2 Konfirmationsersättning

Kyrkostyrelsens förslag: Konfirmationsersättning skall utgå när en annan församling än konfirmandens hemförsamling eller ett stift ordnar konfirmation. Det gäller även när konfirmationen ordnas i samverkan med någon annan.

Domkapitlet i det stift där konfirmationsgudstjänsten skall firas får utfärda bestämmelser som gäller konfirmandarbetet, oavsett var detta äger rum.

Ändrade paragrafer: 22 kap. 5 § och 42 kap. 7 §

Promemorians förslag: Överensstämmer med vårt såvitt gäller att området för rätt till konfirmationsersättning utvidgas. Vi föreslår dock att konfirmationsersättning alltid skall betalas till en församling eller ett stift. Det innebär att det alltså är församlingar och stift som har rätt att erhålla konfirmationsersättning direkt från en konfirmands hemförsamling.

Remissinstanserna

I stort sett alla remissinstanser tillstyrker förslaget att utvidga rätten till konfirmationsersättning så att den gäller oavsett huvudmannaskapet så länge konfirmationen sker i Svenska kyrkans ordning. I de flesta remissvaren tillstyrks uttryckligen de föreslagna ändringarna i kyrkoordningen eller lämnas utan erinran.

Tysslinge församling avstyrker förslaget och menar att det inte är tillfredställande att det alltmer läggs ansvar på församlingen att bekosta verksamhet som sker utanför församlingens territorium och som inte sker i församlingens regi. Om konfirmandundervisningen sker utanför församlingen som pastoral nivå i Svenska kyrkan urholkas därigenom församlingsbegreppet på sikt.

Kyrkonämnden i Göteborgs kyrkliga samfällighet, Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Härnösands stift och Sundsvalls kyrkliga samfällighet tillstyrker förslaget men anser att rätten till ersättning bör begränsas till konfirmationsläger på stiftsgårdar och organisationer som tillhör eller har ett nära samband med Svenska kyrkan. Sundsvalls kyrkliga samfällighet vill dessutom ge kyrkoherden rätten att avgöra i de enskilda fallen om konfirmationsersättning skall utgå eller ej när det är fråga om andra arrangörer än Svenska kyrkan.

Domkapitlet i Växjö stift ser vissa risker för att konfirmandarbetet någon gång kan få en alltför undanskymd plats när konfirmationsläsningen anordnas tillsammans med annan läger verksamhet såsom språkresor, golf, ridning etc. ”Genom att förslaget tydligt knyter domkapitlets godkännande till en ersättning från hemförsamlingen kommer de ekonomiska intressenterna i den senare typen av lägerverksamhet att tvingas hålla konfirmandarbetet på en kvalitativt hög nivå.” Domkapitlet framhåller att det krävs en aktiv granskning från domkapitlets sida och ser en förstärkt reglering i kyrkoordning och praxis som något positivt.

Frågan om mottagare av konfirmationsersättningen tas upp i några yttranden. Domkapitlet i Linköpings stift instämmer i förslaget beträffande mottagare av konfirmationsersättningen. Några andra remissinstanser menar däremot att konfirmationsersättning inte skall utbetalas till enskilda. Hit hör Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Skara stift som föreslår att ”kyrkoherden i den församling där konfirmationsgudstjänst äger rum i god tid före lägret kontaktar konfirmandernas hemförsamlingar, informerar dem om lägret och anhåller om att clearingbeloppet utbetalas efter lägret. ”Den församling där konfirmationsgudstjänsten skett vidarebefordrar clearingbeloppet till den organisation som arrangerat konfirmandlägret.” Genom denna handläggning skulle man lägga ett formellt ansvar på kyrkoherden och kyrkorådet i den församling där konfirmationsgudstjänsten äger rum. Detta tydliggör att ”clearingavgift erhålles under förutsättning att konfirmationslägret bedrivs enligt de riktlinjer som gäller och som kyrkoherden i den aktuella församlingen har tillsynsansvar för”. Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Luleå stift menar att det är en krånglig och lång omväg, som också medför negativa konsekvenser för främjandet av konfirmationsundervisning i internatform, att betala ut konfirmationsersättningen till den enskilde i efterskott. Man menar att den remitterade promemorian ger en felaktig bild när där sägs att en mindre del av konfirmationsläger äger rum på en stiftsgård. De folkhögskolor som ordnar läger är på ett eller annat sätt bildade av och uppdragstagare till olika stift. Inom Luleå stift är samverkan med EFS omfattande och EFS är en inomkyrklig rörelse. I yttrandet anges att 90 procent av konfirmandlägren på detta sätt anordnas av trossamfundet Svenska kyrkan. Vidare sägs att om varje enskild skall erhålla konfirmationsersättning när den inte går från församling till församling kommer det att leda till en minskning av internatläger för konfirmander. Man menar att anordnare av konfirmandläger kommer att höja sina avgifter i relation till ersättningen eftersom de flesta läger idag drivs med stora underskott. Föräldrar och konfirmander kommer att leva i osäkerhet om de får ersättning och det leder till att man inte vågar anmäla sig till läger när avgiften skall betalas i förskott och ersättningen i efterskott. I yttrandet föreslås att ”det stift eller den organisation som av biskopens godkänts att anordna lägret erhåller ersättning från den församling vilken konfirmanden tillhör”.

Några remissinstanser framför synpunkter på konfirmationsersättningens storlek. Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Lunds stift anser att det inte är rimligt att församlingen måste betala flera lägerdygn för dem som väljer att låta sig konfirmeras på annat håll än i den egna församlingen. Reglerna bör därför ses över och en övre gräns, högst 4 lägerdygn, för ersättning för lägerverksamhet föreslås införas. Kyrkorådet i Lidköpings församling anser att ersättning för lägerundervisning inte bör vara högre än vad den egna församlingen avsätter för sådant ändamål. Förslaget i nuvarande form tvingar församlingen att bryta mot likställighetsprincipen av kostnadsskäl. Likartade synpunkter framför Helsingborgs kyrkliga samfällighet som dock menar att konfirmationsersättningen skall begränsas till vad som är statistiskt belagt som en genomsnittsnivå för de läger som anordnas av församlingar inom Svenska kyrkan.

Församlingsförbundet och Stiftsstyrelsen i Växjö stift ser mycket positivt på det faktum att denna ökade valfrihet även omfattar konfirmander med särskilda behov. Nyköpings kyrkliga samfällighet förordar att konfirmationsersättningen skall vara överenskommen i förväg om konfirmanden är i behov av särskilt ekonomiskt stöd. Svenska kyrkans överklagandenämnd anser beträffande frågan om konfirmationsersättning till konfirmander med särskilt behov av stöd att det är uppenbart att en otillräcklig konsekvensanalys har gjorts. Promemorian utgår från att överenskommelser kommer att kunna träffas i förväg om sådana kostnader som går utöver den till visst belopp fixerade konfirmationsersättningen och innehåller inte några som helst resonemang om vad som skall gälla om någon sådan överenskommelse inte träffas. Inte heller förs det något resonemang om vad som skall gälla när konflikt om ersättningens storlek mellan den som anordnar konfirmationslägret, konfirmanden och hemförsamlingen uppstår.

2.1 Bakgrund

Konfirmationsersättning

2002 års kyrkomöte beslutande i enlighet med det förslag som lades fram av Kyrkostyrelsen att utvidga den obligatoriska clearingen av kostnaderna för kyrkliga handlingar (KsSkr 2002:9, EE 2002:1, KmSkr 2002:10). Den kyrkoordningsreglerade obligatoriska clearingen gällde ursprungligen enbart begravningsgudstjänsten. Genom det nämnda kyrkomötesbeslutet finns nu en obligatorisk clearing även av kostnaderna avseende dop och vigsel samt bestämmelser om konfirmationsersättning. Vidare anfördes att det mot bakgrund av skillnader i hur konfirmationen genomförs torde vara svårt med clearing av kostnaderna för en viss miniminivå på samma sätt som föreslogs för dop och vigsel.

Bestämmelser om clearing av kostnader för kyrkliga handlingar och om konfirmationsersättning finns i 42 kap. kyrkoordningen. Beträffande konfirmation sägs att ingen avgift får tas ut i den egna församlingen. Om konfirmationen sker i någon annan församling har den församlingen rätt till konfirmationsersättning från den församling som konfirmanden tillhör. Det är Kyrkostyrelsen som fastställer beloppets storlek.

Kyrkostyrelsen fastställer årligen de belopp som skall gälla för clearing av kostnaderna för dop, vigsel och begravningsgudstjänst samt konfirmationsersättning. I det senaste beslutet (SvKB 2003:11) sägs i 3 § att det belopp med vilket den församling som konfirmanden tillhör skall ersätta den församling där konfirmationen har skett utgör 1 600 kronor avseende undervisning. För lägerverksamhet är beloppet 400 kronor per dygn, dock högst 2 800 kronor, vilket innebär att ersättning alltså kan utgå för högst 7 lägerdygn. Vidare anges att konfirmationsersättningen även skall innefatta de ytterligare kostnader som föranleds av att konfirmanden är i behov av särskilt stöd. Beträffande de sistnämnda ytterligare kostnaderna sägs att överenskommelse om dessa bör träffas i förväg. Det är då fråga om en överenskommelse mellan de båda involverade församlingarna. Ingår en eller båda församlingarna i en samfällighet blir det också en fråga för samfälligheten.

Bestämmelserna i kyrkoordningen om konfirmationsersättning och därmed också Kyrkostyrelsens beslut om belopp avser relationen mellan de lokala ekonomiska enheterna i kyrkan – församlingar och samfälligheter. De enskilda som den kyrkliga handlingen avser, har inte del i den ekonomiska hanteringen. Clearing kan inte heller ske mellan andra än församlingar och/eller samfälligheter. Detta innebär att när någon annan än en församling ordnar ett konfirmationsläger så omfattas detta inte av konfirmationsersättningen. Detta förhållande uppmärksammades när 2002 års kyrkomöte införde konfirmationsersättningen. När Ekonomi- och egendomsutskottet föreslog avslag på en motion (2002:102) om konfirmandpeng gjordes det genom att utskottet anslöt sig till följande bedömning i Kyrkostyrelsens skrivelse:

Konfirmation i Svenska kyrkans ordning

I 22 kap. 1 § kyrkoordningen anges vad som är konfirmationens huvudinnehåll. Det sägs att konfirmationen skall innefatta dopundervisning, deltagande i församlingens gudstjänstliv samt en konfirmationsgudstjänst med redovisning, trosbekännelse, bön med handpåläggning och sändning. Beträffande konfirmationsgudstjänsten gäller i praktiken att den enligt bestämmelserna i 18 kap. 3 § skall firas enligt ordningen i Den svenska kyrkohandboken. En konfirmationsgudstjänst skall enligt 22 kap. ledas av någon som är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan. I samma paragraf sägs också att en präst i Svenska kyrkan skall ansvara för undervisningen. Kyrkoherden kan utse någon att ansvara för undervisningen. Den bestämmelsen kan inte bli tillämplig annat än när det är församlingen som ordnar konfirmationen eftersom kyrkoherdens beslutskompetens avser den församling som han eller hon är kyrkoherde för. Det som här redovisats kan sammantaget sägas utgöra kriterier på att det är fråga om en konfirmation i Svenska kyrkans ordning. Härtill kommer att domkapitlet enligt 22 kap. 5 § får utfärda bestämmelser för den dopundervisning som föregår konfirmationen.

Genom att domkapitlet får utfärda bestämmelser om undervisningen kan domkapitlet göra riktlinjerna för konfirmandarbetet eller delar av dessa gällande för konfirmandarbetet i stiftets församlingar. Enligt 57 kap. 5 § första punkten kyrkoordningen skall de regler för församlingen och församlingens verksamhet som domkapitlet får besluta enligt bestämmelser i kyrkoordningen ingå i församlingsinstruktionen. Det innebär att domkapitlets bestämmelser för den dopundervisning som föregår konfirmationsgudstjänsten skall ingå i församlingsinstruktionen såvitt gäller konfirmation med en församling som huvudman. Det har inte sagts något närmare i förarbetena till kyrkoordningen vad som gäller vid tillämpningen av 22 kap. 5 § när det är någon annan än en församling som ordnar konfirmationen.

2003 års kyrkomöte

I motion 2003:83 föreslogs att Kyrkomötet skulle besluta ”att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att se över frågan om konfirmandersättningen enligt motionens intentioner”. I motionen refererades vad som sagts om bidrag till konfirmationsläger i samband med 2002 års kyrkomötes beslut om konfirmationsersättning. Motionärerna menade att erfarenheten från hur det fungerade i samband med 2003 års sommarkonfirmandläger visar att det frivilliga systemet med bidrag från hemförsamlingen inneburit såväl förvirring som orättvisa.

I motionen pekades särskilt på konfirmander med funktionshinder som i de flesta fall har en lägervistelse som är anpassad efter deras särskilda behov som enda möjlighet till en konfirmandverksamhet. I motionen sägs vidare att det enklaste skulle vara om stiftsgårdar och andra närstående stiftelser som anordnar konfirmandläger, särskilt då s.k. handikappläger, omfattades av konfirmationsersättningen. Motionärerna menade att det emellertid finns flera saker att beakta. Det gällde bl.a. att de läger som omfattas av konfirmationsersättningen ska vara godkända av stiftets biskop och behov av kriterier i övrigt för de som skall omfattas av konfirmationsersättningen.

Ekonomi- och egendomsutskottet framhöll i sitt betänkande EE 2003:5 att utskottet delade motionärernas uppfattning att det är olyckligt att olika församlingar hanterar konfirmationsfrågan på olika sätt. Utskottet fasthöll dock vid sitt och Kyrkomötets tidigare ställningstagande, att hemförsamlingen utan någon reglering i kyrkoordningen bör bidra med ett belopp som motsvarar den obligatoriska konfirmationsersättningen när någon konfirmeras utanför en församling. Utskottet såg det som en förutsättning för att betala ut en sådan ersättning att konfirmationsverksamheten är godkänd av stiftets biskop. Utskottet menade att frågan om en översyn av konfirmationsersättningen med den inriktning som föreslås i motionen var för tidigt väckt och föreslog därför avslag på motionen. Kyrkomötet beslutade dock efter votering att bifalla motion 2003:83 och gav således Kyrkostyrelsen i uppdrag ”att se över frågan om konfirmandersättningen enligt motionens intentioner”.

2.2 Överväganden och förslag

Även om de flesta konfirmeras i sin hemförsamling eller i annan, i regel näraliggande församling, är det också många som konfirmeras vid lägerkonfirmation ordnad av någon annan än en församling. En mindre del av konfirmationslägren äger rum på en stiftsgård. Härutöver finns konfirmationsläger bl.a. på kyrkliga folkhögskolor, på kurs- och lägergårdar som tillhör EFS och hos andra organisationer med anknytning till Svenska kyrkan. Lägerkonfirmation och konfirmation utomlands ordnas också av organisationer som inte kan sägas vara relaterade särskilt till Svenska kyrkan på andra sätt.

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker rätten till konfirmationsersättning oavsett huvudmannaskapet om konfirmationen sker i Svenska kyrkans ordning. Vi delar uppfattningen att konfirmationsersättningen bör få ett vidgat användningsområde. Vårt förslag hur detta bör göras skiljer sig dock från det som finns i den remitterade promemorian.

I den av 2003 års kyrkomöte bifallna motionen pekas på att det finns flera saker att beakta vid en förändring av bestämmelserna om konfirmationsersättningen. I det följande behandlas vissa frågor om domkapitlets och biskopens tillsyn över konfirmandarbete som inte ordnas av en församling, mottagare av konfirmationsersättning samt konfirmationsersättningens storlek.

Domkapitlets och biskopens tillsyn

När bestämmelserna i 22 kap. 5 § om domkapitlets rätt att utfärda bestämmelser för den dopundervisning som föregår konfirmationen beslutades, sades inget om konfirmation som ordnas av annan än en församling. Det kan dock synas rimligt att domkapitlet får utfärda bestämmelser som gäller konfirmandarbetet, oavsett var detta äger rum, om det leder fram till en konfirmationsgudstjänst inom stiftets område. Detta framgår inte direkt av kyrkoordningen även om bestämmelsen ofta tillämpas på detta sätt. Det finns därför skäl att göra ett förtydligande. Vårt förslag innebär, i linje med vad som redan sägs i riktlinjerna för konfirmandarbetet, att det är domkapitlet i det stift där konfirmationsgudstjänsten äger rum som får utfärda bestämmelser oavsett var ett konfirmationsläger är förlagt. Riktlinjerna har dock inte något direkt stöd i kyrkoordningen. Även när undervisningen sker utomlands äger konfirmationsgudstjänsten regelmässigt rum i Sverige. Det har därför inte bedömts nödvändigt med någon särskild reglering för konfirmationsläger utomlands. Med hänsyn till den uppgift som givits Domkapitlet i Visby stift beträffande utlandskyrkan kunde det annars vara naturligt att det domkapitlet skulle få utfärda bestämmelser om även konfirmationsgudstjänsten skulle äga rum utomlands. Det får anses följa av de föreslagna bestämmelserna att Domkapitlet i Visby stift får besluta om bestämmelser som gäller församlingar inom utlandskyrkan.

Genom att domkapitlet i det stift där konfirmationsgudstjänsten äger rum får utfärda bestämmelser beträffande den undervisning som föregår konfirmationsgudstjänsten och genom den tillsyn över konfirmandarbetet som stiftet förutsätts utöva skapas rimliga garantier för att ersättning inte utgår om arrangörer inte följer Svenska kyrkans ordning. Det är alltid en präst i Svenska kyrkan som utifrån sitt särskilda uppdrag och ämbetsansvar leder konfirmationsgudstjänsten. När konfirmation ordnas av någon annan än en församling måste det också alltid vara en präst i Svenska kyrkan som ansvarar för den dopundervisning som föregår konfirmationsgudstjänsten.

Enligt 9 kap. 5 a § kan domkapitlet delegera till biskopen att fatta beslut bl.a. utifrån bestämmelserna i 22 kap. 5 §. Det är därför fullt möjligt för ett domkapitel att besluta om en ordning som efterfrågades under diskussionerna vid 2003 års kyrkomöte där man menade att konfirmationsersättning skulle utgå om ett läger är godkänt av stiftets biskop.

Mottagare av konfirmationsersättningen

Utvidgning till stiften

Gällande bestämmelser innebär att konfirmationsersättning kan utgå enbart när det är en församling som svarar för konfirmationen och bär kostnaderna för genomförandet. Konfirmationsersättningen är ett sätt att reglera kostnader mellan församlingar eller i praktiken samfälligheter när församlingarna tillhör en sådan. I diskussionerna om att utvidga området för konfirmationsersättningen har särskilt pekats på de konfirmationsläger som äger rum på stiftsgårdar men även på konfirmation med andra Svenska kyrkan närstående organisationer och stiftelser som huvudmän. Ett par remissinstanser menar att rätten till konfirmationsersättning bör begränsas till konfirmationsläger på stiftsgårdar eller avse organisationer som tillhör eller har ett nära samband med Svenska kyrkan.

Stiften ordnar i viss utsträckning konfirmationsläger. I många fall är det fråga om läger som är anpassade efter de särskilda behov som konfirmander med funktionshinder kan ha.

Det finns enligt vår mening ingen anledning att inte även stiften på samma sätt som församlingar skall ha rätt till konfirmationsersättning från en konfirmands hemförsamling. När ett stift ordnar konfirmation bör på motsvarande sätt som nu gäller församlingar den församling som konfirmanden tillhör betala konfirmationsersättning till stiftet. Vi föreslår en ändring i kyrkoordningen på denna punkt.

Konfirmation i samverkan med andra organisationer

Svenska kyrkan accepterar fullt ut att andra än församlingar ordnar konfirmation och ger även information om konfirmation som andra än församlingar organiserar. Den informationen gäller inte enbart konfirmation som stiften svarar för utan också många andra organisationer med olika relationer till trossamfundet Svenska kyrkan. För dem som konfirmeras och deras föräldrar som betalar kyrkoavgift kan det vara svårt att förstå att inte samma grundläggande ekonomiska villkor gäller för alla som konfirmeras i Svenska kyrkans ordning. Med hänsyn härtill kan det hävdas att en utvidgning av rätten till ersättning bör avse konfirmation som har skett i Svenska kyrkans ordning, oavsett huvudmannaskapet. Vi menar dock att det fortfarande skall vara fråga om en clearing av kostnader inom Svenska kyrkan. Samtidigt finns mycket goda skäl för att konfirmationsersättning skall kunna omfatta konfirmationsläger som ordnas av andra än församlingar och stift.

När Kyrkomötet och EFS årsmöte 1989 och 1990 beslöt att ömsesidigt bekräfta sin gemenskap i en och samma kyrka med full andlig enhet och solidaritet, innebar det att Svenska kyrkan erkände det arbete som EFS bedriver som en del av kyrkans arbete och att EFS bekräftade sin samhörighet med Svenska kyrkan. Mot denna bakgrund är det närmast självklart att konfirmationsersättningen bör gälla när EFS är medverkar och ordnar konfirmation. Det finns också mycket goda erfarenheter av konfirmationsläger där ungdomar kan kombinera sitt engagemang inom t.ex. scoutrörelsen eller inom olika idrottsorganisationer med konfirmationsläsning. Svenska kyrkan har all anledning att verka för att alla ungdomar som önskar det skall kunna konfirmeras. Inte minst gäller det ungdomar med funktionshinder som uppmärksammades särskilt i motionen till 2003 års kyrkomöte.

Det är inte möjligt att i kyrkoordningen ge bestämmelser som direkt riktar sig till organisationer som inte är en del av trossamfundet Svenska kyrkan. I likhet med vad som framförs i remissvaren från Skara och Luleå stift, och till skillnad mot vad som föreslås i den remitterade promemorian, menar vi dock att konfirmationsersättning inte skall betalas ut till någon enskild person. Den som konfirmeras eller vårdnadshavare skall inte tvingas att ansöka om bidrag. När en konfirmand är i behov av särskilt stöd skall det inte vara nödvändigt att konfirmanden själv motiverar de kostnader som detta kan medföra.

I riktlinjerna för Svenska kyrkans konfirmandarbete framhålls, i anslutning till att där står om introduktionsträffar för dem som skall delta i lägerkonfirmation, att konfirmandens hemförsamling skall informeras om att församlingsmedlem deltar i konfirmandarbetet på annan ort. Vidare anges, i ett avsnitt av riktlinjerna om internatkonfirmation anordnad av annan organisation än Svenska kyrkan, att där framställan görs om upplåtande av kyrka för konfirmationsgudstjänst skall till framställningen fogas kopia på biskopens tillstånd. Oavsett vilken organisation som står som arrangör av internatkonfirmation är det nödvändigt att man, och då särskilt den ansvariga konfirmationsprästen, i ett tidigt skede har kontakt såväl med konfirmandernas hemförsamling som med den församling där konfirmationsgudstjänsten skall äga rum. När någon annan än en församling ordnar konfirmation krävs också kontakter med domkapitel och biskop i det stift där konfirmationsgudstjänsten skall äga rum.

Oavsett vem som arrangerar konfirmationen är det fråga om en kyrklig handling som inte enbart gäller de enskilda konfirmanderna. Det skall alltid finnas en tydlig relation till den församling som konfirmanden tillhör. Stiftet har bl.a. genom domkapitlets rätt att utfärda bestämmelser och biskopens särskilda tillsynsansvar ett uttalat ansvar för konfirmationsläger som ordnas av organisationer som inte är delar av trossamfundet Svenska kyrkan i formell mening.

I fråga om konfirmation som nu ordnas av olika enskilda organisationer bör gälla att det alltid skall vara frågan om en tydlig samverkan med en församling eller ett stift för att konfirmationsersättning skall aktualiseras. Med hänsyn till att konfirmationen är en kyrklig handling är det naturligt att se församlingen eller stiftet som anordnare av konfirmationen och därmed också som mottagare av konfirmationsersättningen även i sådana samverkansfall. Det är självfallet avsikten att den som har det ekonomiska ansvaret slutligt skall få del av ersättningen. Hur samverkan med t.ex. ett EFS-distrikt, en folkhögskola eller en idrottsorganisation närmare utformas bör och kan inte regleras i kyrkoordningen. Det får förutsättas att det upprättas någon form av samverkansantal där det närmare regleras vad som skall gälla och där frågan om hanteringen av konfirmationsersättningen också finns med.

När det är fråga om samverkan mellan en församling och en annan organisation behöver både kyrkorådet som församlingens styrelse och kyrkoherden utifrån sitt övergripande tillsynsansvar och särskilda ledningsansvar för den grundläggande uppgiften vara delaktiga i beslut om vad som skall gälla.

En tydlig och reglerad samverkan mellan ett stift eller en församling blir med vårt förslag en förutsättning för att bestämmelserna om konfirmationsersättning skall tilllämpas. Det bör noteras att det även fortsättningsvis är möjligt att ordna konfirmation utan att det finns en formaliserad samverkan. En utveckling av goda samverkansformer är dock av värde oavsett frågan om konfirmationsersättning.

Det är naturligt att ersättningen betalas när besked har kommit om att konfirmationen har ägt rum. Enligt 3 kap. 6 § Kyrkostyrelsens beslut med närmare bestämmelser om kyrkobokföring i Svenska kyrkan (SvKB 2003:13) skall konfirmationsprästen underrätta kyrkoherden för den församling där konfirmationen skall registreras, dvs. när en konfirmation har skett, i den församling som konfirmanden tillhör.

Konfirmationsersättningens storlek

På samma sätt som nu gäller, bör Kyrkostyrelsen även fortsättningsvis besluta om ersättningens storlek. Ersättningen bör alltid ha samma storlek oavsett konfirmationen ordnas av en annan församling än konfirmandens hemförsamling eller ett stift eller om den sker i samverkan med någon annan. Detta är också i linje med den likställighetsprincip som finns i 2 kap. 3 § kyrkoordningen.

Några remissinstanser har framfört synpunkter på konfirmationsersättningens storlek. I första hand har det gällt högsta antalet lägerdygn som ersättningen kan omfatta. Ett par remissinstanser menar också att det strider mot likställighetsprincipen om beloppet på konfirmationsersättningen blir större än kostnaderna för den som konfirmeras i den egna församlingen.

Så länge som nivån på den ersättning en församling betalar håller sig inom ramen för vad Kyrkostyrelsen har fastställt maximalt skall kunna utgå, kan det knappast hävdas att det strider mot likställighetsprincipen att det betalas mer i ersättning för den som valt en dyrare form av konfirmation än vad kostnaden är för den som valt hemförsamlingens mindre kostsamma alternativ. När det gäller ersättningens storlek avser Kyrkostyrelsen att i likhet med vad som har skett tidigare år samråda med Församlingsförbundet. När ett nytt beslut skall fattas måste olika perspektiv vägas in. Hit hör det som framkommit i de refererade remissyttrandena.

Enligt Kyrkostyrelsens beslut om belopp för konfirmationsersättning skall hemförsamlingen vid konfirmation i annan församling svara för de ytterligare kostnader som föranleds av att en konfirmand har behov av särskilt stöd. I 42 kap. 7 § kyrkoordningen anges att den som tillhör Svenska kyrkan har rätt att delta i konfirmation, om inte synnerliga skäl hindrar det. Det förhållandet att en konfirmand har särskilda behov betingade av något funktionshinder kan inte utgöra ett synnerligt skäl. Det är inte tillåtet för en församling att särbehandla vissa tillhöriga eller vissa grupper av tillhöriga på annat än objektiv grund. Avsteg från likställighetsprincipen får bara göras om beslutet grundar sig på rationella hänsyn eller sakliga överväganden. Det framgår också av 17 kap. 2 § kyrkoordningen att den som tillhör Svenska kyrkan har rätt att få del av de kyrkliga handlingarna dop, bikt, konfirmation och begravning i sin församling. I många fall är det inte minst för konfirmander i särskilt behov av stöd speciellt angeläget att de får möjlighet att delta i lägerkonfirmation. Mot denna bakgrund är det också av särskild betydelse att konfirmationsersättning utgår oavsett vem som ordnar konfirmationen. Som också framgår av Kyrkostyrelsens beslut bör en överenskommelse träffas i förväg om sådana kostnader som går utöver den till ett visst belopp fixerade konfirmationsersättningen. Det är inte möjligt att på förhand ange något belopp som skall gälla för konfirmander i behov av särskilt stöd eftersom behoven varierar mycket. Samtidigt bör noteras att det i regel också är nödvändigt att finansiera läger som vänder sig till konfirmander med funktionshinder på annat sätt än enbart via avgifter. Vad gäller den av Överklagandenämnden framförda synpunkten om de problem som kan uppstå när det gäller konfirmationsersättning vid särskilda behov kan konstateras att redan nu gällande regler innebär en motsvarande ordning. Såvitt känt har denna ordning fungerat i huvudsak tillfredsställande. Skulle det visa sig att det inte går att lösa ersättningsfrågan i samförstånd kan det finnas skäl för Kyrkostyrelsen att återkomma till frågan.