|
Andra kyrkolagsutskottets betänkande
1998:4
Anställning av EFS-präst i Svenska kyrkan
|
Kyrkomötet
2KL 1998:4
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas en motion om möjligheterna för EFS-präster att tjänstgöra på prästtjänster i Svenska kyrkan. Utskottet föreslår att motionen avslås.
Motionen
I motion 1998:7 av Berit Möllebäck hemställs
att kyrkomötet hos Centralstyrelsen begär åtgärder så att domkapitlen skall ha möjlighet att bevilja dispens för EFS präster för tjänstgöring på vakanta prästtjänster inom Svenska kyrkan.
Bakgrund
1990 års kyrkomöte godkände den överenskommelse som träffats mellan Svenska kyrkans centralstyrelse och Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens styrelse (CsSkr 1990:4, KEu 1990:3, kskr 1990:14 ). I överenskommelsen behandlades frågor om prästvigning för tjänstgöring inom EFS. I de kommentarer till överenskommelsen som redovisades i skrivelsen gjordes följande konstaterande: "De prästvigda EFS-pastorerna intar en särställning i stift och församlingar genom att de inte har rätt att utan kompletterande utbildning söka och inneha tjänst som kyrkoherde, komminister, stifts- och kontrakts-adjunkt i Sverige." (Kommentar till punkt 6 i överenskommelsen, CsSkr 1990:4 sid. 16.)
Grundläggande bestämmelser om behörighet för att anställas som präst i Svenska kyrkan finns i 32 kap. 7 § kyrkolagen (1992:300)
7 § Av föreskrifterna i 2 kap. 4 § framgår att bara den som bekänner Svenska kyrkans lära får inneha en biskops- eller prästtjänst.
En prästtjänst får innehas bara av den som är behörig att utöva det kyrkliga ämbetet som präst.
I förordningen (1992:997) om biskops- och prästtjänster finns härutöver behörighetsvillkor för särskilda befattningar. De i detta sammanhang viktigaste föreskrifterna finns i 4 och 6 §§.
4 § En tjänst som komminister, kontraktsadjunkt eller stiftsadjunkt får tillsättas bara med den som har
1. tjänstgjort som pastorsadjunkt i minst ett år eller i minst nio månader, om det kan antas att prästen vid tidpunkten för tillträdet till den sökta tjänsten har tjänstgjort som pastorsadjunkt i minst ett år,
2. tjänstgjort som präst i Svenska kyrkan i minst ett år, om prästen har gått igenom religionsvetenskaplig linje enligt högskoleförordningen (1977:263) och fått utbildningsbevis eller har avlagt teologie kandidatexamen, eller
3. tjänstgjort som präst i en utländsk evangelisk-luthersk kyrka i minst ett år.
6 § Långtidsvikariat på en prästtjänst får tillsättas bara med den präst som är behörig att tillsättas på tjänsten.
Bestämmelserna innebär att den som inte har den fullständiga teologiska utbildning som normalt krävs av präster i Svenska kyrkan måste ha tjänstgjort som pastorsadjunkt i minst ett år för att kunna anställas som komminister, kontraktsadjunkt eller stiftsadjunkt. Detsamma gäller för ett långtidsvikariat, alltså ett vikariat som förväntas vara minst 6 månader i följd.
Bestämmelser om behörighet att utöva det kyrkliga ämbetet som präst finns i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1989:8) om behörighet att utöva det kyrkliga ämbetet som präst.
1 § Behörig att utöva det kyrkliga ämbetet som präst är den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till präst.
Härutöver finns i kungörelsen bestämmelser om att domkapitlet i vissa fall kan förklara någon som prästvigts i annan ordning behörig att utöva det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan.
Biskopsmötet och Svenska kyrkans centralstyrelse har utfärdat rekommendationer om tjänstgöring i Svenska kyrkan för präster inom EFS. Där sägs att distinktionen mellan behörigheten att utöva det kyrkliga ämbetet som präst och innehavet av prästtjänst i Svenska kyrkan var grundläggande för överenskommelsen mellan Svenska kyrkan och EFS.
Alla som prästvigs enligt Svenska kyrkans ordning har erhållit samma uppdrag att "predika Guds ord och förvalta sakramenten, leda församlingens bön och tillbedjan i gudstjänsten, undervisa och utöva själavård och så vara en herde för Guds hjord". Efter kallelse, prövning och prästvigning har de som vigts för tjänstgöring inom EFS alltså full delaktighet i det kyrkliga ämbetet som präst inom Svenska kyrkan.
I rekommendationerna sägs att överenskommelsen mellan Svenska kyrkan och EFS förutsätter en gemensam praxis ifråga om utbildningskrav för dem som ska tjänstgöra på prästerliga tjänster i Svenska kyrkan. Formellt sett kan ett domkapitel inom ramen för gällande bestämmelser förordna den som har Johannelunds treåriga utbildning och som prästvigts för tjänstgöring inom EFS som pastorsadjunkt. Ett sådant beslut skulle enligt rekommendationerna dock stå i uppenbar strid mot de förutsättningar som rådde för överenskommelsen mellan Svenska kyrkan och EFS. Därför förutsätts, att inget domkapitel förordnar någon som prästvigts för tjänstgöring inom EFS som pastorsadjunkt utan att vederbörande genomgått en kompletterande utbildning.
Som grundläggande riktlinjer anges att de som prästvigts för tjänstgöring inom EFS och som endast genomgått Johannelundsinstitutets treåriga utbildning inte bör tillsättas av en stiftsstyrelse som korttidsvikarier på prästtjänster utan kompletterande utbildning. Vidare sägs att den fördjupade samverkan mellan Svenska kyrkan och EFS bör kunna ta sig uttryck i att de som prästvigts för tjänstgöring inom EFS vid enstaka tillfällen fullgör prästerliga uppgifter direkt i församlingarna. Tjänstgöring av detta slag bör avse vissa gudstjänster och/eller kyrkliga handlingar. Beträffande semester-vikariat ses det som rimligt att en annan praxis kan tillämpas än i fråga om vikariat vid vakans på en tjänst. En EFS-präst bör således efter samråd med dennes arbetsgivare kunna förordnas av stiftsstyrelsen som semestervikarie. EFS-prästen skall däremot inte förordnas som vikarierande kyrkoherde.
Svenska kyrkans utbildningsnämnd har efter samråd med Samarbetsrådet Svenska kyrkan-EFS och biskopsmötet fastställt vad som gäller ifråga om kompletterande utbildning för EFS-präster som önskar bli behöriga för att kunna anställas som präster i Svenska kyrkan. EFS-prästen genomgår inte lämplighetsprövning inför sin prästvigning för tjänstgöring inom EFS. De som skall gå den kompletterande utbildningen skall inlämna en intresseanmälan till biskop och domkapitel i det stift där EFS-prästen avser söka tjänst och genomgå lämplighetsprövning.
I kyrkoordningsförslaget föreslås att den är behörig att anställas som komminister, kontraktsadjunkt eller stiftsadjunkt som har tjänstgjort som pastorsadjunkt i ett år och som av domkapitlet har förklarats uppfylla de särskilda villkor som befattningen ställer. Domkapitlet får ge dispens om det finns särskilda skäl. (33 kap. 9 §) I personal-utred-ningens betänkande (Svenska kyrkans utredningar 1998:6, sid. 140) kommenteras bestämmelserna om dispens. Där sägs bl.a. att "präster som vigts för tjänstgöring inom Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) [bör] kunna få dispens från tjänstgöringskravet om de har tillräcklig utbildning och erfarenhet, motsvarande teologie kandidatexamen, pastoralinstitut och pastorsadjunktstjänstgöring."
I motion 1998:7 redovisas kyrkolagens grundläggande bestämmelser om behörighet för att inneha prästtjänster. Med utgångspunkt från dessa bestämmelser skulle även den som prästvigts för tjänstgöring inom EFS kunna inneha prästtjänst. I motionen konstateras att alla som prästvigts enligt Svenska kyrkans ordning erhållit samma uppdrag och att de som prästvigts för tjänstgöring inom EFS har full delaktighet i det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan. Vidare sägs att trots överenskommelser och rekommendationer tillåts EFS präster att endast vid enstaka tillfällen fullgöra prästtjänst i Svenska kyrkan. Motionären menar att när det uppstår vakanser borde en tillgänglig EFS präst kunnas tillsättas för att få kontinuitet i församlingsverksamheten.
Utskottet
Svenska kyrkan och EFS har genom beslut av kyrkomötet och EFS årsmöte ömsesidigt bekräftat sin gemenskap i en och samma kyrka med full andlig enhet och solidaritet. Ett viktigt uttryck för detta var de förnyelsegudstjänster där inom EFS redan avskilda predikanter genom en vigningshandling gavs det utvidgade uppdraget att vara präst i Svenska kyrkan. Därefter har vid EFS årskonferenser vigts präster i Svenska kyrkan för tjänstgöring inom EFS. Som ovan redovisats var en utgångspunkt vid överenskommelsen mellan Svenska kyrkan och EFS att EFS-präster med den treåriga utbildningen från Johannelunds teologiska institut inte skulle vara behöriga att inneha prästtjänst i Svenska kyrkan. Enligt utskottets mening bör det inte ske någon förändring på denna punkt. Skulle i framtiden en förändring övervägas måste den ske i samråd med EFS. Utskottet förutsätter att Samarbetsrådet Svenska kyrkan-EFS följer dessa frågor.
Hemställan i motionen innebär en begäran hos Centralstyrelsen om åtgärder så att domkapitlen har möjlighet att bevilja dispens för EFS-präster för tjänstgöring inom Svenska kyrkan. Det bör noteras att Centralstyrelsen inte kan vidta några direkta åtgärder som ger domkapitlen möjligheter att bevilja dispenser. Det som kan ändras genom inomkyrkliga beslut är endast de rekommendationer som har utfärdats gemensamt av biskopsmötet och Centralstyrelsen.
Det har inte varit avsikten att den fördjupade samverkan mellan EFS och Svenska kyrkan skulle medföra att EFS-prästerna övergår till att inneha prästtjänst inom Svenska kyrkan. Det är viktigt att det inte uppstår en situation som medför att Svenska kyrkan kan sägas rekrytera sina präster bland EFS präster och därmed utarma EFS. Detta gäller oavsett hur vakanssituationen ser ut i Svenska kyrkan.
Det kan noteras att det finns goda förutsättningar för att det inom några år inte skall råda prästbrist i något stift. Redan idag finns flera stift som inte kan ta emot alla som anmäler sitt intresse.
De utbildningskrav som gäller för att inneha en prästtjänst inom Svenska kyrkan bör i princip gälla också för vikarier. Detta särskilt om det är fråga om vikariat som sträcker sig över en längre tid. Det är också av betydelse att de som har det pastorala ansvaret i en församling har genomgått stiftets lämplighetsprövning. EFS-prästerna har inte genomgått denna lämplighetsprövning relaterad till biskop och domkapitel.
Utskottet menar att det inte finns anledning att nu göra några förändringar i de principer som låg till grund för överenskommelserna 1989 och 1990. De rekommendationer som utfärdats av biskopsmötet och Centralstyrelsen synes väl svara mot vad som då angavs. Motion 1998:7 bör därför avslås.
Hemställan
Utskottet hemställer
att kyrkomötet avslår motion 1998:7
Sigtuna den 24 augusti 1998
På andra kyrkolagsutskottets vägnar
Torgny Larsson
Närvarande: Torgny Larsson, ordförande, Birgith Wiklund Molberg, Tor Frylmark, Lars Johnsson, Hans-Olof Hansson, Hans-Olof Andrén, Britt Louise Agrell, Elisabeth Engberg, Thomas Söderberg, Herbert Sjödin, Anna-Lena Forsdahl, Per Åke Axelsson, Robert Schött, Ingrid Johansson Fjelkman och Erna Arhag.
Biskoparna Christina Odenberg och Bengt Wadensjö har deltagit i utskottets överläggningar.
Särskilt yttrande av Herbert Sjödin
Jag är medveten om att det inte funnits någon avsikt att den fördjupade samverkan mellan EFS och Svenska kyrkan som bl.a. tagit sig uttryck i möjlighet för prästvigning för EFS-pastorer skulle leda till att präster inom EFS övergår till innehav av prästtjänst inom Svenska kyrkan.
Inte desto mindre anser jag att det klarare borde framgått av utskottets betänkande att de präster som tjänstgör inom EFS också är ett värdefullt tillskott vid gudstjänster och kyrkliga handlingar inom Svenska kyrkan. Detta gäller såväl om deras kompetens som att de, framför allt i de båda nordligaste stiften, bistår med god hjälp vid brist på präster i det ordinarie församlingslivet.
  
|