Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att fr.o.m. bokslutet för år 2011, och till dess att annat beslutas, avsätta 50 procent av ev. överskott till systerkyrkor i en svår situation som ett extra stöd utöver det som regelmässigt budgeteras genom Svenska kyrkans internationella arbete.

Motivering
Svenska kyrkan tillhör de mest privilegierade kyrkorna i världen. Visserligen kommer intäkterna under överskådlig tid att gradvis minska på alla nivåer. Men samtidigt redovisar bl.a. nationell nivå fortfarande många gånger överskott. Generellt är det påfallande att Svenska kyrkan, trots vissa neddragningar fort-farande har en ekonomi som är extremt god i förhållande till vad som är vanligt i kristenheten i stort och bland våra lutherska systerkyrkor, främst i syd.
Vi satsar medel på många olika företeelser som kan ifrågasättas ur ett globalt perspektiv. Samtidigt har de lutherska kyrkorna i t.ex., Sydafrika, Zimbabwe och Tanzania inte pengar att betala löner till sina präster och diakoner. I Tanzania ligger lönen på mellan 500–600 kronor i månaden men inte ens detta kan man få in. Från Sydafrika hör vi i Skara stift om de stora problemen där prästerna kör taxi för att klara familjen när lönen inte betalas ut. Prästerna har t.ex. inte pengar att betala sina barn skolutbildning utan är beroende av enskilda givare. Motsvarande utmaningar möter i andra kyrkor.
Här skulle våra överskott kunna bli ett konkret och behövligt stöd. Naturligtvis måste det ske på ett sådant sätt att felaktigt beroende inte uppstår. Idag har man ett negativt beroende – vi vill inte stödja så att beroende inte uppstår men istället utsätter vi enskilda för en fattigdomsfälla av oanade mått. Det är ett större problem än om vi skulle gå in och stödja så att de har rimliga levnadsvillkor.
Svenska kyrkan har länge betonat att vi är en del av den världsvida kristna kyrkan. En sådan delaktighet förpliktigar. Det är orimligt att de ekonomiska förutsättningarna skiljer så dramatiskt. Det är också sorgligt att Svenska kyrkan under de senaste åren så pass mycket talat om ansträngd ekonomi och materiella svårigheter. De flesta andra kyrkor skulle uppfatta våra ekonomiska förutsättningar som extremt goda. Jesus talar åtskilliga gånger om rikedom och fattigdom. Det är, säger han, svårt för den som är rik att nå in i Guds rike. Många kan säkert vittna om att rikedomen är en fara inte bara för enskilda människor utan också för organisationer och kyrkor.
Det är visserligen sant att ett överskott på nationell nivå och i vissa stift och församlingar ska relateras till att andra församlingar har en ansträngd ekonomi och skulle behöva särskilt understöd. Men det är också sant att vi på ett generellt plan fortfarande under lång tid framåt kan räkna med finansiella förutsättningar som är oerhört mycket bättre än vad som är vanligt i kristenheten. Vi behöver förändra vårt perspektiv och se hur lyckligt lottade vi är i stället för att sucka över försämringar. Genom ett beslut om att dela med sig av kommande eventuella överskott till dem som har det mycket sämre får vi hjälp till ett annat perspektiv. Vi kan lyfta våra huvuden och frimodigt se mot framtiden samtidigt som vi kan stödja andra på det sätt vi är kallade att göra. Låt oss, som i den unga kyrkan, stödja dem som har det sämre. I en okänd framtid kan vi behöva deras stöd tillbaka. Så kan, med Bibelns ord, en utjämning ske.

Skara stift och Uppsala stift den 14 juli 2011