3 Kyrkostyrelsens överväganden
Svenska kyrkan skall vara en miljö där goda relationer mellan människor kan komma till uttryck. I den år 2003 beslutade Mål och Rambudget för Svenska kyrkans nationella nivå anges som ett av inriktningsmålen för perioden 2004–2006 följande:
När vi ger uttryck för kyrkans röst i det svenska samhället vill vi eftersträva en sådan trohet i tolkningen av evangelium att Guds kärlek och befriande kraft blir synlig i världen. Vårt deltagande i samhällsdebatten skall präglas av vår tillhörighet till den världsvida gemenskapen och vara inriktat på att värna människans värdighet och skapelsens integritet.
Att värna människans värdighet innebär bland annat att motverka över- och underordning baserad på kön. I våra gudstjänster ber vi om ett gott samhälle med rättvisa och trygghet för alla. Ett sådant samhälle förutsätter lagar, förordningar och regler. Jämställdhetslagen och andra lagar som främjar jämställdhet i samhället är väsentliga för Svenska kyrkan som arbetsplats och arbetsgivare. Det finns dock fortfarande sådant i Svenska kyrkans organisation, bland anställda och förtroendevalda, som står i strid med ambitionen att vara en god miljö där jämställdhet råder.
I de världsvida sammanhangen har Svenska kyrkan kommit långt. Hon påverkar och stöder sina systerkyrkor. Även nationellt har Svenska kyrkan kommit en bit på väg när det gäller att väga in ett jämställdhetsperspektiv i större delar av verksamheten. Av det underlag som finns bilagt denna skrivelse kan dock utläsas bl.a. att könsfördelningen inom Svenska kyrkans olika nivåer och organ tycks följa det allmänna mönstret i samhället, dvs. att fördelningen är jämnare på lägre nivåer medan det i styrelseorgan samt på chefs- och ordförandeposter fortfarande finns en i vissa fall betydande övervikt för män. Av den här gjorda redovisningen framgår att det finns tydliga förväntningar på Svenska kyrkan från ansvariga myndigheter och behovet av utbildning och fortbildning är stort på alla nivåer. Det är därför viktigt att arbetet inte avstannar utan går vidare så att det som ännu brister rättas till.
