En ny språklig dräkt för Herrens bön är befogad om det underlättar för människor att ta till sig bönen. Personligen anser jag emellertid att de förändringar, som nu har gjorts, inte väsentligt förbättrar förståelsen av innehållet. Inte heller skall en nyöversättning förändra innehållet i den nyöversatta texten, vilket jag menar att föreliggande förslag gör. I synnerhet vänder jag mig mot att man har bytt ut ordet "frestelse" mot prövning. Orden är inte synonymer fullt ut. För mig innebär bönen om att inte bli inledd i frestelse, att det är något djävulskt eller i sig ont vi ber om att bli bevarade ifrån. Om vi däremot ber om att Gud inte ska utsätta oss för prövning, gör vi något som står emot Bibelns undervisning om prövningens nytta och mening. Ett exempel ur Psaltaren: Utrannsaka mig Gud och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar, och se till om jag är stadd på en olycksväg och led mig på den eviga vägen. (Ps. 139:23-24) Prövningarna ingår med andra ord som en del av Faderns sätt att fostra oss för sitt rike. De är nödvändiga för att vi ska bli bevarade i tron och mogna som kristna. Med hänvisning till ovanstående hemställer jag att kyrkomötet beslutar att i bönen Fader vår behålla ordet "frestelse". Luleå den 22 juli 1998 Birger Palo |