Motion till kyrkomötet 1998:37 av Fredrik Sidenvall om alternativ lydelse av Herrens bön

Kyrkomötet KMot 1998:37

Med anledning av CsSkr 1998:4

I 1986 års handbok och psalmbok infördes som alternativ en ny lydelse av Herrens bön (Fader vår). Genomslaget för denna nyöversättning i gemensamma gudstjänster blev ringa. Att genomslaget i det enskilda andaktslivet blivit än mindre är en kvalificerad gissning. Till 1996 års kyrkomöte pressenterades ett nytt, ekumeniskt förankrat förslag till ny lydelse av bl a Herrens bön, vilket fick ett rätt svalt mottagande av kyrkomötet. Efter en justering återkommer nu Svenska kyrkans centralstyrelse med förslag till ny lydelse. Från centralt kyrkligt håll agerar man alltså ivrigt för att skapa ett modernt alternativ till den hävdvunna formen av Fader vår. Man anar en oro för att de ålderdomliga formuleringarna i Fader vår skall stöta bort människor. I förslaget framgår det dock att man förstått att det faktiskt kan vara så att en helt ny lydelse i Herrens bön väcker än större anstöt.

Det finns enligt min mening två avgörande skäl att avvisa också detta senaste förslag.

1. Den nya formen av den fjärde bönen, med ordet behöver, saknar stöd i texten. Visst kan det ordet användas i en förklaring av grekiskans _________ men det är ingen träffande översättning. Begreppet behöva väcker även frågan om det är ett subjektivt eller objektivt behov. Den femte bönen ansluter till 1981 års översättning, som dock har en svaghet här. Den grekiska aoristformen har man översatt med perfektum "har förlåtit" när det riktiga enligt min mening vore en presensform "liksom vi förlåter" så att man täcker in betydelsen av en handling som har inletts i förfluten tid men fortfarande har konsekvenser, fortlöper.

2. Det andra skälet är religionspsykologiskt och sociologiskt. Minnet spelar en avgörande roll i det andliga livet. Främst så att vi minns Guds frälsningshandlingar som uppenbaras för oss i de Heliga skrifterna. För det inre livet är heliga texter, böner och psalmer, som fått sjunka djupt in i minnet av största betydelse. När orden i en bön blir så välkända att uppmärksamheten inte behöver stanna vid själva stavelserna kan budskapet tränga djupare in och bedjarens medvetande frigörs till att reflektera och meditera över orden och låta dem bli bärare av hjärtats djupa längtan och åkallan.

I en kulturell situation där rotlösheten blir alltmera kännbar, där förändringarna går så fort och där klyftorna mellan generationerna blir allt större, har kyrkan en kallelse att i vår tid bevara och lyfta fram ett arv som kan bli ett andligt hem för människor av alla generationer att leva i och vända tillbaka till. Det vore djupt olyckligt om Svenska kyrkan i sin saktfärdiga anpasslighet skulle bli siste man på den modernistiska skansen.

Skulle ändå ett alternativ till Fader vår brukas i kyrkan vore det lämpligt att finna en lydelse som så nära som möjligt knyter an till den gamla så att man utan svårigheter kan bedja de bägge alternativen tillsammans. I den Svenska folkbibelns översättning från 1996 finns följande översättning:

Fader vår, som är i himlen.

Helgat blive ditt namn.

Komme ditt rike.

Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen.

Ge oss idag vårt bröd för dagen.

och förlåt oss våra skulder,

såsom ock vi förlåter dem

som står i skuld till oss.

Och för oss inte in i frestelse

utan fräls oss från den onde

Ty riket är ditt och makten och härligheten

Amen.

Det är möjligt att det finns detaljer också i den lydelsen som behöver bearbetas men det visar att man i en ny översättning kan komma fram till en svensk språkdräkt som känns betydligt mera bekant än det som Centralstyrelsen presenterar och som är trogen grundtexten.

Med hänsyn till ovanstående hemställer jag att kyrkomötet beslutar

1. att avslå den första att-satsen i CsSkr 1998:4,

2. att begära att Svenska kyrkans centralstyrelse till nästa kyrkomöte inkommer med ett förslag till alternativ lydelse av Fader vår som närmare knyter an till den traditionella lydelsen gärna utifrån Svenska folkbibelns översättning.

Frillesås prästgård den 21 juli 1998

Fredrik Sidenvall