Ekumenikutskottets betänkande
1996:503

Om slakt enligt judisk och muslimsk ordning

Till ekumenikutskottet har hänvisats motion OMot 1996:531 av Vivianne Wetterling.

Motionen

Motionären vill se ett förnyat agerande i frågan om alternativa metoder för slakt enligt judisk respektive muslimsk lag utifrån det uppdrag som 1994 års ombudsmöte beslöt. Efter påstötning vid 1995 års ombudsmöte finns enligt motionären skäl att aktualisera frågan på nytt.

I motionen hemställs

    att ombudsmötet begär att Stiftelsestyrelsen hos regeringen anhåller om en förnyad, samlad prövning av alternativa metoder till den slaktmetod som innebär att slaktdjuret inte bedövas före slakt; en metod som är förenlig med djurskyddslagen, religionsfrihetslagen och annan svensk lagstiftning.

Läronämnden

Läronämnden har yttrat sig över motionen (Ln 1996:506). Yttrandet bifogas som bilaga 1.

Bakgrund

1994 års ombudsmöte beslöt hos regeringen begära "en förnyad, samlad, prövning av frågan om alternativa metoder för slakt enligt judisk och muslimsk ordning vilka är förenliga med religionsfrihetslagen, djurskyddslagen och annan svensk lag" (Oskr 1994:501, OF 1994:506).

I församlingsutskottets betänkande refereras bl.a. Jordbruksverkets rapport 1992:37 Slakt av obedövade djur. Verkets arbetsgrupp menade att religionsfrihetsaspekten inte kan vara överordnad djurskyddslagen och avvisade därför tanken att medge eventuell dispens från svensk djurskyddslagsiftnings grundprincip om att husdjur vid slakt skall vara bedövat när blodet tappas av.

Judiska Centralrådet var mycket kritiskt till rapporten. Man menade att rapporten koncentrerat sig på djurskyddsfrågan och inte tillräckligt beaktat religionsfrihetsaspekten. Beskrivningen av slakt enligt judisk ordning ansåg man inte vara fullständig och man ifrågasatte huruvida vanlig svensk slakt skulle vara mer djurvänlig. Enligt Judiska Centralrådet hade Jordbruksverket inte heller tagit hänsyn till övriga europeiska länders regelverk i ärendet.

Även Islamiska Kulturcenterunionen var mycket kritisk med en argumentation snarlik Judiska Centralrådets.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) har i den skrivelse som föranledde regeringens uppdrag till Jordbruksverket respektive i sitt remissyttrande över rapporten påpekat att gällande förbud mot skäktning tillkommit som ett resultat av rasistiskt färgade ståndpunkter och bristfälliga utredningar på 1930-talet. DO ansåg att Jordbruksverkets rapport inte gav tillräckligt underlag för beslut och att frågan om möjligheterna till judisk och muslimsk slakt i Sverige därför borde bli föremål för ytterligare och mer ingående belysning.

Ärkebiskop Bertil Werkström stödde i brev (febr 1989) riktat till regeringen de judiska trosbekännarnas krav att utföra kosherslakten på det sätt som religion och urgammal tradition bjuder.

Våren 1994 aktualiserades frågan i den allmänna debatten. Ärkebiskop Gunnar Weman diskuterade frågan om ett upphävande av skäktningsförbudet i brev till företrädare för judiska och muslimska trosbekännare. Ett sådant beslut borde ta hänsyn till såväl djurskydds- som religionsfrihetsaspekter. Under sommaren aktualiserade ärkebiskopen samma fråga i brev till jordbruksministern, civilministern och kulturministern. En sammanvägning borde ske mellan den grundlagsskyddade religionsfriheten, djurskyddet, kulturmönster och traditioner. Arbetet borde ske i dialog mellan berörda departement och islamiska och judiska församlingar och organisationer.

Utifrån två motioner fattade 1994 års ombudsmöte ovan refererade beslut.

I styrelsens verksamhetsberättelse 1994 (StSkr 1995:502) redovisas skäl att avvakta med ärendet. EU-inträdet hade gjort det lättare att importera kött slaktat enligt judisk och muslimsk ordning varför något akut läge inte förelåg. Invandrarpolitiska kommittén hade fått i uppdrag att "bedöma i vad mån det är möjligt för invandrare att i sitt dagliga liv i Sverige leva i enlighet med sin religiösa uppfattning". Överläggningar mellan kommittén och religiösa samfund var aviserade. Därtill noterade styrelsen att Svenska kyrkan fått utse en ledamot till en expertgrupp inom Europarådet vilken skulle utreda invandrares möjligheter att lagligt och praktiskt utöva sin religion i Europarådets medlemsstater.

Under frågestunden vid 1995 års ombudsmöte redovisade styrelsen bl.a. att skrivelsen inte slutbehandlats men att det skulle ske i samband med den invandrarpolitiska kommitténs arbete. Styrelsen poängterade att det var viktigt att finna en lösning som är förenlig med både religionsfrihetslagen och djurskyddslagen.

I verksamhetsberättelsen 1995 (StSkr 1996:502) anför styrelsen, utan att något nytt i sak har skett, att skrivelsen från ombudsmötet var slutbehandlad.

Utskottet

Utskottet konstaterar att någon lösning på frågan inte uppnåtts trots olika åtgärder av många aktörer. Jordbruksverket har inte vidare följt frågan. Invandrarpolitiska kommittén har inte redovisat några förslag i sitt slutbetänkande. Under hand har DO, samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST), dialoggruppen judar-muslimer-kristna, ärkebiskopen samt företrädare för judiska och muslimska trosbekännare påpekat för regeringen att ärendet kräver en samlad prövning.

Sverige tillhör den minoritet av Europas länder som inte tillåter skäktning. Enligt utskottets mening är det nödvändigt att finna en lösning som tillgodoser både religionsfriheten och djuretiska aspekter i frågan.

Inom Sveriges Kristna Råd (SKR) samordnas bl.a. remissarbetet på Invandrarpolitiska kommitténs rapport. Där kommer Svenska kyrkan att delta i kritiken mot att utredningen underlåtit att genomföra sitt uppdrag att "bedöma i vad mån det är möjligt för invandrare att i sitt dagliga liv i Sverige leva i enlighet med sin religiösa uppfattning". SKR har hänskjutit frågan om skäktning till dialoggruppen judar-muslimer-kristna. För närvarande planeras bl.a. seminariedagar för riksdagsledamöter och akademiska kurser.

Sveriges Muslimska Råd har tillskrivit ombudsmötet och begärt stöd för sin ståndpunkt. Man anser att Svenska kyrkan "har ett historiskt ansvar och möjligheter att påverka det dagliga livet för kommande generationer".

Judiska Centralrådet ser också ett agerande från Svenska kyrkans sida som mycket önskvärt.

Av såväl invandrarpolitiska som religionsfrihetsmässiga skäl är det angeläget att frågan får sin snara lösning i Sverige. Denna bör vara sådan att den tillvaratar olika intressen. Enligt bl a judiska och muslimska trosbekännares informationer kan man ur veterinärmedicinsk aspekt både acceptera och stödja skäktning under vissa förhållanden. Här behövs ytterligare internationellt vetenskapligt informationsutbyte. Utskottet menar att djuretiska och miljömässiga frågor är viktiga vid en samlad bedömning.

En viktig utgångspunkt för Svenska kyrkans engagemang i ärendet grundas på religionsfrihetsaspekten och dess tillämpning. Denna utgångspunkt delar Svenska kyrkan med andra trossamfund. Enligt utskottets mening bör Svenska kyrkan fortsätta att uppmärksamma frågan inom ramen för SKR som redan nu är engagerat i ett antal näraliggande frågeställningar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet beträffande slakt enligt judisk och muslimsk ordning

    att ombudsmötet med anledning av motion OMot 1996:531 som sin mening ger SFRV:s styrelse till känna vad utskottet anfört.

Sigtuna 23 augusti 1996

Eskil Jinnegård

Håkan E Wilhelmsson

---
Närvarande: Eskil Jinnegård, ordförande, Rolf Forslin, Maja Larsson, Bo E Nilsson, Nelly Wallenborg, Bengt-Åke Gustafsson, Evy Jonsson, Ingemar Öberg, Ulla Göransson, Christina Schnackenburg, Christina Hjertén, Göran Östling, Britta Olinder, Martin Wihlborg och Susann Torgerson.

Biskop Anders Wejryd har deltagit i utskottets arbete.

Bilaga: Ln 1996:506