|
|
|
|
|
Kyrkomötet
Ekumenikutskottets betänkande 2008:6
|
|
|
|
Insatser mot den växande antisemitismen
|
|
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motion 2008:61 av Margareta Sandstedt. Motionen föreslår att Kyrkomötet ska besluta att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att förebygga den växande antisemitismen genom att inte understödja politiska åtgärder mot Israel.
Utskottet yttrar att kritik mot staten Israel inte behöver vara ett uttryck för antisemitism och menar att motionen gör en osaklig koppling mellan dessa två. Utskottet föreslår därför att motionen ska avslås.
Innehåll
Sammanfattning 1
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut 3
Motionens förslag 3
Bakgrund 3
Utskottets överväganden 10
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2008:61.
Motionens förslag
Motion 2008:61 av Margareta Sandstedt, Insatser mot den växande antisemitismen
Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att förebygga den växande antisemitismen genom att inte understödja politiska åtgärder mot Israel.
Bakgrund
Antisemitism
Den statliga myndigheten Forum för levande historia citerar i en av sina publicerade artiklar följande definition av antisemitism (formulerad av folkmordsforskaren Helen Fein):
En bestående latent struktur av föreställningar fientliga mot judar som kollektiv, vilka på det individuella planet manifesteras som attityder, och i kulturen som myter, ideologi, folkliga traditioner och bildspråk och i handlingar – social eller legal diskriminering, politisk mobilisering mot judarna, och kollektivt eller statligt våld – vilka resulterar i och/eller syftar till att fjärma, driva bort eller tillintetgöra judar just för att de är judar.
Definitionen ger vid handen att antisemitism både kan vara ideologisk och finnas som antijudiska tankemönster i populärkultur, media eller debatter. Antisemitismen kan sägas bygga på en rad olika stereotyper, fördomar och konspirationsteorier som under historien anpassats till nya politiska situationer.
Forum för levande historia beskriver olika uttryck för antisemitism i dag och ser dessa inom olika högerextrema grupper men också inom muslimska grupper och i vissa vänsterorienterade sammanhang. Samtidigt gör man också klart att några av de mest antijudiska föreställningarna historiskt sett har odlats av företrädare för kristendomen. Mycket av antisemitismen motiveras utifrån konspirationsteorier om en global judisk sammansvärjning som anses ha den avgörande ekonomiska och mediala makten i världen. Dessa konspirationsteorier som funnits under lång tid får en större spridning genom det postmoderna informationssamhället.
Forum för levande historia säger att kritik mot staten Israel givetvis inte i sig själv är antisemitism. Samtidigt säger man att Israel ibland får vara måltavla för stereotypa bilder och judefientlighet och att kritik mot Israels politik kan bli ett medel och en förevändning för att ge uttryck för antisemitism.
Forum för levande historia och Brottsförebyggande rådet genomförde 2005 en undersökning om antisemitismen i Sverige (Antisemitiska attityder och föreställningar i Sverige). Denna undersökning visade att cirka 5 procent av de svarande hade en konsekvent negativ inställning till judar och att 36 procent av de tillfrågade gav uttryck för en ambivalent inställning till judar, de instämde med vissa antisemitiska påståenden men tog avstånd från andra. 59 procent avvisade på ett generellt sätt antisemitiska fördomar. Skillnaden i attityder mellan ungdomar och vuxna var små och män var jämförelsevis mer ambivalenta och påverkade av antisemitiska attityder och föreställningar än kvinnor Undersökningen visade också på en tydlig skillnad mellan högutbildade och lågutbildade. Vidare hade 11 procent av de vuxna med utländsk bakgrund en konsekvent antisemitisk inställning, jämfört med 5 procent för hela den vuxna befolkningen. Bland vuxna som betecknar sig som muslimer hyste 39 procent en systematisk antisemitisk inställning. Av dem som betraktade sig som pro-palestinska sympatisörer gav 14 procent uttryck för en konsekvent negativ inställning till judar.
Justitiekanslern
Justitiekanslern behandlade i sitt beslut 2 januari 2006 (Dnr 6335-05-33) ärendet Försäljning av kassetter o.d. med judefientlig propaganda i Stockholms moské. Fråga om hets mot folkgrupp. Även fråga om editionsföreläggande mot Sveriges Radio. En förundersökning inleddes efter misstanke om yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp efter information i medier om att kassetter med judefientlig propaganda sålts i bokhandeln knuten till Stockholms moské.
I sina överväganden menade Justitiekanslern att de uttalanden som gjorts, som är starkt kritiska till och starkt förnedrande för judarna, i mycket hög grad är präglade av den historiska och pågående konflikten i Mellanöstern och ingår i den retorik som omger konflikten. Det kan då inte bedömas som straffbart, men om det hade sagts i ett annat sammanhang hade det varit straffbart. Justitiekanslern säger också, att endast citera och diskutera religiösa urkunder kan inte betraktas som straffbart i detta sammanhang. Med detta resonemang lades förundersökningen ner, vilket ledde till en intensiv mediedebatt.
Guds vägar och andra dokument
Dokumentet Guds vägar judendom och kristendom. Ett inomkyrkligt samtalsdokument har sin bakgrund i ett uppdrag från 1993 års ombudsmöte att finna former för Svenska kyrkans avståndstagande från antisemitism. Det antogs av Kyrkomötet 2001. Guds vägar grundar sig på en genomarbetning av frågan om Svenska kyrkan och det judiska folket i ljuset av en grundläggande syn på förhållandet mellan judendom och kristendom. Dokumentet togs fram inom ramen för Svenska kyrkans teologiska kommitté. Guds vägar är tänkt att vara grund för Svenska kyrkans fortsatta reflektion och samtal med företrädare för judisk tro och bekännelse och vill markera ett avståndstagande från tankemodeller inom kristen tradition, som kunnat utnyttjas till att legitimera övergrepp mot det judiska folket, särskilt den s.k. ersättningsteologin. Denna teologiska tankemodell säger att den kristna kyrkan som det nya förbundet eller det nya Israel ersatt det judiska folket eller det gamla förbundet.
Kristen tro bör innefatta både respekt för den judiska tron och en klar bekännelse till Kristus som löftenas fullbordan och den som öppnade vägen för alla folk in i Guds förbund. En praktisk konsekvens är att kristna bör närma sig judar i samtal kring både det som förenar och det som skiljer våra traditioner åt. En djupare kännedom om judisk tro är dessutom ägnad att föra oss närmare Jesus själv och därmed den Gud som sluter eviga förbund och vars vägar ytterst sett förblir ogripbara för oss människor.
I dokumentet betonas att en kristologisk läsning av de bibliska skrifterna inte leder till antijudiskhet, än mindre till antisemitism. Det åvilar var och en att reagera när vi ser öppen eller fördold antisemitism och främlingsfientlighet. Antisemitismen berör kristendomens centrum och om den inte fördöms kommer den att förgifta den kristna tron i lära och liv. Dokumentet har inte till uppgift att bedöma den politiska sionismen eller den nutida staten Israel.
Biskopsmötet uttalade i samband med femtioårsminnet av andra världskrigets slut i Europa (Biskopsmötet 10 maj 1995):
Antisemitism i förkunnelse och handling har förekommit många gånger i kyrkans historia och skymt de heliga skrifternas syn på alla människors lika värde inför Gud. Antijudiska uttalanden av Martin Luther har använts i antisemitiska syften. En del svenska prästers och kyrkfolks positiva hållning till de nationalsocialistiska idéerna under kriget har gjort vår kyrka delaktig i vad som då skedde. […]
Vi tar avstånd från varje form av antisemitism. Vi måste lära av historien och avvisa försöken att förneka den illgärning som utfördes i det kristna Europas mitt och från tendenser att förringa betydelsen av det som skedde. I vår kyrka vill vi arbeta för att få bort sådant som kan tolkas som antisemitism eller förakt för det judiska folket och försvara dess rätt till sin historia, sin tro och sina seder.
Kyrkornas världsråds (KV) syn på den kristna trons förhållande till judendomen beskrivs i The Theology of the Churches and the Jewish People – Statements by the WCC and its member churches (1988). I detta dokument, som Svenska kyrkan genom sitt medlemskap i KV står bakom, yttras att Guds förbund med det judiska folket äger fortsatt giltighet och att antisemitism är synd mot Gud och människor.
Genom medlemskapet i Konferensen för europeiska kyrkor står Svenska kyrkan också bakom dokumentet Charta Oecumenica. Riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa. I detta dokument står
Vi är förbundna med det judiska folket på ett unikt sätt. Med detta folk har Gud slutit ett evigt förbund. I tron vet vi att våra judiska systrar och bröder är hans älskade, för fädernas skull. Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse (Romarbrevet 11:28-29). Vi beklagar och fördömer alla manifestationer av antisemitism och alla utbrott av hat och förföljelse. Vi ber Gud om förlåtelse för den kristna antijudaismen och ber våra judiska syskon om försoning.
Det är en tvingande nödvändighet för våra kyrkor att i förkunnelse och undervisning, lära och liv medvetandegöra den kristna trons djupa förbindelse med judendomen och att stödja det kristet-judiska samarbetet. Vi förbinder oss att motarbeta alla former av antisemitism och antijudaism i kyrka och samhälle och att på alla nivåer söka intensifiera dialogen med våra judiska syskon.
Svenska kyrkans arbete i Mellanöstern
Bakgrunden till själva konflikten i Mellanöstern är FN:s beslut 1947 om delning av det brittiska protektoratet Palestina i en israelisk stat för judar och en palestinsk stat för araber. De araber som bodde i Palestina och grannländerna accepterade inte delningen, vilket inneburit fyra stora krig, stora flyktinggrupper, ett konstant krigsliknande tillstånd samt israelisk ockupation av palestinsk mark. Den israeliska staten bildades 1948, den palestinska staten har inte blivit verklighet. Konflikten har fortgått med skiftande intensitet i 60 år. Den humanitära situationen i delar av det konfliktdrabbade området, i synnerhet Gaza, är i dag sämre än på mycket länge enligt oberoende observatörer som exempelvis FN-organet United Nations Coordination of Humanitarian Affairs (OCHA). Samtidigt är konfliktlinjerna parterna mellan mycket låsta och fredsförhandlingarna har gått i stå.
Svenska kyrkan är sedan Lutherska världsförbundets (LVF) bildande 1947 närvarande och verksam i regionen. Humanitärt bistånd är en stor del av verksamheten. Sedan 1951 då Svenska teologiska institutet (STI) bildades har religionsdialog och teologisk reflektion och utbildning i Bibelns länder varit ytterligare en central verksamhet i området. Genom olika projekt tillsammans med partnerorganisationer i både Israel och Palestina har Svenska kyrkan en tradition av fredsbyggande arbete i regionen.
STI är navet för denna verksamhet och har främst utnyttjats som en undervisningsplats för svenska teologer, men även utländska stipendiater har regelbundet kommit till STI för studier. Institutet har också fungerat som en av Svenska kyrkans mötesplatser med människor av annan tro, främst judendomen. Under senare år har kontakterna med islam ökat. Tidigt blev också kontakterna med de österländska och orientaliska kyrkorna ett viktigt inslag i arbetet.
Svenska kyrkans nationella nivå bidrar genom insamlade medel och Sidamedel med omkring 15 000 000 kronor i 2008 års budget till kyrkor och organisationer i Mellanöstern. Utöver detta finns medel till fortbildning och församlingsutbyte.
Svenska kyrkans engagemang för en rättvis och hållbar fred i Mellanöstern tar sitt avstamp i folkrättsliga principer. Genom HOPP-kampanjen 2004–2006, skriften Med vilken rätt från 2005 och Visbydeklarationen från 2006 har Svenska kyrkan svarat på uppmaningen från systerkyrkor i området att lyfta upp situationen i Mellanöstern på dagordningen.
HOPP-kampanjen
HOPP-kampanjen drevs gemensamt av ett stort antal organisationer och huvudsyfte var att verka för att ockupationen av Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem skulle hävas, att de illegala bosättningarna i de ockuperade områdena skulle avvecklas och att en seriös förhandlingsprocess skulle komma igång.
Kampanjen tog tydligt avstånd från våld från såväl israelisk som palestinsk sida och baserades på övertygelsen att det endast genom förhandlingar och respektfull efterlevnad av internationell rätt, är möjligt att lägga grunden till en rättvis och varaktig fred i Israel och Palestina.
I kampanjen uppmärksammades EU:s handelsavtal med Israel. Produkter från de israeliska bosättningarna på ockuperat område omfattas dock inte av detta avtal. Kampanjens krav var att Israel ska kunna garantera att de varor som säljs som israeliska inte kommer från ockuperat område, bland annat därför att det står i strid med internationell rätt att en ockupationsmakt genererar intäkter från ockuperade områden. HOPP-kampanjen innebar ingen uppmaning till bojkott av israeliska produkter utan ett krav på garantier om att Israel som exportör och EU som importör lever upp till gällande internationella avtal och rätt.
Med vilken rätt
Skriften Med vilken rätt producerades tillsammans med Diakonia. Där beskrivs situationen i de ockuperade palestinska områdena ur ett folkrättsligt perspektiv. Detta mot bakgrund av Internationella domstolen i Haags rådgivande utslag kring den internationella humanitära rättens och Genévekonventionernas fulla tilllämplighet i konflikten mellan staten Israel och palestinierna.
Visbydeklarationen
Visbydeklarationen var ett initiativ från sex svenska folkrörelser, Svenska kyrkan, Diakonia, Amnesty, Rädda barnen, Röda Korset och Kristna fredsrörelsen och undertecknades även av representanter för samtliga riksdagspartier. I deklarationen krävs ett slut på folkrättsvidrigt våld, snara och korrekta rättegångar för politiska fångar, frigivande av alla kidnappade människor, en återgång till samtal och förhandlingar med grund i folkrätten. Dessutom hävdas israelers och palestiniers rätt att leva inom säkra och internationellt erkända gränser – 1967 års gränser.
Påverkansarbete och kyrkosamverkan
Sedan 2006 har Svenska kyrkan ordnat kurser på STI riktade mot specifika grupper, journalister och riksdagsledamöter, för att sprida kännedom om Svenska kyrkans arbete samt om konfliktens olika aktörer. Svenska kyrkan är också aktiv del av olika ekumeniska nätverk med fokus på situationen i Mellanöstern. De viktigaste av dessa är APRODEV Middle East Working Group, som är inriktat på att arbeta med EU:s institutioner för att förmå dessa att verka för folkrättens tillämplighet i EU:s kontakter i regionen, och KV:s forum för Palestina och Israel (PIEF).
Svenska kyrkans påverkansarbete kring mellanösternkonflikten bedrivs med målsättningen att en fred som garanterar att två funktionsdugliga stater – Israel och Palestina – kan leva sida vid sida i frihet och säkerhet inom internationellt erkända gränser ska komma till stånd. En rättvis fred baserad på folkrätten. Förhoppningen är att en ökad kunskap om situationen ska leda till ett ökat internationellt engagemang för en rättvis fred.
När det gäller Svenska kyrkans humanitära insatser i regionen koordineras dessa genom Action by Churches Together (ACT) som de senare åren har gett ett flertal katastrofappeller relaterade till den desperata humanitära situationen i Gaza. Svenska kyrkan har bidragit med medel till dessa appeller.
Vidare stöder Svenska kyrkan den evangelisk lutherska kyrkan i Jordanien och det Heliga landet och deras undervisningsinsatser. Svenska kyrkan har också genom det mångåriga stödet till LVF ett stort engagemang i sjukhuset Augusta Victoria på Olivberget i Jerusalem.
KV samlade i juni 2007 till en internationell fredskonferens i Amman, Jordanien på temat Churches together for Peace and Justice in the Middle East med anledning av att det var 40 år sedan Israels ockupation av palestinska områden inleddes. Svenska kyrkan deltog aktivt i förberedelserna för denna konferens och var representerad vid dess genomförande. Kyrkoledare från Israel/ Palestina betonade vikten av att kyrkorna i världen engagerar sig i arbetet för en rättvis fred i området och bidrar med andliga, teologiska och etiska perspektiv på konflikten. Konferensen ledde fram till uppropet The Amman Call, i vilket kyrkorna uppmanas till ett enat och uthålligt arbete i strävan efter en rättvis fred som gagnar alla folk i regionen. Kyrkorna måste fortsätta att utveckla sitt engagemang för försoning i Mellanöstern och genom en fördjupad dialog och konkreta åtgärder vara med och bidra till ett slut på ockupationen och till en livskraftig utveckling i regionen. Uppropet understryker också vikten av att folkrätten följs. I samband med konferensen grundades Palestine Israel Ecumenical Forum.
Tidigare behandling i Kyrkomötet
Svenska Teologiska Institutet (STI)
Nämnden för Svenska kyrkans mission genomförde 1997–1998 en översyn av verksamheten vid STI och beslutade därefter om följande verksamhetsinriktning:
STI skall vara en plats där Svenska kyrkan
- utvecklas och fördjupas i frågan om kristnas möte med människor av annan tro, särskilt i mötet med judendomen,
- tillsammans med samarbetspartner från den världsvida kyrkan fördjupar sin ekumeniska och teologiska reflektion,
- söker kunskap om kristendomens historiska, religiösa och kulturella rötter,
- söker kunskap om religionernas roll i de politiska konflikterna i regionen.
2004 överlämnades en utredning om STI som föranledde en skrivelse från Kyrkostyrelsen till Kyrkomötet. Vid 2005 års kyrkomöte behandlades verksamheten vid STI (KsSkr 2005:4, Mot 2005:82, Eu 2005:1) utifrån utredningen, som förordade att Svenska kyrkan skall vidta åtgärder som ytterligare stärker intresset för STI. Inriktningen bör vara på grupper som har ett starkt intresse för religionsdialog, ekumenik, Mellanöstern, Israel, Palestina och Jerusalem. Utredningen föreslog en målmedveten akademisk verksamhet med forskningsanknytning i samarbete med bland andra Lunds och Uppsala universitet och att en professur inrättas i samarbete med Lunds universitet. STI:s folkbildningsroll i Svenska kyrkan underströks också.
Kyrkostyrelsens skrivelse menade att STI har stora förutsättningar att spela en viktig ekumenisk roll genom kontakter med de många kyrkofamiljer och enskilda kyrkor som är representerade i Israel/Palestina och framhöll att Svenska kyrkan genom STI får förutsättningar för att öka sina kunskaper om och förståelsen för religionernas roll i mellanösternkonflikten.
Motionen föreslog att en styrelse för STI skulle tillsättas. Utskottet bejakade helt förslagen i skrivelsen och föreslog Kyrkomötet att godkänna den av Kyrkostyrelsen angivna inriktningen och utformningen av den fortsatta verksamheten vid STI och att motionen skulle avslås då dess förslag sammanföll med Kyrkostyrelsens. Kyrkomötet beslutade i enlighet med utskottets förslag. Kyrkostyrelsen har tillsatt en styrelse för STI och Lunds universitet har inrättat en professur med placering på STI. Processen med tillsättandet av professuren pågår.
HOPP-kampanjen
Vid Kyrkomötet 2004 behandlades två motioner (Mot 2004:42, Mot 2004:86, Eu2004:2) som föreslog att Kyrkomötet skulle ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att omgående lämna HOPP-kampanjen. Motion 2004:42 föreslog vidare att Kyrkomötet skulle uttala sitt fulla och reservationslösa stöd för Israels rätt att existera bakom säkra och erkända gränser i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 242.
Läronämndens yttrande (Ln 2004:3y)i anslutning till de två motionerna löd:
Kristen tro uttrycker en helhetssyn, där kropp, själ och ande hör samman. Hela människan ryms i den kristna tron och i ett kristet liv skall såväl kyrkan som den enskilda människan sträva efter att gestalta tro i handling. Därför behövs en dialog mellan erfarenheter och gemensam trostolkning i historia och nutid. Det uppstår ständigt situationer där såväl den enskilde som en församling, ett stift eller en kyrka erfar en skyldighet att visa solidaritet med utsatta människor och deltaga i det offentliga samtalet. Detta ansvar är ofrånkomligt och även om osäkerheten alltid finns där, liksom risken att ta fel, så är det en del av kyrkans uppdrag att i varje tid ge röst åt evangelium och ta ställning i etiska frågor.
Ekumenikutskottet betonade i sitt betänkande kampanjens ekumeniska ursprung och varje kristen kyrkas ansvar att aktivt reagera mot uppenbar orättfärdighet i världen. Utskottet gav uttryck för medvetenhet om de svårigheter en kampanj alltid för med sig, med risk för förenklingar och missförstånd. Utskottet föreslog att Kyrkomötet skulle avslå motionerna, vilket blev Kyrkomötets beslut.
Guds vägar – behandlingen i ekumenikutskottet
Guds vägar presenterades som Kyrkostyrelsens skrivelse 2001:5 och behandlades i Ekumenikutskottets betänkande 2001:5. Dokumentet har sin bakgrund i ett uppdrag från 1993 års Ombudsmöte till SFRV:s styrelse att finna former för Svenska kyrkans avståndstagande från antisemitism (OF 1993:514, Oskr 522) Svenska kyrkans teologiska kommitté arbetade med uppdraget åren 1994–1998. Dokumentet sändes på remiss till församlingar, institutioner och sakkunniga varefter teologiska kommittén år 2000 överlämnade det till Kyrkostyrelsen.
Utskottet välkomnade dokumentet som ett tydliggörande i relation till det judiska folket av Svenska kyrkans avståndstagande från all antisemitism, särskilt sådan som brukar ha kristna förtecken. Utskottet yttrade också att dokumentet kan tjäna som redskap för fortsatt teologisk reflektion och menade bl.a. att
Svenska kyrkan måste starkt avvisa alla resonemang som innebär att anspråk på landområden motiveras med historiska eller religiösa argument. Jerusalem och många andra heliga platser i Israel-Palestina är heliga för judar, kristna och muslimer. Anspråk på dessa platser, liksom på andra landområden, kan dock inte på ett etiskt hållbart sätt grundas på något annat än folkrättens principer. Staten Israels nutida politiska handlande skall därför enligt utskottet självklart bedömas på samma sätt som alla andra staters handlande, och utsättas för samma kritiska granskning. Detta har heller inget samband med den grundläggande synen på det judiska folket eller den judiska tron. Det är inte judendomen eller det judiska folket som i detta fall är aktör, utan staten Israel.
Utskottet föreslog att Kyrkomötet skulle bifalla Kyrkostyrelsens förslag, vilket blev Kyrkomötets beslut.
Kyrkomötet 2006
Kyrkomötet 2006 behandlade två motioner om Svenska kyrkans engagemang för fred och rättvisa i Mellanöstern (Mot 2006:17, Mot 2006:41, Eu 2006:5). Motion 2006:17 föreslog att Kyrkomötet skulle uppdra åt Kyrkostyrelsen att ställa resurser till förfogande för att stödja fredsarbetet bland israeler och palestinier, att ställa resurser till förfogande för ett fördjupat teologiskt arbete kring situationen i Bibelns länder samt att Kyrkomötet skulle bekräfta Visbydeklarationen, som Svenska kyrkan tillsammans med ett antal andra organisationer undertecknat.
Motion 2006:41 punkt 2 föreslog att Svenska kyrkans humanitära arbete i Mellanöstern, inklusive arbetet för att häva ockupationen av Palestina och för en rättvis fred i Mellanöstern, skulle intensifieras i samarbete med andra kyrkor och organisationer. Utskottet konstaterade att de beslut som Kyrkostyrelsen efter Kyrkomötet 2005 fattat om ökade resurser till STI är en god grund för ett fördjupat teologiskt arbete kring den situation som råder i Mellanöstern och att dokumentet Guds vägar. Judendom och kristendom är ett viktigt redskap för det fortsatta teologiska arbetet om situationen i Mellanöstern. Utskottet påminde om Kyrkostyrelsens pågående arbete med att ta fram studiematerial i syfte att fördjupa kunskapen om och dialogen med islam och betonade vikten av att Svenska kyrkan fortsätter att stödja de grupper i Mellanöstern som arbetar för fred och försoning, mänskliga rättigheter och dialog. I mål och rambudget fanns redan resurser för ett vidgat och fördjupat stöd för dessa grupper. Utskottet menade att det var befogat att Svenska kyrkan står bakom Visbydeklarationen då den väl speglar den hållning som Svenska kyrkan under lång tid haft i sitt engagemang i konflikten i Mellanöstern. Utskottet föreslog avslag på motionerna. Mot detta förslag reserverade sig några ledamöter till förmån för punkt 2 i motion 2006:41. Under Kyrkomötets överläggning föreslogs att Kyrkomötet skulle anta Visbydeklarationen. Kyrkomötet beslöt dels i enlighet med detta förslag, dels i enlighet med reservationen och i övrigt enligt utskottets förslag.
Kyrkomötet 2007
Ekumenikutskottets betänkande 2007:5 behandlade en motion (2007:45) som föreslog att Kyrkomötet, inom ramen för 2006 års kyrkomötesbeslut angående Mellanöstern, skulle uppdra åt Kyrkostyrelsen att initiera en långsiktig satsning på bildning och utbildning inom Svenska kyrkan med teologiska, historiska och människorättsliga utgångspunkter om konflikterna i Mellanöstern, med särskild tonvikt på den mellan Palestina och Israel. Utskottet menade att situationen i Israel/Palestina kräver fortsatt stor uppmärksamhet och stort engagemang från Svenska kyrkans sida. Det är utomordentligt viktigt att Svenska kyrkan med kraft fortsätter policy- och påverkansarbetet kring fred och rättvisa i Mellanöstern och att erfarenheterna från detta arbete tas tillvara i strävandena att öka kunskapen om situationen i området. Utskottet föreslog att motionen skulle avslås med hänvisning till det stora och omfattande arbete som redan pågår och att Kyrkomötet med anledning av motionen skulle ge Kyrkostyrelsen till känna att arbetet med att öka kunskapen och engagemanget inom Svenska kyrkan omkring situationen i Mellanöstern fortsatt ska ha hög prioritet. Kyrkomötet beslutade enligt utskottets förslag.
Utskottets överväganden
Utskottet vill tydligt markera att kritik mot staten Israel inte behöver vara ett uttryck för antisemitism. Utskottet menar att motionen gör en osaklig koppling mellan dessa två. På denna grund föreslår utskottet att motionen ska avslås.
Svenska kyrkan har tydligt tagit ställning för att på alla sätt motverka olika uttryck för antisemitism i de sammanhang som kyrkan arbetar i. Detta är inte minst tydligt utsagt i dokumentet Guds vägar men också i ekumeniska dokument som Svenska kyrkan står bakom. De tendenser till ökad antisemitism som kan skönjas i det svenska samhället är allvarliga och Svenska kyrkan ska i enlighet med ovan nämnda dokument motverka detta och ständigt försöka fördjupa dialogen med judendomen och det judiska folket.
Antisemitism är liksom all annan form av förakt och förtryck av människors grundläggande värde och värdighet att betrakta som synd och i strid med Guds vilja.
Utskottet betonar staten Israels rätt att leva inom erkända och säkra gränser. Kritik mot staten Israel är enligt utskottets mening inte som sådan att betrakta som antisemitism. Varje stat måste kunna bedömas utifrån hur grundläggande mänskliga rättigheter tas tillvara. Det sätt på vilket staten Israel alltför ofta behandlar palestinier strider mot det som är internationell rätt. Internationella domstolen i Haag har t.ex. bedömt att muren som staten Israel bygger för att avskilja palestinska områden är ett brott mot denna rätt. Utskottet vill också peka på det faktum att det finns judiska medborgare i staten Israel som är kritiska mot det sätt på vilket palestinier behandlas.
Utskottet vill understryka att Svenska kyrkan ska fortsätta att i samarbete med olika organisationer, kyrkor och ekumeniska nätverk arbeta mot olika former av kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter för både israeler och palestinier och för en rättvis fred i Palestina/Israel i linje med de beslut som Kyrkomötet fattat under tidigare år.
Uppsala den 26 september 2008
På Ekumenikutskottets vägnar
Gerd Gullberg-Johnson, ordförande
Beslutande: Inga Alm, Angela Boëthius, Erik A Egervärn, Anki Erdmann, Bengt-Åke Gustafsson, Gerd Gullberg-Johnson, Margareta Nisser-Larsson, Margareta Nybelius, Inger Olander, Lennart Sacrédeus, Lars Stjernkvist, Inger Svensson, Solveig Thorkilsson, Anna Lena Wik-Thorsell, Birgitta Wrede.
Övriga närvarande vid beslutstillfället: Christina Andersson, Britt Beijer, Agneta Brendt, Lars-Gunnar Frisk, Anton Härder, Mikael Härdig, Erik Jonsson, Kerstin Jönsson, Astor Karlsson, Birgitta Nyhlén, Britta Olinder, Lena Schachinger, Fredrik Sidenvall, Johan Sobelius, Karin Uggla.
Biskop Erik Aurelius har deltagit i utskottets överläggningar.   
|
