|
Det förslag som nu läggs fram innebär en skärpning av konflikten kring ämbetsfrågan i Svenska kyrkan. Förslaget löser inte en svår principiell kontroversfråga. Det drabbar däremot många tänkbara goda medarbetare i Svenska kyrkan som med god vilja vill bidraga till kyrkans förnyelse. I skrivelsen lämnar Centralstyrelsen förslag till vilka som av domkapitlet får förklaras behöriga att utöva det kyrkliga ämbetet som präst och behörighetsvillkor för prästexamen vilka i praktiken utesluter personer som erfarit den inre kallelsen till präst och som har sin andliga och fromhetsmässiga förankring inom den viktiga rörelse i Svenska kyrkan som bär den kyrkliga förnyelsens signum. Man kan inte bortse från betydelsen av denna rörelse när man vill förstå den utveckling som ägt rum för Svenska kyrkans del under 1990-talet. Den har haft avgörande inflytande när det gäller fromhetslivets utveckling, internationella ekumeniska kontakter, nattvardsväckelse och gudstjänstförnyelse. Många av de frågor som drivits av den kyrkliga förnyelsen har blivit allmängods i Svenska kyrkan. När det gäller frågan om kvinnors behörighet till det kyrkliga ämbetet som präst har den kyrkliga förnyelsen principiellt intagit en annan ståndpunkt än Svenska kyrkans huvudlinje. I praktiken finns emellertid många exempel på att företrädare för mino-riteten i ämbetsfrågan på ett konstruktivt sätt kan samverka i prästtjänsten med kvinnliga präster och till och med fungera som goda arbetsledare för dessa. Med Centralstyrelsens förslag införs en ny typ av behörighetskrav till prästexamen. Tidigare har det varit den formella kompetensen som har gällt som grund för antagning till prästexamen. Examinationen föregången av lämplighetsprövning har varit platsen för att utröna om den inre kallelsen kan bekräftas av den yttre. Detta är sammanhanget för prövning av samarbetsförmåga och den äkta halten i tro och kallelse. Med det nya förslaget införs en ganska trubbig mätning av åsikter och avsikter som kriterium för tillträde till själva prövningen i prästexamen. Om dessa behörighetskrav införes kan det ifrågasättas om inte fler värderingskrav, t.ex. om bekännelsen till det enda dopet eller tron på jungfrufödseln, borde avges med vidhängande avsiktsförklaring, för att inte ge intrycket att Svenska kyrkan står och faller med just ämbetsfrågan, eljest kommer denna i författningstexten att få en status jämbördig med kravet på dop. Framför allt innebär emellertid förslaget en misstroendeförklaring mot domkapitlets kompetens att pröva kallelser och i förlängningen också ett misstroende mot de församlingar som i framtiden ska vara de enda som anställer präster. I stället för att införa denna nya typ av villkor för tillträde till prästexamen borde kyrkomötet besluta om villkoret att kandidaten genomgått domkapitlets lämplighetsprövning. Då tydliggör man lämplighetsprövningen som en skyldighet för domkapitlet och får ett sammanhang som på ett mycket mera djupgående och nyanserat sätt kan pröva prästkandidatens lämplighet ur många aspekter. När det gäller den s.k. ämbetsfrågan måste siktet i Svenska kyrkan vara inriktat på att lösa den principiella motsättningen och det kan endast, i en kyrka som vår, göras med en övertygande och välgrundad teologisk argumentering. Det finns skäl att antaga att orsaken till fyrtio års motsättningar i Svenska kyrkan just beror på att man inte vinnlade sig om den argumenteringen när kyrkan fattade beslut om kvinnors tillträde till prästämbetet. Med anledning av vad som anförts hemställer jag därför: 1. att kyrkomötet inte antager det av Centralstyrelsen framlagda förslaget till kyrkliga kungörelser, 2. att kyrkomötet antager följande förslag till kyrklig kungörelse om ändring i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1991:15) om prästexamen: Härigenom föreskrivs med stöd av 29 kap 12 § 2 kyrkolagen (1992:300) att 2 § kyrkliga kungörelsen (SKFS 1991:15) om prästexamen skall ha följande lydelse: 2 § Behörig att avlägga prästexamen är den som 1. Har avlagt teologie kandidatexamen eller motsvarande examen i något land som tillhör det europeiska ekonomiska samarbetsrådet (EES), 2. har genomgått godkänd praktisk-teologisk utbildning och 3. har godkänts i domkapitlets lämplighetsprövning. Tysslinge den 20 juli 1998 Lars Ekblad
|
