4 Styrelsens överväganden

4.1 Ansgarslidens verksamhet

Verksamheten på Ansgarsliden är som redan framgått i dag organiserad på så sätt, att den stats- och landstingsbidragsberättigade verksamheten sker i Sigtuna folkhögskolas regi, medan all övrig verksamhet bedrivs av Svenska Kyrkans Utbildnings AB (SKUAB). Sedan folkhögskolan knutits till nya huvudmän - SFRV, Sigtunastiftelsen och Riksförbundet Kyrkans ungdom (nu Svenska Kyrkans Unga), har statsbidragen sammantaget under åren uppgått till ca 150 miljoner kronor. Härav har ca 60 miljoner kronor använts för kyrkliga kurser.

De båda enheterna på Ansgarsliden, Svenska Kyrkans Utbildningscentrum (SKUC), inkluderande folkhögskolan, och SKUAB, utgör i dagens läge ömsesidiga förutsättningar för varandra. Genom att fastigheterna ägs av SKUC är folkhögskolans fortsatta existens helt och hållet beroende av den övergripande ekonomiska frågans lösning. Genom att SKUAB p.g.a. en hyra som är högre än marknadshyran bidrar till finansieringen av SKUC:s höga räntekostnader kan den akuta situationen hanteras, men på ett sätt som inte ger SKUAB möjlighet att kunna utvecklas på ett tillräckligt dynamiskt sätt.

Vi vill belysa verksamheten på Ansgarsliden genom fem olika perspektiv.

a) Kurs- och utbildningsverksamhet

På Ansgarsliden finns betydande ekonomiska och personella resurser som kan tas i bruk för kortsiktiga och aktuella utmaningar i Svenska kyrkan i enlighet med huvudmännens önskan, men under beaktande och utnyttjande av folkbildningens ramar. I dagsläget pågår många samtal om ett utvecklat samarbete inom detta område. Exempel på områden som därvid kan bli aktuella är följande:

· De förändrade relationerna mellan stat och kyrka. Inför de organisatoriska förändringarna den 1 januari 2000 och en lång tid därefter behöver särskilda utbildningsinsatser genomföras. Många av dessa skall genomföras på andra anläggningar än Ansgarsliden, men det finns också pilotutbildningar och utbildningar med specialinriktning. En del av dessa kan vara kopplade till större sammanhang, som exempelvis ett mer djupgående studium av sambandet mellan kyrkorätt och Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Andra kan vara inriktade på relativt små personalgrupper, där en utbildning på nationell nivå framstår som den enda praktiska vägen att gå. Detta gäller t.ex. behovet av en fortlöpande kyrkorättslig utbildning inriktade på handläggare i stift och större samfälligheter.

· Media-, IT- och informationsverksamhet. Över hela landet behöver utbildningsinsatser göras inom detta område, inte minst i takt med Kyrknätets utveckling. Ansgarsliden bör i detta sammanhang kunna vara en anläggning för arbete vid den allra främsta fronten, t.ex. vad gäller pedagogiska metoder för medie-, IT- och informationsutbildning. Genom den medielinje som redan finns står man väl rustad för sådana uppgifter. Till området media, IT och information hör också i hög grad ett förnyat och utvecklat arbete med frågor som ibland förenklat sammanfattas i begreppet "ungdomskultur".

· Kompetensutveckling. Även här finns flera utvecklingslinjer som kan följas. Dels kan direkt kompetensutveckling bedrivas inom områden där stiften är för små enheter för att ta detta ansvar. Det kan t.ex. handla om Svenska kyrkans arbete på vissa minoritetsspråk i vårt land. Dels kan metoder för kompetensutveckling utvecklas och ställas till förfogande för alla de utbildningsinstitutioner som är engagerade i kompetensutveckling i Svenska kyrkan. I båda fallen finns också en klar koppling till DUKOM-projektet som nämns under punkt b i detta avsnitt.

· Teologisk utveckling och _lekmannaskola_. Behov finns av en mötesplats på nationell nivå där frivilligarbetare och andra kan få möjlighet att mötas, inhämta kunskaper och erfarenheter och få inspiration. Här kan också forskningsverksamhet av vikt för Svenska kyrkan (dels från forskningsvärlden i stort, dels från Svenska kyrkans forskningsråd och Forskningsavdelningen inom Kyrkokansliet i Uppsala) ge underlag för en kvalificerad seminarieverksamhet.

· Prioriterade samtal med ett naturligt ansvar på nationell nivå i den kyrkliga organisationen. I bl.a. kyrkomötet och ombudsmötet har uppmärksamhet fästs på en rad viktiga teman som lämpar sig väl för en seminarieverksamhet. Här kan Ansgarsliden utgöra en naturlig resurs. Vi vill här ge några exempel på sådana områden: en utveckling av innebörden i begreppet evangelisk-luthersk kyrka som finns i såväl den framtida kyrkolagstiftningen som i förslaget till ny kyrkoordning, en fördjupad socialetisk bearbetning inom Svenska kyrkan, Svenska kyrkans syn på och hållningssätt inför homosexualitet, utbildning i genusfrågor, en fördjupad medvetenhet om innebörden i den ekumeniska utveckling som sker bl.a. genom Borgåöverenskommelsen, samtal med Stockholms katolska stift och luthersk-katolska samtal på nordisk nivå, dialog med de ortodoxa och österländska kyrkorna i Sverige samt med företrädare för det som kan sammanfattas i den "klassiska" svenska frikyrkligheten, de särskilda krav som det mångkulturella och mångreligiösa samhället ställer på kyrkorna, global ekonomi och internationellt solidaritetsarbete med inriktning på dem som arbetar med Svenska kyrkans ekonomi i Sverige samt sambandet mellan Svenska kyrkans arbete utomlands och i Sverige. Beträffande många av dessa frågor är ett nära samband med Kyrkokansliet nödvändigt.

b) Utbildningsverksamhet i anslutning till Svenska kyrkans långsiktiga mål

Sigtuna folkhögskola bedriver idag

· Svenska kyrkans pedagogiska profilutbildning (församlingspedagogutbildning).

· Svenska kyrkans grundkurs. Denna finansieras genom att den arrangeras av folkhögskolan med statliga medel.

· Fritidsledarutbildning med kyrklig profil. Denna berättigar till församlingspedagogiska studier.

· Ett aktivt deltagande i utvecklings- och distansutbildningsprojekt inom det statliga s.k. DUKOM-projektet, som är ett projekt rörande distansundervisning med hjälp av bl.a. IT- teknik. Detta utvecklingsarbete kommer med stor sannolikt att i framtiden få betydande konsekvenser även för de kyrkliga utbildningarna.

Av det sammanlagda statsbidraget på ca 9 miljoner kronor för 1998 avsätts 3-4 miljoner kronor till utbildning som direkt tjänar kyrkliga behov och intressen. Eftersom utbildnings- och utvecklingsfrågor i framtiden antas ytterligare öka i betydelse torde de resurser som Svenska kyrkan på nationell nivå har att tillgå i Sigtuna vara av stor vikt.

En angelägen fråga för Svenska kyrkan är därvid utvecklingen och finansieringen av de kyrkliga utbildningarna. Det är då angeläget för Svenska kyrkan på nationell nivå att ha en folkhögskola där den, utifrån den möjlighet som huvudmannaskapet ger, kan driva sådana utvecklingsprojekt som kan leda till nya utbildningar. Dessa kan i sin tur bli en del av även övriga kyrkliga folkhögskolornas kursutbud.

c) Utvecklingsarbete

Utöver kortsiktiga utbildningsbehov och profilutbildningar föreligger behov av utvecklingsarbete. Här kan t. ex. de årliga Olofsdagarna nämnas. Här kommer också de många exempel på ämnesområden som otvetydigt har särskilda förutsättningar att bearbetas på den nationella nivån i Svenska kyrkan.

Utvecklingsarbete förutsätter emellertid erfarenhet, perspektiv, kompetens, kontinuitet och resurser. Det är en ny verksamhet som initieras och bedrivs av SFRV, SKUC/Folkhögskolan och SKUAB gemensamt. Genom att samla resurserna får utvecklingsarbetet på nationell nivå de bästa villkoren.

d) Folkhögskolan - gränsöverskridande

Folkhögskolorna är unika som mötesplatser i det svenska samhället. Folkhögskolornas samhällsdiakonala insatser torde i ett längre perspektiv vara viktigare än alla kortsiktiga nyttoutbildningar tillsammans.

Det svenska samhället visar tydliga tecken på ökade klasskillnader och etniska, mångkulturella och multireligiösa spänningar. Redan nu förs en debatt om hur detta skall kunna hanteras och konflikter undvikas. Det som många församlingar söker, naturliga mötesplatser för människor, finns i de svenska kyrkliga folkhögskolorna: möten mellan olika tro, ras, nationalitet osv. Olika dialoginstitut bygger idag upp handlingsprogram som har funnits på de kyrkliga folkhögskolorna länge.

För många studerande är den kyrkliga folkhögskolan kanske det första mötet med Svenska kyrkans tro och tradition. Detta är inte utan betydelse i en tid när frågan om kontakter med och tillhörighet till Svenska kyrkan kommer att bli allt viktigare.

Sigtuna folkhögskolas pedagogiska insatser inom den internationella verksamheten och dess solidaritetsarbete har uppnått en hög kvalitet och utvecklas allt mer.

e) Ansgarsliden - kyrkans utsträckta hand

Utöver eleverna vid Sigtuna folkhögskola besöks Ansgarsliden för närvarande av ca 11 000 gäster per år inom ramen för kurs-, konferens- och gästhemsverksamheten. I dagsläget är ca 60 % av dessa personer sådana, som inte besöker Ansgarsliden av kyrkligt motiverade skäl, t. ex. personal från olika företag och organisationer utan koppling till Svenska kyrkan.

Det utvecklingsarbete som nu pågår syftar till att Ansgarsliden som kyrklig institution skall kunna samverka med också de s.k. externa gästerna i fråga om programinnehåll. Detta arbete är att uppfatta som en del av kyrkans kallelse. Ansgarsliden har på detta sätt en väsentlig uppgift i Svenska kyrkans övergripande strävan att upprätta en fungerande dialog med andra intressen i samhället.

4.2 Ett samlat perspektiv på arbetet på Ansgarsliden

I Stockholms läns bildningsförbunds nyhetsbrev för en tid sedan sammanfattade Bror Nyback, direktor för SKUC, rektor för Sigtuna folkhögskola och verkställande direktör för SKUAB (och inte verksam på Ansgarsliden då några av de mest omdebatterade ekonomiska besluten fattades) situationen på ett sätt som vi både delar och vill återge:

Manfred Björkquist grundade Sigtuna folkhögskola 1917 i en anda av framtidstro och övertygelse om att bildning och utbildning är nödvändiga verktyg för att bygga ett gott samhälle. Han kände förändringens vindar blåsa. Han ville vara med. Han insåg att folkhögskolan var ett fantastiskt verktyg i vägvalet inför framtiden. Han förstod också betydelsen av platser för mänskors existentiella frågor. Det var en ideologisk tid i alla nordiska länder. Folkhögskolorna var genom sin verksamhet och existens involverade i de ideologiska debatterna. Klarsynt såg man att folkhögskolan var en utomordentlig chans för folkrörelser och ideologiska organisationer att påverka samhället utifrån sina egna värderingar. Gemensamt för alla nordiska länder var, att man ansåg att samhället inte var färdigt, att det fanns mycket ogjort, mycket att kämpa för.

---

Svenska Kyrkan, som i praktiken står som garant för Sigtuna folkhögskola, befinner sig i en förändringsprocess som är historisk - både av organisatorisk och ideologisk art. År 2000 har en magisk klang. Man är rörande enig om att bildning och utbildning är oeftergivliga värden för kyrkan när vägen in i framtiden stakas ut. Det andliga sökandet har tagit kyrkan på sängen. Nyandligheten och ny andlighet är ständigt förstasidesnytt i dagspressen och många TV-program har gett en sällan skådad plats åt kyrkans företrädare. Folkbildningen, som den bedrivits av bl.a. de kyrkliga folkhögskolorna har haft en avgörande betydelse för mycket av det som är självklart i kyrkan idag.

Trots tidsandan och nuläget har Svenska Kyrkan under några års tid fört en diskussion om att avveckla Sigtuna folkhögskola p.g.a. att det kostat kyrkan för mycket pengar att täcka underskottet. Idag, när underskottet är tre gånger mindre än det var för tre år sedan och i huvudsak hänför sig till skulder på fastigheten, förs samma diskussioner. --- Att nå fram med budskapet om att ett par miljoner på årsnivå skapar förutsättningar för Svenska Kyrkan att bedriva en utbildningsverksamhet värd 10 miljoner per år i form av statsbidrag har visat sig totalt omöjligt. Det är alltså statliga miljoner som rullar till Sigtuna och ingalunda kyrkliga. En betydande del av verksamheten vid Sigtuna folkhögskola är direkt relaterad till Svenska kyrkans verksamhet. För Svenska Kyrkan måste det rimligtvis också vara betydelsefullt att dess egen folkhögskola engagerar sig i utbildning som är angelägen ur samhällets perspektiv. För en stor del av studerandena är Sigtuna folkhögskola kanske det enda möte som de har med en miljö som vilar i kyrkans tradition. Det handlar om minst 35 000 studerandedagar per år. Ytterligare vistas 15 000 gäster på Ansgarsliden (som platsen numera heter) per år. Hur man kan stå i beråd att tacka nej till statens utsträckta hand i form av dessa miljoner är för mig en fullständig gåta. Det om något vore oansvarig kapitalförstöring! Att staten är mera intresserad av att utbildning kan ske i kyrkans tradition och utifrån kyrkans värderingar än vad kyrkan själv är, måste väcka förundran långt utanför landets gränser. Detta sker dessutom i en tid när folkhögskolornas huvudmän från statligt håll uttryckligen uppmanats att skärpa den ideologiska profilen!

Det som nu behövs är att alla, som förstår den historiska betydelsen av svensk folkbildning i alla dess former och som är övertygade om att denna folkbildning fortsättningsvis ger möjligheter, som är unika i hela världen, börjar föra en intensiv upplysningsdebatt som träffar alla tvekande huvudmän rakt i hjärtat. Samhället är ju inte färdigt. Bildningens betydelse har inte heller upphört. Det torde finnas lika mycket ogjort som på Manfred Björkquists tid.

Denna grundsyn bör enligt vår mening kunna spela en viktig roll i diskussionen kring verksamheten på Ansgarsliden.

4.3 Åtgärdsbehov

Under 1997 har det pågått ett intensivt arbete med att renodla verksamheterna vid SKUC och SKUAB och att sanera ekonomin för de båda organisationerna. SFRV:s styrelse har kontinuerligt informerats om detta arbete. Vi kan nu i efterhand konstatera att felaktiga bedömningar ibland har gjorts i tidigare skeden av utvecklingen av SKUC. SFRV:s styrelsen har också vid flera tillfällen informerat Kyrkofondens styrelse och SFRV:s revisorer om situationen i Sigtuna.

SFRV:s styrelse har inte alltid i tid uppmärksammat problem som funnits, vilket i sin tur har inneburit att mindre välbetänkta beslut har fattats. Vi konstaterar emellertid också med beklagande att diskussionen alltför ofta har förts på ett sätt som av många hängivna medarbetare som arbetar på Ansgarsliden inte kunnat uppfattas på något annat sätt än att den varit riktad mot deras sätt att bedriva sitt arbete. Detta har både varit orättvist och skadat det utvecklingsarbete som Ansgarslidens personal bedriver.

Den uppgiftsfördelning som nu fastställts av respektive styrelse innebär som redan nämnts att SKUC koncentrerar sin verksamhet på folkhögskolan medan SKUAB inriktas på att utveckla övrig kurs- och konferensverksamhet samt att driva Ansgarsliden som kurs- och konferensgård. Utan den skuldbörda som finns idag bör Ansgarsliden från år 2000 kunna vara självbärande.

Ett program för att sänka de löpande kostnaderna i såväl folkhögskoleverksamheten som i den övriga utbildningsverksamheten har beslutats och till stora delar redan genomförts. För SKUAB:s del har styrelsen fastställt en strategi för den fortsatta utvecklingen av verksamheten.

Förutsättningen för att en god grund skall kunna läggas för arbetet i Sigtuna är emellertid att de stora skulder som byggnadsinvesteringarna skapat nu kan lyftas av och att den löpande verksamhetens kostnader och intäkter bringas i balans. För detta och för att uppnå en balans mellan tillgångar och skulder fordras ett kapitaltillskott å högst 35 miljoner kronor. Om inte detta kapitaltillskott nu tillförs finns inga möjligheter att fortsätta verksamhet vid vare sig stiftelsen eller aktiebolaget. Kostnaderna för en avveckling kan som redan nämnts mycket väl komma att överstiga detta belopp.

Det är enligt vår mening inte rimligt att välja alternativet att sälja anläggningen och avveckla verksamheten, när man till i stort sett samma ekonomiska insats, kan behålla anläggningen och utveckla verksamheten. Till yttermera visso vill vi betona att det förhållandet att verksamheten på Ansgarsliden bringas i ekonomisk balans ger full frihet - åtskilligt större än i dag - för SFRV, i framtiden Kyrkostyrelsen, att i framtiden bedöma på vilket sätt man bäst uppnår de mål som satts upp, genom en egen anläggning eller genom att bedriva verksamheten i annan form. Då sker detta val under förutsättningar som ger goda förutsättningar för långsiktig planering och långsiktigt handlande.

Genom en skuldsanering på 35 miljoner kronor skulle fastighetskostnaderna kunna minskas med ca 1,8 miljoner kronor i dagens ränteläge. Den totala fastighetskostnaden skulle då komma att uppgå till 5,2 miljoner kronor. Med den fördelning av fastighetskostnaderna som gjorts mellan bolaget och stiftelsen skulle det för SKUAB:s del innebära en minskning med 1,35 miljoner kronor och för SKUC med 0,45 miljoner kronor.

SFRV:s styrelse, som intressent i SKUC och som ensam ägare av SKUAB, har också övervägt möjligheten att försätta verksamheten i konkurs. Vi har emellertid avvisat detta alternativ. Att försätta verksamheten i konkurs skulle skada förtroendet för Svenska kyrkan som helhet och skulle således negativt kunna påverka de samlade kyrkliga relationerna till de många parter som vi i dag har ett välutvecklat ekonomiskt samarbete med. Det skulle också vara utomordentligt svårt att förstå behovet av en konkurs. SFRV:s verksamhet är till stora delar finansierad av Kyrkofonden. För medborgaren i allmänhet skulle det - oberoende av hur de formella förhållandena ser ut - vara Svenska kyrkan som vältrade över ett ekonomiskt ansvar på enskilda företag och skattebetalare.

Begreppet ekonomiskt självbärande, som återkommit vid flera tillfällen i denna skrivelse, behöver analyseras och tolkas. Det är ju beroende inte bara av stiftelse- eller bolagsstyrelsens agerande utan i väl så hög grad av ägarnas/stiftarnas direktiv och önskemål. Vi kräver inte att en kyrkobyggnad skall vara självbärande, inte heller ett församlingshem eller ett diakonalt centrum i lokal kyrklig regi. Vi beslutar om en verksamhet och ser våra fasta resurser som kärnpunkten för denna verksamhet.

Det kan finnas tillfällen då Svenska kyrkans situation ställer krav på betydande utbildningsinsatser, vilka bäst kan utföras inom ramen för en utbildningsverksamhet på nationell nivå. Då kan det också vara en rimlig slutsats att finansiera ett arbete som möter dessa behov, även om det inte är omedelbart ekonomiskt lönsamt. Det på många håll uppskattade samarbete som under senare år har byggts upp mellan den kyrkliga riksorganisationen och diakoniinstitutionerna m.fl. kostar årligen SFRV ca 3,1 miljoner kronor, varav 900 000 kronor till arbetet med familjerelationsfrågor vid Ersta diakonisällskap, 700 000 kronor till arbetet med frivillighet- och volotärfrågor vid Stiftelsen Stora Sköndal samt 500 000 kronor till arbetet med arbetslivsfrågor vid Stiftelsen Bräcke diakonigård. Viktiga utbildningsinsatser genomförs på detta sätt. Inga krav har ställts på att verksamheten nu skall vara självbärande.

Ett självklart krav beträffande såväl SKUC/SKUAB som andra samarbetsparter är givetvis att verksamhetsresultat, ekonomiskt utfall och ekonomiska konsekvenser i övrigt skall kunna avläsas tydligt genom att de redovisas på rätt plats i budget och bokslut.

Vi vill framhålla den långa utbildningstradition som Ansgarsliden står för. Den har haft och har även i dag stor betydelse för Svenska kyrkan och för enskilda människor bl.a. genom Svenska kyrkans lekmannaskola, Sigtuna folkhögskola, RKU:s ledarinstitut och Svenska kyrkans utbildningscentrum samlat. Den för dessa aktiviteter gemensamma anläggningen har i dag och framgent så viktiga värden för Svenska kyrkan att den bör behållas och utvecklas.

Det finns goda skäl att för framtiden klargöra ansvarsfördelningen mellan utbildningen på nationell nivå å ena sidan och de regionala/lokala anläggningarnas utbildning. I de flesta stift (men också inom några samfälligheter) finns en eller flera anläggningar knutna till stiftet. Flera av dem har rustats upp kraftigt under senare år. Det har ofta skett till betydande belopp. Det är att märka att investeringarna har underlättats och skuldbördan begränsats genom att stiftsfullmäktige i betydande grad har anslagit medel eller avskrivit fordringar. Så har på senare tid Åkerbergs stiftsgård i Lunds stift inköpts och rustats för 83 miljoner kronor, varav stiftet stått för en kostnad av ca 70 miljoner kronor. Stjärnholms stiftsgård i Strängnäs stift är ett annat exempel på hur en stiftsgård byggts om och rustats för 54 miljoner kronor, varav stiftets kostnad varit 40 miljoner kronor. Det finns också exempel på att löpande personal finansieras över stiftskansliernas budgetar.

Flera av de verksamheter som nämnts hör till stor del hemma i stiftens, kontraktens, de kyrkliga samfälligheternas och församlingarnas verksamhet. Behovet av att också åstadkomma möten som går över stiftsgränserna skall för den skull inte negligeras. Flera sinsemellan mycket olika argument kan anföras för att Ansgarsliden som utbildningsanläggning bör ges en viktig roll:

· Också inom SKUC har sedan länge förts en diskussion om hur man skall kunna skapa ett forum för en kvalificerad lekmannateologisk utbildning.

· Vissa av de utbildningsinsatser som nämnts förutsätter en avancerad och kontinuer-ligt förnyad utrustning (främst gäller detta IT-området). Detta är ett krav som bara enstaka utbildningsinstitutioner inom Svenska kyrkan kan leva upp till.

· I fråga om vissa utbildningar kan det sedan länge väl utvecklade praktiska samarbetet mellan Kyrkokansliet och SKUC/SKUAB vara naturligt att fortsätta. I andra fall, särskilt i gränslandet mellan utbildning och utveckling, kan nya projekt som innebär en utvecklad samverkan mellan Kyrkokansliet och SKUC vara motiverade.

En infallsvinkel vid en fortsatt diskussion om ansvarsfördelningen mellan Ansgarsliden och stiftens utbildningscentra skulle kunna vara en gränsdragning som bygger på det faktum att Svenska kyrkan på nationell nivå, i motsats till stift och församlingar, inte skall ses som ett pastoralt område.

Vi vill till sist göra det påpekandet att vi under lång tid har konstaterat att det ligger betydelsefulla värden i en vidgad lokal samverkan i Sigtuna. En sådan samverkan skulle kunna få gynnsamma ekonomiska effekter för alla berörda parter utan att deras särart eller fristående verksamhet går förlorad.

4.4 Styrelsens hållning i sammanfattning

Sammanfattningsvis grundar vi alltså vårt förslag om en sanering av ekonomin inom SKUC och SKUAB på följande förutsättningar:

· Det finns ett påtagligt behov av utbildnings-, konferens- och seminarieverksamhet på nationell nivå i Svenska kyrkan, nu och i framtiden. Hela utbildningsfältet, från allmänna och kortare utbildningar till längre och yrkesinriktade, berörs.

· På Ansgarsliden finns genom det omfattande arbete som bedrivits alltsedan Lekmannaskolans och Folkhögskolans tillkomst en gedigen tradition och erfarenhet.

· Tillgången till en folkhögskola utgör även i dag ett betydande värde - såväl ideologiskt som ekonomiskt - för den samlade verksamheten.

· I dag har Ansgarsliden en god utbildningskapacitet inom en rad av de områden som nämnts tidigare i denna skrivelse. Särskilda insatser har gjorts för att också ställa tillräckliga tekniska faciliteter till förfogande.

· Att nu försätta verksamheten i konkurs skulle vara oansvarigt, inte minst genom den förtroendeförlust som Svenska kyrkan som helhet skulle kunna drabbas av.

· Utgångspunkten för denna avvägning är att vi inte står inför valet att bygga upp en verksamhet eller ej. I stället utgår vi från frågan om vi skall behålla anläggningen Ansgarsliden och i detta syfte genomföra en ekonomisk sanering eller om vi skall avveckla den.

· De med nödvändighet grova beräkningar som redovisats visar att de båda lösningarna ekonomiskt sett är i stort sett likvärdiga. Skillnaden är att man i den första fortfarande har anläggningen kvar efter denna insats, i den andra har man förlorat anläggningen.

· En långsiktigt klok ekonomisk och verksamhetsmässig utveckling gynnas, oberoende av hur Svenska kyrkan på sikt väljer att trygga behoven av utbildning på nationell nivå, av saneringsalternativet.

· Skulle någon ytterligare möjlighet, t.ex. en samverkan med andra intressenter, uppkomma så bör denna tas till vara.

· 1997 års ombudsmöte har sagt att Ansgarsliden får tiden intill 1999 års utgång på sig att bli självbärande. Mot bakgrund av den ekonomiska redovisning som gjorts i denna skrivelse framstår det som omöjligt att få anläggningen i ekonomisk balans utan en radikal minskning av skuldbördan. Ombudsmötet bör göra det möjligt att nå det uppsatta målet.