3 Verksamheten – strategier för de dominerande arbetsuppgifterna
I detta kapitel presenteras de strategier som använts av organen på nationell nivå de senaste åren och som föreslås användas under planeringsperioden 2005 till och med 2007.
3.1 Förkunna evangelium om Jesus Kristus i ord och handling
Svenska kyrkans organ på nationell nivå står till förfogande för församlingar och stift, bland annat för uppgiften att som en del av kyrkan förkunna evangelium i ord och handling där detta bör ske samlat. När detta sker agerar nationell nivå som företrädare för Svenska kyrkan.
Ekumeniska relationer
I framväxten av den ekumeniska rörelsen har Svenska kyrkan fått möjlighet att i många sammanhang agera som brobyggare mellan kyrkor och kyrkofamiljer. Denna roll har varit och är fortsättningsvis viktig och något som skall värnas och utvecklas i framtiden. Det är därför naturligt att Svenska kyrkan i sitt ekumeniska engagemang prioriterar de sammanhang där kyrkor från olika kyrkofamiljer ges en möjlighet att utveckla sina ekumeniska relationer. Genom att bidra till finansiering av grundläggande funktioner såsom sekretariat, generalförsamlingar och andra allmänna kostnader i Kyrkornas världsråd (KV), Konferensen för Europeiska Kyrkor (KEK), Lutherska världsförbundet (LVF) och inom ramen för Borgåöverenskommelsen understödjer Svenska kyrkan en väl fungerande grundläggande struktur för goda ekumeniska relationer. Genom en aktiv och målmedveten strävan att bidra med Svenska kyrkans kompetens och resurser i dessa organs styrelser och centrala arbetsgrupper kan kyrkan bidra till att utveckla denna struktur för framtiden. Genom att i första hand söka delta i det konkreta ekumeniska samarbete som utförs i de nätverk som dessa organisationer står bakom bidrar kyrkan till att dessa organisationer förblir relevanta i vår samtid.
Utöver dessa så kallade multilaterala ekumeniska organisationer har Svenska kyrkan nära relationer till ett stort antal kyrkor i alla delar av världen. De konkordat, överenskommelser och dialoger som Svenska kyrkan är en partner i kräver ett stort engagemang och omfattande arbetsinsatser som skall fortsätta under planeringsperioden, men strategin är att inte söka öka antalet bilaterala relationer.
En förutsättning för goda ekumeniska relationer är att relationen innefattar både läromässiga dialoger och praktiskt samarbete mellan kyrkor och församlingar. Genom bland annat Svenska kyrkans församlingar i utlandet och genom arbetet inom ramen för det internationella arbetet kan Svenska kyrkans nationella nivå aktivt bidra till att våra ekumeniska relationer omfattar både Faith and Order (ungefär teologiskt arbete) och Life and Work (ungefär praktiskt/diakonalt arbete) såväl på ett övergripande plan som i en vardaglig verklighet, i Sverige och internationellt.
Samhällskontakter
En betydande del av de kontakter som Svenska kyrkan har med andra folkrörelser och frivilligorganisationer, med statliga organ och med samhället i övrigt vårdas genom den nationella nivåns verksamhet. Sammantaget deltar tjänstemän och förtroendevalda på nationell nivå i arbetet i ett 50-tal olika nätverk och samarbetsorgan med andra företrädare för organisationer i samhället. Sedan relationsändringen år 2000 har det varit en viktig strategi i detta arbete att på olika sätt tydliggöra Svenska kyrkan just som kyrka och som en stor frivilligorganisation och folkrörelse och att ta bort eventuella intryck av att kyrkan är en förvaltningsinstitution vid sidan av kommunala och statliga myndigheter. Denna strategi har påverkat såväl vilka samarbeten som har prioriterats som på vilket sätt nationell nivå utformar sitt deltagande i olika sammanhang. En viktig konsekvens av denna strategi har varit att vi i möjligaste mån söker ha kontakter med myndigheter och paraplyorganisationer genom eller i samarbete med Sveriges Kristna Råd (SKR).
Förväntningarna på att Svenska kyrkan skall delta i olika nätverk och samarbeten i viktiga samhällsfrågor är mycket stora och växer samtidigt som resurserna för detta arbete på nationell nivå inte kan ökas nämnvärt. Pågående och eventuellt nya samarbeten måste prövas utifrån i vilken utsträckning ett deltagande är positivt för verksamheten på nationell nivå och i vilken utsträckning Svenska kyrkans specifika kompetens kan bidra till samarbetet.
Internationell mission och diakoni
Att bedriva mission och utöva diakoni ingår i församlingens grundläggande uppgifter. Organen på nationell nivå står till kyrkans förfogande när detta arbete sträcker sig utanför landets gränser. Det internationella arbetet är alltså en del av Svenska kyrkans samlade ansvar för mission och diakoni. Det har därför också varit självklart att arbetet bedrivs av kyrkan och inte av fristående missionssällskap eller biståndsorganisationer. Det är tydligt att denna integrationsstrategi i vissa sammanhang är ett kännetecken och en styrka för Svenska kyrkan i jämförelse med de kyrkor och organisationer där missionssällskap och biståndsorganisationer i och för sig är kyrkliga men fristående från kyrkans organisation. Strategin att bedriva all verksamhet – även den internationella – på nationell nivå nära integrerat i en samlad organisation kommer att ha stor betydelse även för arbetet under den nu aktuella planeringsperioden.
När det gäller internationell mission utgörs arbetet i stora delar av en fortlöpande strävan att fördjupa och vårda etablerade relationer till kyrkor i andra delar av världen. Samhällsutvecklingen innebär hela tiden att nya frågor aktualiseras och utvecklas till prioriterade ämnen för samarbetet. Aktuella exempel är religionsmöten, HIV/Aids och den geopolitiska utvecklingen i Europa med bland annat utvidgningen av EU. I samarbetet med våra systerkyrkor delar vi erfarenheter och drar ömsesidigt slutsatser för vilka konsekvenser våra erfarenheter bör få för kyrkans liv och trostolkning. Svenska kyrkans syn på människans värdighet och skapelsens integritet utgör en viktig del av ramverket för dessa relationer och detta medför i sig att vissa frågeställningar, till exempel i genderfrågor och när det gäller maktrelationer inom kyrkan, blir viktiga att bearbeta i relationen.
När det gäller den internationella diakonin utgörs arbetet dels av omedelbara insatser i katastrofsituationer och dels av ett långsiktigt utvecklingssamarbete. I katastrofarbetet bedrivs huvuddelen av arbetet inom ramen för det kyrkliga nätverket ACT (Action by Churches Together). Svenska kyrkan har två strategier som syftar till att förstärka kyrkornas katastrofarbete generellt. Dels söker vi stärka kapaciteten hos ACT:s huvudkontor i Genève att leda arbetet genom att bidra med personal och administrativa kunskaper. Dels har vi byggt upp resurser för att kunna erbjuda den partner som agerar direkt i katastrofsituationen hjälp med psykosocialt stöd till de drabbade – något som erfarenheten visat ofta behövs. När en katastrofinsats aktualiseras av ACT genom en appell till medlemskyrkorna strävar Svenska kyrkan dels efter att bidra med insatser i katastrofer i områden där vi redan har etablerade kontakter och kan se ett långsiktigt arbete när den akuta situationen lösts, dels vill vi försöka göra insatser i sådana katastrofer som är ”glömda” i meningen att de inte får någon större massmedial eller allmän uppmärksamhet.
När det gäller det långsiktiga utvecklingssamarbetet utgörs arbetet av olika former av stöd till projekt som genomförs av lokala ansvariga partner. Normalt skall projektstöd ges i samarbete med LVF eller annat multilateralt ekumeniskt organ. Strävan är att stödja projekt som syftar till att möta basala behov som mat, landsbygdsutveckling, utbildning och hälsovård. Vi söker också att i största möjliga utsträckning stödja projekt som leder till inkomstgenererande investeringar och därmed är hjälp till självhjälp. Här är stöd till olika former av lösningar för att erbjuda mikrokrediter en naturlig del av arbetet. Bara i undantagsfall och där det handlar om utbildning eller sjukvård engagerar sig Svenska kyrkan i att ge bidrag till löpande drift av verksamheten.
Gemensam information och medlemskommunikation
Nationell nivå har enligt kyrkoordningen ansvar för gemensam information och det är naturligt ett en del av detta ansvar kommer att handla om en kommunikation med tillhöriga. Utvecklingen de senaste åren har inneburit att denna verksamhet ökat i omfattning dels därför att mängden information i samhället ökar - något som också gäller Svenska kyrkans gemensamma information, dels därför att allt fler vänder sig direkt till nationell nivå för allmän information om Svenska kyrkan. En betydande del av arbetet på nationell nivå utgörs nu av arbete med gemensam information. Nationell nivå skall även fortsatt arbeta aktivt med att ha en god tillgänglighet för allmänna frågor från både församlingar och allmänheten.
I och med att nationell nivå i allt större utsträckning och via allt fler kanaler kommer i direkt kontakt med tillhöriga har det blivit nödvändigt att tydliggöra hur kommunikationen skall utformas för att kommunicera Svenska kyrkans budskap och verksamhet på ett önskvärt sätt. Under 2004 arbetas en kommunikationsplattform, som är styrande för nationell nivå, fram. Under planeringsperioden kommer befintliga och tillkommande informationskanaler att ses över så att plattformens policies och intentioner följs. Kommunikationsplattformen kommer att göras känd i alla delar av Svenska kyrkan med avsikten att utgöra en stimulans och rekommendation för hur Svenska kyrkans kommunikation med de tillhöriga bör utformas.
Under de gångna åren har ett omfattande utvecklingsarbete bedrivits för att på bästa sätt utnyttja de möjligheter som nya verktyg för elektronisk kommunikation ger. Denna satsning på elektronisk kommunikation, främst via webben, kommer att fortsätta under planeringsperioden.
Svenska kyrkan har en stor resurs i sina förtroendevalda, i ombuden för internationellt arbete, SKUT med mera och i andra frivilliga inom kyrkan. Under planeringsperioden intensifieras arbetet med att förnya och stärka denna folkrörelsestruktur för att därmed öka Svenska kyrkans förmåga att mobilisera resurser och kompetens och för att stärka kyrkans förmåga att som rörelse leva i tät kontakt med sina tillhöriga.
Under de senaste åren har några större kommunikationssatsningar genomförts i kampanjform på initiativ från nationell nivå, dels i samband med de ändrade relationerna, dels i samband med kyrkovalet 2001. Under planeringsperioden kommer nationell nivå att arbeta med tydligare avgränsade och mindre målgrupper i sin direkta medlemskommunikation. Den ovan nämnda kommunikationsplattformen kommer att tydliggöra hur nationell nivå avser att bedriva sin medlemskommunikation.
Kommunikation via media är en mycket viktig kanal i dagens samhälle. Inte minst TV-mediet har en stor betydelse för att nå stora grupper i befolkningen. När det gäller TV är kyrkan beroende av samarbete med andra huvudmän och Kyrkostyrelsen avser att även under den kommande planeringsperioden ha en beredskap att med kort varsel stödja intressanta projekt.
Kyrkans röst utåt
Nationell nivå har uppgiften att vara kyrkans röst utåt såväl i det svenska samhället som internationellt. Detta kan dock inte tolkas som att nationell nivå har uppgiften att vara kyrkans enda röst eller att kyrkans röst bara kan göras hörd av nationell nivå.
Att ge kyrkan röst i samhället är ett gemensamt ansvar för alla som hör till Svenska kyrkan. Organen på nationell nivå har en särställning genom att många vänder sig till nationell nivå och efterfrågar kyrkans åsikt och därmed har organen på nationell nivå också ett särskilt ansvar för att säkerställa att kyrkans röst gör sig hörd på bästa sätt.
En av de viktigaste kanalerna i dagens samhälle är massmedia av olika slag. Under de senaste åren har medias intresse för kyrkan ökat både när det gäller kyrkans budskap och när det gäller att granska kyrkans verksamhet. Det är nödvändigt att nationell nivå har en väl fungerande relation till media och strävan är att relationen till media skall präglas av öppenhet, tydlighet och tillgänglighet. Detta medför givetvis också krav på organisationen när det gäller att vid behov kunna få snabb tillgång till sakkunskap i en bred flora av verksamhet.
Svenska kyrkan har genom sin verksamhet i Sverige och genom sina ekumeniska kontakter tillgång till erfarenheter som gör kyrkan unik. Det är viktigt att kyrkan bygger sin opinionsbildande verksamhet på evangeliets budskap, på den bredd som den rikstäckande verksamheten medför och på det djup som relationen till den världsvida kyrkan ger. Regelbundet aktualiseras frågor där kyrkan har en tydlig uppfattning och då skall organen på nationell nivå vara aktiva i opinionsbildningen så länge det finns möjligheter att påverka utvecklingen.
En aktiv opinionsbildning måste också bygga på kunnighet och saklighet för att vinna förtroende och respekt. Det är nödvändigt att nationell nivå har god tillgång till kunniga och kompetenta medarbetare och också att kyrkans agerande tål en kritisk granskning i ljuset av de åsikter som kyrkan själv står för och framför.
Kyrkans röst kan framföras på många olika sätt, breda informationskampanjer och debattartiklar i rikstäckande media skall kombineras av kontakter med en smalare målgrupp som remissyttranden och uppvaktningar av statsråd. Under planeringsperioden skall tydligare strategier arbetas fram för att klargöra när organen på nationell nivå skall bedriva sin opinionsbildning ”brett” och när arbetet i stället bör bedrivas ”smalt”.
Kulturfrågor
En särskild del av kyrkans förkunnande av evangelium i ord och handling är det aktiva arbetet med kulturfrågor och att vara en del av det svenska kulturarvet. Kyrkan är en viktig kulturbärare inte minst i kraft av sina kyrkobyggnader och det levande musikliv som ryms inom kyrkan, två viktiga faktorer för kyrkan som bland annat leder till många kontakter med tillhöriga och allmänhet i övrigt. Det är angeläget att organen på nationell nivå medverkar till att Svenska kyrkan förmår kombinera uppgiften att förvalta kulturarvet med att anpassa verksamheten till nya förutsättningar och samhällets utveckling i övrigt.
Svenska kyrkan har ett mycket levande kulturliv i sina församlingar och kyrkan på nationell nivå är också mycket efterfrågad som samarbetspartner i kulturfrågor. Det har varit viktigt att delta i kulturarbetet i sådana sammanhang där kyrkan bidrar med erfarenheter och infallsvinklar utan att styra innehållet.
En annan viktig strategi har varit att prioritera engagemang där kyrkan genom sin insats når många människor direkt eller indirekt, exempel på viktiga sådana engagemang är vårt deltagande i Bok & Biblioteksmässan, Svenska kyrkans filmpris och samarbetet med journalister som bedrivs under beteckningen Se Människan.
Efter ett kortare uppehåll delas nu Svenska kyrkans kulturstipendier åter ut årligen under planeringsperioden. Inriktningen för dessa stipendier kommer att vara att stödja lokala initiativ som är nyskapande eller nytolkande samt för att stödja samarbete mellan professionella kulturarbetare och församlingar.
3.2 Ta ansvar för att kyrkan kan vara rikstäckande
Svenska kyrkan skall både enligt kyrkoordningen och enligt Lagen om Svenska kyrkan vara rikstäckande. Detta är en självklar del i kyrkans uppfattning om vad det innebär att vara en svensk folkkyrka. Nationell nivå har ett särskilt ansvar för att kyrkan ges förutsättningar att bedriva verksamheten rikstäckande, ett ansvar ingen annan del av kyrkan kan ges.
Att verksamheten är rikstäckande kan inte ses bara i meningen att alla delar av landet skall innefattas av kyrkans aktiviteter. Strävan efter att vara rikstäckande måste också innebära en önskan att även språkliga och andra minoriteter i kyrkan har en självklar plats och att den tillhörige som tillfälligt eller permanent befinner sig utomlands omfattas av kyrkans ansvar och omsorg. Slutligen måste en rikstäckande kyrka vara igenkännlig som samma kyrka i alla sina delar.
Kyrkans böcker
I kyrkohandboken, psalmboken, evangelieboken och bönboken uttrycks vad kyrkan tror, bekänner och lär. Gudstjänsten återspeglar såväl kyrkans tradition som förnyade former för gemensam tillbedjan.
Gudstjänstböckerna skall vara ett sammanhållande band i Svenska kyrkan. De skall vara ett redskap för ett gudstjänstliv som präglas av vår tids behov, språk och uttrycksformer. Även om kyrkans böcker ständigt skall förnyas är det viktigt att förnyelsearbetet drivs på ett sådant sätt att kontinuiteten inte riskeras. Reviderade versioner av böckerna skall hinna tas i bruk i hela landet utan att störas av senare introduktioner av nya böcker. Nu när evangelieboken introducerats kommer översynen av bönboken att slutföras och därefter kan ställning tas till hur översynen av kyrkohandboken eventuellt skall drivas vidare.
Översättningar av kyrkans böcker, och också av bibeltexter, är viktigt för att kyrkans gudstjänster skall vara öppna för allas deltagande. Översättningsarbetet drivs vidare utifrån identifierade behov bland kyrkans språkliga minoriteter.
Inomkyrklig normgivning
Organen på nationell nivå har ett självskrivet ansvar för att förvalta det regelverk som styr Svenska kyrkan. Regelverket uttrycks i kyrkoordningen och i Svenska kyrkans bestämmelser.
Strävan är att söka undvika att kyrkoordningen tyngs av detaljregleringar där detta inte är nödvändigt och att fortlöpande göra mindre justeringar i regelverket där de praktiska erfarenheterna visar att klargöranden och kompletteringar behövs. Detta innebär att nödvändiga detaljregleringar i största möjliga utsträckning skall göras i annan form än genom kyrkoordningsbestämmelse.
Som nämns på annan plats i denna skrivelse finns ett stort behov av att utveckla nya samverkansformer mellan kyrkliga enheter. Hinder mot sådan samverkan skall i möjligaste mån undanröjas från kyrkans regelverk. Kyrkostyrelsen avser också att där detta är möjligt använda kyrkans regelverk för att styra utvecklingen inom kyrkan mot nya lösningar för hur kyrkans delar samverkar för att bedriva en rikstäckande verksamhet.
Kyrkan har en demokratisk organisation och uppbyggnad. Det är viktigt att initiativ för att förändra förutsättningarna för tillhörigas delaktighet i verksamhetens styrning och utveckling bereds noggrant och med möjlighet för berörda att påverka processen. Under planeringsperioden kommer ett större utredningsarbete kring demokrati i Svenska kyrkan att slutföras och fortlöpande beskrivas i rapporter och breda remisser.
För en bevarad rättssäkerhet måste det finnas väl fungerande strukturer för överprövning av beslut. Självständigheten för överprövande instanser skall fortsatt värnas bland annat genom att dessa instanser inte integreras i kyrkokansliet och att instansernas budget undantas från de besparingskrav som gäller andra delar av verksamheten på nationell nivå.
Kapitalförvaltning
Nationell nivå förvaltar det kapital som utgör Svenska kyrkans gemensamma tillgångar. Kapitalet förvaltas i form av värdepapper genom en fördelning på globala och svenska aktier samt räntebärande papper.
För att sprida de risker som denna typ av förvaltning alltid innebär används ett flertal externa förvaltare som utvecklat en särskild kompetens inom den marknad som förvaltningen sker på. De externa förvaltarna får sina uppdrag i kraft av visad förmåga att förvalta i enlighet med kyrkans etiska kriterier, historisk avkastning på annan förvaltning, bedömd förmåga till avkastning i framtiden samt i sista hand pris för förvaltningen.
Förvaltning av räntebärande papper med lång bindningstid görs i egen regi eftersom det inte finns någon uppenbar fördel med en extern förvaltning.
För att upprätthålla en tillräcklig egen kompetens för att göra framtida upphandlingar och för att utöva nödvändig tillsyn över de externa förvaltarna behålls en egen referensportfölj som förvaltas internt på uppdrag av Kyrkofondens styrelse.
Svenska kyrkan skall självklart förvalta sina medel på ett etiskt försvarbart sätt i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar. För att säkerställa detta genomförs regelbundna kontroller av att de etiska kriterierna följs med hjälp av extern och oberoende information.
Utjämning
Svenska kyrkans nationella nivå ansvarar för att ta emot kyrkoavgifter och föra dessa vidare till respektive församling och samfällighet. Som en del av detta penningflöde finns ett system för att jämna ut skillnaderna i intäkter och kostnader mellan kyrkliga enheter.
Önskad utjämningseffekt skall uppnås genom att nationell nivå följer utvecklingen i kyrkans ekonomiska förutsättningar och kontinuerligt vidtar nödvändiga förändringar i utjämningssystemet.
Intäkter och kostnader för kyrkan förändras i snabbare takt nu än någonsin tidigare, detta beroende på bland annat demografiska förändringar och minskningar i antalet tillhöriga. Nationell nivå skall underlätta för de kyrkliga enheterna att planera för förändrade förutsättningar genom goda prognoser om den framtida ekonomiska utvecklingen.
De administrativa kostnaderna för kyrkan måste hållas så låga som möjligt. Ett led i att åstadkomma detta är att fortsätta utveckla verktyg som stimulerar till administrativ rationalisering inom kyrkan. Under planeringsperioden kommer bland annat system utvecklas för att underlätta kontanthantering och pengaflöden mellan kyrkliga enheter såsom kollekter och inomkyrklig clearing för förrättningar.
Det är inte realistiskt att sträva efter en väsentlig mer långtgående ekonomisk utjämning mellan församlingar och samfälligheter. Ett alternativ till ekonomisk utjämning är att öka samverkan mellan kyrkliga enheter i administrativa och på andra områden. Kyrkostyrelsen avser att medverka aktivt till att nya samverkansformer utvecklas under planeringsperioden.
Ett sätt att minska kostnader som inte innebär organisatorisk samverkan är centrala upphandlingar av ramavtal för Svenska kyrkan. Detta har blivit mer aktuellt efter 2000 då det inte längre självklart går att tillämpa kommunala eller statliga upphandlingar. Kyrkostyrelsen fortsätter att aktivt arbeta tillsammans med Svenska kyrkans Församlingsförbund med upphandlingar för Svenska kyrkans räkning.
Utbildning
Samhällsutvecklingen, med allt mindre andel av befolkningen som yrkesaktiv och därmed en allt hårdare konkurrens om arbetskraften, leder till att det blir allt viktigare att med framgång rekrytera och utbilda nya medarbetare i Svenska kyrkan. Att det finns tillgång till tillräckligt många kompetenta medarbetare är en förutsättning för att kunna bedriva en rikstäckande verksamhet. Ansvaret för kyrkans grund- och profilutbildningar blir därmed en allt mer central fråga för nationell nivå, som måste ges stärkta möjligheter att ta aktivt ansvar för rekrytering och utbildning för tjänst i Svenska kyrkan. Ett särskilt projekt arbetar i början av planeringsperioden med att analysera och föreslå hur utbildningarna i framtiden bör utformas. Projektet leds av en ledningsgrupp med representanter för Kyrkostyrelsen, Biskopsmötet och Nämnden för kyrkolivets utveckling. Arbetsgruppens sammansättning är ett resultat av strategin att göra utbildningsverksamheten till en angelägenhet för hela den nationella nivån.
Flera av de utbildningar som nu förbereder nya medarbetare för tjänst i kyrkan lider av stora ekonomiska problem. Många har svårigheter att fylla alla utbildningsplatser samtidigt som en stor del av kostnaderna är fasta och inte kan minskas lika snabbt som antalet studerande minskar. Många av de kyrkliga utbildningarna är också av praktisk karaktär vilket i sig innebär att varje utbildningsplats kostar mer än mer teoretiskt inriktade utbildningar. Under den tid som översynen av de kyrkliga utbildningarna pågår kommer Kyrkostyrelsen att verka för att nu existerande utbildningar får ett relevant tillfälligt stöd så att de inte innan översynen avslutats tvingas upphöra med en verksamhet som bedrivs i enlighet med dagens krav och kriterier.
Viktiga strategier när det gäller att förbättra förutsättningarna för rekrytering till tjänst i Svenska kyrkan är dels att öka flexibiliteten genom att till exempel erbjuda halvtids- och distansutbildning och dels att minska den ekonomiska belastningen för den enskilda genom att lämna studiebidrag till dem som vill slutföra utbildning för tjänst i Svenska kyrkan, men inte har möjligheter att få statliga studiebidrag.
Verksamhet bland svenskar i utlandet
Svenska kyrkans utlandsförsamlingar och verksamhetsplatserna i utlandet bedriver sin verksamhet i nära samverkan mellan de lokalt bosatta och nationell nivå, särskilt Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet samt med Domkapitlet i Visby stift. Huvuddelen av det direkta stöd som ges från nationell nivå sker i form av utsänd personal.
Arbetet med att färdigställa församlingsinstruktioner kommer att slutföras under planeringsperioden. När dessa har fastslagits kommer de att ligga till grund för att det uppnås en samsyn kring långsiktiga åtaganden mellan kyrkoråd och den nationella nivån och denna samsyn kommer att dokumenteras i fleråriga avtal som reglerar dessa åtaganden. En viktig strävan för nationell nivå i detta arbete är att öka inslaget av lokal finansiering av församlingsverksamheten utomlands genom ökade intäkter från de fastboende.
Vart och hur mycket svenskar, och därmed de kyrkotillhöriga, reser förändras snabbt och på ett sätt som innebär att det i praktiken inte finns förutsättningar för Svenska kyrkan att ha en permanent närvaro överallt där det finns ett betydande antal svenskar. Samtidigt behövs Svenska kyrkans insatser i en allt större utsträckning, särskilt i samband med olika former av kriser och katastrofer. Under planeringsperioden kommer nya vägar för Svenska kyrkans närvaro i kriser utomlands att utvecklas.
Verksamheten bland svenskar i utlandet medför en mängd fleråriga åtaganden både av nationell nivå och av de lokala församlingarna. Samtidigt är den ekonomiska utvecklingen i Sverige osäker och det är nödvändigt att ständigt ompröva inriktning och omfattning av verksamheten på lång sikt på de olika verksamhetsplatserna. Särskilt blir detta nödvändigt när frågan uppkommer om att inleda verksamhet på nya platser. När en sådan prövning sker beaktas ett antal faktorer som Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet fastslagit, dit hör; tillgång till annan kristen gudstjänstgemenskap på tillgängligt språk, den omgivande miljön och möjlighet till andra kulturella och religiösa kontakter, avståndet till Sverige och tillfällen till kontakt med hemlandet, särskilda omständigheter med behov av diakonala insatser eller synnerliga missionerande möjligheter, samt målgruppernas egna engagemang och önskan om kyrkans närvaro.
Språkliga minoriteter
För en folkkyrka som skall verka rikstäckande är det nödvändigt att även personer som har ett annat språk kan vara delaktiga i verksamheten. Eftersom detta i många olika församlingar och stift är fråga om små minoriteter är det självklart att nationell nivå har ett särskilt ansvar för att säkerställa att det finns förutsättningar för dessa språkliga minoriteter att vara en del av verksamheten. Arbetet med språkliga minoriteter riktar sig till två grupper av tillhöriga, dels de som talar samiska, finska, och teckenspråk som är officiella språk i Sverige, dels de som talar ett annat språk och firar sin gudstjänst på detta språk inom ramen för Svenska kyrkan.
Det kyrkliga livet levs i en lokal gemenskap även när det gäller de språkliga minoriteterna. Det är därför en strävan för nationell nivå att göra de församlingar som har språkliga minoriteter medvetna om detta. Nationell nivå skall erbjuda verktyg för en ökad delaktighet och understödja att de språkliga minoriteternas delaktighet i verksamheten etableras som en naturlig och välkommen del av församlingslivet och inte som något särskilt. Under planeringsperioden kommer ett arbete att göras med inriktningen att bättre tydliggöra ansvarsfördelningen mellan de olika delarna av Svenska kyrkan när det gäller arbetet på Svenska kyrkans minoritetsspråk.
När det gäller de språkliga minoriteter som inte talar ett officiellt språk i Svenska kyrkan är detta normalt fråga om personer som tidigare hört till en annan luthersk kyrka och som blivit tillhöriga Svenska kyrkan i och med att de bosatt sig i Sverige. I dessa fall samverkar Svenska kyrkan med andra kyrkor för att erbjuda ett levande gudstjänstliv på modersmålet och under planeringsperioden är avsikten att genom avtal dokumentera och säkerställa en samsyn kring ansvarsfördelning och åtaganden mellan Svenska kyrkan och dessa andra kyrkor.
3.3 Ge stöd för Svenska kyrkans anpassning till förändrade förutsättningar
Stiften har ansvaret för att främja församlingslivets utveckling. Organen på nationell nivå skall stödja stiften i detta arbete.
Forskning
Det finns medarbetare med forskarkompetens i både församlingar och stift och det bedrivs också en mängd kyrkorelevant forskning i institutioner utanför Svenska kyrkan. Inriktningen för arbetet med forskning på nationell nivå är att säkerställa att det permanent finns en självständig forskning som bedrivs i syfte att bidra till Svenska kyrkans teologiska och strategiska reflektion över sin identitet och sin omvärld. Genom att en sådan forskning bedrivs på kyrkans nationella nivå kan kyrkan i sin helhet snabbare får tillgång till viktiga rön när det gäller framtida förutsättningar för verksamheten.
Det främjar kyrkans utveckling att det bedrivs en aktiv forskning i kyrkorelevanta frågor. Genom Svenska kyrkans doktorandstipendier ges ett stöd till slutförd forskarutbildning i ämnen av betydelse för kyrkan och detta stöd är en viktig strategi för att säkerställa tillgång till ny och aktuell forskning.
Den uppbyggnad som skett av forskarkompetens i Svenska kyrkan är mycket positiv, men har hittills skett med bristande samlad överblick eller samordning. Det är inte aktuellt att nationell nivå skall söka styra vilken forskarkompetens som etableras hos stift och församlingar, men under planeringsperioden kommer arbetet med att förbättra samverkan mellan kyrkans olika forskarresurser att drivas vidare för att stärka den samlade förmågan till forskning av betydelse för kyrkans verksamhet.
Genom att Svenska kyrkan på nationell nivå bedriver en egen forskning av erkänt hög kvalitet ges också goda förutsättningar att genom medverkan i seminarier, publikationer och gemensamma projekt stimulera forskare vid andra institutioner att bearbeta för Svenska kyrkan relevanta områden.
Utveckling
Det utvecklingsarbete som sker på nationell nivå bedrivs för att stödja stiften i deras arbete med att främja församlingslivets utveckling. Det är därför nödvändigt att det är i dialog med stiften det avgörs vilka insatser nationell nivå skall prioritera.
Nationell nivå har unika förutsättningar för överblick och internationell utblick genom den verksamhet som bedrivs. Det är viktigt att nationell nivås förmåga till omvärldsbevakning och inte minst omvärldsanalys stärks så att stiften kan ges bättre stöd i arbetet med att identifiera framtida utvecklingsbehov.
Under några år har kontakterna med stiftens kanslier stärkts med inriktning på att förbättra möjligheterna för stiften att i dialog med nationell nivå identifiera aktuella behov av utvecklingsinsatser. Strategin kvarstår att aktivt utveckla samverkan med stiften så att den blir vägledande för vilket utvecklingsarbete nationell nivå bedriver.
Under de senaste åren har det varit en strategi att etablera samarbeten med diakoniinstitutioner som leder till att nationella centra bildas för löpande utvecklingsarbete i diakonala frågor. Samverkan för etablering av resurscentrum har också utvecklats med andra partner, som Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar. Denna strategi är framgångsrik och det är viktigt att det utvecklingsarbete som bedrivs i denna form också blir igenkänd som en del av nationell nivås arbete för att stödja stift och församlingar i utvecklingen av församlingslivet.
