Motion till kyrkomötet 1998:39 av Nils Fredrik Aurelius m.fl. om de ekonomiska komponenterna i stat-kyrkareformen

Kyrkomötet KMot 1998:39

Med anledning av RegSkr 1998:1

Vid de senaste årens överläggningar i stat-kyrkafrågan har två synpunkter givits allt större vikt: Reformen bör ske i bredast möjliga enighet och lösningen skall vara långsiktig.

Konstitutionsutskottet underströk i betänkandet inför principbeslutet hösten 1995 (KU 95/96:12) långsiktigheten:

Regeringens förslag syftar till att efter den mycket långa perioden av återkommande utredningar nu få till stånd en varaktig lösning av kyrka-statfrågan. *

Beträffande den kyrkoantikvariska ersättningen framhöll KU åter vikten av långsiktighet:

Utskottet instämmer i att ersättningen bör vara ett led i ett ömsesidigt åtagande av Staten och Svenska kyrkan att bevara de kulturhistoriska värdena inom Svenska kyrkan, och detta bör komma till uttryck i en långsiktig överenskommelse mellan staten och kyrkan. *

I utredningen om Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven (SOU 1997:43) framhöll en enig kommitté att

ersättningen skall vara ett led i ett ömsesidigt åtagande av staten och Svenska kyrkan att bevara kyrkans kulturhistoriska värden. Detta skall komma till uttryck i en långsiktig överenskommelse. Denna överenskommelse bör sträcka sig över 25 år. *

Beträffande den kyrkoantikvariska ersättningen framlägger regeringen i skrivelsen ett förslag med en varaktighet av endast 10 år. Därefter skall nya överläggningar upptas. Förslaget om skattefrihet för prästlönetillgångarna begränsas likaså till 10 år, varefter nya överläggningar skall tas upp också i denna fråga. Det är inte lätt att se hur dessa förslag stämmer överens med det allmänt omfattade kravet på långsiktighet.

Långsiktigheten är viktig för att kyrkan så långt som är möjligt skall kunna arbeta under kända och förutsebara ekonomiska förhållanden. Osäkerheten inför framtiden förstärks emellertid ytterligare av att regeringen i skrivelsen säger sig

överväga att under perioden och för tiden därefter införa någon form av avgift eller skatt för att uppnå statsfinansiell neutralitet. (s 241)

Regeringen framhåller i skrivelsen att det inte är lätt att summera de många ekonomiska komponenterna i den historiska stat-kyrkareformen. Det är lätt att instämma i detta påstående. De överväganden som görs i skrivelsen om hur en statsfinansiell neutralitet skall räknas fram blir därför inte särskilt övertygande.

Statens inkomstbortfall är huvudsakligen en följd av att församlingarnas kommunstatus upphör. Beträffande den så kallade administrativa ersättningen kan tilläggas att den vid införandet 1995 motiverades med statens beträngda ekonomiska läge. Därför borde också de kyrkliga kommunerna lämna sina bidrag under fyra år, menade man. Den kulturhistoriska överkostnaden för Svenska kyrkan, vilken har beräknats till 460 miljoner per år, är en följd av kulturminneslagens bestämmelser. Dessa var vid införandet en följd av kyrkans kommunstatus.

Den distinktion som eventuellt görs (s 241) mellan statsfinansiell och samhällsekonomisk neutralitet är inte särskilt begriplig. Det är vidare svårt att följa logiken i kopp-lingen mellan den kyrkoantikvariska ersättningen och bortfallet av de ekonomiska regle-ringarna.

Det är riktigt att det är positivt för kyrkan att de ekonomiska regleringarna upphör. Tillskottet till år 2000 anges i skrivelsen motsvara 7 öre i skatte- eller avgiftssats. Regeringen anser att kyrkan bör utnyttja utrymmet till en sänkning av kyrkoavgiften. Vi instämmer i denna uppmaning. Om kyrkan genomför skattesänkningen kan den delen av reformen anses ekonomiskt neutral.

Beträffande administrationsavgiften bör dessutom ytterligare en aspekt beaktas. I principbeslutet fastslogs det att kyrkan avgiftsfritt skall få uppbördshjälp från och med år 2000. Mot denna bakgrund måste man fråga sig om den bortfallande administrationsavgiften verkligen skall kompenseras genom någon annan skatt eller avgift. Vari består i så fall avgiftsbefrielsen?

Det finns inte något invändningsfritt sätt att göra kalkylen om ekonomiska plus och minus för staten av reformen. Regeringen har inte heller i skrivelsen givit sig ut för att ha räknat och resonerat på det enda rimliga sättet, utan markerar i stället på många ställen sin osäkerhet. Med tanke på det uttalade önskemålet att reformen skall vara långsiktig och beslutas i bred enighet bör därför enligt vår mening kyrkomötet begära att förslaget omarbetas på några punkter.

· Den kyrkoantikvariska ersättningen bör i enlighet med tidigare beräkningar fastställas till 460 miljoner per år från och med år 2000. Om detta belopp av statsfinansiella skäl inte kan utbetalas redan från och med första året bör nivån nås senast efter fem år.

· Prästlönetillgångarna bör behålla sin skattefrihet. Som flera remissinstanser framhållit har relationsförändringen inte haft till syfte att åstadkomma några skattemässiga förändringar. Egendomen har i alla tider varit befriad från skatt och har av hävd använts till att finansiera kyrkans förkunnelse.

· Hotet att staten kan återkomma med nya skatter eller avgifter bör avvisas.

Om dessa villkor tillgodoses kan kraven på långsiktighet och enighet uppfyllas. Därigenom kan det reformarbete som hittills bedrivits med avsevärd framgång fullföljas på ett lyckligt sätt.

Med hänvisning till vad ovan framförts hemställer vi att kyrkomötet som sin mening ger regeringen tillkänna

1. att den kyrkoantikvariska ersättningen vid reformens genomförande bör bestämmas till 460 miljoner kronor per år och att denna nivå skall vara uppnådd senast efter fem år,

2. att prästlönetillgångarna skall behålla sin skattefrihet,

3. att hotet om nya skatter och avgifter riktade mot kyrkan måste avvisas,

4. att församlingarna som en följd av att de ekonomiska regleringarna bortfaller bör sträva efter att sänka uttaget av kyrkoavgift.

Kalmar, Grönsöö och Viken den 22 juli 1998

Nils Fredrik Aurelius Carl Gustaf von Ehrenheim

Birgitta Ericsson Löfgren