelning av jordens tillgångar.
Utskottet menade att det som kyrkoordningen skriver om mission och det som finns i ovan citerade riktlinjer på ett tillfredställande sätt besvarar motionen. På denna grund föreslogs avslag på motionen vilket blev Kyrkomötets beslut.
Kyrkomötet 2005 behandlade motion 2005:72 (Ou 2005:4) som föreslog att Kyrkostyrelsen skulle få i uppdrag att utarbeta ett förslag om vad mission betyder inom Svenska kyrkans verksamhet både nationellt och internationellt och att detta efter beslut i Kyrkomötet skulle införas i kyrkoordningen. Utskottet konstaterade att församlingar har svårigheter att beskriva sin uppgift utifrån begreppet mission och att de behöver verktyg i sin vidare reflektion över vad Guds mission innebär. Församlingarna behöver arbetsro i formandet av församlingsinstruktionerna. På denna grund föreslogs att motionen skulle avslås. Detta blev Kyrkomötets beslut.
Kyrkomötet 2007 behandlade motion 2007:61 (Eu 2007:7) som föreslog att Kyrkostyrelsen skulle få i uppdrag att definiera begreppet mission enligt formuleringen i mål och rambudgeten 2007 Förkunna evangelium om Jesus Kristus i ord och handling. Utskottet hänvisade till att församlingens grundläggande uppgift i kyrkoordningen (2 kap. 1 §) beskrivs genom fyra begrepp och menade att vart och ett av dessa begrepp kan uppfattas som en aspekt av denna uppgift. Begreppet att utöva mission hjälper alltså församlingen att få perspektiv på hela sitt arbete så att vissa delar av uppgiften kommer i förgrunden samtidigt som relief och tydlighet ges åt uppgiften i dess helhet. Utskottet konstaterade vidare att varje strikt definition av något av de fyra begreppen riskerar att begränsa synfältet och hänvisade till att samtal pågår om begreppet mission i församlingarna och att en definition av begreppet skulle hämma detta viktiga samtal. På denna grund föreslogs att motionen skulle avslås vilket blev Kyrkomötets beslut.
Utskottets överväganden
Utskottet menar att det som motionen föreslår är det som varje församling inom Svenska kyrkan arbetar med i uppdraget att utföra den grundläggande uppgiften. Alla församlingar arbetar med olika former av verksamhet för att ge människor möjlighet att finna och fördjupa kristen tro och integrera trons perspektiv i det som är vårt liv som människor. Detta arbete skapar också förutsättningar för att människor på ett respektfullt och öppet sätt ska kunna berätta om sin tro för andra. Det utbildningsmaterial som motionen efterfrågar finns redan i stor mängd och med rik variation när det gäller metod och innehåll. Utskottet föreslår därför att motionen avslås.
Utskottet vill yttra att stiften har en viktig roll att främja församlingarnas arbete med att tolka och leva ut den grundläggande uppgiften.
Dialog med människor av annan tro är ett viktigt inslag i varje församlings arbete. Utskottet menar att Svenska kyrkan ytterligare bör fördjupa sin kunskap kring och arbetet med religionsdialog. Det är viktigt att Svenska kyrkan uppskattar och värnar ett samhälle som präglas av religiös och kulturell mångfald. Relationerna till företrädare för andra religioner ska gestaltas så att de präglas av tillit, respekt och att de rymmer en strävan till ömsesidigt lyssnande. Religionsdialog som präglas av detta innebär att man lär sig något om varandra men inte minst att man får perspektiv på sin egen tro och tradition. En god religionsdialog inspirerar också till gemensamt handlande. Utskottet vill också hänvisa till Läronämndens yttrande. Det arbete som teologiska kommittén startat för att beskriva Svenska kyrkans hållning i religionsteologiska frågor kommer att bli ett viktigt bidrag till församlingarnas arbete.
Utskottet vill också peka på vikten av att Svenska kyrkan i sitt arbete hävdar grundläggande principer om religionsfrihet. Detta betyder att alla människor både har rätt att tillhöra en religion och rätt att inte tillhöra en religion. Religionsfrihet innebär också varje människas rätt att byta religion. Det är av stor vikt att Svenska kyrkans församlingar på ett pastoralt klokt sätt kan möta dessa frågor.
Uppsala den 25 september 2008
På Ekumenikutskottets vägnar
Gerd Gullberg-Johnson, ordförande
Beslutande: Inga Alm, Angela Boëthius, Erik A Egervärn, Anki Erdmann, Bengt-Åke Gustafsson, Gerd Gullberg-Johnson, Margareta Nisser-Larsson, Margareta Nybelius, Inger Olander, Lennart Sacrédeus, Lars Stjernkvist, Inger Svensson, Solveig Thorkilsson, Anna Lena Wik-Thorsell, Birgitta Wrede.
Övriga närvarande vid beslutstillfället: Christina Andersson, Britt Beijer, Agneta Brendt, Lars-Gunnar Frisk, Anton Härder, Mikael Härdig, Erik Jonsson, Kerstin Jönsson, Astor Karlsson, Britta Olinder, Johan Sobelius, Karin Uggla.
Biskop Erik Aurelius har deltagit i utskottets överläggningar.
Bilaga 1
|
|
|
|
Kyrkomötet
Läronämndens yttrande
2008:6y
|
|
|
|
Religionsdialog
|
|
|
Läronämndens yttrande över motionerna 2008:60, 2008:65 och 2008:84.
Religiösa traditioner har aldrig utvecklats isolerade från varandra utan alltid i samspel med ömsesidig påverkan som följd. Flera motionärer uppmärksammar att Sverige i högre grad än tidigare är ett mångreligiöst samhälle. I mötet med människor av olika tro är det angeläget att vinnlägga sig om kunskap och respekt. Det är utgångspunkten för en konstruktiv, kritisk och självkritisk dialog. Till förutsättningarna för en sådan dialog hör att både beskriva andra så att de känner igen sig själva, vara medveten om mångfalden inom de olika religionerna och vara villig att dela med sig av det som man själv har funnit.
En sådan dialog är inte bara förenlig med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, utan även ett sätt att ge uttryck åt denna tro. Det vore märkligt om kristna inte samtalade med andra gudstillbedjare i Sverige.
Sådan dialog kan också leda till gemensam handling – motiverad bl.a. av kallelsen att verka för ”stadens bästa” (Jer 29:7) och uppfattningen om gästfrihet (Hebr 13:2) som en helig plikt. Dessa motiv är gemensamma för många religiösa traditioner. I vissa situationer kan det gemensamma handlandet också innefatta olika former av gemensam bön.
Uppsala den 20 augusti 2008
På Läronämndens vägnar
Anders Wejryd, ordförande
Närvarande: Ärkebiskop Anders Wejryd, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Martin Lind, biskop Erik Aurelius, biskop Hans-Erik Nordin, biskop Thomas Söderberg, biskop Sven Thidevall, biskop Antje Jackelén, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Lennart Koskinen, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Curt Forsbring, Cristina Grenholm, Karin Johannesson, Fredrik Lindström, Jesper Svartvik och Kristin Zeiler.   
|
