2. Svenska kyrkans ekonomi i stort

2.1 Svenska kyrkans samlade ekonomi

Den samlade ekonomin i Svenska kyrkan bygger i allt väsentligt på den församlingsskatt som de kyrkotillhöriga betalar. Efter ändringen av relationerna mellan Svenska kyrkan och staten motsvaras församlingsskatten av den kyrkoavgift som de kyrkotillhöriga skall betala. I likhet med den nuvarande församlingsskatten kommer kyrkoavgiften att tas ut lokalt av församlingar eller samfälligheter och regionalt av stiften.

Vid sidan av den nuvarande församlingsskatten och den föreslagna kyrkoavgiften är intäkter från kyrkans kapitalförvaltning i vid mening den största intäktskällan för Svenska kyrkan totalt. Det rör sig då om dels intäkter av kyrkofondens och prästlönetillgångarnas förvaltning, dels intäkter av församlingars, samfälligheters och stifts förmögenhetsförvaltning i övrigt. Den därnäst största inkomstkällan är kollekter, gåvor och andra bidrag.

Centralstyrelsens bedömning

Svenska kyrkans ekonomi är i hög grad beroende av antalet kyrkotillhöriga och dessas inkomstutveckling. För år 2000 beräknas andelen kyrkotillhöriga av landets befolkning minska med 0,5 procentenheter. Denna beräkning bygger på den statistiska trend som kan ses sedan flera år tillbaka och på antagandet att de nya relationerna mellan Svenska kyrkan och staten i sig inte kommer att medföra några sådana större förändringar för de kyrkotillhöriga som kan medföra mera omfattande utträden. Samtidigt väntas i enlighet med Svenska kommunförbundets prognoser skatteunderlaget öka. Sammantaget beräknas Svenska kyrkans avgiftsunderlag öka till år 2000 med 4,67 procent jämfört med skatteunderlaget under 1999. Till detta skall läggas att de nuvarande regleringsposterna mellan staten och Svenska kyrkan avseende skatteadministrationsersättning m.m. kommer att bortfalla.

Vid jämförelse av den blivande kyrkoavgiften med den nuvarande församlingsskatten måste noteras att kyrkoavgiften endast betalas av dem som tillhör Svenska kyrkan, medan församlingsskatten också till viss del betalas av dem som inte tillhör kyrkan. I denna del kommer församlingsskatten i den framtida ordningen att motsvaras av begravningsavgiften, när denna betalas till Svenska kyrkan. De samlade intäkterna av kyrkoavgift och begravningsavgift under år 2000 kan beräknas bli närmare 10 000 mkr.

2.2 Utjämningssystemet

Allmänt

Enligt kyrkoordningsförslaget skall som idag utjämning ske mellan församlingar och samfälligheter i olika delar av landet och med olika ekonomiska förutsättningar. Avsikten med utjämningen är att de församlingar och samfälligheter som har goda ekonomiska förutsättningar skall dela med sig till de församlingar och samfälligheter som är sämre lottade.

Utjämningen innehåller såväl generella som individuella komponenter. Generella komponenter ger t.ex. avgifter och bidrag för avgiftskraft, kyrkobyggnader, begravningsplatser och andel kyrkotillhöriga av befolkningen i församlingen. En viktig generell komponent är vidare den allmänna utjämningsavgift som församlingar och samfälligheter skall betala till kyrkofonden med ett visst procenttal av sina kyrkotillhörigas beskattningsbara inkomster. En annan avgift är den särskilda utjämningsavgiften, som tas ut av stiften och utgör 50 procent av avkastningen från prästlönetillgångarna. Till vissa församlingar och samfälligheter utgår generella glesbygdsbidrag. Individuella bidrag är kyrkobyggnadsbidrag och extra utjämningsbidrag till församlingar och samfälligheter samt stiftsbidrag till stiften.

Utjämningssystemet innebär således att kyrkoavgiftsmedel, som av de kyrkotillhöriga har betalats in till den egna församlingen eller samfälligheten, i viss mån omfördelas till andra församlingar och samfälligheter samt till stiften. Likaså tas en del av prästlönetillgångarnas avkastning, som annars skulle tillfalla vissa församlingar och samfälligheter, i anspråk för utjämningen.

Den ekonomiska utjämningen sker via kyrkofonden, som idag är en statlig förmögenhetsmassa, förvaltad av den statliga myndigheten Kyrkofondens styrelse, men som enligt riksdagens beslut om nya relationer mellan Svenska kyrkan och staten vid sekelskiftet lämnas över till trossamfundet Svenska kyrkan med äganderätt. De avgifter som betalas till utjämningssystemet inflyter således till kyrkofonden, medan de bidrag som skall betalas från systemet tas ur fonden. Till kyrkofonden inflyter även avkastningen på dess förmögenhet.

Utjämningssystemets generella delar beslutas huvudsakligen av Kyrkomötet genom kyrkoordningen. I viss utsträckning föreslås den nya inomkyrkliga Kyrkofondens styrelse genom kyrkoordningen få rätt att besluta om vissa fördelningstal som har betydelse för de generella delarna. I de individuella delarna beslutar Kyrkofondens styrelse och stiftsstyrelserna enligt kyrkoordningsförslaget.

Inbetalning av medel till utjämningssystemet och utbetalningar därifrån sker idag samordnat med skattesystemet. Med föreliggande förslag om inbetalning av avgifter till trossamfund skall de kyrkoavgiftsmedel som i framtiden inflyter till Svenska kyrkan genom skattesystemet av kyrkan själv fördelas till församlingar, samfälligheter och stift. Utjämningssystemet måste därför i framtiden i stället samverka med kyrkans eget system för fördelning av kyrkoavgiftsmedlen. Detta innebär att kyrkoavgiftsmedlen i teknisk mening kommer att passera genom utjämningssystemet. I det följande bortses från dessa.

Utjämningssystemets generella delar

Som nämnts består utjämningssystemets generella delar enligt det framlagda kyrkoordningsförslaget av dels inkomst- och kostnadsutjämning, dels utjämningsavgifter, dels glesbygdsbidrag.

Inkomst- och kostnadsutjämningen utgörs av särskilda faktorer för församlingarnas intäkter samt församlingarnas kostnader för kyrkounderhåll, begravningsplatser och för att andelen kyrkotillhöriga inom församlingens område är särskilt låg. (För församlingar som ingår i samfälligheter avser utjämningen samfälligheten.) På dessa punkter utjämnas församlingarnas och samfälligheternas intäkter och kostnader utifrån ett riksgenomsnitt, så att de församlingar och samfälligheter som har större intäkter eller lägre kostnader än genomsnittet betalar avgifter till utjämningssystemet medan de församlingar och samfälligheter som har lägre intäkter eller högre kostnader än genomsnittet får bidrag från systemet. När det gäller församlingarnas och samfälligheternas intäkter beräknas avgifterna och bidragen utifrån de kyrkotillhörigas beskattningsbara inkomster i förhållande till den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten för alla kyrkotillhöriga i landet. För avgifterna och bidragen i fråga om kyrkounderhåll sker beräkningen utifrån antalet kyrkotillhöriga per kyrkobyggnad i församlingen jämfört med det genomsnittliga antalet kyrkotillhöriga per kyrkobyggnad i landet. Avgifterna och bidragen för begravningsplatser grundas på antalet folkbokförda personer per begravningsplats i församlingen eller samfälligheten jämfört med det genomsnittliga antalet folkbokförda per begravningsplats för hela landet. I kyrkotillhörighetsdelen beräknas avgifterna och bidragen med hänsyn till andelen kyrkotillhöriga av de folkbokförda i församlingen eller samfälligheten jämfört med den genomsnittliga andelen kyrkotillhöriga av hela landets invånare.

För inkomstutjämningen utgör utjämningen hälften av den skillnad som föreligger mellan en inkomst som skulle bygga på en genomsnittlig beskattningsbar inkomst för alla kyrkotillhöriga i församlingen eller samfälligheten och den inkomst som församlingen eller samfälligheten i verkligheten får. Beräkningen utgår från en särskilt beslutad avgiftssats. Den församling vars kyrkotillhöriga har mindre inkomster än vad som gäller genomsnittligt för landets kyrkotillhöriga får således bidrag med hälften av denna skillnad. Den församling eller samfällighet vars kyrkotillhöriga har högre inkomster än vad som gäller genomsnittligt för landets kyrkotillhöriga får i stället betala avgift med hälften av denna skillnad.

Kostnadsutjämningen för kyrkounderhåll utgörs av den skillnad som föreligger mellan antalet kyrkotillhöriga per kyrkobyggnad i församlingen eller samfälligheten och det genomsnittliga antalet kyrkotillhöriga per kyrkobyggnad i landet, multiplicerat med genomsnittskostnaden för kyrkounderhåll per kyrkotillhörig i landet. Hela denna skillnad utgår emellertid inte som avgift eller bidrag. För utjämningen fastställs ett särskilt procenttal av skillnaden. Denna andel av skillnaden uttas sedan som avgift av de församlingar eller samfälligheter som har större antal kyrkotillhöriga per kyrkobyggnad än genomsnittet. På samma sätt utgår denna andel av skillnaden som bidrag till de församlingar eller samfälligheter som har ett lägre antal kyrkotillhöriga per kyrkobyggnad än genomsnittet. En särskild bestämmelse ger möjlighet att i vissa fall höja eller sänka avgiften eller bidraget, om detta är motiverat med hänsyn till en kyrkobyggnads storlek, byggnadsmaterial eller nyttjandegrad. En församling eller samfällighet som har en särskilt stor eller svårunderhållen kyrkobyggnad kan således av dessa skäl få viss lindring i avgiften eller höjning av bidraget, medan en församling eller samfällighet som har en särskilt lågt utnyttjad kyrkobyggnad kan få en höjning av avgiften eller reduktion av bidraget.

Kostnadsutjämningen för begravningsplatser utgörs av den skillnad som föreligger mellan antalet folkbokförda personer per begravningsplats i församlingen eller samfälligheten och det genomsnittliga antalet folkbokförda personer per begravningsplats i landet, multiplicerat med genomsnittskostnaden för kyrkogårdsförvaltning per kyrkotillhörig i landet. Inte heller hela denna skillnad utgår emellertid som avgift eller bidrag. Även här fastställs för utjämningen ett särskilt procenttal av skillnaden. Denna andel av skillnaden uttas sedan som avgift av de församlingar eller samfälligheter som har ett större antal folkbokförda personer per begravningsplats än genomsnittet. På samma sätt utgår denna andel av skillnaden som bidrag till de församlingar eller samfälligheter som har ett lägre antal folkbokförda personer per begravningsplats än genomsnittet. En särskild bestämmelse ger i denna del möjlighet att i vissa fall höja eller sänka avgiften eller bidraget, om detta är motiverat med hänsyn till begravningsplatsens storlek eller till om den är belägen intill en kyrkobyggnad eller det finns ett krematorium på den. För en församling som har en särskilt stor begravningsplats eller denna är belägen intill en kyrkobyggnad kan således avgiften höjas eller bidraget sänkas, medan för en församling eller samfällighet som har ett krematorium på en begravningsplats kan avgiften sänkas eller bidraget höjas.

Kostnadsutjämningen för andelen kyrkotillhöriga utgörs av den skillnad som föreligger mellan andelen kyrkotillhöriga i församlingen eller samfälligheten och den genomsnittliga andelen kyrkotillhöriga i landet, multiplicerat med antalet folkbokförda i församlingen eller samfälligheten och med genomsnittskostnaden för församlingsverksamhet per kyrkotillhörig i landet. Inte heller hela denna skillnad utgår emellertid som avgift eller bidrag. Även här fastställs för utjämningen ett särskilt procenttal av skillnaden. Denna andel av skillnaden uttas sedan som avgift av de församlingar eller samfälligheter som har en större andel kyrkotillhöriga än genomsnittet. På samma sätt utgår denna andel av skillnaden som bidrag till de församlingar eller samfälligheter som har en lägre andel kyrkotillhöriga än genomsnittet. En särskild bestämmelse ger i denna del möjlighet att i vissa fall höja eller sänka avgiften eller bidraget, om detta är motiverat med hänsyn till att en särskilt låg andel av de folkbokförda i församlingen eller samfälligheten är kyrkotillhöriga. För en församling som har en särskilt låg sådan andel kan således avgiften höjas eller bidraget sänkas.

Möjligheterna att få glesbygdsbidrag bestäms i första hand av antalet invånare per kvadratkilometer i församlingen eller samfälligheten och av tätortsgraden. För att bidrag skall utgå måste antalet invånare per kvadratkilometer understiga 6,0 och församlingens eller samfällighetens tätortsgrad dessutom understiga 75 procent. Bidrag utgår emellertid också till församlingar och samfälligheter på Gotland och Öland, oberoende av dessa villkor. Bidraget beräknas utifrån skillnaden mellan genomsnittskostnaden för församlingsverksamhet för glesbygdsförsamlingar per kyrkotillhörig och genomsnittskostnaden för församlingsverksamhet för alla församlingar och samfälligheter i landet per kyrkotillhörig. Denna skillnad multipliceras med antalet kyrkotillhöriga i församlingen och med en särskilt bestämd procentsats.

En annan grupp av församlingar och samfälligheter som kan få glesbygdsbidrag är de som har särskilt stora uppvärmningskostnader. Bidrag utgår då med utgångspunkt från antalet kyrkotillhöriga i församlingen eller samfälligheten, graden av extra uppvärmningskostnader, den genomsnittliga kostnaden för fastighets- och kyrkogårdsförvaltning för församlingarna och samfälligheterna i landet per kyrkotillhörig samt en särskilt bestämd procentsats.

Slutligen utgår glesbygdsbidrag också till församlingar eller samfälligheter som ligger i en kommun där s.k. kallortstillägg till statliga löner tidigare har utgått. Bidraget beräknas då utifrån antalet kyrkotillhöriga i församlingen eller samfälligheten, kallortsgraden, den genomsnittliga kostnaden för arbetskraft för församlingarna och samfälligheterna i landet per kyrkotillhörig samt en särskilt bestämd procentsats.

Delar av den generella utjämningen är vidare de allmänna och särskilda utjämningsavgifterna. Allmän utjämningsavgift tas ut av alla församlingar eller samfälligheter med 7 öre per 100 kr av de kyrkotillhörigas beskattningsbara inkomster. Denna avgift är något reducerad i förhållande till den nu gällande allmänna kyrkoavgiften som på ett motsvarande underlag uttas med 8 öre. Skillnaden beror i första hand på att den nuvarande allmänna kyrkoavgiften till skillnad från den i kyrkoordningen föreslagna allmänna utjämningsavgiften är avsedd att täcka också kostnaderna för prästernas pensioner och andra liknande kostnader. Några sådana kostnader skall emellertid inte täckas av den allmänna utjämningsavgiften, eftersom kostnaderna för prästernas pensioner skall betalas till den särskilt bildade försäkringsföreningen för kyrkans anställda.

Den särskilda utjämningsavgiften föreslås i kyrkoordningen som nämnts utgå med 50 procent av avkastningen från prästlönetillgångarna. I jämförelse med den nuvarande särskilda kyrkoavgiften är den särskilda utjämningsavgiftens nivå oförändrad.

Utjämningssystemets intäkter av inkomst- och kostnadsutjämningsavgifter beräknas för år 2000 till 410 mkr. Detta belopp bygger på att nuvarande bestämmelser för dessa avgifter kvarstår oförändrade. Utjämningssystemets kostnader för inkomst- och kostnadsutjämningsbidrag beräknas för år 2000 till 491 mkr. Även här bygger beräkningen på att de nuvarande bestämmelserna kvarstår oförändrade.

Som framgått är inkomst- och kostnadsutjämningen som princip konstruerad så att avgifter och bidrag skall motsvara varandra. Utjämningssystemets intäkter av avgifterna under ett år skall i princip vara lika stora som systemets kostnader för bidragen. Den skillnad mellan intäkter och kostnader som de angivna beloppen ger uttryck för är därför helt att hänföra till glesbygdsbidragen. I denna del förekommer ju inga intäkter till utjämningssystemet.

Den allmänna utjämningsavgiften beräknas under år 2000 ge 584 mkr till utjämningssystemet. Denna beräkning grundas på den i kyrkoordningen föreslagna nivån för avgiften samt de nämnda prognoserna för andelen kyrkotillhöriga och skatteunderlagets utveckling. Den särskilda utjämningsavgiften beräknas ge 200 mkr, vilket är en viss ökning från år 1999. Denna ökning beror på antagandet om ökad avkastning från förvaltningen av prästlönetillgångarna.

När det gäller avgifter och bidrag för församlingar och samfälligheter skall i sammanhanget observeras att det år 1997 införda nya utjämningssystemet, vilket kyrkoordningsförslaget nu i huvudsak lämnar oförändrat, innehöll vissa övergångsbestämmelser. Enligt dessa skulle förändringar från det tidigare gällande utjämningssystemet till det nya införas stegvis under fyra år, med en fjärdedel per år. Dessa förändringar kunde medföra att en församling eller samfällighet fick höjningar eller sänkningar av sin totalsumma av avgifter och bidrag. Aktuella förändringar har dock därvid genomförts i etapper. Den sista etappen är förändringen från år 1999 till år 2000. När det alltså i det föregående har anförts att kyrkoordningsförslagets utjämningssystem i huvudsak inte innebär någon förändring i förhållande till det nu gällande, skall noteras att detta för den enskilda församlingen eller samfälligheten kan vara felaktigt. De nämnda övergångsbestämmelserna medför i många fall att inte oväsentliga förändringar inträffar vid årsskiftet 1999/2000.

Utjämningssystemets individuella delar

Som nämnts innehåller utjämningssystemet också individuella delar, där bidrag utgår efter särskild prövning. Till församlingarna och samfälligheterna utgår därvid extra utjämningsbidrag och kyrkobyggnadsbidrag. Extra utjämningsbidrag kan utgå efter beslut av Kyrkofondens styrelse. Kyrkobyggnadsbidragen fördelas av stiftsstyrelserna efter ansökan från de församlingar eller samfälligheter som har behov av sådana bidrag. Kyrkofondens styrelse fördelar kyrkobyggnadsbidragsmedel till stiftsstyrelserna för vidare fördelning till församlingar och samfälligheter. För år 2000 föreslås 90 mkr utgå som kyrkobyggnadsbidrag och högst 10 mkr som extra utjämningsbidrag.

Till utjämningssystemets individuella delar skall också hänföras de bidrag som utgår till stiften, stiftsbidrag. Dessa bidrag avser dels stiftens egen verksamhet, dels att ge stiften möjlighet att stödja församlingar och samfälligheter genom s.k. strukturbidrag. I förhållande till tidigare år föreslås stiftsbidragen höjda till sammanlagt 325 mkr för år 2000. Höjningen beror i första hand på att vissa kostnader som idag faller på den nationella nivån för framtiden föreslås bli täckta av stiften. Till dessa kostnader hör t.ex. de för biskoparnas löner och bostäder.

Centralstyrelsens bedömning

Av de samlade intäkterna på nationell nivå om ca 1 300 mkr (bortsett från gåvor, kollekter m.m.) beräknas huvuddelen, ca 900 mkr användas till utjämningssystemet, dvs. olika bidrag till församlingar, samfälligheter och stift. Efter avdrag för en viss reserv återstår ca 300 mkr till att bekosta den nationella nivåns verksamhet.

Av intäkterna väntas den allmänna utjämningsavgiften ge ca 584 mkr, den särskilda utjämningsavgiften ca 200 mkr samt inkomst- och kostnadsutjämningsavgifterna ca 410 mkr. Bidragen till församlingar och samfälligheter beräknas bli ca 590 mkr och till stiften ca 325 mkr.

De nu angivna bedömningarna bygger på de bestämmelser för utjämningssystemet som det framlagda kyrkoordningsförslaget innebär. Skulle Kyrkomötet på någon punkt ändra detta förslag, medför detta också förändringar i intäkts- och kostnadsbedömningarna.

Intäkterna utgörs som nämnts i grunden av kyrkoavgiftsmedel från församlingar och samfälligheter liksom viss avkastning från prästlönetillgångarna och kyrkofonden. Inga intäkter är emellertid speciellt destinerade till ett särskilt ändamål. Varken kostnaderna för utjämningssystemets generella eller individuella delar eller kostnaderna för verksamheten på kyrkans nationella nivå kan därför sägas vara finansierade av vissa bestämda intäkter.

Siffersammanställning i tabellform finns under verksamhetsområdet Ekonomisk utjämning och kapitalförvaltning i kapitel 6.8.2.

2.3 Några utgångspunkter för budgetförslaget

Intäkterna på den nationella nivån består som nämnts i första hand av de avgifter som inflyter genom utjämningssystemet. Till detta kommer intäkter av kapitalförvaltningen, huvudsakligen av det kapital som utgör kyrkofonden. Även kollekter, gåvor m.m. är en stor intäktspost. För den internationella verksamheten får Svenska kyrkan också särskilda bidrag från den statliga Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida).

Centralstyrelsens bedömning

Kostnaderna på den nationella nivån är som nämnts till största delen sådana som hänför sig till utjämningssystemet, dvs. olika bidrag till församlingar, samfälligheter och stift. Storleken på dessa anslag följer i de flesta fall av bestämmelser i den föreslagna kyrkoordningen. Intäkterna från kollekter, gåvor och bidrag går uteslutande till de ändamål för vilka de är avsedda.

Budgetförslaget för den nationella nivån bygger på att den nivå för avgifter inom utjämningssystemet som framgår av kyrkoordningsförslaget fastställs av Kyrkomötet. När det gäller avkastningen av kapitalförvaltningen bygger förslaget på den försiktiga bedömning som den nuvarande kyrkofondsstyrelsen gjort, dvs. att det kapital som utgör kyrkofonden vid överlämnandet till Svenska kyrkan uppgår till 3 600 mkr, bestående av 60 procent aktier och 40 procent räntebärande värdepapper samt att avkastningen av aktierna under år 2000 blir 2 procent och avkastningen av de räntebärande värdepappren 3 procent. Intäkterna av kollekter, gåvor och bidrag är beräknade utifrån senast kända belopp med viss trendmässig förändring.

Den samlade budgeten är i någon mån överbalanserad om hänsyn inte tas till de särskilda och oundvikliga övergångskostnader som är förknippade med övergången till den nya kyrkliga organisation som följer av förslaget till kyrkoordning. Tas dessa övergångskostnader med i beräkningen blir budgeten i stället underbalanserad med 30 mkr för reformåret 2000. Noteras skall dock att denna siffra rymmer en reservering om 60 mkr. I realiteten kan dock detta i sin tur mötas av att förutsättningar kan finnas för en något högre avkastning av aktier än de 2 procent som budgetförslaget anger. Mer tillförlitliga beräkningar av kostnaderna beträffande systembehov än de som finns f.n. kommer att framgå av den förstudie som nu genomförs. Resultatet kommer att redovisas för berörda utskott i Kyrkomötet .

För år 1999 utgår ett allmänt kyrkofondsanslag till SFRV med 105 mkr. Dessutom utgår ett särskilt anslag till Svenska kyrkan i utlandet (SKUT) med 37 mkr och ett särskilt anslag till kyrkomötet om 22 mkr. Dessa anslag har under 1999 utgjort en grundfinansiering av den nationella nivån. Motsvarande belopp under år 2000 leder med hänsyn till bl.a. ökade lönekostnader i realiteten till minskade resurser, vilka måste mötas med effektiviseringar om en oförändrad verksamhet i praktiken skall kunna komma till stånd.

Utöver denna grundfinansiering betalas ur kyrkofonden under år 1999 ett antal ändamålsdestinerade anslag till SFRV. Vissa av dessa är att se som tidsbegränsade, ibland endast för just detta år, andra speglar ett behov av fortlöpande finansiering för vissa ändamål. För vissa av dessa ändamål behövs således medel även under år 2000. Vid sidan av de anslag som betalas ur kyrkofonden till SFRV utgår åtskilliga andra anslag ur kyrkofonden till olika ändamål. Även sådana anslag är från år 2000 att se som kostnader för kyrkans nationella nivå. En jämförelse mellan 1999 års budget för SFRV och den nationella nivåns budget för år 2000 måste således ta hänsyn till att den nationella nivåns budget för år 2000 _ även om man bortser från utjämningssystemet _ omfattar långt mera än SFRV:s budget för år 1999. Till detta skall läggas att kyrka-statreformen i sig medför vissa ökade kostnader. I det följande görs en samlad genomgång av dessa kostnader, fördelade på dels konsekvensändringar av kyrka-statreformen, dels övergångskostnader. De återkommer därefter under de olika verksamhetsområdena. I sammanhanget skall också nämnas de medel till det s.k. sysselsättningspaketet för kyrkliga ändamål som staten har utlovat ur kyrkofonden och som till viss del skall utgå också under år 2000. Medel för detta har emellertid reserverats tidigare och belastar därför inte budgeten för år 2000. Om intäkterna vid årets slut ej behövt tas i anspråk för kostnader sker en avsättning till fria medel.

2.4 Direkta ekonomiska konsekvenser av kyrka-statreformen

Fortvariga konsekvensändringar

I det följande redovisas som fortvariga konsekvensändringar av kyrka-statreformen dels sådana medel som nu utgår som ändamålsdestinerade anslag till SFRV vid sidan av grundfinansieringen och som har en motsvarighet under år 1999, dels sådana medel som nu utgår från kyrkofonden till ändamål utanför SFRV (utjämningssystemet undantaget), dels sådana medel som behövs under år 2000 på grund av kyrka-statreformen men som inte har någon motsvarighet under år 1999.

Ändamål	Finansiering 1999	Medelsbehov 2000
Kyrka-statfrågor, kyrkorätt och organisation	Kyrkofondsanslag 3 mkr	3 mkr
Ärkebiskopen	Kyrkofondsanslag 5 mkr	7 mkr
Överklagandenämnd, Ansvarsnämnd, Valprövningsnämnd	Kyrkofondsanslag 0,1 mkr	0,5 mkr
Kyrkofondens administration	Kyrkofondsanslag 7 mkr	7 mkr
Kyrkliga utredningar	Kyrkofondsanslag 6 mkr	3 mkr
Vissa kostnader för utlandspräster m.m.	Kyrkofondsanslag 4 mkr	4 mkr
Central arkivfunktion	---	1 mkr
EFS	SST 2 mkr	2 mkr
Kyrkornas världsråd	Kyrkofondsanslag 0,5 mkr	0,5 mkr
Kyrklig beredskap, militär själavård	Kyrkofondsanslag 2 mkr	2 mkr
Personalåtaganden m.m.	Kyrkofondsanslag 1 mkr	1 mkr
S:t Lukasstiftelsen, Bibelsällskapet, NER	Kyrkofondsanslag 2 mkr	2 mkr
Kopieringsavtal BONUS	Kyrkofondsanslag 6 mkr	6 mkr
Systembehov	Kyrkofondsanslag 22 mkr	46 mkr
Ökad omfattning av revision	---	1 mkr

Övergångskostnader

Direkta övergångskostnader, dvs. kostnader som är förknippade med övergången från nuvarande organisation till den nya organisationen, uppträder reformåret 2000 och kan inte undvikas. Dessa kostnader, som belöper sig på 30 mkr för bl.a. informationsinsatser, systembehov samt juridiska omstruktureringskostnader måste också finansieras

Centralstyrelsens bedömning

De kostnader som följer av de fortvariga konsekvensändringarna skall från och med år 2000 fogas in i den ordinarie årsbudgeten för den nationella nivåns verksamhet.

Övergångskostnader bör i första hand finansieras inom ramen för årets intäkter där förutsättningar kan finnas för en något högre avkastning av kapitalförvaltningen än vad budgetförslaget anger. I andra hand måste ianspråktagande ske av kapital inom kyrkofonden.

En budgetpost för oförutsedda utgifter föreslås stå till Kyrkofondens styrelses förfogande. Dessa medel kan tas i anspråk om akuta svåra ekonomiska situationer, som inte kunnat förutses, skulle uppkomma på församlings- och samfällighetsplanet. Anslag får då gå ut i form av extra utjämningsbidrag.

En budgetpost för oförutsedda utgifter föreslås stå till Kyrkostyrelsens förfogande. Denna post kan i första hand behöva användas för åtgärder på riksnivå med anledning av de förändringar som är en följd av förslaget till kyrkoordning.